Nekromanti Dåligt språk i svenska rollspel

[Tridentinus_UBBT]

Är det fler än jag som stör sig på det dåliga språket i många svenska rollspel?

Nu menar jag inte taskig korrekturläsning i form av stavfel, vilket i och för sig är slarvigt, särskilt i beaktande av de hjälpmedel ordbehandlingsprogram utgör. Nej, det jag far efter är texter som förefaller skrivna av någon i de tidiga tonåren som försöker uttrycka sig på en språklig nivå utöver den personen i fråga behärskar.

De två tyngsta rollspelen på den svenska marknaden måste nog anses vara Eon III och DoD Trudvang. Efter att ha återvänt till rollspelandet efter ett ungefär decennielångt uppehåll införskaffade jag dessa spel, och jag vågar påstå att snart sagt varje sida innehåller minst ett, oftast betydligt fler, ordentliga språkfel.

Här på forumet diskuteras inte sällan frågan om stämningsskapande texter. Något som för mig fullkomligt bryter av stämningen är just riktigt taffligt språk. Särskilt när författaren försöker använda ett högtravande eller arkaiserande (ålderdomligt) språk utan att ens vara i närheten av att lyckas.

Grammatiska fel förekommer allt som oftast i hastigt skrivna texter (som det här foruminlägget), men när det är fråga om tryckta produkter - alster som dessutom förväntas inspirera läsaren till rollspelande - blir resultatet verkligen pinsamt. Särskilt pinsamt blir det när textförfattarna i sin strävan efter högtidlighet och arkaiserande stämningsskapande använder uttryck som är helt okända i svenska språket. Oftast är det här fråga om uttryck som är rena förvrängningar av existerande uttryck.

Problemet med dåligt språk är dessvärre inte begränsat till Eon och DoD. De produkter som i fullständigt eller begränsat format finns tillgängliga för nedladdning uppvisar generellt sett samma usla behandling av svenska språket. Visst finns det undantag, t ex Västmark samt Kranks och Arferts produkter, och jag mer än anar att det främst beror på att författarna uppenbarligen skriver på en språknivå de behärskar väl och inte försöker skriva "svårare" svenska än de kan.

Vad beror detta på? Är anledningen till det dåliga språket i svenska rollspel att författarna är så inbitna fantasy- och sci-fi-läsare att de sällan öppnar en skönlitterär bok på svenska?

 

[Arfert]

Om det är som du beskriver antar jag att det beror på att de som skriver rollspel oftast är yngre män, som i första hand är spelformgivare, inte författare. Man skriver för att man gillar rollspel.

Det är få förunnat att skriva bra med en gång, det är nåt som kräver träning och åter träning.

Jag inbillar mig att jag numera skriver helt OK prosa, men läser jag texter jag skrev när jag var 18-25 så är de inte så bra...

 

[krank]

Vad beror detta på? Är anledningen till det dåliga språket i svenska rollspel att författarna är så inbitna fantasy- och sci-fi-läsare att de sällan öppnar en skönlitterär bok på svenska?

Jag brukar undra om folk överhuvudtaget håller sig med korrekturläsare. Jag ser det som ett av problemen med en stängd utvecklingsprocess: sitter jag hemma på kammaren och skriver och fixar tills allt är klart och sen släpper spelet så andra kan se det - då missar jag många vettiga grejer som kan komma ur det kolleborativa skapandet. MDet betyder inte att man måste dela alla delar av den kreativa processen eller låta andra bestämma saker om ens älskade spel - men att inte få kontinuerlig respons är döden, både för regler och språk. Värst blir det när man bara jobbar ensam, men även "jag och min spelgrupp" är ett problem.

Delvis har detta givetvis att göra med att folk gärna vill tjäna pengar på sina spel. Om all text finns online, varför ska folk köpa? Det är dock mest ett mentalt hinder. Jag tror att allt skapande förutsätter interaktion, och ju mer samarbete, ju mer man läser varandras texter, desto bättre.

Coriolis listar en korrekturläsare på sitt försättsblad. Evolutionens Barn har fjorton. Jag undrar om Järnringen nöjde sig med en korrekturläsare, eller om de har fler som de inte tackar.

Och då hittar jag fortfarande fel i Evolutionens Barn.

 

[Arfert]

Avdelningen pinsamma fakta:

Jag hade flera korrläsare till Saga, men den sidan de inte korrläste var den där korrläsarnas namn finns.

