Nekromanti Detta är D&D!

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,198
Location
Göteborg
Re: Exalted [OT]

...spelledaren som ska skapa balanserade utmaningar åt spelgruppen...

Det finns inget som säger att det är spelledarens uppgift att utmaningarna ska vara balanserade. Världen är inte någon rättvis plats.

Det borde vara spelarnas skyldighet att själva hålla ordning på omvärldens farlighet, och FLY om den är dem övermäktig.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,633
Location
Fallen Umber
Re: Exalted [OT]

Men då blir det ju inte spelighet. Det handlar ju om att spelledaren ska erbjuda intressanta utmaningar för spelarna. Om man tänker sig att världen är en farlig plats som existerar oberoende av rollpersonerna handlar det ju snarare om någon sorts simulering.


/Dimfrost
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Re: Exalted [OT]

Det borde vara spelarnas skyldighet att själva hålla ordning på omvärldens farlighet, och FLY om den är dem övermäktig.
Hur klarar spelarna av det om inte spelledaren gör det?


Disclaimerlista:

- Spelar inte Exalted själv.
- Håller med om att spelvärldens farligheter skall följa spelvärldens logik och inte spelgruppens tillfälliga förmåga.
- Tycker att detta förutsätter att rollpersonerna har möjlighet att få info om hur farliga olika saker är.
- Menar att utmaningar som SL tvingar på rollpersonerna däremot bör vara balanserade.
 

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,198
Location
Göteborg
Re: Exalted [OT]

Nja. Min erfarenhet är att även det görs som en del av speligheten. Att spelarna lär sig att bedöma farlighet. Part of the thrill.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,057
Re: Exalted [OT]

Det är spelledarens uppgift att åtminstone veta om utmaningarna är balanserade. Utan den vetskapen kan en episk slutstrid bli alldeles för lätt, och äventyret sluta i ett gigantiskt antiklimax. Eller så blir den första striden i äventyret (som bara var tänkt som en tempohöjare) för svår, och halva spelgruppen stryker med.

Då är man en dålig spelledare.

- Vulf
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Exalted [OT]

Min erfarenhet är att även det görs som en del av speligheten. Att spelarna lär sig att bedöma farlighet. Part of the thrill
Fast även en sådan situation kräver att man som spelledare lägger balansen på rätt nivå, ty det är inte alltid som det blir någon thrill av att bedöma farlighet.

Liksom; många av de varelser som är övermigthy i strid är också lika övermighty på att jaga ifatt låglevelrollpersoner som försöker fly - och dessutom precis lika övermighty på att snoka rätt på låglevelrollpersoner som försöker gömma sig. Så ställs man inför en sådan varelse så är man rökt vad man än gör. Det blir ingen thrill utan bara frustrerande.

även encounters som rollpersonerna inte kan hoppas vinna i ren strid behöver planeras och balanseras av en systemskicklig spelledare om de skall bli stimulerande för spelarna att klara sig ur.
 

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,198
Location
Göteborg
Re: Exalted [OT]

I AD&D1ed btb (eller OD&D by-the-häfte) kan du råka ut för klar övermäktighet, i underjorden om du är dum nog att gå på djupet för snabbt, eller i vildmarken om du har ren otur.

Det du lär dig som spelare i sådana lägen är att backa och fly och gömma dig.

Om du å andra sidan VILL ge dig på jätten Stor-Nils, för att han har en så stor guldkruka, så låter det sig göras, även om du inte har grader nog att ta honom med ditt trogna svärd enbart.

Anställ soldater. Finn på strategier. Lura i honom billig sprit. Köp eller hyr magi. Eller ta lill-Nils m fl först, för att stiga i grad.

Självklart behöver både spelledare och spelare någon sorts känsla för farlighet. Men jag vidhåller att den klassiska D&D-ansatsen, den där världen är en plats fylld med skatter och monster och där det är spelarnas uppgift att medelst egen list roffa åt sig vad de kan, fungerar alldeles utmärkt.

D&D utan antagandet att mötena är balanserade eller att världen är rättvis eller att det finns någon episk kampanjlinje.

Kolla in The Keep on the Borderlands som är ett exempel på detta. Hela området är för 1-3:e gradens figurer, och springer du in på fel plats för fort, så blir du rökt. Detsamma kan sägas om B1-4, eller X1 eller någon annan av de gamla modulerna.

Frank Mentzer berättar att han har en favoritteknik för att som DM lära spelare hur gammelstilen fungerar: figurerna går på en väg, en drake kommer och grillar figurerna. Spelarna blir förvånade, men slår fram nya figurer. Draken kommer, historien upprepar sig.

Till slut är det ett ärrat gäng som lyssnar, spejar, smyger, har köpt kamoflagenät och är beredda på allt.

Själv tycker jag att hans teknik är lite extrem, men den är fast rotad i D&D:s ursprungsspelighet: att en D&D-kampanj är ett slags krigsspelskampanj där spelarnas figurer ska besegra monstren och ta deras saker. Där folk dör och noll livspoäng betyder att man ska slå fram en ny figur, och en höggradig figur är frukten av skickligt spel. Där man kanske inte bryr sig om att namna en figur förrän den stigit till kanske tredje graden.

Det är inget fel med andra stilar och ansatser (jag är själv förtjust i epik), men prova gärna ovanstående någon gång, för ett one-shot. Det fungerar, är roligt, och ger en förståelse för D&Ds rötter: det var så man spelade i de kampanjer där D&D uppfanns.
 

