Nekromanti Döda myter!

[Vitulv]

Jo, för att M2 Browning är ett billigt,

Jämfört med?

pålitligt vapen

Haha, är du på riktigt?

med bra effekt

Återigen, jämfört med vad?

ut till ganska extrema avstånd avstånd (flera kilometer faktiskt)

Du måste skämta.

M2 är ett vapen som är för tungt för att bära på, för klent för att montera på någonting som är tyngre än en humvee, och har för dålig precision för att avge något annat än nedhållande eld.

M2 är ett gammalt vapen, och det är smärtsamt tydligt när man använder det. Det borde imho ha skrotats för länge sedan.

Det enda jag uppskattar med M2 är att det ser ballt ut och är fanatiskt kul att skjuta med (när man inte får eldavbrott vill säga).

- Vulf

 

[w176]

Svårigheten att slåss med två vapen

Att slåss med två vapen är idiotlätt, och oftast nästan lättare än med ett vapen. Har men två påkar till exempel är det mer eller bara att vifta, samma sak med knivar det blir bara en utsträckning av den egna armen och betydligt lättare att hantera än till exempel ett vapen man brukar med båda händerna som ett svärd eller en stav.

Två vapen är lätt, så länge det rör sig om samma typ av vapen.

 

[Cybot]

Billigt jämnfört med andra vapen med samma eldkraft.
Pålitligt jämnfört med många andra maskingevär.
Bra effekt jämnför med det mesta som kan konkas av fotsoldater (på fordon så använder man hellre 20mm och större ju).

Och pricksäkert, jo visst. Det är inte för inte som en M2:a med kikarsikte var fram till Afghanistan (då ett kanadensiskt par "slog rekordet") ansvarig för längsta avstånd där en prickskytt har tagit ner ett mål.

Jag vet dock inte hur slitna våra tunga kulsprutor är. Om de är ens i närheten av hur slitna våra ksp58:or är så är det inte konstigt att de har problem.

 

[Cybot]

Re: Svårigheten att slåss med två vapen[ANT]

Var du seriös här eller? Jag förväntar mig åtminstone ett par " " om du gör sådana här inlägg

För strid med två vapen (förutom svärd och sköld, värja och dolk eller till exempel några av de udda tekniker som till exempel Due spada) är hemskt sällsynt (eller i det närmaste icke-existerande) av en anledning...för att det är rent ut sagt kontra-produktivt. Du kan bara leta på forumet efter till exemple Herr Nils inlägg på ämnet.

 

[w176]

Förtydligade och utvidgande

Jag är fullkomligt seriös men borde skrivit mer omfattade. Det jag sa var väldigt giltigt, det är idiotlätt att ha två vapen i varje hand om de är av samma sort men det är bara i vissa fall det gör någon fördel. Det förekommer i ett antal vapen traditioner, inom budon, inom indiska traditioner bland afrikan bush fighting m.m.

Dock så är det främst med mindre vapen som knivar samt trubbiga vapen (Batonger till långa vidjor inom afrikan bush fighting). Man har ingen fördel pm det gäller vapen som till exempel större vapen som svärd eller andra huggvapen så det blir klumpigt att hantera och i vägen för varandra. Men två knivar eller två batonger funkar ypperligt varav två batonger är något jag själv föredrar i sparring mot diverse vapen för att det tillåter mig kompensera min längd mer ökade möjligheter att möta upp och passar mitt rörelsemönster, varpå jag blir irriterad när diverse stridssystem anser det snorsvårt att ha en pinne i vardera hand.

 

[Cybot]

Re: Förtydligade och utvidgande

Jag borde lära mig att inte GÖRA inlägg när jag är så trött att man har ryckningar i ögonlocken.

Förbisåg totalt Kali och liknande.

 

[GoblinGurra]

2 motståndare = du ligger rejält illa till.

