Det goda, det onda och spelarens val

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,790
Fast om du nu envisas med en definition av ondska som dels inte delas av i stort sett någon annan, och dels flera betrkatar som direkt stötande
Jag tror att stereotypiskt psykopatiskt beteende till stor del sammanfaller med hur ordet ondska används i vanligt språk.

Jag är inte intresserad av att definiera ordet ondska. Och jag förstår att du vill att ordet inte ens ska användas, men nu förekommer det i trådens titel och därför använde jag det, och förklarade jag hur jag uppfattar det.

Om jag säger "jag tror inte på ondska" så är det ju inte så att jag säger "Jag tror inte på psykopati".
Det är ju ett trolleritrick du klarar av att göra därför att du väsentligen underkänner ordet ondska helt, och tömmer det på dess vardagliga innehåll:
Jag tror på psykopati, men jag har inget till övers för och ingen egentlig användning för begreppet "ondska".
Så att du då i princip kallar mig naiv etc för att jag inte tror på ondska är… Tja, i bästa fall missrtiktat, i värsta fall oärligt.
Vad jag precis menar med "okunskap, naivitet och önsketänkande" är synen på psykopatiska brottslingar som personer som kan botas genom vård och därmed släppas ut i samhället. Och bristen på förståelse för att psykopater är neurologiskt annorlunda, och inte har vissa känslor.

Psykopati är en omständighet.
Jag gissar att det där triggar mig ungefär lika mycket som det triggar dig att jag kallar psykopater för onda.
Hur som helst handlar tråden om "val" och också psykopater har val att göra "gott" eller att göra "skada".

Tänker du dig att alla som är psykopater agerar på ett sätt som du betraktar som avskyvärt?
Är alla som agerar avskyvärt psykopater?

Är det skärningen mellan cirklarna "psykopat" och "agerar avskyvärt" du rent subjektivt omdefinierat begreppet "ondska" till att betyda?
Jag tror inte att vi kommer förstå varandra bättre genom att införa ytterligare ett subjektivt ord "avskyvärt".
Förmågan att skada andra människor utan empati, ånger och skuld, och att rent av söka precis det och njuta av det, tycker jag är ganska praktiskt meningsfulla saker att lägga i begreppet ondska.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,186
Location
Ereb Altor
Det här känns jättekonstigt. Finns det inga intressanta val i Sagan om ringen? I hela jäkla bibeln? Visst ska ondskan bekämpas, men måste det vara just du som gör det? Kanske någon annan kan göra det istället? Och vad är värt att offra för att besegra eller försvaga den? Och i vilket fall som helst så drar ju de där jävlarna inte sitt strå till stacken, och kommer att hugga dig i ryggen om du använder dina resurser mot ondskan. Och kanske kan dess kraft ändå användas för något gott? Du kan ju hantera den, och inte låta dig korrumperas, eller hur?

Och så vidare och så vidare. Att säga att ”aktivt motstånd” är det optimala sättet att hantera ondskan och därmed tro att inga val finns kvar att göra känns … lite väl förenklande.
Jag har spelat rätt mycket i spelvärldar med objektiv ondska och min personliga erfarenhet är att dessa ger mig färre valmöjligheter. I synnerhet när det handlar om fiender. Precis som i SoR där typ alla orcher måste dö.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,265
Location
Rissne
Det är ju ett trolleritrick du klarar av att göra därför att du väsentligen underkänner ordet ondska helt, och tömmer det på dess vardagliga innehåll:
Nej, tvärtom är det ju du som hittat på en helt egen definition som måhända delvis sammanfaller med delar av vardagsdefinitionen men egentligen har väldigt lite med den att göra.

Och sedan kallar du folk som inte håller med om din definition, utan som utgår från vardagsdefinitionen, för "naiva".

Vad jag precis menar med "okunskap, naivitet och önsketänkande" är synen på psykopatiska brottslingar som personer som kan botas genom vård och därmed släppas ut i samhället. Och bristen på förståelse för att psykopater är neurologiskt annorlunda, och inte har vissa känslor.
Men återigen: Det går alldeles utmärkt att inte tro på "ondska", i vardagsbetydelsen, i den betydelse det har i vår kultur och utanför ditt huvud, och ändå inte tro att psykopatiska brottslingar kan botas genomvård och därmed släppas ut i samhället.

