Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,191
Hela spelet verkar vara konstiga referenser och plankningar som tydligen inte är humor.
RECENSION Degenesis Rebirth
- Thread starter entomophobiac
- Start date
OK, skönt att det åtminstone finns en grupp riktiga good guys i settingen iaf. Några man kan sympatisera med och liksom hejja på.
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,191
Nä, jag köper inte det. Antingen kör du stora kulturmixern och allt är tillåtet eller lite tongue in cheek (min favorit) eller så gör du anspråk på att din framtidsvision har någon sorts koherens och realism, och då funkar inte sci-fijohanniter. Det dödar suspension of disbelief
entomophobiac
Low Prep High Play
To each their own! Degenesis skapare har helt klart en specifik vision i alla fall, och ett förvånansvärt stort community verkar frodas kring spelet (deras Discord-kanal har ett par tusen medlemmar).
Ymir
Blivande Stockholmshipster
Helvetica är det riktiga latinska namnet på Schweiz. Jag förstår inte hur du menar att det är en ordvits.
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,191
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,191
Lite som RM/Trudvang
entomophobiac
Low Prep High Play
Jag tror helt enkelt inte det här är spelvärlden du kommer spela i framöver. Men vill du ha svar på den här typen av frågor tror jag faktiskt Degenesis-communityt är bättre lämpat än den här tråden.
Tja, det är namnet de använder på sina mynt och frimärken, och det används i flera språk, som tyska, italienska och franska, som talas i Schweiz. Så det känns ju inte jättekonstigt att det namnet skulle överleva in i framtiden.
Och självklart är det ordvitsar, vilket är bara ännu ballare om de låtsas som att det inte är ordvitsar. Ordvitsarna är ju det bästa med Mutant.
entomophobiac
Low Prep High Play
Det är bara inte skrivet på det sättet, som sagt. Skulle jag spekulera så är ordvalen snarare försök att förankra settingen i verkligheten. Om det lyckas eller ej är ju upp till dig som konsument. Det är väldigt svårt att läsa settingen som särskilt vitsig helt enkelt. Det är för mörkt för det. Om du som individuell läsare sedan tar det på allvar eller ej är ju det ständiga problemet när något ramlar över gränsen till att vara tonårsedgy. Personligen tycker jag det blir lite "för mycket", och inte så mycket i ordval som i hur texterna är formulerade, men hexagonformade blad på träd som pratar med dig är liksom närmast surrealism; och det finns sida vid sida med dessa Hellvetics och Pollen och så vidare.
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,873
Nja, Helvetia. Helvetica är ett välkänt typsnitt.
För min del funkar det nog rätt bra, om jag ska gå efter bara det andrahandsintryck jag fått i den här tråden. Jag associerar lite till Mad Max, framför allt trean och fyran där Miller och company börjar leka ordentligt med förvanskningar av orden. Där blir det ju ett ganska snyggt sätt att skapa en annorlunda-känsla i världen, markera dess koppling till men också avstånd från vår värld. "Gasoline" blir "guzz-o-line", "skyscraper" blir "high-scraper", "apocalypse" blir "pox-eclipse".
Jag gillar det, på något sätt. Jag köper det. Att "poland" genom århundradena blandas ihop med "pollen", som ju uttalas nästan likadant. Språk är mysko. Ord som betyder något specifikt missuppfattas eller får en betydelseglidning och blir mer generellt. "Runka" är ju bara att man skakar något, och "kuk" bara en liten knotig utväxt. Har inget med sexuella praktiker att göra.
Klart det inte funkar för alla, språk är överlag rätt klurigt på så vis. man är olika känslig för saker som känns/låter fel. Det ser vi ju om inte annat i den fortfarande pågående backlashen mot "hen"…
Jag gillar det, på något sätt. Jag köper det. Att "poland" genom århundradena blandas ihop med "pollen", som ju uttalas nästan likadant. Språk är mysko. Ord som betyder något specifikt missuppfattas eller får en betydelseglidning och blir mer generellt. "Runka" är ju bara att man skakar något, och "kuk" bara en liten knotig utväxt. Har inget med sexuella praktiker att göra.