Det beror på...jag har vid ett tillfälle i mitt korta liv slagits mot två stycken.
Jag var rätt förbannad på dem (De hade kallat mig fet).
Men de fick rätt grundligt med däng

 

[Faehrengaust]

Re: Förtydligade och utvidgande

Visst, att hålla i två pinnar eller till och med vifta med dem är väldigt simpelt, men att verkligen dra en fördel av att ha två vapen är inte så lätt. Otast är det faktiskt en ren nackdel om man inte slåss med kampsportsregler av något slag. I en regelstyrd strid behöver man oftast inte slå särskilt hårt, vilket är svårare med två vapen och man behöver oftast inte heller oroa sig över att hamnar i handgemäng där det oftast är bättre att ha en fri hand.

Med det sagt så håller jag dock med dig, det är oftast för svårt att använda två vapen i rollspel. På tok för svårt. Men ironiskt nog uppväger det en annan myt, nämnligen att två vapen vore en stor fördel. I de flesta rollspel betyder två vapen att man automatiskt får mer handlingar, vilket inte riktigt stämmer. Så om vi ska ta bort myten med svårigheten i att använda två vapen så tycker jag vi samtidigt ska ta bort myten om två vapens enorma fördel.

 

[Faehrengaust]

Den tomma handens oanvändbarhet

I de flesta stridssystem är det värdelöst att slåss enbart med ett enhandsvapen. Det lönar sig alltid att i stället använda ett tvåhandsvapen, två enhandsvapen eller ett vapen och en sköld.

De två sista är specielt märkliga i jämförelse med att ha bara ett enhandsvapen. Av någon anledning anser man att ett extra vapen eller en sköld ger fördelar, men inte en tom hand.

I verkligheten är den tomma handen mycket användbar, den kan slå, greppa (motståndaren eller hans vapen), parera, ge balans & räckvidd, avväpna, låsa, etc.

Har motståndaren t.ex. en sköld och man kommer nära så kan man ta tag i sköldkanten och riva och slita (samtidigt som man hugger med sitt vapen). Har han ett spjut så kan man ta tag i skaftet. Ett långsvärd kan pareras om man hinner ta tag i hjaltet eller om man hinner blockera armarna. En rapir kan pareras utan att man tar skada. Etc etc.

 

[Magnus Seter]

Skjutvapens avsaknad av slump

En stor grej i rollspelskretsar är ju att skratta åt regler där skjutvapen har sådana karaktäristika att en rollperson inte dör om han blir skjuten i huvudet. I samband med de hånflabben över fåniga regler, brukar man glatt dubbla skador och så vidare, för så kan det ju bara inte vara!

Vi utgår helt enkelt från att en pistol eller ett gevär på nära håll alltid kan träffa så att den orsakar dödlig skada på en rollperson.

Läs Lasermannen. Historien om en störd man som skjuter 11 personer. Flera av dem i huvudet, från en halv meters håll eller närmare. 1 dör av sina skador. Alla andra överlever. Ger ett bra perspektiv till alla som sitter och försöker skapa "realistiska" stridsregler.

M.

 

[Organ]

Re: Skjutvapens avsaknad av slump

[ QUOTE ]
En stor grej i rollspelskretsar är ju att skratta åt regler där skjutvapen har sådana karaktäristika att en rollperson inte dör om han blir skjuten i huvudet. Vi utgår helt enkelt från att en pistol eller ett gevär på nära håll alltid kan träffa så att den orsakar dödlig skada på en rollperson.

[/ QUOTE ]
Jag håller med. Vad man får tänka på när det gäller huvudskador är att hjärnan tar upp en förhållandevis liten del av skallen. Visst, får man en kula rakt genom huvudet från tinning till tinning så kan man i de flesta fall känna sig ganska rökt, men skallen består även av sådant som hals, käke och ansikte. Och en träff i käken, hur otäckt det än verkar, är sällan livshotande.

/Anders

 

[Rosen]

Re: Skjutvapens avsaknad av slump

Och en träff i käken, hur otäckt det än verkar, är sällan livshotande.