Den här kopplingen mellan "inte tro på ondska" och "tro att psykopatiska brottslingar kan botas genomvård och därmed släppas ut i samhället" är helt enkelt bara något som finns i ditt huvud.

Därmed är det inte rimligt att du, när du ser någon som konstatera att ondska, alltså i vardagbetydelsen av objektiv dålighet och metafysiskt jävelskap, inte finns nödvändigtvis har just åsikten att "psykopatiska brottslingar kan botas genomvård och därmed släppas ut i samhället".

Det finns inget samband dem emellan.

Så nästa gång du ser någon säga "jag tror inte på ondska" – fråga dig om de använder samma definition som dig. Det mest sannolika är att de inte gör det, eftersom du har en helt egen definition som du inte delar med andra, och att de inte alls med nödvändighet tror att "psykopatiska brottslingar kan botas genomvård och därmed släppas ut i samhället".

Jag gissar att det där triggar mig ungefär lika mycket som det triggar dig att jag kallar psykopater för onda.
Hur som helst handlar tråden om "val" och också psykopater har val att göra "gott" eller att göra "skada".
"Val", visst. Vi säger väl så.

("Val" är en trevlig lokal fiktion, vi tycker om att tänka oss att vi "gör val" och "har fri vilja"; men ska man diskutera faktisk verklighet ser jag mycket lite som tyder på att någon vilja fri från kausala samband finns)

Jag tror inte att vi kommer förstå varandra bättre genom att införa ytterligare ett subjektivt ord "avskyvärt".
Förmågan att skada andra människor utan empati, ånger och skuld, och att rent av söka precis det och njuta av det, tycker jag är ganska praktiskt meningsfulla saker att lägga i begreppet ondska.
Anledningen till att jag valde begreppet "avskyvärt" är att där tror jag, till skillnad från med "ondska", att vi faktiskt menar ungefär samma sak. Det blir alltså ett mer precist begrepp.

Att du tycker att det är mer praktiskt att hitta på en helt egen definition av ondska och därefter döma andra människors världsbild utifrån tanken att de använder den du hittat på… tja, det kan man ju tycka. Jag tycker det verkar ganska opraktiskt att envisas med en extremt ostandard definition, och att dessutom snacka skit om andra människor utifrån dem tycker jag är rätt otrevligt.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,678
Jag tänker att när man är ond i fantasy har man en cool svart rustning med spikar eller typ en riktigt sexig klänning med skallar? Och man sparkar hundvalpar. Och folkmördar gnomerna. Och torterar folk till döds på smärthjulet. Och man dyrkar en satan medan man skriker om hur bra det känns med ondska. Och man pålspetsar sitt eget folk. Och man kidnappar prinsessor efter man mördar sina föräldrar framför dem.

Det behöver liksom inte vara en stor diskussion om verklighet. Det kan bara vara Darth Joffre Sauron Dracula.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,265
Location
Rissne
Nåja, att man väljer att beskriva en samvetslös individ som »ond« är nog knappast unikt. Jag skulle tro att en stor majoritet av mänskligheten utan bekymmer skulle skriva under på att typ, valfri seriemördare med fördel kan kallas »ond«.
Fast betyder det att om jag säger "Jag tror inte på ondska" så betyder det att jag också säger "jag tror inte att det finns samvetslösa individer"?

Eller att man säger "jag tror att alla situationer jag lösas utan våld"?

Eller att man säger "jag tror att psykopater kan rehabiliteras"?


Jag tror att en stor majoritet av mänskligheten är ute och cyklar när det gäller ganska många saker. Överanvändning av "ondska" för allt möjligt är en av dem. Jag upplever att folk IRL oftast använder "ondska" som ett samlingsbegrepp för motivationer och omständigheter de inte orkar sätta sig in i. Man vill göra det enkelt för sig: Onda människor kan man hata, stänga in i en bur, döda hur man vill. Är någon "ond" är det fritt fram. Det används inte bara om psykopater, inte bara om seriemördare, utan i rätt hög grad om "saker jag inte gillar". Lite "everything I don't like is woke" fast med ondska istället. Det är anledningen till att jag har så svårt för begreppet; att det är så flytande, så överanvänt, så uppenbart en fråga om vad man själv tycker om personen som man kallar "ond" snarare än någon inneboende egenskap hos personen.

