Geek-faktorn
Jo... jag köper den förklaringen. Det är förstås så det ligger till egentligen. Manliga författare projicerar ju alltid någon önskedröm på sina kvinnoroller, och är det då en totalgeek vi pratar om så blir ju resultatet därefter. (Jag kan avslöja att jag själv är ett riktigt fullkornsgeek som inte begriper någonting om tjejer, men själv projicerar jag helt andra fantasier på mina kvinnoporträtt. Resultatet blir förstås precis lika misogynt som Buffy eller fröken Croft, men ofta på sätt som folk inte är mätta på att se, och därför kan jag ibland komma undan med blotta förskräckelsen.)
Freaks n' Geeks har jag inte sett, men Powerpuffpinglorna har ju mindre personlighet än Pikachu
Ååh, jag tror att du skulle ha ÄLSKAT FnG, det var bästa, bästa programmet i världen. Powerpuffpinglorna (nördfakta: Tecknaren ville först döpa dem till "Whoop-ass girls") har visserligen inte mycket till personlighet, visst, de är ju hårddragna karikatyrer, men det är ändå kul att flickfigurer i tecknade filmer få ha någon form av egenskap.
Jämför med figurerna i Bamse: (och det gör ont i min själ att klaga på detta eminenta persongalleri) Lille Skutt är snabb och harig, Skalman är långsam, logisk och supersmart, Bamse själv är världens starkaste och snällaste. Brummelisa är Bamses fru. Mer än så kan man egentligen inte säga om henne. Lille Skutts flickvän har inte så mycket personlighet heller. De bara finns där för att de har en relation med någon av de manliga (och viktiga) karaktärerna. Allt blev förstås mycket bättre med Nalle-Maja, som klarar av bedriften att både vara tjej, hjälte, mänsklig och en extremt särpräglad karaktär på en och samma gång. Bra.
Powerpuffpinglornas är inga djupa karaktärer, men det är roligt att få se att de är något. Det måste vara bra förebilder, då de visar att man kan vara både si eller så utan att det är något tokigt med det.
Egentligen är Sailor Moon-flickorna ett mycket bättre exempel på vad jag försöker peka på. Det har du dock redan tagit upp. Det är ju extra roligt att huvudpersonen Annie är en så rubbad och skruvad karaktär. Vi européer är ju vana vid att huvudpersonen ska vara som Tintin och sakna egentlig personlighet, medans bifigurerna skall vara tokiga och extrema.
Annie klarar att vara en fullfjädrad hjältinna trots att hon verkligen inte gör sitt bästa för att vara plikttroget älskvärd gentemot publiken. Det är ju snarare dem man tycker om på riktigt, när allt kommer till kritan.
"Um, jag har lite svårt att föreställa mig de flesta manliga TV- och filmhjältar i icke-barmhärtiga eller icke-rättrådig version också "
Jag var nog lite otydlig i mitt försök att få fram vilken egenskap jag ogillade att actiontjejerna besatt. Man kan förstås vara en sympatisk figur utan att för den skull aktivt försöka vara älskvärd. Som jag ser det är Dark Angel en så duktig och förnuftig tjej att man bara blir trött på henne. Jämför man med en bra manlig actionhjälte som tex. Rocky (första filmen!) så ser man att han är en schysst snubbe utan att vara fri från personliga skavanker. Snarare är det så att hans tafatta vitsande för Audrie är viktigare för att vi i publiken skall gilla honom än för att han är en sådan hejdundrande boxare.
/Rising