Håller med. Keith Parkinson hade varit en bra illustratör till Saga till exempel, eftersom han realistiska och stela stil passar bra med en "realistisk" medeltidvärld. Han hade behövt tona ner färgerna och måla mer lera och skit.Eksem said:
Han var för mycket Harlequin a la 60-tal i de bilder jag sett. Välkammat.
Jag kan inte vänta på att boken ska komma, synd att kag missade kickstartern...Arfert said:Gerald Brom är MEEETAAAAAAL!!!!!
Dark Sun tilltalar verkligen inte mig både världen (psionics suger, thri-kren är töntiga som pcs och AD&D fungerar inte med 5d4 i stats) och till skillnad från alla andra så tycker jag att allt från loggan till stilen på konsten var väldigt fulGod45 said:Gerald Brom är väll skum och knarkig om någon. Han designade ju hela Dark suns look
Tja, den kvinnliga krigaren i gruppbilden har alvöron, så jag tvivlar på att det är Morgan. F.ö. är de två bilderna av olika konstnärer, och de hade inte så bra koordination på den tiden - idén med vissa ikoniska karaktärer som man skulle hålla sig till att avbilda minns jag som en nymodighet i 3e.God45 said:Det är Morgan Ironwolf, D&Ds kanske första ikoniska karaktär
Sjukt snygga prylar. Hans bilder är en stor anledning till varför jag gärna skulle vilja spela Dark Sun, trots att jag i övrigt inte tilltalas så jättemycket av konceptet.God45 said:Gerald Brom är väll skum och knarkig om någon. Han designade ju hela Dark suns look
Min skam är evigBolongo said:Jag förstår att du menar Erol Otus, men inte hur du kunde blanda samman de två.God45 said:Jag gillar att Hackmaster fick Larry Elmore att göra deras framsida
Jag är ledsen men en bönsyrsa stor som en häst som tycker att alvkött är det godaste i världen och som tycker sömn är skit skumt och fascinerande är objektivt fantastiskt
Mer sådan här konst i nästa bok då!Arfert said:..nä, det är mer Fantasy!
Detdär var ju gräsligt. Vad är det, ett D&D för Jehovas Vittnen?Necross said:Personligen har jag aldrig förstått charmen i de där knarkiga illustrationerna. Det är aldrig sådana scener som jag identifierat mig med. Jag är en sån där torrboll som gillar Gerald Brom och Keith Parkinson.
Från mitten på 80-talet ungefär fick jag en känsla av att de satsade på lite snällare och vänligare bilder, kanske som en respons på kritiken rollspel utsattes för.Murkla said:
Ja det var exakt vad som hände. AD&D 2ed tog bort eller klädde på alla topless monster och bytade namn på demonerna och djävlarna till några bullshit fantasy namn. De tog också bort halv-orchen eftersom den "antydde våldtäkt" och lönmördarklassen eftersom lönnmord är dålig, antar jag? Allt det var pga "den sataniska paniken" och att kyrkor och skit sa att D&D var sataniskt.Bolongo said:
Jag är (eftersom jag är så ung och oförstörd) snarare uppvuxen med Easley/Elmore/Parkinson/Caldwell, men jag gillar ändå eran med Otus/Trampier/Dee/Roslof/Sutherland bättre. Och av dem smäller Otus definitivt högst (och Sutherland lägst). Det är nästan så att jag måste försöka hitta en Expert-box (Cook/Marsh) i mint condition och sätta upp på väggen hemma.Bolongo said:
Hahaha! Det finns onekligen stora stilmässiga likheter:Murkla said:Detdär var ju gräsligt. Vad är det, ett D&D för Jehovas Vittnen?Necross said:Personligen har jag aldrig förstått charmen i de där knarkiga illustrationerna. Det är aldrig sådana scener som jag identifierat mig med. Jag är en sån där torrboll som gillar Gerald Brom och Keith Parkinson.
OMG! Så bäst!Vitulv said:Hahaha! Det finns onekligen stora stilmässiga likheter:Murkla said:Detdär var ju gräsligt. Vad är det, ett D&D för Jehovas Vittnen?Necross said:Personligen har jag aldrig förstått charmen i de där knarkiga illustrationerna. Det är aldrig sådana scener som jag identifierat mig med. Jag är en sån där torrboll som gillar Gerald Brom och Keith Parkinson.
Märkligt, jag ser i princip inga stilmässiga likheter alls. Vansinnigt omogen jämförelse.Vitulv said:Hahaha! Det finns onekligen stora stilmässiga likheter:Murkla said:Detdär var ju gräsligt. Vad är det, ett D&D för Jehovas Vittnen?Necross said:Personligen har jag aldrig förstått charmen i de där knarkiga illustrationerna. Det är aldrig sådana scener som jag identifierat mig med. Jag är en sån där torrboll som gillar Gerald Brom och Keith Parkinson.
