Nekromanti De tidiga rollspelen och Djupmeditation

Fridigern

Swordsman
Joined
23 Sep 2014
Messages
404
Läste den intressanta artikeln i GrottZine 5 om hur folk började spela rollspel från Chainmail, som en form av ”sänka skepp” med grottor och figurslagsregler.

Jag undrar lite om de som spelade det för första gången kanske snubblade över en meditationsteknik som de egentligen inte var beredda på, och kanske aldrig fattade vad det var, som sen banat väg för rollspel som vi tänker på det nu.

Under mitten av 90-talet fick jag lära mig en meditationsteknik som de som lärde mig kallade för ”Djupmeditation”. Det gick ut på att man skulle meditera där man satt och börja föreställa sig att man svävade ovanför sin kropp, såg sig själv utifrån mm. Sen skulle man sväva iväg till någon nedgång till underjorden man kände till, typ en kloakbrunn utanför sitt hus eller något och tänka sig att man klättrade ner i den. När man kom ner skulle man hitta en lång trappa som gick nedför, och för varje kliv nedåt man tog skulle man vara djupare inne i meditationen...

Nedanför trappan skulle man se en skog, eller djungel. När man vandrat runt där ett tag skulle ett djur komma, ens maktdjur eller totem, och anfalla en. Då skulle man slåss med det (!) och vinna, för att på något sätt stärka sitt band och kontrollera sitt inre på något sätt. Jag vill minnas att jag lyckades halvbra och blev påhoppad av något slags djur då jag prövade, men det tog en himla tid så jag testade aldrig igen.

När man tänker på hur man tar sig ner i en rollspels-grotta, så är det verkligen väldigt likt den här meditationen. Man hamnar ju i ett slags meditativt stadie då man rollspelar och kommer in i flow, men i grupp då. Ofta har ju SL lite tekniker för att få in alla i stämning, som att spela musik eller beskriva väldigt intensivt i början av spelmötet.

Kanske var det därför de första rollspelarna tyckte det var så ashäftigt, det här att gå in i en grotta med sina figurspelsgubbar...

Synd nog har jag inte lyckats googla fram något om den här meditationstekniken, det verkar inte heta djupmeditation längre iallafall. Men det finns ett känt exempel på den, i filmen Fight Club, där huvudpersonen åker ner i något underjordiskt ställe där han möter en pingvin. Så det kanske var någon fluga på 90-talet?
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,300
Location
Göteborg
Det var inne framför allt på 80-talet om jag minns rätt. Läste en bok om det på den tiden. Först långt senare insåg jag att det var en form av schamanism med serienumren bortfilade. Mig veterligt sysslade inte gänget runt TSR med schamanism, men jag vet en annan tidig rollspelspionjär som definitivt gjorde en djupdykning i det: Greg Stafford.
 

Harry S

Swordsman
Joined
27 Sep 2015
Messages
682
Under mitten av 90-talet fick jag lära mig en meditationsteknik som de som lärde mig kallade för ”Djupmeditation”.
Det låter som "det inre rummet" eller "det mentala rummet" i Mental Träning:

När du befinner dig vid slutet av trappan ska du föreställa dig ett mentalt rum där du känner att du trivs och är fullständigt trygg. För att maximera den känslan av privat psykisk sfär där du råder över tillvaron ska du inreda rummet så att du mår som allra bäst. Rummet kan vara ett "vanligt" rum med de möbler, textiler och färgsättningar du tycker mest om. Det kan också vara en plats i det fira - exemepelvis en liten strand bara för dig eller toppen på ett berg med strålande utsikt. Det kan vara en stor kristallkula som skyddar dig eller en trädgård full av doftande blommor...