Men äh, nu upprepar jag verkligen bara saker som sagts tusen gånger, jag pensionerar mig från den här tråden nu. Om nån mot förmodan vill ha ett förtydligande eller skrika lite på mig eller så finns jag på PM och Discord.
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,790
Anledningen till att jag valde begreppet "avskyvärt" är att där tror jag, till skillnad från med "ondska", att vi faktiskt menar ungefär samma sak. Det blir alltså ett mer precist begrepp.

Att du tycker att det är mer praktiskt att hitta på en helt egen definition av ondska och därefter döma andra människors världsbild utifrån tanken att de använder den du hittat på… tja, det kan man ju tycka. Jag tycker det verkar ganska opraktiskt att envisas med en extremt ostandard definition, och att dessutom snacka skit om andra människor utifrån dem tycker jag är rätt otrevligt.
Av samma skäl som du valde "avskyvärt" valde jag att referera till mänsklig psykologi.
Jag bryr mig inte om ordet ondska för man kan aldrig komma någon vart med det.
Det enda som är naivt, okunnigt och önsketänkande är att ignorera mänsklig psykologi.
Vad du lägger i ordet ondska är upp till dig.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,510
Location
Örebro
Det jag försöker resonera kring är att ett spel inte nödvändigtvis blir bättre eller roligare, bara för att vi gör så. T ex blir jag som spelare paralyserad av insikten att troll inte är automatiskt "onda", för då måste jag överväga helt nya sätt att förhålla mig till spelvärlden. Det blir helt enkelt tydligare och enklare att spela rollspel för mig om ondskan är något av en stereotyp.
Det här tycker jag var väldigt fint formulerat och lyfter fram några viktiga poänger. Bara för att något går att göra eller kan tillföra djup behöver det inte betyda att det tillför något positivt eller bra till spelbordet. I slutet handlar det om överväganden och ett samtal om vad som tillför något vid just det här spelbordet, vilket då mynnar ut i vad vi personligen söker runt spelbordet. Jag håller helt med dig här @Basenanji att komplexitet och nyanser absolut inte behöver tillföra något till spelbordet, lika lite som ett komplext regelsystem behöver tillföra något till spelbordet. Det beror helt enkelt på vad spelbordet efterlyser och eftersträvar. Skadar det gruppens kul så bör det ju, som du säger, begränsas eller skippas.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,395
Location
Helsingborg
Jag tänker att när man är ond i fantasy har man en cool svart rustning med spikar eller typ en riktigt sexig klänning med skallar? Och man sparkar hundvalpar. Och folkmördar gnomerna. Och torterar folk till döds på smärthjulet. Och man dyrkar en satan medan man skriker om hur bra det känns med ondska. Och man pålspetsar sitt eget folk. Och man kidnappar prinsessor efter man mördar sina föräldrar framför dem.
Nu skulle vi inte gå in i definitioner, men jag har svårt att tänka mig att folk i allmänhet tänker på "ondska" som någonting annat än vad folk tänker på ord som "tur".

"Tur" finns inte, utan är en mängd olika saker som sammanfaller. Det står utanför vår begreppsvärld.

Så jag håller med dig.

Klart det finns ondska i världen. Vad som är det är dock upp till var och en att tolka. Det är det jag tycker är intressant.

Fast i rollspel ger det mest en tydlig agenda, precis som man får XP för att slå ihjäl gobbos. Inget fel med det, men det kan också skymma för hur man gör gråskalor och ondskan i olika former.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,510
Location
Örebro
Av samma skäl som du valde "avskyvärt" valde jag att referera till mänsklig psykologi.
Jag bryr mig inte om ordet ondska för man kan aldrig komma någon vart med det.
Det enda som är naivt, okunnigt och önsketänkande är att ignorera mänsklig psykologi.
Vad du lägger i ordet ondska är upp till dig.
I ärlighetens namn tror jag dock inte du vinner särskilt mycket på att koppla samman det med narcissism och psykopati som är två begrepp som väldigt ofta används på helt fel sätt, ofta är missförstådda och i regel även används (i vilket fall psykopati) sparsamt av de som är lärda i ämnet.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,600
Location
Göteborg
Jag har spelat rätt mycket i spelvärldar med objektiv ondska och min personliga erfarenhet är att dessa ger mig färre valmöjligheter. I synnerhet när det handlar om fiender. Precis som i SoR där typ alla orcher måste dö.
Okej, det köper jag. Och det är ju rimligt: Poängen med att använda sann ondska i en berättelse är ju just för att skippa en del av de grejerna och fokusera berättelsen på andra aspekter.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,392
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Begränsat känslospektrum är inte ondska. Den som är begränsad i sitt känslospektrum, sin förståelse för känslor eller inlevelse i andras känslor är inte ond. En psykopat är inte per definition ond. En som saknar empati är inte per definition ond.

