Re: Johorå....
Nu tycker jag dock att vi lämnar det här definierandet och går in på det ursprungliga ämnet.
Låter bra det...
Personligen är jag dock svag för djurhybrider, så jag skulle lätt kunna tänka mig stora insekter, apmän, stora ormar och dylikt. Jag föredrar om demonernas form är sådana som man kan tänka sig att Mundanamänniskan skulle kunna uppfatta dem. Andra varianter vore olika former av missbildade människor (med extremt stora näsor, bara ett ben eller något annat) eller människor med märkliga drag av föremål (människor med tekannor istället för huvuden och så vidare).
Ja, med andra ord, de ganska klassiska demonbilderna (d.v.s. variant 1). Och detta har definitivt en poäng - sådana demonbilder är definitivt trevliga och roliga att använda sig av.
Men det är trots allt en klassisk bild av demoners utseende (som jag alltså vill "definiera" som ett väldigt brett spektra), och det var därför jag plocka fram variant 2, som jag mest märkt av i Cthulhu-böckerna.
Det finns ju ioförsig andra typer av demoner som kan vara intressanta i den här diskussionen, exempelvis Mages "Outer Lords", varelser/demoner som utgör kosmiska manifestationer av begrepp som "hat" och "girighet". Sådana varelser kan onekligen bli väldigt otrevliga. Sen kan man ju alltid oxå ta upp Kults coola demonhubrider, exempelvis nefariterna eller razider - halvmekaniska monster, där stora delar av deras kroppar består av plats, metall och maskindelar. Riktigt obehagligt, men det kanske inte riktigt passar in i Eon.
Men å andra sidan, den spelledare som tycker sånt är ballt och inte är "antifantasy" (någonting som jag inte är säker på att det är, även om jag själv skulle ha svårt att placera en nefaritversion i Mundana) kan naturligtvis använda sådana monstruösa varelser i sin kampanj.
Fast man bör ju notera att dessa Outer Lords, nefariter, razider, osv, är skapade (av författarna till dessa rollspel) till att vara varelser med ett syfte: de ska vara ruskigt
läskiga & otrevliga (och den värld som dessa varelser passar in i är oxå långt mera obehaglig i grunden, än vad Mundana är), och det kanske inte är där som huvudsyftet med Mundanas demoner ska/bör ligga.