Den kontroversiella gulligheten

[Svarte Faraonen]

Något jag tycker mig ha märkt hos många rollspelare är att gullighet är ett av de säkraste sätten att polarisera folk. Vissa människor står absolut inte ut med gulliga varelser i spelvärldar – ska något som verkar gulligt förekomma så behövs det en subversion där det egentligen är obehagligt eller farligt. I OSR-kretsar har jag till exempel stött på många personer som absolut inte stått ut med att goblins kommit att bli gulligare och gulligare i framtoningen, utan gärna vill inskärpa att de är obehagliga och äckliga och absolut inte något man ska kunna känna sympati för. Bland Eonspelare finns likaledes en betydande andel som helst slipper misslor. Hur kommer det sig att denna estetiska kategori är så kontroversiell? Och var står ni själva?

 

[afUttermark]

Jag gillar att slänga in gullighet som spelledare. Små oskyldiga barn och liknande. Som spelare kan jag uppmuntra min egen karaktär att bli gulligare. Skaffa småhusdjur tex

 

[krank]

Killgissning: Kan det inte ha att göra med lite samma typ av "vi spelar minsann SERIÖST rollspel" som får folk att sparka bakut inför typ ankor i DoD och sådär?

"Jag håller såklart inte på med något oseriöst barnrollspelande, det här är ALLVARLIGT och MANLIGT och BRÖL"?

Såklart ingen universalförklaring. Men ändå.

Jag har inte så mycket emot gullighet. Saker är ju gulliga i verkligheten också liksom, och även i den mest grimdark av cyberpunkframtider finns det väl saker som är gulliga utan att vara hemligt äckliga inuti. (Även om just det såklart också är en giltig trop)

 

[Quadrante]

Inser att jag nog både undvikigt allt för mycket gullighet som spelledare och att jag inte reflekterat särskilt mycket över det eller varför. Min killgissning är att gullighet oftast signalerar harmlöshet och harlöshet ses som lur, spelledaren måste bluffa och därmed ogillas/undviks. Lite som att fördomsfullt sluddra eller tala otydligt/okompletta meningar för att signalera att någon inte är särskilt smart. Vilket kanske inte undviks lika ofta, men nog ses som likadant.

 

[Svarte Faraonen]

Killgissning: Kan det inte ha att göra med lite samma typ av "vi spelar minsann SERIÖST rollspel" som får folk att sparka bakut inför typ ankor i DoD och sådär?

"Jag håller såklart inte på med något oseriöst barnrollspelande, det här är ALLVARLIGT och MANLIGT och BRÖL"?

Såklart ingen universalförklaring. Men ändå.

Jag har inte så mycket emot gullighet. Saker är ju gulliga i verkligheten också liksom, och även i den mest grimdark av cyberpunkframtider finns det väl saker som är gulliga utan att vara hemligt äckliga inuti. (Även om just det såklart också är en giltig trop)

Jag vill helst undvika förklaringar som är så uppenbart negativa och utmålar folk som dum-macho, även om jag själv inte delar deras preferens. Det känns inte som om det blir en konstruktiv diskussion av det.

 

[Oldtimer]

Meepo

 

[RasmusL]

Jag har nog lite omedvetet undvikt det när jag tittar i backspegeln, eller liksom använt det som ett verktyg för att skapa kontrast mot något och ibland som något som hotas som insats i en konflikt. Oklart varför, men jag har sällan haft "gulliga" saker/samhällen/etc som bara fått vara där och även om jag inte ser mig själv som så värst brölig så hänger det säkert ihop med vilka troper och vilken popkultur jag utsätter mig för och som jag "anser" resonerar med mitt spelande. Det får jag reflektera lite över!

 

[Mundo]

En tanke jag återkommer till är att gullighet ofta associeras med något som är barnsligt. Barn och unga djur, såsom kattungar och hundvalpar är ju otroligt gulliga, men också väldigt återkommande i media som är tänkt att konsumeras av barn. Man använder också uttryck som "gullifiering" för att förfina, putsa bort saker som är jobbiga och så vidare... Som en slags mask där man man slipper se sådant man tycker illa om.

Det blir speciellt jobbigt att slå ihop detta när "gulliga" figurer ska placeras i en annars grym och våldsam värld... Tex:

I Hygglehåla är alla glada och röker pipa, man är alltid snäll mot sin granne och ingen är självisk eller elak... En dagsmarsch bort ligger helvetesstaden (Borås), där gatuvåld råder, feodalherren är grym och strax efter lunch kommer det dagliga besöket av inkvisitionen där man avrättar runt en tredjedel av stadens befolkning.

För mig blir det inte sällan cringe när någon ger sig på en spelvärld med gulliga element och sen ska utsätta dom för grymheter i ett försök att vinna över den här tropen. Där är några paragrafer i missle-boken som jag helst hade sluppit tex.

Själv tycker jag om gulligt, men har lättare för tex. halflings än jag har för misslor.

 

[EvilSpook]

Och var står ni själva?