Ditt mentala rum är bara ditt och du vet bäst själv var du känner dig mest tillfreds med omgivningen. Huvudsaken är att du verkligen känner för det ställe du väljer. Det mentala rummet ökar din trygghet och inspiration. Här kan du möta dig själv på ett förnyande, levande och utvecklande sätt.
http://www.mentalatranarforbundet.se/?apid=27

Metoden bygger på uppfattningen att man kan skapa sig en verklighet som påminner om de bilder som man lägger in i det mentala rummet. Syftet är att skapa sin framtid genom att skapa bilder som blir till verklighet i livet. Det är en form av visualiseringsträning/målbildsträning. Här är en variant där de har bytt ut trappan mot en sluttande väg. Precis som du skriver så var målet med att du skulle besegra djuret att du skulle se dig själv som en vinnare för att på så sätt öka chansen att bli en vinnare i verkligheten.

Den likhet som jag ser är att man i rollspel skapar en inre bild och att rollpersonens framgångar i spelet innebär en form av belöning. Du besegrar monstret och får erfarenhetspoäng som gör dig bättre. Kanske smittar det av sig på din upplevelse av dig själv i verkligheten. Men en viktig skillnad mellan rollspel och det inre rummet i mental träning är att i rollspel så riskerar du att det inre rummet upplevs otryggt och att du blir en förlorare. Det är inte syftet med det inre rummet i mental träning.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Den djupmeditation som du beskriver är en form av shamanism: den teknik som används för att skaffa sig en fylgja/totemdjur/familiaris. Det var definitivt INTE vad vad de första rollspelarna ägnade sig åt. I USA räknas den djupmeditation som du beskriver som trolldom/satanism bland kristna som Jack Chick. :)
 

Ymir

Blivande Stockholmshipster
Joined
18 May 2000
Messages
11,318
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Lazarus-lajvet "Spiraltornets fall" i år körde ett rollspelspass 'maskerat' som en in-lajv-session trance ledd av en schaman, som när man gick in i trance med honom då axlade rollen som berättare/spelledare medan spelgruppens andar försöker ta sig igenom Spiraltornet i drömvärlden. Så liknelsen djupmeditation = rollspel ligger rätt nära till hands.

Det surrealistiska rollspelet Noumenon väcker också många associationer till meditativa/transcendentala/psykoaktiva upplevelser - varelsen på omslaget fucking sitter i en lotusposition...
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
10,024
Location
Stockholm
Kolla in Martin Ericssons Play to Love, hittas här http://nordiclarp.org/w/images/8/80/2014_The_Foundation_Stone_of_Nordic_Larp.pdf på sida 47, känns som att det finns rejäla beröringsytor där!

Att rollspel skulle ha utvecklats från Chainmail kommer jag aldrig att skriva under på, rollspel är något som funnits med och bland oss människor i alla tider, och om vi undviker att göra D&D-grenen synonym med "rollspelens utveckling" så känns meditation-flow-ritual-rollspel-immersion som närbesläktade fenomen.
 

Harry S

Swordsman
Joined
27 Sep 2015
Messages
682
RasmusL;n134555 said:
Att rollspel skulle ha utvecklats från Chainmail kommer jag aldrig att skriva under på, rollspel är något som funnits med och bland oss människor i alla tider, och om vi undviker att göra D&D-grenen synonym med "rollspelens utveckling" så känns meditation-flow-ritual-rollspel-immersion som närbesläktade fenomen.
Det handlar väl mest om var man drar gränsen mellan rollspel och bordsrollspel. Wargames spelades långt innan Chainmail var fött.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
10,024
Location
Stockholm
Harry S;n134809 said:
Det handlar väl mest om var man drar gränsen mellan rollspel och bordsrollspel. Wargames spelades långt innan Chainmail var fött.
Det är inte en gräns jag drar, rollspel är ett tidlöst fenomen.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
10,024
Location
Stockholm
Leumas;n134864 said:
Bordsrollspel är inte det. Är det inte sådana vi diskuterar nu?
Att "bordsrollspel" skulle vara ett fenomen som är tydligt avgränsat från eviga tiders roll- och berättarlekar är ett helt befängt påstående. Om det är den regelmässiga biten som tros vara ett unikt arv från wargames så vill jag bara påpeka mänsklighetens förkärlek för strukturerade lekar och spel.