Klart det inte funkar för alla, språk är överlag rätt klurigt på så vis. man är olika känslig för saker som känns/låter fel. Det ser vi ju om inte annat i den fortfarande pågående backlashen mot "hen"…
Jag menar mest "ordskämt" som i att huvudpersonen i Främlingen heter "Meursault", vars första stavelse betyder "dör", vilket är vad han gör i boken. Eller att huvudpersonen i Matrix heter "Neo" (eller för den delen "Anderson"). Det behöver ju inte vara roligt för att vara ett ordskämt.
entomophobiac
Low Prep High Play
HELLVETICS (Brotherhood of Arms). Schweiz tog sin tillflykt till "the Alpine Fortress" när de insåg att asteroiderna kanske inte gick att stoppa. Året före undergången förberedde de sig på allvar för undergången. De låste in sitt kulturarv, de skapade en urvalsprocess för vilka individer som skulle få följa med, och de byggde upp en stor väpnad styrka för att försvara alltihop efter undergången. Som Hellvetic är du själv en del av det här arvet. Du växer upp. Fyller femton. Du får ditt trepipiga automatgevär—din Trailblazer—i handen. Du kommer lära dig reparera, sköta, och handskas med det här geväret som en förlängning av dig själv. Din uppgift är att vakta gränsen mellan östra och västra Borca och ta (o)skäligt bra betalt av dem som vill korsa den. Och såklart att jaga rätt på dem som försöker korsa bergen på egen hand, utan ert beskydd. Men där finns inre slitningar. Alla vill inte sitta och glo i en bunker—vissa deserterar och säljer sina färdigheter till högstbjudande. Moderna schweiziska legosoldater.
En Hellvetic, antagligen positionerad i en bunker någonstans i bergsmassiven mellan östra och västra Borca.
En Hellvetic, antagligen positionerad i en bunker någonstans i bergsmassiven mellan östra och västra Borca.
entomophobiac
Low Prep High Play
En sak jag glömde nämna är att alla släppta böcker finns som gratis pdf:er på degenesis.com. Spelet kallar sig självt "free to play".
Det kräver dock att en registrerar sig och loggar in för att tanka ned dem.
Det kräver dock att en registrerar sig och loggar in för att tanka ned dem.
entomophobiac
Low Prep High Play
JUDGES (Hammer of Justice). I det laglösa Borca efter katastrofen dök en ensam man upp och tog lagen i egna händer. The First Judge. Han fick snart ett rykte. Där han anlände utlovades kallblodiga avrättningar, men också sinnrika konfliktlösningar. Rättvisa skipades. Med tiden fick han ett följe som tog efter honom, både i hur de klädde sig och i vad de gjorde. Snart bjöd Chroniclers in dessa "Judges", och den stora staden Justitian blev snart ett faktum. Från Justitian spred sig Judges rättvisa till närliggande byar och städer: sälla er till Justitians ordning och ni får beskydd. Judges själva har sin Codex, som är en fortsättning på den första domarens Testament; en bok med förhållningsregler och bestraffningar. Varje Judge har en egen sådan Codex. Men Judges slits också mellan det intellektuella arbetet med sina Codex och det praktiska arbetet i fältet. Advocates och Protectors—två olika sorters Judges som inte alltid kommer särskilt bra överens. Domarnas straff är hårda. Tjuvar och lögnare får sina händer eller läppar färgade med illaluktande blå salva. Begår de brott igen innan salvan hunnit blekna bort får de knogar krossade. Mördare och våldtäktsmän brännmärks i pannan och sätts i exil från protektoratet. I riktigt svåra fall finns dödsstraffet: en tung hammare mot huvudet. I lindriga fall får du ditt ansikte färgat rött och skickas till något av Justitians arbetsläger i de veckor det tar för färgen att blekna. Dessa färger och knogkrossanden gör att domare och folk i protektoratet vill se ditt ansikte och dina händer—maskering och handskar gör dem genast skeptiska till dig. Givetvis en fantastiskt dålig match gentemot Spitalierna.