Troligt att man skulle bli sårad, kränkt eller utsatt för fara av en som inte förstår, förmår eller ser konsekvensen av sina handlingar (oavsett om den är empat, psykopat eller whatever). Är den ond … inte nödvändigtvis. Är detta användbart i mitt spelande, mitt äventyr, mitt spel?

Beror lite på vad man vill använda det till. Berikar det eller begränsar det mina val?
 

Selly

Level 5 Laser Lotus
Joined
10 Apr 2001
Messages
1,462
Location
Stockholm
Fast betyder det att om jag säger "Jag tror inte på ondska" så betyder det att jag också säger "jag tror inte att det finns samvetslösa individer"?
Det beror väl på. Just formuleringen »jag tror inte på« antyder ju att man lagt nån sorts övernaturlig innebörd i begreppet, och nej, då behöver det givetvis inte betyda det. Min poäng var att ordet inte per automatik innebär en övernaturlig, metafysisk, kosmisk kraft eller kraftkälla, och vill dessutom hävda att detta inte alls är vardagsbetydelsen; möjligen att den är det på ett rollspelsforum, som vi ju iofs råkar befinna oss på.

Jag tror att en stor majoritet av mänskligheten är ute och cyklar när det gäller ganska många saker.
Okej, men alldeles nyss så var det bekymmersamt att någon använde en definition av ordet som, enligt dina egna ord, »inte delas av i stort sett någon annan«. Antingen så spelar det roll vad folk i allmänhet tycker, eller så gör det inte det, tänker jag.

Att dra in »woke« i sammanhanget, även som exempel, är det nog bäst att låta bli med.

— · — · — · — · —

För att knyta an till trådämnet så vetefan om jag tycker att det här med eventuell metafysisk ondska egentligen spelar nån roll i slutändan. Finns det nån sorts avgrund i mitten av universum som gör folk onda, så, okej, fair enough; men om vi spelar ett scenario där min hypotetiska rollperson, som är polis, står inför en dårfink som håller på och laddar en kulspruta framför ett dagis, då kommer jag skjuta honom alldeles oavsett om det är Darth Sauron Thanos von Darkseid som mentalt dominerat honom till att utföra den här handlingen, eller om det är psykisk ohälsa som ligger till grund.

Men den där nyanseringen det pratas om i startinlägget känns för mig mycket roligare än »alla orcher måste dö«. Åtminstone i kampanjspel. Att köra nån one-shot med space marines som vräker bly över en bunt »xenos«, sure, det kan väl vara kul en stund det med.
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
9,515
Jag ska inte moderera något, det har vi andra stackare till, men jag blir j ä t t e g l a d om vi kan strunta i att diskutera ondska i verkligheten, psykopati, huruvida brist på empati är ont etc.

Hellre att vi fokuserar på hur själva spelet tar sig uttryck om vi applicerar nyanser av godhet/ondska. Vilka val får spelaren om rollspelet bygger på det ena eller andra?

Peace!
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,790
Begränsat känslospektrum är inte ondska. Den som är begränsad i sitt känslospektrum, sin förståelse för känslor eller inlevelse i andras känslor är inte ond. En psykopat är inte per definition ond. En som saknar empati är inte per definition ond.
Jag förstår att det inte finns någon önskan om att fördjupa detta. Bristen på empati är inte det enda som utmärker en psykopat. Och det finns psykopater som går under radarn (och om dem vet vi ännu mindre än om dem som åker fast).

Är detta användbart i mitt spelande, mitt äventyr, mitt spel?

