Det är som jag förstått det exakt vad indianerna gjorde. Ett antal beridna ryttare som kunde regna ner moln av pilar över sina motståndare.ilja said:Tänker att det främsta användningsområdet kanske var för beridna skyttar, i mer gerillaliknande taktiker? En häst kan ju bära mer pilar än en person kan, och med snabba "hit and runs" kan det nog göra väldigt mycket nytta att kunna fira av massa pilar väldigt fort, för att ha ihjäl så många lätt bepansrade soldater som möjligt, pajja moralen osv.
Fast det behövs inte så mycket pansar för att radikalt minska effekten av skytte. En stabil sköld, någon form av hjälm och kanske någon form av gambeson och en soldat är rätt väl skyddad mot pilar.ilja said:Inte för att det skulle penetrera metallpansar oavsett, men ja, de flesta soldater hade ju inte särskilt mycket pansar vad jag förstått...
Sant, det är därför det egentligen inte är så stor poäng med att lägga alltför mkt fokus på hur fort man kan skjuta.Men jag funderar även över den praktiska applikationen av det på t.ex. ett öppet slagfält - gör det någon NYTTA att skjuta så fort i de flesta fall? Mängden pilar en kan bära med sig är ju högst begränsad, och vettefan om det är så mycket mer användbart att skjuta slut sina pilar på 30 sekunder än 3 minuter, särskilt om en förlorar kraft jämfört med att använda en tyngre båge.
En sak man ska tänka på; de flesta stridtekniker användes mot folk som hade liknande stridtekniker. Så som regel slogs beridna bågskyttar mot andra beridna bågskyttar, så de kan inte lite på att vara rörligare än fienden. Men visst kan man nog säga att snabbskytte är mer relevant för skärmytslare som skjuter på relativt kort håll (under 30m) på ett enskilt mål än för soldater som använder skytte på längre avstånd.Tänker att det främsta användningsområdet kanske var för beridna skyttar, i mer gerillaliknande taktiker? En häst kan ju bära mer pilar än en person kan, och med snabba "hit and runs" kan det nog göra väldigt mycket nytta att kunna fira av massa pilar väldigt fort, för att ha ihjäl så många lätt bepansrade soldater som möjligt, pajja moralen osv.
En sak som bör påpekas var att Europeerna nästan totalt slutat använda pansar i denna period, en tygrustning skulle skydda mycket bättre än de rustningar som användes under denna period.Rymdhamster said:Det är som jag förstått det exakt vad indianerna gjorde. Ett antal beridna ryttare som kunde regna ner moln av pilar över sina motståndare.
Fast i ärlighetens namn, vad var de alternativa avståndsvapnen som fanns under antiken liksom? Slunga? Spjut?Korpen said:Men det sagt så är nog pilbågen det antika vapen som jag tycker oftast övervärderas, och det med marginal.
Ok, jag var lite slarvig med språket, jag menade egentligen all pre-modern tid.Tony.M.Meijer said:Fast i ärlighetens namn, vad var de alternativa avståndsvapnen som fanns under antiken liksom? Slunga? Spjut?Korpen said:Men det sagt så är nog pilbågen det antika vapen som jag tycker oftast övervärderas, och det med marginal.
Slunga är inte ett dåligt vapen, verkligen inte, det hade lättare att döda en bepansrad motståndare än pilbågen på samma avstånd, men en slunga krävde ungefär lika mycket träning som en brittisk långbåge och slungan var notoriskt dålig i formationsstrid.Tony.M.Meijer said:Fast i ärlighetens namn, vad var de alternativa avståndsvapnen som fanns under antiken liksom? Slunga? Spjut?Korpen said:Men det sagt så är nog pilbågen det antika vapen som jag tycker oftast övervärderas, och det med marginal.
Är inte ett vapen från antiken, de första grunderna lades under den klassiska tidsperioden men själva armborstet skapades inte förrän senare.Rymdhamster said:Armborst.
Fast problemet med att träna bågskyttar är inte så mkt att träffa som att bygga upp musklerna som används så man skytten kan använda en båge som kan göra skada…Anarchclown said:Kastspjutet användes mycket extensivt för att det var betydligt lättare att bemästra och ha med sig under antiken. Under medeltiden använde man ju armborst som var sämre än pilbågen men som kunde sättas i händerna på en bonde som ändå kunde träffa på 100 meter med det. Vilket för övrigt utnyttjades av långbågskyttarna några gånger när de mötte armborstskyttar och stormade in i närstrid istället för att de insåg att de var helt gröna rekryter.