Och givetvis lyckades jag stava både Rickard och Marcos efternamn fel.

 

[Big Marco]

Jag brukar undra om folk överhuvudtaget håller sig med korrekturläsare.

Menar du korrekturläsare som "polare som läser genom texterna" eller som "professionella utövare"? För även om polare säkert hittar fel så är de flesta inte såpass duktiga på att identifiera ett språkfel annat än på basal nivå när de lurar i textmassan. Jag tror att mycket skulle vinnas på att ha en hårdhänt och orädd redaktör (i ordet riktiga mening) som vet sina saker. Jag hade turen att känna utbildad journalist och språkintresserad som var villig att ta jobbet att redigera Noir - hon lade ner ungefär lika många timmar på redigering som jag och Nallo gjorde på att skriva texterna. Men det gav ett fantastiskt resultat - nu har jag inte listan här men jag tror att det finns ca 25 språkfel rapporterade i Noir, på en textmassa på ca 1 600 000 tecken. (och två regelfel, vilket stör mig än mer ,-)

 

[Big Marco]

Och givetvis lyckades jag stava både Rickard och Marcos efternamn fel.

Det är ironi på högsta nivå. =)

 

[Arfert]

Och givetvis lyckades jag stava både Rickard och Marcos efternamn fel.

Det är ironi på högsta nivå. =)

Jup, epic fail. Det var ju också den sista delen jag gjorde i boken, innan den skulle på tryck...

 

[krank]

Menar du korrekturläsare som "polare som läser genom texterna" eller som "professionella utövare"? För även om polare säkert hittar fel så är de flesta inte såpass duktiga på att identifiera ett språkfel annat än på basal nivå när de lurar i textmassan.

Jag menar båda, och framför allt i kvantitet. Har man bara en enda så bäddar man för problem - när det gäller respons och korrektur upplever jag helt klart att kvantitet ger större chans för kvalitet. Fler ögon, och så vidare.

Så snart man skriver bakom lyckta dörrar så öppnar man sig för massor av problem som mycket enkelt skulle kunna undvikas, är min poäng. Jag har stor tilltro till vad man kan fixa så snart man sköter saker öppet och med hjälp.

 

[Necross]

Det är väl som vanligt: När man är oerfaren har man ingen koll på sitt språk, eller andras. Det är ju med rollspelsmakare i 15-25-årsåldern precis som med alla som försöker skriva något i den åldern. Och ens text drabbas då extremt mycket av det SATANS PÅFUND som "det akademiska språket" är. Jag lider ju t ex fortfarande av demonstrativa pronomen (”denna”, ”dessa”, ”detta”) som jag gärna skulle slippa i typ alla texter.

Jag förundras däremot av språket i många av de svenska rollspelsprodukterna från 80-talet. Inte så sällan är språket där anpassat till målgruppen (småglin) och försöker inte "imponera" med tillkrånglade formuleringar. Saga kör en liknande stil. Helt rätt tycker jag, och orkar läsa vidare

 

[Arfert]

Det är väl som vanligt: När man är oerfaren har man ingen koll på sitt språk, eller andras. Det är ju med rollspelsmakare i 15-25-årsåldern precis som med alla som försöker skriva något i den åldern. Och ens text drabbas då extremt mycket av det SATANS PÅFUND som "det akademiska språket" är. Jag lider ju t ex fortfarande av demonstrativa pronomen (”denna”, ”dessa”, ”detta”) som jag gärna skulle slippa i typ alla texter.

Jag förundras däremot av språket i många av de svenska rollspelsprodukterna från 80-talet. Inte så sällan är språket där anpassat till målgruppen (småglin) och försöker inte "imponera" med tillkrånglade formuleringar. Saga kör en liknande stil. Helt rätt tycker jag, och orkar läsa vidare

Har för mig att Mekanurg sagt att han fick lära sig att skriva enkelt och icke-akademiskt när han började på Äventyrsspel.

 

[Mekanurg]

Har för mig att Mekanurg sagt att han fick lära sig att skriva enkelt och icke-akademiskt när han började på Äventyrsspel.

Just så. Jag kom direkt från Lunds universitet till Ä-spel. Så jag fick träna in ett annat sätt skriva svenska med hjälp av Klas Berndal, som under någon månad med rödpenna kommenterade allt jag producerade. Det hjälpte.

