Utan att ha något direkt svar på din fråga, så har jag (unik som jag är) också funderat en del på detta.
Generellt tycker jag att rustningar ska göra saker svårare. Saker som att simma iklädd en lång ringbrynja eller plåtrustning händer liksom inte - att klättra upp för en hög mur utan rep och några som kan hjälpa till att dra upp en kanske går i vissa fall, men det bör vara extremt svårt och utmattande. Långa språngmarcher? Glöm det.
I D&D är ju AC en abstraktion för att slippa tänka på hur rustningar egentligen fungerar, med resultatet att väldigt många tänker på det ändå. Rent speltekniskt är det ju ingen skillnad om motståndaren missar, eller om han/hon träffar och rustningen absorberar all skada så resultatet blir noll. På det viset är AC ganska elegant och tråkigt i mina ögon, då alla rustningar blir helt ointressanta efter den punkt att du uppdaterat din AC på ditt rollformulär. En rustning som absorberar skada kommer alltid göra skadeslaget intressant. Rustningar som absorberar en eller flera tärningar skada (istället för ett fast värde) gör det också intressant - men då på bekostnad av flow i strider. D&D (OSR) har ett snabbt flöde, som kan bli lite väl snabbt ibland. Men att slå anfall, parering, kroppsdel, skada och absorbering för varje runda? Näääe, så vill jag inte ha det heller.
Flera spel har ju dessutom fått för sig att en tyngre rustning skall ge sämre initiativförmåga, vilket jag har svårt att köpa. Initiativet bör alltid vara det samma[SUP]*[/SUP], men förmågan att förflytta sig variabel. Du blir ju inte sämre på att se det vrålande trollet komma bara för att du tar på dig en ringbrynja. På samma sätt som du antagligen inte är speciellt mycket långsammare på att attackera en motståndare som du redan är nära.
Men hjälmar då? Ja, då tar vi mina åsikter om initiativ och slänger dem i soporna. Anledningen är att det är extremt svårt att se/höra något med en ordentlig (stängd) hjälm på huvudet. I princip all förflyttning som inte är på plan mark utan hinder blir svår pga. begränsad sikt, och då du redan är nedtyngd av en rejäl rustning så blir även förflyttningen i sig svår om du snubblar på något. Ännu mer så om du kompletterat din plåtkostym med en stor sköld.
Problemet (för vissa) är, att tar man hänsyn till det alla de där sakerna, så är det inte kul att spela någon med tung rustning, hjälm och sköld.
Själv spelar jag inte rollspel för att det skall vara realistiskt, utan för att det är jäkligt kul att väva en berättelse tillsammans med spelarna. Därför tycker jag att mycket av rustningarnas egenskaper kan reduceras till ett absorberingsvärde, en hjälm ger bonus på absorbering (om man inte kör med specifika träffområden) på bekostnad av sämre initiativ, tung rustning på ben och fötter ger ytterligare absorbering i utbyte mot svårare slag för att smyga, klättra, etc.
Det som är viktigt för mig som SL är att mina spelare känner att rustningar spelar roll - på fler sätt än i strid. Väljer du mycket rustning, ja då kommer en del saker bli svåra. Väljer du att gå utan rustning är du mer anpassningsbar till olika situationer - men det kommer göra riktigt ont någon gång i framtiden. Inget av valen ska vara "bäst" och det behöver inte vara svart och vitt - men det måste vara skillnad.
[SUP]*[/SUP]Samma som karaktärens initiativ då denne ej har rustning på sig, inte samma för alla karaktärer.