Martin Ericsson said:
Who today can claim to be the initiated
masters of the threshold realm, priestesses
of the cunicular realms of phantasmagoria
and poets of heart-to-heart? Who today
can compare to the thousands of fanatical
role-players as they wield the first art of
man in ways never before dreamed of? We
discovered it, almost as if by accident with
our childhood friends, drawing labyrinths
in pen and paper, conjuring it in our longrunning
table-top campaigns and in the
furious invention of radical freeform, we
feel it when the vision is strong and shared,
when the village sleeps and breathes at
night, as tears flow and the undiscovered
country of the future is in our collective
hands. We set our souls aflame with it
when trembling fingers touch and the black
eyes facing us do not reflect but truly see
and feel. This is inter-immersion, this is
Genesis, this is the fire of communitas and

it is as old as mankind itself.
 

Klingonsylt

Swordsman
Joined
28 Sep 2005
Messages
543
Location
Umeå
Bordsrollspel som företeelse kan i alla fall inte vara äldre än bordet som företeelse :)
Ärligt talat har jag svårt att sätta ord på mina tankar, men med bordsrollspel syftar jag i detta fall på den typ av "rollspelsstruktur" som uppstår på 70-talet med D&D, Traveller och de andra.
Jag är medveten om att det redan fanns strukturerade låtsaslekar, modell-FN, låtsasrättegångar och mamma,pappa,barn. Jag tycker att bordsrollspel är en specifik form av detta som går att definiera. Men nu känns det lite som att inte kunna ha en diskussion om t.ex. Risk eftersom någon säger att det redan innan fanns brädspel som använde spelplan och tärningar. Är det verkligen ett meningsfullt påstående att säga att mänskligheten alltid hållit på med roll- och berättelselekar? Hur ska man kunna styrka detta?
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,397
Location
Helsingborg
Leumas;n134878 said:
Bordsrollspel som företeelse kan i alla fall inte vara äldre än bordet som företeelse :)
Ärligt talat har jag svårt att sätta ord på mina tankar, men med bordsrollspel syftar jag i detta fall på den typ av "rollspelsstruktur" som uppstår på 70-talet med D&D, Traveller och de andra.
Jag är medveten om att det redan fanns strukturerade låtsaslekar, modell-FN, låtsasrättegångar och mamma,pappa,barn. Jag tycker att bordsrollspel är en specifik form av detta som går att definiera. Men nu känns det lite som att inte kunna ha en diskussion om t.ex. Risk eftersom någon säger att det redan innan fanns brädspel som använde spelplan och tärningar. Är det verkligen ett meningsfullt påstående att säga att mänskligheten alltid hållit på med roll- och berättelselekar?
Om man vill kunna utvecklas som speldesigner, så ja.

Om man vill göra fantasy heartbreakers, då kan man begränsa sig.

Om man inte kan ifrågasätta koncept som "spelledare", "förberedande äventyrsskrivande", "tärningsanvändande" - tja, då kan man lika gärna spela Chainmail och wargames och vara nöjd med det. Om man däremot vill kunna ta in nya influenser från andra närbesläktade områden, typ djupmeditation, så bör speldesignern ifråga inte begränsa sig till vissa fenomen.

Jag förstår din definition av bordsrollspel men tycker du själv inte det är rätt fruktlöst att gå in och härska med din snäva definition i en tråd som handlar om att plocka in influenser från oväntat håll? Är det verkligen meningsfullt?
 

Klingonsylt

Swordsman
Joined
28 Sep 2005
Messages
543
Location
Umeå
Rickard;n134879 said:
Om man vill kunna utvecklas som speldesigner, så ja.

Om man vill göra fantasy heartbreakers, då kan man begränsa sig.

Om man inte kan ifrågasätta koncept som "spelledare", "förberedande äventyrsskrivande", "tärningsanvändande" - tja, då kan man lika gärna spela Chainmail och wargames och vara nöjd med det. Om man däremot vill kunna ta in nya influenser från andra närbesläktade områden, typ djupmeditation, så bör speldesignern ifråga inte begränsa sig till vissa fenomen.