Beror lite på vad man vill använda det till. Berikar det eller begränsar det mina val?
Det jag tänker är användbart eller berikar, är att när det finns vad som verkar vara en skurk, så kan rollpersonerna (precis som i verkliga världen) inte dra några slutsatser direkt om skurkens motiv och avsikter. Om alla skurkar är genom-onda så blir spelet mer platt. Om alla skurkar innerst inne är hyggliga typer så blir spelet också mer platt.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,392
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Bristen på empati är inte det enda som utmärker en psykopat.
Pratade som sagt om flera olika profiler eftersom ämnet dök upp. Ingen av dem är per definition onda.

Skulle man kunna använda det i spel/äventyr som något att linda äventyrandet och berättelsen kring, ja definitivt. Kan de vara onda, göra onda ting, ja precis som alla andra.
 

EvilSpook

Tämligen dålig överlag.
Joined
15 Oct 2008
Messages
2,152
Location
Off grid
Vad säger ni? Håller ni med om min beskrivning och vad anser ni om konsekvenserna för spelarnas val om vi lämnar en stereotyp bild av "godhet" och "ondska"?
För mig är ondska / godhet egentligen inte annorlunda än andra drivkrafter, relationer eller beteenden.

Det handlar lite om vad man vill fokusera på och hur nära man vill granska det. Man kan se en revolverman som någon ond som behöver dö eller någon som på djupet kan analyseras, förstås och interageras med. Du kan göra samma med det elaka barnet i sandlådan eller den onda draken. Du kan gestalta kärlek och vänskap klicheaktigt eller på djupet också.

Gör man det för onyanserat blir det stereotypt, platt, inte så trovärdigt och tråkigt. Gör man det istället för djupt blir det komplext, tungrott, pretentiöst och tråkigt.

Vad som är lagom är olika för person till person och beror på en massa olika saker. Inte minst gruppens intressen, personligheter och mognad. Men oftast vill man ju att det finns en viss nyans, en viss trovärdighet, och ett visst utrymme för att spelarna ska kunna agera med och mot det. Men nån exakt allmängiltig formel tror jag inte man kan hitta.

I botten tror jag att rollspelsmediat främjar ytliga, klicheaktiga, svartvita personligheter, händelser och motivationer. Inget är på riktigt, det finns ingen personlig risk, man saknar ofta social kontext och riktiga sinnesintryck. Det gör att det är enklare att säga ”jag slår ihjäl honom” och slå en tärning än vad det nånsin skulle vara i verkligheten att faktiskt göra handlingen.

Men det finns tekniker för att nyansera, fördjupa och göra spelet både mer realistiskt och intressant. Och man kan få hjälp att göra så både av regelverk och äventyrsdesign.

Men en bra start är såklart att vara medveten om att det finns glidande skalor. Fundera på vad man gillar. Försöka bestämma en nivå som fungerar för gruppen och sen försöka hamna där.

Personligen älskar jag nyanserade skurkar som man kan spela ut mot varandra, förhandla med, utmana på gåtor eller spel, bluffa eller hota. Allt beroende på våra respektive styrkor, svagheter och omständigheterna.

Däremot har jag väldigt litet intresse för klasstrukturer, kärleksrelationer eller släktfejder. Dessa får gärna förenklas, banaliseras eller klaras av från höften. Men jag är beredd att kompromissa om resten av gruppen vill djupdyka i sånt.

:t6b-2: :t6b:
//EvilSpook
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,186
Location
Ereb Altor
Okej, det köper jag. Och det är ju rimligt: Poängen med att använda sann ondska i en berättelse är ju just för att skippa en del av de grejerna och fokusera berättelsen på andra aspekter.
Det är fullt möjligt att det finns underutnyttjad potential här. Vet inte om jag träffat på det dock. Ondska brukar mest vara de goda hjältarnas givna fiender även om det kan finnas något twist här var (som I ex Star Wars).
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,600
Location
Göteborg
Det är fullt möjligt att det finns underutnyttjad potential här. Vet inte om jag träffat på det dock. Ondska brukar mest vara de goda hjältarnas givna fiender även om det kan finnas något twist här var (som I ex Star Wars).
Ja, det är ju just att det är de goda hjältarnas givna fiender som är potentialen, menar jag. Återigen, se på alla fantasy-anime. Ofta finns det någon sorts dunge, som dyker upp av en eller annan anledning. Stadens ekonomi är baserad runt att äventyrare går ned i dungen och dödar monster och får kristaller för det. Monsten skapas kontinuerligt av dungen.