Hatten, scarfen, den långa rocken, släggan, och brillorna—judges har ärvt utstyrseln från The First Judge.
CLANNERS (Rulers of the Wasteland). Beskrivningen av Clanners går igenom alla kulturerna och hur klansituationen ser ut där just nu. Klanerna är helt enkelt vanligt folk. De som inte följer något särskilt kall och ofta helt enkelt överlevt sedan katastrofen genom att resa från plats till plats och överleva. Vissa bär klannamn från regioner de en gång lämnade, andra döper sig efter sina sysslor, eller vilka vidskepliga övertygelser deras shamaner kan ha tutat i dem. Många är nomader; andra brukar jorden. Men klanerna har alla gemensamt att de bebor vad de flesta kulterna skulle kalla ödemarken. Vissa klaner har varit isolerade så länge att inavel, tidens tand, och vidskepelse gör att barriären mellan dem och de som kan tänkas besöka deras hemvister inte bara är språklig utan även kulturell. Liv, död, ägande; inget som de andra klanerna kan tänkas ta för givet gäller nödvändigtvis i ödemarkerna. Men även om en del Spitalier gärna skulle undersöka dessa klaner som kuriosa så är de också ofta helt livsfarliga. Inkräktare kan slås ihjäl och ätas upp lika gärna som de kan välkomnas. De är som djur: giriga, vilda, och helt utan kulturella värderingar. Alla dessa varianter av klaner finns därute. De som varit isolerade sedan katastrofen, och de som helt enkelt gömt sig vid civilisationens rand och bidat sin tid. Av rädsla, eller listighet. Ibland vredgas de, av grymma orättvisor eller andra skäl, och det finns inget som kan stå i deras väg.
Clanners är varierade. De representerar helt enkelt en enorm variation av vanliga människor som hankat sig fram de 500 år som gått sedan apokalypsen.
SCRAPPERS (The Dirt Diggers). Ända sedan katastrofen har det funnits grupper av människor som överlevt genom att samla på sig rester från forntiden. Maskiner och mojänger, men även råmaterial, flaskor med kemikalier, och vad som helst som ser ut att ha ett värde. Ibland ett praktiskt värde—ett järnrör kan hjälpa dig stödja ditt tält eller slå in skallen på din granne—men även ett sentimentalt värde. Om du är samlare i Borca säljer du antagligen dina fynd till Chroniclers, för Drafts (Chroniclervalutan). Om du är samlare längre söderut säljer du till Neolibyans, och får guldglänsande dinarer i handen. En ensam scrapper kan leva i flera år bland ruinerna, sökandes efter fynd. Europeiska scrappers lär sig att vara osynliga, och jobbar oftast ensamma, men kan ibland samarbeta och rentav ta in föräldralösa ynglingar som de kan fira ned i öppningar de själva inte får plats i. Ruinerna är deras hem, och de lär sig förstå dem och läsa dem. Afrikanska scrappers klär sig inte i dammiga rockar utan i färgglada kläder och ger sig ut tillsammans, i små grupper, för att samla scrap i de europeiska ruinerna. De utför sitt värv och festar på nätterna i vetskapen att deras hembyar ser dem som utvalda.
Teknologigamarna, som säljer det de hittar till högstbjudande; Chroniclers eller Neolibyans.
Hatten, scarfen, den långa rocken, släggan, och brillorna—judges har ärvt utstyrseln från The First Judge.