 

[Rickard]

Coriolis listar en korrekturläsare på sitt försättsblad. Evolutionens Barn har fjorton.

/.../

Och då hittar jag fortfarande fel i Evolutionens Barn.

I användbarhetslära sägs det att femton testare krävs för att hitta 95% av felen.

---

Tridentinus, du får väldigt gärna gå igenom Matiné (köpboken, inte pdf:en), om du är sugen på att få en bok med två tillhörande häften för besväret.

/Han som behöver en redaktör till det spelet

 

[Rising]

Jag stör mig inte så mycket på rollspelsskribenter som försöker använda högtravande och arkaiskt språk utan att "lyckas". Jag stör mig betydligt mer på de som inte försöker.

Rollspelstexter är litterära motsvarigheter till rock n roll; det är betydligt roligare att lyssna på Ramones än på Toto. Överlag anser jag att betydligt fler rollspelstexter har blivit värdelösa för att skribenten varit rädd för att sticka ut hakan, än för att hon tagit sig vatten över huvudet.

Mutant 2089 är en ledstjärna på detta område. Inte nog med att det såg ut som om det hade skrivits av en sextonåring, utan man kunde också tro att det måste ha varit en av de dummare sextonåringarna - från OBS-klassen som legat bakom texterna:

"Bland företagspamparna i rymden bidrar låsta förhandlingslägen, järnhård konkurrens, hänsynslösa metoder och motstridande uppfattningar till att 'Stjärnornas Krig; kriget mellan stjärnorna, bland stjärnorna, utbryter. Under loppet av tio minuter sprängs rymdsstationer och administrativa baser till ett värde av 3.000 triljarder Eurodollar till atomer. Städerna på jorden kan inte ingripa, eftersom meddelandena om kriget kommer när allt redan är över. Ett fasansfullt lugn sprider sig över jorden då alla inser vad som hänt högt över deras huvuden. En total antiklimax på decennier av vanmakt utbryter, och i städerna hålls enorma triumftåg där megakorporationernas undergång firas."

Formuleringar som "fasansfullt lugn" är egentligen hysteriskt dåliga, men jag blir ändå jätteglad när jag läser sånt här. "3.000 triljarder eurodollar", liksom. Det är charmigt, det är roligt, det är hardcore, det syns att författaren har haft roligt och det har litterär stil.

Författare som försöker; som ger sig ut på farligt vatten och ibland bombar - sådana läser jag gärna, och ofta med god aptit. Men de som håller igen, är rädda och försiktiga, de kommer aldrig någonsin att lyckas engagera mig. Det finns ingen litterär ambition som gör mig så avtänd som att försöka vara "duktig" och fria sig från kritik.

 

[Tridentinus_UBBT]

Jag håller med dig, och exemplet du anför är inte av det slag att jag stör mig ett dugg på det. Jag tror mig till och med begripa vad författaren menar med uttrycket "fasansfullt lugn". Till yttermera visso tror jag inte att en av de dummare i obs-klassen hade kunnat formulera en sådan text, i det att författaren faktiskt använder ord och uttryck som är gängse i svenskan av idag.

Det jag irriteras av är grova grammatiska fel och märkliga, påhittade idiomatiska uttryck, som stör läsningen och fullkomligt bryter den stämning författaren försöker bygga upp. Den text du citerar är kanske inte något mästerverk i prosa-genren, men den stör inte genom misshagligheter av grammatiskt och idiomatiskt slag.

Gärna förtattare som sticker ut hakan, det bidrar till profilering och just stämning i texten. Men när texten är så illa skriven att den stundtals blir obegriplig, så kan jag till slut inte ta den på allvar.

Många tycks vurma för settingen i DoD Trudvang, och jag måste säga att jag hade vissa förväntningar när jag gick åstad och köpte boxen. Men just genom det fullkomligt miserabla språket så blir mitt intryck bara att någon har suttit några kvällar och hittat på. Texterna springer så att säga inte ur settingen, utan bär alltför tydligt vittnesbörd om att de är en produkt. Och jag är inte ute efter en produkt, utan en stämning.

Äventyrsspels rollspel var visserligen inga under - vare sig när det kom till regelsystem eller stämningsskapande setting - men språket stod inte i vägen för innehållet, vilket jag upplever är fallet med merparten av det jag läst av rollspelsprodukter av senare datum.