Tekniskt sett är det ju en träff i huvudet om kulan lyckas skjuta av en örsnibb också.

--
Åke

 

[Organ]

Träfftabeller och belgiska krigsminnen

[ QUOTE ]
Tekniskt sett är det ju en träff i huvudet om kulan lyckas skjuta av en örsnibb också.

[/ QUOTE ]
Exakt. Det hela är endast en fråga om hur komplicerad man vill ha sin träfftabell. Pesonligen har jag alltid föredragit att rationalisera bort sk "Tintin-träffar", dvs kulor som bara snuddar vid målet. (I Tintins fall verkar de alltid snudda vid hans huvud och slå honom medvetslös. Ett lite väl praktiskt manustrick för att få honom att förlora eldstrider utan att bli dödad eller svårt sårad. Det märks att Hergé tillbringade Belgiens korta aktiva del av vk2 med att rekvirera cyklar till den retirerande armén och inte vid nån front. )

/Anders

 

[w176]

Re: Jag vill också vara med.

Jo, kan man jabba med två händer och tränat lite obeväpnad kampsport kan man i regel grunden till att slåss med två lika vapen (värja och parerdolk har ja ingen personligerfarenhet av så jag litar på dig) och är därför lätt att greppa grunderna i. Andra vapen oavsett om det rör sig om svärd eller spjut eller stavar kräver att man från grunden måste lära sig ett nytt rörelsemönster och ett nytt sätt att tänka och tar därför längre tid att komma in i, vilket gör att två vapen är lättare att lära sig grunderna i för många.

Men däremot så innebär det inte på något sätt att det ger några större fördelar i övrigt. Man kan inte slå mer eller oftare en parering inbär fortfarande att man måste uppfatta en attack och flytta sig för att möta och/eller undgå den och en attack innebär fortfarande att man måste hitta och/eller skapa en blotta ta sig in och angripa den grovt förenklat. Två vapen tekniker har precis som alla andra sina fördelar och nackdelar och olika situationer som det lämpar sig bättre eller sämre i och användandet av dem är ytterst en fråga om vad man ska bemöta, tycke och smak, samt kroppstyp och rörelsemönster.

 

[ripperdoc]

Re: Skjutvapens avsaknad av slump

Helt rätt! Det finns två sorters stora Hollywood-myter om våld:
1) Man tål hur många kulor som helst (actionfilmer)
2) Alla dör av ett skott eller ett knivhugg (dramafilmer, thriller, offren i skräckfilmer)

Inget av det är sant i verkligheten, och när det gäller skjutvapen är det som du säger en fet portion slump med. En mänsklig kropp KAN tåla vansinnigt mycket skada men den KAN också dö av minsta lilla. Det finns otal exempel på båda - det är bara att granska det dagliga nyhetsflödet lite mer detaljerat. Så ja, i film är vapen kategoriskt jättefarliga eller jätteofarliga, i verkligheten går de från helt ofarliga till omedelbart dräpande. Lite enkel matematik säger att det nästan alltid är mycket fler skadade i eldstrider (moderna krig) än döda - detta i sig borde direkt motbevisa myt 2.

/RipperDoc

 

[Krille]

Pang, du är död!

Ni har sett scenen förut: skurken lyfter sin pistol och skjuter ett skott i buken, och en oskyldig person rasar ihop. Läkaren känner med fingrarna på halsen och säger "han är död!". Den oskyldige personens hustru/flickvän bankar på skurkens bröstkorg och snyftar "Din usling! Hur kunde du?!". Skurken står där med rykande pistol och säger "Ledsen, gullet, men jag var tvungen" och försvinner ut i natten.