CLANNERS (Rulers of the Wasteland). Beskrivningen av Clanners går igenom alla kulturerna och hur klansituationen ser ut där just nu. Klanerna är helt enkelt vanligt folk. De som inte följer något särskilt kall och ofta helt enkelt överlevt sedan katastrofen genom att resa från plats till plats och överleva. Vissa bär klannamn från regioner de en gång lämnade, andra döper sig efter sina sysslor, eller vilka vidskepliga övertygelser deras shamaner kan ha tutat i dem. Många är nomader; andra brukar jorden. Men klanerna har alla gemensamt att de bebor vad de flesta kulterna skulle kalla ödemarken. Vissa klaner har varit isolerade så länge att inavel, tidens tand, och vidskepelse gör att barriären mellan dem och de som kan tänkas besöka deras hemvister inte bara är språklig utan även kulturell. Liv, död, ägande; inget som de andra klanerna kan tänkas ta för givet gäller nödvändigtvis i ödemarkerna. Men även om en del Spitalier gärna skulle undersöka dessa klaner som kuriosa så är de också ofta helt livsfarliga. Inkräktare kan slås ihjäl och ätas upp lika gärna som de kan välkomnas. De är som djur: giriga, vilda, och helt utan kulturella värderingar. Alla dessa varianter av klaner finns därute. De som varit isolerade sedan katastrofen, och de som helt enkelt gömt sig vid civilisationens rand och bidat sin tid. Av rädsla, eller listighet. Ibland vredgas de, av grymma orättvisor eller andra skäl, och det finns inget som kan stå i deras väg.
Clanners är varierade. De representerar helt enkelt en enorm variation av vanliga människor som hankat sig fram de 500 år som gått sedan apokalypsen.
SCRAPPERS (The Dirt Diggers). Ända sedan katastrofen har det funnits grupper av människor som överlevt genom att samla på sig rester från forntiden. Maskiner och mojänger, men även råmaterial, flaskor med kemikalier, och vad som helst som ser ut att ha ett värde. Ibland ett praktiskt värde—ett järnrör kan hjälpa dig stödja ditt tält eller slå in skallen på din granne—men även ett sentimentalt värde. Om du är samlare i Borca säljer du antagligen dina fynd till Chroniclers, för Drafts (Chroniclervalutan). Om du är samlare längre söderut säljer du till Neolibyans, och får guldglänsande dinarer i handen. En ensam scrapper kan leva i flera år bland ruinerna, sökandes efter fynd. Europeiska scrappers lär sig att vara osynliga, och jobbar oftast ensamma, men kan ibland samarbeta och rentav ta in föräldralösa ynglingar som de kan fira ned i öppningar de själva inte får plats i. Ruinerna är deras hem, och de lär sig förstå dem och läsa dem. Afrikanska scrappers klär sig inte i dammiga rockar utan i färgglada kläder och ger sig ut tillsammans, i små grupper, för att samla scrap i de europeiska ruinerna. De utför sitt värv och festar på nätterna i vetskapen att deras hembyar ser dem som utvalda.
Teknologigamarna, som säljer det de hittar till högstbjudande; Chroniclers eller Neolibyans.
entomophobiac
Low Prep High Play
NEOLIBYANS (Conquerors of the World). Exploration, diplomacy, trade. De tre pelarna av The Libyans ursprungliga handelsimperium och pelarna i Neolibyas storhet av idag. Neolibyans har gårdar i Purgare, nöjesjagar Primervarelser i Pollen, har redan plundrat Franka grundligt, och kontrollerar i praktiken den civiliserade världen. När diplomati och handel inte fungerar skickar de Scourgers. Men i grund och botten handlar allt om pengar. Att etablera en ny handelsrutt som registreras av Bank of Commerce hemma i Tripol innebär att inkomsterna för rutten är dina i två år innan den läggs ut på auktion tillsammans med alla andra handelsrutter. Det lönar sig att vara först, och slugast. Många neolibyer bryr sig inte om att prata om hur familjen mår, eller vädret, eller ens att diskutera sina rivaler. Hela tiden framåt. Hela tiden ögonen på nästa mål. I Neolibya syns det vilka som regerar. Vita slavar från Balkhan, Purgare, och andra platser, jobbas till döds under neolibyernas fötter. Marmor från Purgare pryder byggnaderna. Kulturskatter från överallt säljs dyrt på marknader. Hela fabriker har monterats ned i Franka och byggts upp igen i Tripol. Enorma rullande stridsmaskiner kallade Surge Tanks, stora som städer, kan sättas in mot särskilt problematiska fiender. Världen tillhör Africa, och Africa tillhör neolibyerna.