Jag förstår din definition av bordsrollspel men tycker du själv inte det är rätt fruktlöst att gå in och härska med din snäva definition i en tråd som handlar om att plocka in influenser från oväntat håll? Är det verkligen meningsfullt?
Jag menade inte att komma in och härska och ber om ursäkt för att det kom ut på det sättet. Jag läser och tycker att det finns mycket som är intressant bland mindre "traditionella" former av rollspel, har inte spelat något sådant än, men jag är sugen på att prova t.ex. Fiasco. Jag reagerade bara då jag tyckte det verkade som Rasmus förnekade att D&D och Chainmail hade någon betydelse för rollspelens utveckling. Även om jag själv inte spelat D&D (ännu), tror jag hobbyn sett väldigt annorlunda ut om det inte existerade.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,637
Location
Ludvika
Leumas;n134878 said:
Bordsrollspel som företeelse kan i alla fall inte vara äldre än bordet som företeelse :)
Eftersom bordsrollspel som koncept inte strikt talat behöver ett bord, så jo. Det är snarare bordsrollspel som namn som troligtvis inte kan vara äldre än bordet.

Frågan här är egentligen om du går med på att saker som friformat samberättarspel (jag kan inte ge exempel är jag rädd, men andra kan säkert komma med undsättning) räknas till bordsrollspel.

Om ja, så kan säkert Rasmus berätta mer om sina fynd kring rollspelande före 70-talet om du ber honom snällt.

Om nej så har du en rätt snäv definition av ordet som utesluter en typ av rollspel rätt många här på forumet älskar, och många av oss definitivt räknar in i begreppet. Lite som att säga att schack inte är ett brädspel eftersom man inte slår några tärningar.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,607
Location
Göteborg
Rickard;n134879 said:
Om man vill kunna utvecklas som speldesigner, så ja.

Om man vill göra fantasy heartbreakers, då kan man begränsa sig.
Att ta in influenser är något helt annat än att göra påståenden om historik. Att dagens rollspel härstammat från Chainmail känns som en helt uppenbar sanning för mig, och jag har gjort spel utan spelledare, förberedande äventyrsskrivande och tärningsanvändande. :) Jag kan också säga att den gren av rollspel som jag skriver kan härledas bakåt till Ron Edwards Sorcerer och forumet The Forge, oavsett hur många spel med liknande lösningar som existerat innan dess (och det finns en hel del). Naturligtvis har inspiration hämtats från många källor när rollspelen skapades, men det går en genetisk linje tillbaka till Chainmail. Det finns inga moderna rollspel (nej, jag tänker inte definiera ordet, ni vet vad jag menar) som inte kan härledas i en kedja av inspiration och influenser tillbaka till Chainmail.

På samma sätt kan man säga att Kristendomen kan härledas till Judendomen, oavsett hur många influenser den tagit från andra religioner och trossystem.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
10,024
Location
Stockholm
Leumas;n134882 said:
Jag menade inte att komma in och härska och ber om ursäkt för att det kom ut på det sättet. Jag läser och tycker att det finns mycket som är intressant bland mindre "traditionella" former av rollspel, har inte spelat något sådant än, men jag är sugen på att prova t.ex. Fiasco. Jag reagerade bara då jag tyckte det verkade som Rasmus förnekade att D&D och Chainmail hade någon betydelse för rollspelens utveckling. Även om jag själv inte spelat D&D (ännu), tror jag hobbyn sett väldigt annorlunda ut om det inte existerade.

Jag är rätt... vulgär (?) i mitt sätt att prata på internet så jag förstår att det var så det uppfattades. Jag menar inte att D&D och Chainmail inte haft någon betydelse (jag tror att vi kan skylla rätt mycket elände vi dras med idag på det arvet ;) ) men vidhåller att jag inte på något sätt ser dem som rollspelens fäder och mödrar, snarare som ett par snoriga kusinbäbisar.
 

