Re: Berättelser från Staden och improtekniker
Han said:
Hur mycket av detta kommer du att föra in i Berättelser från Staden?
/Han går off topic nu
Jag trodde inte att någon väntade sig att jag skulle ge ut det där spelet längre.
It's complicated. När jag skrev Berättelser från Staden första utgåvan så ville jag rädda rollspelshobbyn och bevisa en poäng för alla. Jag var inte nöjd med den utgåvan, så jag drog in den igen efter ett tag. Man märkte hur jag fortfarande stod i tradrollspelstraditionen med ena foten och förvirrat försökte ställa mig utanför med den andra.
Nu har jag en andra utgåva som egentligen är färdig. Och det är ett bra spel. Jag blir alldeles förtjust i hur kul folk har och de berättelser de hittar på när jag tar med det till indierummet.
Jag skulle kunna ge ut det, eller sälja det till ett spelförlag, men jag har inte haft lust. Det som hindrar mig är väl att det finns kvar rester av den där längtan att frälsa världen och göra alla imponerade i spelet. Jag har satt mig i en position jag inte har lust att gå in i igen. Helst av allt skulle jag vilja att ingen mindes spelet så jag kunde ge ut det med en blank tavla.
------
Så, hur ser man min spelstil i Berättelser från Staden? Jag skrev ju andra utgåvan innan jag lyckades formulera min spelstil (säkert fomulerade jag den delvis genom att skriva spelet) så jag kan inte peka på specifika regler riktigt. Jag tänker inte föra in något mer i spelet, förutom att skriva om lite vad första kapitlet handlar om, och kanske skala ner på förklarandet ännu mer och bara låta spelet göra sin grej.
Det är ett jävligt lurigt spel, så mycket kan jag säga. Det lurar liksom spelarna att vara delaktiga, kommunicera och bejaka, vara spontana och kreativa, utan att de märker det och försvarsmekanismerna kickar igång. Det lurar dem till och med att spela relationer och existentiella teman, och det fattar inte ens jag hur det går till.
Okej, jag ska försöka skriva lite mer specifikt...
-Förberedelserna utgår från personer och deras motivationer
-Förberedelserna och kortsystemet består i att spelarna och spelet bollar små bitar av input till varandra
-Första kapitlet är som plattformsbyggandet i improteater/first session i Apocalypse World
-Det finns några spelregler, som alla är hämtade ifrån impron. Jag funderar på att i stort ta bort dem, för spelarna kanske följer dem även om de inte står där.
-Jag tror att kortsystemet uppmanar till en bejakande spelstil. Det finns inga ja/nej, bara... "nu händer något betydelsefullt". Spelarna har inget sätt att vinna över varandra eller motstånd, så de får liksom spela såsom man lekte låtsaslekar som barn: Se till att alla har kul.
-Många frågor som bollas fram och tillbaka. Många som skrivs ner för att besvaras i spel. Det är dels principen "låta sig själv vara nyfiken" från impro/AW, men också ett sätt att säga "det här är vad vi är intresserade av" vilket är lite unikt.