Världseliten—nordafrikanerna som från Tripol regerar världen.
SCOURGERS (Avengers of the Dark Continent). På hemmaplan i Africa är det krigarna som håller fanan högst, oavsett om det är neolibyerna som tar hem rikedomarna. Många scourgers ser neolibyerna som fega skojare som föredrar att låta andra utföra det riktiga arbetet. På uppdrag bland kråkorna (europeerna) gör scourgers däremot vad neolibyerna säger. Faller in i ledet; torterar den som behöver torteras och skjuter den som står ivägen. Scourgers är de som samlar in slavar till Neolibya, men de för också det närmast eviga kriget mot Hybrispania och övervakar alla neolibyska expeditioner kring Medelhavet och längre norrut. De är både soldater och marodörer. Maskerade motorburna krigare. Och Chroniclers i Borca sprider rykten om att de äter barn och utför blodsoffer. Folk är rädda för dem redan innan de anländer. Om de afrikanska folken är lejonet så är scourgers dess klor. Men de representerar också tradition. När en afrikan begår brott mot en annan afrikan är det en scourger som kallas in för att medla och kanske bestraffa förövaren, enligt gamla traditioner. Barn vill vara scourgers. Folket ser upp till dem. Men det hårda livet som kombattant innebär att de flesta inte blir särskilt gamla.
Våldsverkare som har en hel världshistoria av europeiskt terrorvälde att hämnas på.
Världseliten—nordafrikanerna som från Tripol regerar världen.
SCOURGERS (Avengers of the Dark Continent). På hemmaplan i Africa är det krigarna som håller fanan högst, oavsett om det är neolibyerna som tar hem rikedomarna. Många scourgers ser neolibyerna som fega skojare som föredrar att låta andra utföra det riktiga arbetet. På uppdrag bland kråkorna (europeerna) gör scourgers däremot vad neolibyerna säger. Faller in i ledet; torterar den som behöver torteras och skjuter den som står ivägen. Scourgers är de som samlar in slavar till Neolibya, men de för också det närmast eviga kriget mot Hybrispania och övervakar alla neolibyska expeditioner kring Medelhavet och längre norrut. De är både soldater och marodörer. Maskerade motorburna krigare. Och Chroniclers i Borca sprider rykten om att de äter barn och utför blodsoffer. Folk är rädda för dem redan innan de anländer. Om de afrikanska folken är lejonet så är scourgers dess klor. Men de representerar också tradition. När en afrikan begår brott mot en annan afrikan är det en scourger som kallas in för att medla och kanske bestraffa förövaren, enligt gamla traditioner. Barn vill vara scourgers. Folket ser upp till dem. Men det hårda livet som kombattant innebär att de flesta inte blir särskilt gamla.
