Eh, så individen är ett slags magisk perpetuum mobile, som inte tar in någon information och förändras av denna information?
Lessen, jag köper det inte.
Precis då var vi överens om den biten.
Fast det är vi tydligen inte alls, för genom att hävda att samhället inte formar individen kan du inte samtidigt hålla med om att individens beslut påverkas av tidigare upplevelser av just - samhället.
Jag är glad att du iallafall ser min logik nu, det går åt rätt håll.
Jag ser din logik, och den är cirkulär. Det är inget jag förknippar med goda argument.
Det jag säger är att en person som har bevisat sig framgångsrik är en mycket bättre kandidat än någon som inte bevisat någonting alls.
Och det
jag säger är att man i ett kapitalistiskt samhälle måste vara ett arsle för att stiga till toppen. Man kan inte se egoism och avsaknad av samvete som positiva egenskaper... Eller det är klart man kan, men varför skulle man göra det?
Skyll inte på mig, det var du själv som sa att din idealism inte skulle slå in på ett par hundra år.
Jag skulle kunna påstå att jag är realist här, eftersom det inte är realistiskt att få till ett fungerande demokratiskt samhälle än på åtminstone ett par hundra år om man beaktar den hastighet vi rört oss i hittills, men du har ju tyvärr bestämt dig för att du är "realist" och jag "idealist"....
Jag säger såhär: För att begripa världen överhuvudtaget måste man begripa orsakssammanhangen. Man måste se att X leder till Y. Och ska man begripa det, så kan man inte tro på någon slags själslig perpetuum mobile, utan måste se till de större sammanhangen - individen formar samhället, men vad formar individen? Och att bortse från att stimuli X hos de allra flesta individer senare ger resultat Y är bara dumt. Medeltidens människor levde i ett helt annat samhällsklimat, och hade därmed andra åsikter, andra värderingar, och andra sätt att reagera på saker. Det är ännu en tydlig indikation på att individen formas av sin samtid, av det samhälle hon lever i.
Det var en lustig ståndpunkt med tanke på att jag argumenterar för ett redan befintligt system medan du själv argumenterar för ett system som du själv medger inte kommer att slå in dom närmaste hundra åren.
Problemet är väl att din bild av verkligheten helt enkelt inte stämmer med observerade fenomen; de som är mest lämpade är inte de som stiger uppåt, de bästa besluten är inte alltid de som tas, och folk fattar beslut baserat på många olika faktorer, och dessa faktorer finns i deras bakgrund, dvs de har formats av samhället.
Fast å andra sidan brukar prokapitalistiska argument generellt gå i cirklar, så jag är egentligen inte förvånad.
Psst, jag vill bara påminna dig om att vi pratar om Sverige och inte någon Afrikansk bananrepublik.
Nix; skillnaden är att vi är dumma i huvudet nog att gå på en lögn så stor som den "parlamentariska demokratin". Den "demokrati" vi har var ursprungligen de styrande klassernas sätt att blidka de uppretade folkmassorna; det är sålunda helt rimligt att de gav oss så mycket skendemokrati som möjligt och så lite reell demokrati som de kunde. Och vi gick på skiten, och tror idag att vi kan påverka, att vi har reella val.
De viktiga beslut som tas idag tas inte av efternamnet Reinfeldt, utan av Bonnier, Wallenberg och så vidare.
Så länge vi lever i ett kapitalistiskt samhälle är koncept som mänskliga rättigheter och demokrati bara något vi kan drömma om och försöka sträva efter.
Men det är klart, gillar man inte demokrati eller jämlikhet eller rättvisa är det klart man kan gilla dagens samhälle. Jag säger inte att man måste gilla demokrati etc, jag säger bara vad konsekvenserna blir.
Ledsen jag måste ha missat att läsa det införstådda i ditt inlägg att Sverige som har ett av världens bästa sociala skyddsnät skulle sparka på dom som ligger ner och belöna parasiter på toppen.
Världens bästa skyddsnät, ja. Det finns fortfarande stora hål, men framförallt menade jag att det borgerliga Imperiet monterar ner skiten för allt vad tygen håller, och att sossarna ville göra samma sak.
