Quan'talis
Swashbuckler
Introduktion (bör läsas med överdrivet entusiastisk dagistantröst):
Hej alla barn! Idag ska vi diskutera praktisk etik i rollspel. Det låter väl roligt?
Introduktion slut. Resten av inlägget kan läsas normalt.
De rollspel jag spelat (inte så många) eller läst (något fler) har som gemensam faktor möjligheten att ta livet av sina medmänniskor (eller medalver, meddvärgar, medorcher osv). Visst, det går att göra andra saker, oftast är det det dessutom de andra sakerna som är viktigast, men ändå finns möjligheten att använda våld där på ett helt annat sätt än i verkligheten. Man kan till exempel jämföra antalet människor eller därmed jämförbara varelser jag slagit ihjäl i verkligheten (inga) med det motsvarande antalet jag tagit av daga i rollspel (7923½). I verkligheten har jag aldrig ens varit med om en situation där mord skulle ha varit ett realistiskt alternativ. Sedan jag slutade högstadiet har jag aldrig känt mig det minsta frestad att dräpa någon. Men i rollspel gör jag det utan större betänkligheter.
Missförstå mig inte (eller gör det för all del om det känns bättre); jag är ingen missriktad moralist som förfasar mig över förfallet i ungdomens utlevelser (tre allitterationer i samma mening! Så går det när man läser Beowulf och Sir Gawain and the Green Knight utan att ta paus mellan dem). Men faktum kvarstår: den bästa definition på rollspel jag hittills kunnat komma på är "spel där man låtsas att man slår ihjäl folk". Jag har ingenting emot lite fiktivt våld nu och då, men i längden blir det ju ganska tråkigt. Problemet är att när jag försöker skriva äventyr som inte går ut på att döda sina medvarelser har jag väldigt svårt att hitta på något. (Jag försökte mig på ett stämningsfullt "undersöka en övergiven stad"-äventyr en gång, men det blev så tråkigt att jag blev tvungen att slänga in ett par strider på slutet för att inte mina spelare skulle ge upp och gå hem)
Så, vad jag vill att mina ärade forumskolleger (och alla andra också, förstås*) ska svara på är följande: vad kan man egentligen göra om man inte vill döda nån? Äventyrsuppslag, lyckade och misslyckade Exempel från Verkligheten, filosofiska utläggningar eller varför inte konstruktiv kritik som "man ska faktiskt sätta punkt efter parentesen" eller "öh, vamenaru? skaman'te få slå ihjäl folk längre", allt är välkommet.
-JPS- ger tre bonuspoäng och en begagnad orchskalle åt den som vet vem som producerat låten som jag tagit inläggets titel från.
* i en tidigare version av inlägget stod det "och Rising också, förstås", men så kan man ju inte säga, ju
Hej alla barn! Idag ska vi diskutera praktisk etik i rollspel. Det låter väl roligt?
Introduktion slut. Resten av inlägget kan läsas normalt.
De rollspel jag spelat (inte så många) eller läst (något fler) har som gemensam faktor möjligheten att ta livet av sina medmänniskor (eller medalver, meddvärgar, medorcher osv). Visst, det går att göra andra saker, oftast är det det dessutom de andra sakerna som är viktigast, men ändå finns möjligheten att använda våld där på ett helt annat sätt än i verkligheten. Man kan till exempel jämföra antalet människor eller därmed jämförbara varelser jag slagit ihjäl i verkligheten (inga) med det motsvarande antalet jag tagit av daga i rollspel (7923½). I verkligheten har jag aldrig ens varit med om en situation där mord skulle ha varit ett realistiskt alternativ. Sedan jag slutade högstadiet har jag aldrig känt mig det minsta frestad att dräpa någon. Men i rollspel gör jag det utan större betänkligheter.
Missförstå mig inte (eller gör det för all del om det känns bättre); jag är ingen missriktad moralist som förfasar mig över förfallet i ungdomens utlevelser (tre allitterationer i samma mening! Så går det när man läser Beowulf och Sir Gawain and the Green Knight utan att ta paus mellan dem). Men faktum kvarstår: den bästa definition på rollspel jag hittills kunnat komma på är "spel där man låtsas att man slår ihjäl folk". Jag har ingenting emot lite fiktivt våld nu och då, men i längden blir det ju ganska tråkigt. Problemet är att när jag försöker skriva äventyr som inte går ut på att döda sina medvarelser har jag väldigt svårt att hitta på något. (Jag försökte mig på ett stämningsfullt "undersöka en övergiven stad"-äventyr en gång, men det blev så tråkigt att jag blev tvungen att slänga in ett par strider på slutet för att inte mina spelare skulle ge upp och gå hem)
Så, vad jag vill att mina ärade forumskolleger (och alla andra också, förstås*) ska svara på är följande: vad kan man egentligen göra om man inte vill döda nån? Äventyrsuppslag, lyckade och misslyckade Exempel från Verkligheten, filosofiska utläggningar eller varför inte konstruktiv kritik som "man ska faktiskt sätta punkt efter parentesen" eller "öh, vamenaru? skaman'te få slå ihjäl folk längre", allt är välkommet.
-JPS- ger tre bonuspoäng och en begagnad orchskalle åt den som vet vem som producerat låten som jag tagit inläggets titel från.
* i en tidigare version av inlägget stod det "och Rising också, förstås", men så kan man ju inte säga, ju