Våldsverkare som har en hel världshistoria av europeiskt terrorvälde att hämnas på.
entomophobiac
Low Prep High Play
ANUBIANS (Keepers of the Prophecy). Anubians är en rätt intressant blandning. Deras historia sträcker sig till långt innan katastrofen, där deras kultur blev efterapad av de antika Egyptierna. Deras mystiska kunskaper och förmågor känns nästan som att de tangerar nutida pseudoarkeologi. Det blir aldrig fullt ut von Dänicken, utan präglas mer av mysticism, men i det helt Psychovore-infekterade Cairo--dit endast de mest erfarna Anubier kan ta sig utan att dö eller vilseledas--finns naniter och viskande maskiner som dolts under staden i kanske så mycket som 10 000 år. I beskrivningen av Anubians höljs allt detta i mystik och shamanism; något som återspeglar deras roll i det afrikanska samhället. De ombesörjer de döda, de behandlar skador, och de hanterar Psychovores (de utomjordiska livsfarliga träden som växer i Africa). Många grupper tycker det här är suspekt, eftersom ingen annan kan handskas med Psychovores utan att dö en smärtsam död. Anubierna har lärt sig plocka frukterna och sprida sitt mystiska inflytande långt bortom Africa--ända till Borca och vidare.
En Anubier; mystisk shaman, pragmatiker, och den enda kult som kan interagera med någon form av The Primer utan att korrumperas. Eller?
JEHAMMEDANS (Carriers of God's Countenance). Att följa Jehammed är att följa en religion. Att tillhöra den här kulten är att välja fåraherdens väg istället för fiskarens. Fiskaren representerar det dåliga; fåraherden representerar det bra. Vet din plats, ta hand om din familj, sträva inte vidare. Klara livets prövningar och Gud kommer stå vid din sida. Gud är den enda övernaturliga kraft som finns i din tro. Fiskaren har inte lockats av någon ond kraft--fiskaren är självisk. Kanske är det värt att få hen att komma tillbaka till flocken, men antagligen inte. Fiskarens barn brukar bli likadana. Jehammedanerna har ett väldigt ritualiserat liv som följer diverse gamla seder. Mannen leder familjen. Mannen väljer en kvinna att bära hans barn. Roller är tydligt definierade per kön. Men om du tar upp vapen som ett Sword of Jehammed så får du chansen att bevisa dig. Jehammedanerna är generellt analfabeter, som närmar sig livet efter apokalypsen med sin starka gudstro som ledstjärna. Fåren och getterna är deras liv. Bokstavliga herdar snarare än metaforiska. Men deras en gång fridfulla liv som nomader som följde sina flockar har blivit allt svårare i takt med att världen blir mindre. Idag måste de ofta stanna länge, rentav fortifiera sina samhällen. Men Jehammed sa att de skall röra sig och inte bruka jorden.
En Jehammedan, fåraherden som sätter familjen och sin tro före allt annat.
APOCALYPTICS (The Lords of Desire). "Live as if there's no tomorrow". Det var Gerome Getrells ord i hans populära apokalyptiska stream före katastrofen. Det är Apocalyptics motto än idag. De spår sina framgångar i Getrells tarot, vilket för andra kulter gör dem oberäkneliga och frustrerande att ha att göra med. Men en sak de också gör, för den vanliga människan, är att de säljer Burn. En drog som missbrukas i hela världen, och som i grund och botten är tillverkad av Sepsissporer. Just det. Utomjordisk smörja. Spitalierna rasar; Apocalyptics skrattar hela vägen till banken. Än sen om Burn kan förtära dig inifrån? Vilken fet upplevelse det kommer vara! Apocalyptics säljer barn. De säljer information. De smugglar Burn. Deras hackordning avgörs med fysiskt våld. På många sätt representerar de kaos. Men Gerome Getrells paradoxer lyser igenom än. Nationalism och anarki. Fri kärlek och sadism. Demokrati och diktatur. Kultens Woodpeckers sätter upp smugglarnästen, bordeller, och underjordiska gömställen. Dess Ravens spår framtiden i tarotkorten och fattar de viktiga besluten. Alla olika fåglar har sin plats i flocken.
Apocalyptic: handlare, knarkare, smugglare, utnyttjare, mördare, våldsverkare; livsnjutare.
Blev lat för ett par poster sedan och norpar helt enkelt presentationsbilderna från Degenesis Facebook-sida istället för att leta bilder som är coola och har rätt upplösning. Sue me!