Jag har inga problem med gullighet, men det kan vara en utmaning att få det att lira med vissa teman/genrer.
Det finns ju också det motsatta där allt ska vara alldeles fantastiskt hårt, coolt och helst överdrivet OP.
Det blir lätt en känsla av ofrivillig komedi istället för en del spelare har jag märkt.


//EvilSpook

 

[Bifur]

Jag undviker nog ofta gullighet också. Jag har ingen bra förklaring men ska jag reflektera på uppstuds kan det handla om att det, liksom mycket annat, är en sak som på olika vis riskerar att bryta inlevelsen - precis som gonzo grejer eller humor på settingens bekostnad. (Vilket för mig är något annat än att skratta åt saker som händer i spel.) Jag har på många sätt svårt att förhålla mig till mycket i tex Mörk borgs setting av samma skäl.

 

[God45]

Gulligt är relativt. I Dark Souls är Solaire gullig, för han är en snäll riddare och inte ett obehagligt weirdo. Och det är AMAZING! Han är så trevlig. Det är varför alla säger Praise the Sun.

I Star Wars är Ewokerna gulliga. För liksom, de är Teddybjörnar!

Problemet är när det blir en plötsligt ton skillnad som tar en ur känslan som byggts upp. Rumpnissarna i Ronja är perfekta. Rumpnissarna i Dark Souls vore kassa. Det är varför Jarjar inte fungerar, han blir inte gullig.

Gulligt fungerar alltså bra som en krydda. Det ger avbrott, det ger något att skydda och det ger en känsla av under.

Men gulligt kan också vara en huvudton. Och det skapar den motsatta effekten! Saker som
Man inte ens reagerar på i andra toner är supermörka om det mesta är gulligt! Kolla på Undertale för ett bra exempel.

 

[zonk]

Jag gillar gulliga grejer men jag undviker det nog som SL för att jag är rädd för att spelarna ska tycka jag är mesig / konstig / töntig. Det känns som en omanlig grej att ha med gulliga älvor e.d. Ser det inte som omöjligt att ha med gulliga karaktärer i en hård värld, däremot. Det är ju mer vilken typ av gulligt det är. Alltså gullig i stilen men tuff när det gäller funkar ju bra oftast menar jag, om man tänker på karaktärer som skulle kunna vara SLP / RP i en typisk lite lagom våldsam o halvmörk kampanj.

Men jag har helt klart haft med gulliga SLP ibland. Nån vampyrälva o någon familiarus. Det kändes värsta läskigt och typ normbrytande. Det blev ingen revolt eller något klagande eller raljerande från spelarna, dock. Så det är evt lugnare att ha med än det känns i mitt SL-huvud när jag preppar.

 

[Nässe]

Gullighet är för mig associerat till att berättelsen inte är på riktigt, av någon anledning. Det tar mig ur inlevelsen. Även i verkliga livet tror jag inte på gullighet, det känns plastigt, påklistrat och falskt. Ja, mitt hjärta är av sten.

 

[EvilSpook]

Även i verkliga livet tror jag inte på gullighet, det känns plastigt, påklistrat och falskt. Ja, mitt hjärta är av sten.

Det är därför du har en så stenhård mördardödsängel som avatar förstår jag?


//EvilSpook

 

[God45]

Jag skriver ju DÖ just nu som är både gulligt och hemskt, men det gulliga är inte det hemska. Legosoldatskatter som dyrkar satan är gulligt, man kan spela det för mörker men det är inte min tanke. Men Påskharen är torterad till döds, det är hemskt. Att blanda in det gulliga i resten skapar en… Jag vill säga realistisk känsla men det är nog inte rätt. Det gör att som livet har verket inte en genre.

 

[Man Mountainman]

Gullighet är för mig associerat till att berättelsen inte är på riktigt, av någon anledning.

Jag tror på detta. Gullighet är artificiellt, det förekommer inte i naturen – utom hos bäbisar och sånt. Men goblins och misslor är ju inte bäbisar, de är grown-ass humanoids. De får fan skärpa sig, sluta tindra med sina överdrivet stora ögon och ta lite ansvar för sin tillvaro.

 

[Leon]

 

[Gamiel]

Jag gillar att slänga in gullighet som spelledare. Små oskyldiga barn och liknande. Som spelare kan jag uppmuntra min egen karaktär att bli gulligare. Skaffa småhusdjur tex

Som spelare är min reaktion på det där att undrar hur SL planerar att använda dessa barn och smådjur för att ge RP:na ångest/skapa drama!

 

[God45]

View attachment 11884

Han är bäst! Mandalorian är amazing för att vi har den här hårda prisjägaren som vi identifierar oss med för att vårt hjärta också smälter för baby Yoda.

 

[Leon]

Han är bäst! Mandalorian är amazing för att vi har den här hårda prisjägaren som vi identifierar oss med för att vårt hjärta också smälter för baby Yoda.

Eller hur! Som i originalet (Ensamvargen). Men Star Wars är ju fullt av bra exempel på hur man gör gulllighet (och comic relief) rätt, och fel.