Klingonsylt

Swordsman
Joined
28 Sep 2005
Messages
543
Location
Umeå
Jag tror den här diskussionen har spårat ur tillräckligt från vad trådstartaren avsåg. Min definition av rollspel är nog inte snävare än andra forumiters, även om jag kanske gett det intrycket. Rasmus använde ordet befängt vilket är synonymt med idiotiskt, även om han kanske inte menade det på det viset så tog jag illa upp. Jag försökte hitta en term för att beskriva "traditionella rollspel" det vill säga formen som inspirerades av 1970-talsspelen. Det kanske finns en bättre term att använda?

Det var ju faktiskt någon på gamla forumet som hävdade att schack inte ens var ett spel eftersom det inte fanns någon slump inblandad :)
 

Harry S

Swordsman
Joined
27 Sep 2015
Messages
682
RasmusL;n134822 said:
Det är inte en gräns jag drar, rollspel är ett tidlöst fenomen.
Jag menar inte tidsgräns utan gränsen för definitionen av vad som är rollspel.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Leumas;n134887 said:
Jag tror den här diskussionen har spårat ur tillräckligt från vad trådstartaren avsåg.
Jo, ett tydligt tecken på urspårad diskussion* är att de olika kombattanterna låtsas som att en distinktion är meningslös om den inte är allmänt generaliserbar. (Särskilt "DIN distinktion är inte betydelsefull om den inte ger en mening JAG accepterar, när den appliceras på ett helt annat sammanhang JAG valt...")

En klassisk sk "aristotelisk definition" brukar anses bestå av två delar, en allmän klass - "genus proximus" - och något som särskiljer definiendum (det som ska definieras) från denna, "differentia specifica".

Invändningar av den typen att "A finns också!" eller liknande, är inte ett motexempel mot en differentiell definition. Det säger ju bara att inte ALLA medlemmar av den större klassen, också är medlemmar av den snävare. Och det visste vi ju egentligen redan, eftersom det ligger implicit i definitionen. :)

Det är inte helt lätt att hitta en acceptabel benämning på, eller ens en relativt enkel definition av den grupp av rollspel du söker. (Det finns ett antal trådar som försökt och misslyckats...) Men det betyder ju heller inte att indelningen är meningslös. Instinktivt kan iaf ganska många se precis vilka spel som avses, åtminstone fram till det senaste decenniet (eller ett och halvt decennium iaf). Efter det finns det fler spel som inte är riktigt lika solklara, utan tangerar gränserna mer - överbryggar en del av skillnaderna mellan "tradspel" (om vi nu väljer en av de föreslagna, tänkbara beteckningarna...) och mer fria, lösligt uppbyggda rollspel.

I det fallet spelar ju den språkliga utvecklingen roll. Vid en tidpunkt, efter att D&D och några rollspel i samma tradition kommit ut, så var det så att det var rollspel, punkt. Sen inkorporerades en redan existerande "roll-leks"-tradition, och då fick definitionen breddas. NU är det inte längre så att rollspel = "bygga gubbe, slå tärning, ha spelledare" osv.

Bertrand Russell konstaterade i en diskussion om språklig mening att nästan alla vardagsspråkliga uttalanden har en implicit tidsreferens i sig, de handlar om vad som är fallet när satsen uttalas. (Dvs. även om den uttalar sig om andra tidpunkter, så uttalar den sig om vad som NU är känt, om den tidpunkten osv.) Säger någon "den nuvarande kungen av Frankrike är skallig" är satsen falsk, eftersom det inte finns något objekt som motsvarar "den nuvarande kungen av Frankrike". Men i det ligger att det finns tillfällen då samma sats varit sann, men det behöver inte (vanligtvis) påpekas, för att de flesta talare förstår instinktivt den underliggande regeln.

Men inte heller den regeln, vanligtvis förstådd och använd, tycks stå så högt i kurs när det finns kortsiktiga diskussionspoäng att vinna för sitt "lag"... :)


* När en tråd är urspårad, är det fritt fram att kapa den ytterligare för att göra språkfilosofiska reflektioner om urspåringens orsaker. Jag är säker på att det står så i forumreglerna...
 
Top