Det perfekta rollspelet

[Quadrante]

"Detta äventyr, ett liv", är hur jag spelleder.

 

[Christoffer]

Hur gör du när du spelleder? Har ni någon känsla av när det är slut eller kan en kampanj i teorin pågå för evigt? Har ni metoder för att skapa ett rimligt omfång på berättelsen? Jag vet att sådana metoder finns i samberättande men har inte sett något liknande i mer trad-aktiga spel.

Tycker oftast det sker automatiskt när situationen man spelar når någon slags upplösning utifrån var karaktärerna är och sen avslutar man.

Ex. i grejen med The Pool som jag refererar till ovan (finns massa skrivet om den i Idag har vi spelat-tråden) spelade vi tills saker skedde på platsen och karaktärernas berättelser kom till en punkt av vila eller omvandling. Entos karaktär flydde från militär och straff men blev tillslut tagen av polisen. Den andra spelarens karaktär såg sin far bli ihjälslagen, flydde ut i skogen och samtalade med ett väsen han mött tidigare där, la sig ner i mossan och somnade och klippte där och följde inte upp det mer.

Ex. i grejen med RQ2 jag spelledde för något år sedan eller när det var så spelade vi och följde karaktärerna och konflikten som fanns på platsen tills den punkt när situationen löst upp sig själv. Kunde man fortsatt? Sure, men det kändes extremt mkt som ett sista avsnitt för en säsong av en tv-serie. Så vi klippte. Kom överens om att plocka upp karaktärerna igen senare.

Inte svårare än så.

 

[Genesis]

Hur gör du när du spelleder? Har ni någon känsla av när det är slut eller kan en kampanj i teorin pågå för evigt? Har ni metoder för att skapa ett rimligt omfång på berättelsen? Jag vet att sådana metoder finns i samberättande men har inte sett något liknande i mer trad-aktiga spel.

Gällande detta, för övrigt: När vi kör kampanj, samberättande eller inte, brukar vi ha ett ungefärligt antal sessioner satt i förväg. ”Vi kör tre-fyra kvällar” eller ”Vi kör typ sex-sju tillfällen”. Sedan säger vi gemensamt ”Nästa gång blir sista tillfället”, så kan alla spela efter detta och knyta ihop det man vill se ihopknutet. Ibland frågar SL rakt ut ”Finns det några trådar ni gärna vill se ihopknutna innan vi är klara?”. Funkar skitbra och vi har aldrig haft en kampanj som runnit ut i sanden.

 

[Lemur]

Hur rimmar det med det du skrev här?

Det rimmar fint! Målet för äventyret ändrades ingalunda av Herr Dusins missöde. Det är däremot ett bra exempel på hur ett tydligt mål inte är samma sak som en snitslad bana.

 

[Christoffer]

Lite mer kring perfekta: Jag vill nog ha saker som överraskar mig och inte alltid är så självklara. Exempel är
- Burning Wheel/Empires lifepaths, ibland måste man ta konstiga väger, få traits man inte tänkt sig osv.
- Cyberpunk/Mektons life paths, här skapas inte bara karaktärer utan rent av situationen vi är i och allt som behövs för spelandet

 

[Rangertheman]

För tillfället passar "play to find out" i PbtA-betydelsen mig väldigt bra. Berättelsen drivs framåt av spelarnas agendor, men samtidigt så har de dels i stor utsträckning skrivit sina agendor utifrån de grundförutsättningar som vi gemensamt kommit fram till, dels påverkar agendan inte riktningen på berättelsen så mycket utan mer "smaken" på den.

Efter att vi tillsammans bestämde grunderna för spelvärlden så gav jag dem ett tips, från deras kontakt inom stadsvakten, att det kommit en mystisk vagnslast till staden under natten. Därifrån har det tagit många intressanta vändningar.

 

[Mikl]

Jag tänker mig att infiltration och falska identiteter kommer vara en stor grej. Kanske någon rymdig variant av dead drops för att lämna säker information. I kombination med att inte ha något eget rymdskepp indikerar det att rollpersoner ganska sällan kommer vara på exakt samma ställe. Så för att underlätta spelandet måste det finnas smarta sätt att kommunicera...

Det är ganska vanligt i sci-fi numera att folk går omkring med hjärnimplantat som kan göra ungefär samma saker som en smartphone, och som även medger tyst kommunikation. Det är ett enkelt sätt att låta spelarna sitta och snacka vid bordet ungefär som ett vanligt spelmöte brukar gå till, utan att behöva stå bredvid varandra, och utan att folk omkring hör vad de säger.
Dead drops kan fortfarande vara en grej eftersom trådlös kommunikation kanske avlyssnas.

Om de ska kunna kommunicera i realtid på längre avstånd än att alla är på samma planet behövs någon sorts in-game förklaring till att de inte har lagg på flera minuter men jag tycker inte att det behövs större ansträngning än att du tar vilket ord som helst och sätter "kvant-" framför. Till exempel "kvantkommunikator".

 

[entomophobiac]

Om de ska kunna kommunicera i realtid på längre avstånd än att alla är på samma planet behövs någon sorts in-game förklaring till att de inte har lagg på flera minuter men jag tycker inte att det behövs större ansträngning än att du tar vilket ord som helst och sätter "kvant-" framför. Till exempel "kvantkommunikator".

Vill faktiskt undvika den typen av handwaving i det längsta. Tror inte jag har något större problem med att spelare pratar i realtid även om deras rollpersoner inte kan det, så länge det inte rör sig om väldigt känsliga asymmetriska detaljer. Om det sedan blir relevant så får vi försöka sätta upp någon sorts system för olika kommunikationstider ifall någon bit information blir tidskritisk.

"Helge! Personen du skall träffa är en förrädare!" -- enkelt att säga till någon på andra sidan gatan, svårare att säga till någon på andra sidan solsystemet.

 

[Zeedox]

Det perfekta rollspelet för mig vore Tenra Bansho Zero, men med dess stora svagheter fixade:

• Hur förklarar du spelet och världen för någon som inte kan japansk kultur?
• Att skapa bra skurkar är svårt, eftersom spelarna är så starka.
• Att levla är kul, men du är overpowered redan efter ett spelmöte så det finns inte så mycket mer att utveckla din rollperson. Om det fanns en kurva som dög för ~12 spelmöten vore det toppen.
• Det finns inga Svagheter på rollpersonen, som i 7th Sea, osv. De är annars alltid jätteroliga att ha med i spel.

 

[Skarpskytten]

• Culture game-ish: inte att alla måste läsa på tusentals sidor. Men en stark och intressant världbeskriving att dyka in i
• Klasslöst system
• Regler för passioner och relationer
• Medium-simulatoriska strider som är farliga (med lagom mycket bokföring, någonstans mellan OSR och EON)
• Svåra val för rollpersonerna där de ibland måste välja mellan "pest eller kolera"
• Fisktank med olika grupper att alliera eller göra sig fiende med

Du beskriver Pendragon här.

Har själv haft mkt kul med att spela på detta sätt, för typ tolv år sedan hade jag nog sagt att Pendragon var det perfekts rollspelet. Nu tycker jag inte det längre, och vill andra saker. Får se om jag får tid att skriva ett längre svar på den här tråden (nya familjeskärmtidsregler + planerar ny kampanj gör att jag har fått skära ned mitt engagemang på detta forum).