 

[Tridentinus_UBBT]

Jag tror kanske att användbarhetslära inte är fullt tillämplig i fallet korrekturläsning. Det kan räcka med en person för att hitta alla formella fel. Däremot kan det behövas betydligt fler korrläsare för att hitta rätt stilmässigt i texten.

Och jag går gärna igenom Matiné språkligt, och då inte bara för att utöka hyllmåttet rollspel med ett par centimeter, utan för att jag, av det jag läst här på forumet, tycker att det förefaller vara ett intressant system.

 

[Arfert]

Jag tror kanske att användbarhetslära inte är fullt tillämplig i fallet korrekturläsning. Det kan räcka med en person för att hitta alla formella fel. Däremot kan det behövas betydligt fler korrläsare för att hitta rätt stilmässigt i texten.

Det man behöver då är snarare en redaktör än en vanlig korrläsare. Men jag förstår vad du menar.

 

[ripperdoc]

Det har redan påpekats ett antal goda anledningar till varför det är som det är, men jag tror alltså att det helt hänger på den generella bristen på en duktig och professionell redaktör. Det är dock en lyx att ha som rollspelsförfattare. (korrläsande polare är av mindre vikt)

Att man inte läser svensk skönlitteratur bör dock inte ha med saken att göra - eftersom målgruppen framförallt läser scifi- och fantasy borde det gå lika bra att författaren gör det. Stilen blir säkert därefter, men vad gör det?

Grammatiska fel kan man alltid ta bort, men ibland är de där av en anledning. "Träiga" stilar, må det vara pseudo-arkaiskt språk eller fånigt slang, kan också tillföra till känslan om det passar spelet (som Rising påpekar).

Kort sagt - förvänta dig ingen måttfull Nobelpris-prosa från svenska rollspelsförfattare - men hjälp dem gärna få bra redaktörer och uppmuntra till välskrivna rollspel

 

[Ackerfors]

Jag brukar undra om folk överhuvudtaget håller sig med korrekturläsare.

Menar du korrekturläsare som "polare som läser genom texterna" eller som "professionella utövare"? För även om polare säkert hittar fel så är de flesta inte såpass duktiga på att identifiera ett språkfel annat än på basal nivå när de lurar i textmassan. Jag tror att mycket skulle vinnas på att ha en hårdhänt och orädd redaktör (i ordet riktiga mening) som vet sina saker. Jag hade turen att känna utbildad journalist och språkintresserad som var villig att ta jobbet att redigera Noir - hon lade ner ungefär lika många timmar på redigering som jag och Nallo gjorde på att skriva texterna. Men det gav ett fantastiskt resultat - nu har jag inte listan här men jag tror att det finns ca 25 språkfel rapporterade i Noir, på en textmassa på ca 1 600 000 tecken. (och två regelfel, vilket stör mig än mer ,-)

Nå, det var väl till Trudvang som Riotminds köpte in professionell korrekturhjälp och resultatet blev ju så som trådstartaren beskriver det hela...

 

[Big Marco]

Nå, det var väl till Trudvang som Riotminds köpte in professionell korrekturhjälp och resultatet blev ju så som trådstartaren beskriver det hela...

Fast är det korrekturläsare Riotminds behöver eller är det en redaktör? Det är det som är frågan. En korrekturläsare kan få uppdraget att "hitta språkliga formella fel men stunta i estitik" och då blir det som det blir.

Redaktörer är det som saknas, snarare än korrläsare. Det är två mycket olika uppgifter.

Glöm inte heller att många rollspelsförfattare har stora egon och om de VILL att en text skall låta på ett speciellt sätt då skall det låta så, för det har de minsann bestämt. Det krävs en stor portion ödmjukhet att se en redaktör slakta ens texter och acceptera det. Och just ödmjukhet vet jag inte om rollspelsbranschen direkt flödar över med...

 

[Möller]

Fast är det korrekturläsare Riotminds behöver eller är det en redaktör? Det är det som är frågan. En korrekturläsare kan få uppdraget att "hitta språkliga formella fel men stunta i estitik" och då blir det som det blir.

Redaktörer är det som saknas, snarare än korrläsare. Det är två mycket olika uppgifter.

Öh. Jag tror Riotminds i DoD:T-boxen saknade båda. Liksom, stavfel, fel rubriker och allt som är dåligt anfaller en när man öppnar en av böckerna. De har dock bättrat sig något i senare produkter får jag känsla av.