Spelet har en helt absurd mängd skitsnygga bilder, hur som helst. Bildsök på spelets namn eller bläddra i någon .pdf på sidan. Det är som nämnts ett passion project för chefen på en concept art-studio.
En Anubier; mystisk shaman, pragmatiker, och den enda kult som kan interagera med någon form av The Primer utan att korrumperas. Eller?
JEHAMMEDANS (Carriers of God's Countenance). Att följa Jehammed är att följa en religion. Att tillhöra den här kulten är att välja fåraherdens väg istället för fiskarens. Fiskaren representerar det dåliga; fåraherden representerar det bra. Vet din plats, ta hand om din familj, sträva inte vidare. Klara livets prövningar och Gud kommer stå vid din sida. Gud är den enda övernaturliga kraft som finns i din tro. Fiskaren har inte lockats av någon ond kraft--fiskaren är självisk. Kanske är det värt att få hen att komma tillbaka till flocken, men antagligen inte. Fiskarens barn brukar bli likadana. Jehammedanerna har ett väldigt ritualiserat liv som följer diverse gamla seder. Mannen leder familjen. Mannen väljer en kvinna att bära hans barn. Roller är tydligt definierade per kön. Men om du tar upp vapen som ett Sword of Jehammed så får du chansen att bevisa dig. Jehammedanerna är generellt analfabeter, som närmar sig livet efter apokalypsen med sin starka gudstro som ledstjärna. Fåren och getterna är deras liv. Bokstavliga herdar snarare än metaforiska. Men deras en gång fridfulla liv som nomader som följde sina flockar har blivit allt svårare i takt med att världen blir mindre. Idag måste de ofta stanna länge, rentav fortifiera sina samhällen. Men Jehammed sa att de skall röra sig och inte bruka jorden.
En Jehammedan, fåraherden som sätter familjen och sin tro före allt annat.
APOCALYPTICS (The Lords of Desire). "Live as if there's no tomorrow". Det var Gerome Getrells ord i hans populära apokalyptiska stream före katastrofen. Det är Apocalyptics motto än idag. De spår sina framgångar i Getrells tarot, vilket för andra kulter gör dem oberäkneliga och frustrerande att ha att göra med. Men en sak de också gör, för den vanliga människan, är att de säljer Burn. En drog som missbrukas i hela världen, och som i grund och botten är tillverkad av Sepsissporer. Just det. Utomjordisk smörja. Spitalierna rasar; Apocalyptics skrattar hela vägen till banken. Än sen om Burn kan förtära dig inifrån? Vilken fet upplevelse det kommer vara! Apocalyptics säljer barn. De säljer information. De smugglar Burn. Deras hackordning avgörs med fysiskt våld. På många sätt representerar de kaos. Men Gerome Getrells paradoxer lyser igenom än. Nationalism och anarki. Fri kärlek och sadism. Demokrati och diktatur. Kultens Woodpeckers sätter upp smugglarnästen, bordeller, och underjordiska gömställen. Dess Ravens spår framtiden i tarotkorten och fattar de viktiga besluten. Alla olika fåglar har sin plats i flocken.
Apocalyptic: handlare, knarkare, smugglare, utnyttjare, mördare, våldsverkare; livsnjutare.
Blev lat för ett par poster sedan och norpar helt enkelt presentationsbilderna från Degenesis Facebook-sida istället för att leta bilder som är coola och har rätt upplösning. Sue me!
Spelet har en helt absurd mängd skitsnygga bilder, hur som helst. Bildsök på spelets namn eller bläddra i någon .pdf på sidan. Det är som nämnts ett passion project för chefen på en concept art-studio.
Last edited:
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,191
entomophobiac
Low Prep High Play
Jehammedans är en osalig röra religiösa referenser, och hela kultens historia börjar i Mecca.
Men återigen—jag tror snarare det försöker vara tonårsedgy än vitsigt.