Som världsbygge är det såklart inte så imponerande. Ofta bryr man sig inte ens om att säga vad de där kristallerna ens är till för. Och monstren är i praktiken onda. De existerar för att äventyrarna ska kunna ge sig in i grottan och slå ihjäl dem.

Sedan bygger man berättelsen, inte på huruvida monstren förtjänar att dödas (även om det såklart finns versioner med sådana vändningar också), utan på hjältens resa, att lära sig bli starkare, att hitta kamrater, att möta faror och tvivla på sig gjälv, och så vidare. Att tvingas ta svåra beslut när de möter en oöverstiglig fiende och en kamrat är fast. Världsbygget är inte poängen, och att moralisera kring monstren är det inte heller. De agerar som en kraft som hjälten kan mäta sig mot, som en svårighet som måste övervinnas genom mod och beslutsamhet.

Det är väl ofta kanske inga etremt subtila berättelser, men de använder "de onda monstren" som ett verktyg för att berätta det de vill berätta.

Eller Sagan om ringen. Ringen är ond och korrumperar, Sauron är ond och måste besegras. Det är inte det som är frågan. Frågan är vad som måste göras, och vem som måste göra det. Och det är en liten hob från Fylket som måste ta sig an den här uppgiften, och växer med den. Återigen, inte någon avancerad och subtil berättelse, men den använder ondskan som ett motstånd som hjälten kan mäta sig mot och växa med uppgiften.

Eller Sagan om is och eld, där ondskan kommer (tror jag i alla fall; jag orkade bara tre säsonger), men alla de olika klanerna slåss inbördes och kan inte ena sig för att bekämpa den.

Eller till och med Nobilis, där Excrucianerna beskrivs nästan sorgset och vackert, men det de vill är att göra slut på själva existensen. Eller i Den oändliga historien, där riket håller på att förgås av "ingentinget". Det är inte något som har en moralisk gråskala.

Vad "sann ondska" gör är ju att det helt enkelt är en naturkraft, precis som jag menade med HPL. Precis som att man kan ha en berättelse om folk som kämpar mot klimatförändringar eller vulkanutbrott eller en människoätande boahaj så kan man göra samma berättelser om folk som kämpar mot ondskans horder i en fantasyberättelse. Samma berättelser, och de tar på samma sätt bort en massa val. Det är inte ett rimligt val att fundera på huruvida man borde stoppa vulkanutbrottet eller huruvida man kan förhandla med vulkanutbrottet. Det är inte poängen. Poängen är att man måste skicka ned Bruce Willis i en borrmaskin och kärnvapenbomba vilkanen eller vad fan det nu är för plan, och berättelsen handlar om hur svårt det är, och de svåra val Bruce måste ta, och hur rädda hjältarna är innerst inne, och så vidare.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,600
Location
Göteborg
Vad "sann ondska" gör är ju att det helt enkelt är en naturkraft, precis som jag menade med HPL. Precis som att man kan ha en berättelse om folk som kämpar mot klimatförändringar eller vulkanutbrott eller en människoätande boahaj så kan man göra samma berättelser om folk som kämpar mot ondskans horder i en fantasyberättelse. Samma berättelser, och de tar på samma sätt bort en massa val. Det är inte ett rimligt val att fundera på huruvida man borde stoppa vulkanutbrottet eller huruvida man kan förhandla med vulkanutbrottet. Det är inte poängen. Poängen är att man måste skicka ned Bruce Willis i en borrmaskin och kärnvapenbomba vilkanen eller vad fan det nu är för plan, och berättelsen handlar om hur svårt det är, och de svåra val Bruce måste ta, och hur rädda hjältarna är innerst inne, och så vidare.
… och där insåg jag att jag inte längre kan klassa "Man kan ju ha sann ondska" som en anledning till att spela fantasy, som jag skrev i början av tråden. För man kan göra samma historier om kampen mot naturkrafter istället, och slippa fantasivärlden (om man nu liksom jag inte gillar sådana).
 
Top