Eh... ja, kruxet är förstås att det inte är riktigt så som det händer. Även dödande skott är sällan direkt dödande, i synnerhet om vi inte talar ett helt magasin tvärs igenom huvudet eller så. Det tar rätt lång tid att dö - akutläkare talar om "den gyllene timmen" från skadetillfället. Ungefär så lång tid har man i allmänhet på sig att rädda en person, och talar vi inte om totalmos av hjärnan eller hjärtat så brukar man i allmänhet ha en hyfsad chans att klara det.

Visst, man kan i allmänhet inte göra så mycket under den där timmen, och den gör förmodligen förbaskat ont om man känner något, men man är för det mesta vid liv och har rätt god chans att klara sig om man får god vård snabbt.

 

[Krille]

Skillnaden mellan sandsäckar och skurkar

Tag en AK-4, ett fullt magasin, en liten vagn med hjul, åttio kilo sandsäckar och ett måttband. Stapla sandsäckarna på vagnen. Ladda AK-4an, osäkra och töm magasinet rakt in i sandsäckarna. Mät hur långt vagnen har flyttat sig.

Tag en AK-4, ett fullt magasin, åttio kilo skurk och ett måttband. Ladda AK-4an, osäkra och töm magasinet i skurken. Mät hur långt skurken flyger.

Det lustiga är att medan skurken far två meter bakåt ut genom en glasvägg, faller ner från femtielfte våningen och spetsas på ett staket på grund av kulorna från AK-4an, så flyttas vagnen med sandsäckarna omkring fem centimeter. Den demonstrationen - ja, alltså delen med sandsäckarna, skurken fick vi minnas från senaste Hollywood-rullen - fick jag bevittna under första veckan i lumpen.

De passade också på att skjuta mot en bildörr. Det var fina hål tvärs igenom den, och de stackars vattenmelonerna var om möjligt mer mosiga om man sköt på dem genom en bildörr än om man sköt på dem utan bildörr.

 

[Faehrengaust]

Smidighet

Smidighet har blivit en nästan obligatorisk grundegenskap i rollspel. Men vad är smidighet? Slår man upp "Smidig" i en ordbok så hittar man t.ex. "Spänstig och böjlig". I rollspel har det dock fått en massa andra betydelser som inte alla har med smidighet att göra. Ett par exempel:
- Snabbhet, fysisk snabbhet i form av rörelse (100 meters löpning) har mer med styrka i relation till kroppsvikt att göra.
- Snabbhet i form av reaktioner har mer med sinnet att göra. Rena reflexer finns ju också, men de har inte heller så mycket med smidighet att göra
- Balans har mer med balanssinnet, synen, huden, nervsignaler från leder och muskler att att göra.
- Koordination har mer med färdighet och hälsotillstånd att göra.

Smidighet har blivit något av en slasktrattsegenskap där man stoppar saker som man inte vet var det hör hemma. Ofta helt orelaterade saker vilket gör egenskapen märklig, varför blir man liksom bättre på att springa snabbt, knyta skosnören, bågskytte och gå på lina samtidigt?

 

[Cybot]

Re: Skillnaden mellan sandsäckar och skurkar

Sen så får man ju säga att det är en allvarlig skillnad mellan 9mm pistol ammunition (som till exempel vid en demostration jag var på stoppades av en kraftig läderjacka på 30 meter) och 7.62x51mm NATO som inte har särskilt stora problem att gå igenom decimetertjock betong. Inte ens 5.56x45 NATO som är en bra mycket vekare ammunition har några större svårigheter med något så tunt som en bildörr.

Men för de där 9x19 (Också känt som 9mm NATO, Luger eller Parabellum), speciellt om det är JHP, så kan nog den där bildörren vara ett problem.

 

[Organ]

Re: Skillnaden mellan sandsäckar och skurkar

I det här fallet spelar varken kaliber eller anslagsenergi någon större roll. En kula går för det mesta rakt igenom en kropp varpå energiöverskottet fortsätter ut på andra sidan. Så det spelar inte så stor vad man blir skjuten med. Man kastas inte iväg som en vante i alla fall.