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,198
Location
Göteborg
Re: Exalted [OT]

...Utan den vetskapen kan en episk slutstrid bli...
Du sade det, och du har rätt.

Men det jag säger i mitt inlägg är egentligen att det finns en annan kampanjstil än den episka. Där en slutstrid blir just slutstrid endast om den råkar äga rum i slutet av något, inte för att den planerats som sådan.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Sccchhhh... Varför skulle du lägga dig i för??? :gremwink:


Adus som sedan länge vet att han förlorat den här diskussionen...


Det är just det jag dock babblar om lite!
Att D&Ds fördel att att spelmakaren fixat till ett system för denna utveckling. I DoD får du göra det själv - det är alltså möjligt, och det är möjligt i alla spel. Alltså, D&D kommer inte med något som är revolutionerande, kanske var i version ett eller så typ? :gremsmirk:
Jag vill bara göra klart att man inte skall ta detta som argument för att blåsa upp spelet till något överdådigt - detta är något som spelmakare på alla nivåer klarat av att göra olika versioner av.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Då har man ju kommit en sådan grej som inte ens innebär att karaktären är rolig att spela längre, man vill bara leka dataspel vid bordet - ha en ball titel och tävla om vem som pallar störst monster.
Njaej, nu kommer vi till det där med Bush-rollspel igen. :gremwink:
 

Flurtis

Hero
Joined
27 Feb 2004
Messages
1,076
Location
Oskarshamn
Själv ser jag charmen i att ha utvecklat sin RP's beteende, tycken, kontakter, sexuella läggnngar m.m i flera år. Du har en utvecklad karaktär helt enkelt.

Varför skulle inte en EPIC karaktär vara rolig? Tänk att spela landhärskare eller gud-dräpare varför skulle det vara tråkigare än grisbonde?

Vad är det som säger att det blir datorspel av det hela bara för att du gått och blivit EPIC? Rollspelandet finns där och allt annat. Snarare är det så att vid EPIC äventyr så möter man mycket mindre monster tack vare att storyn blir skev om man slänger in 10 st gudar eller ubermäktiga drakar. Mindre monster = MINDRE GROTTRÖJ = mera rollspelande.

//Flurtis som också anser grottröj som rollspelande och EPIC äventyr coolt.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Du får inte missförstå mig och på något sätt tro att jag nedvärderar fantasy - för utan det vore mitt liv värdelöst - älskar det däremot. Jag har inget emot den typiska fantasyn...
Inte alls, missförstå mig inte, och som DoDare så diggar jag en del grottröj o.s.v.
Ha det i baktanken hela tiden, jag spelar DoD och jag är Tolkien ala' allt-som-är-fantasy-fan, till den grad att det tar stopp när det börjar bli dataspelsfeeling på allt. Pallar inte det, vet inte varför, men det känns som att skända verk som tolkien när man istället har en alv pga. dess egenskaper, inte för att beteende och bakgrund intresserar en, och då man tävlar om vem har mest kills.
Hur många, ärligt, tror du spelar sin gudadödare som kan döda allt efter tio år typ, och fortfarande bryr sig om att sitta och samtala i 2 timmar på ett värdshus?
Tror du inte att de hellre försöker komma åt den gnutta lilla extra XP de kan få genom att slakta allt och alla och därmed visa sig mäktiga. Hur många spelar en så mäktig karaktär utan att hålla sin ifrån WoW-skiten? :gremsmile:
Ärligt nu...
- Jag kanske är trångsynt och fördomsfull, men jag tror seriöst på det jag säger. :gremwink:
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Ha det i baktanken hela tiden, jag spelar DoD och jag är Tolkien ala' allt-som-är-fantasy-fan, till den grad att det tar stopp när det börjar bli dataspelsfeeling på allt. Pallar inte det, vet inte varför, men det känns som att skända verk som tolkien när man istället har en alv pga. dess egenskaper, inte för att beteende och bakgrund intresserar en, och då man tävlar om vem har mest kills.
Hm. Jag upplever det så att balansen i DnD gör att man just kan välja alver (eller vad som helst annat) för dess beteende och dess bakgrund. Är raserna obalanserade rent actionmässigt upplever jag risken större att man väljer utifrån mäktighet.

Hur många, ärligt, tror du spelar sin gudadödare som kan döda allt efter tio år typ, och fortfarande bryr sig om att sitta och samtala i 2 timmar på ett värdshus?
Erfarenhetsmässigt rätt många, av flera skäl tror jag.

- Man befinner sig ofta i politiskt och ideologiskt komplexa situationer och har mycket att diskutera med vänner och fiender.
- Mycket få saker på himlakroppen är något reellt hot. Man får söka med ljus och lykta eller sticka till andra världar (vilket man för all del gör då och då).
- Många existenser av den här magnituden är notoriskt svårdödade, inte bara genom att vara farliga i strid. Att döda en gud kräver ofta betydligt mer än strider. Gudaregler är väl också ett område där husregler är extra vanliga (inte helt sällan av typen "mina gudar kan göra allt jag vill att de skall göra och ingen spelarkaraktär kommer någonsin att lyckas döda en gud" (själv har jag en annan inställning)).
- Om man använder av DnDs XP-system (vilket jag inte gör) lönar det sig inte att ge sig på väsentligt svagare fiender - de ger inga XP alls.
 
G

Guest

Guest
Ska jag vara ärlig?

Massor med människor. Vi lirar en fet Rolemasterkampanj där vi är mellan lvl 50-86. Vi slår gudar på truten, vi välter berg, vi flyttar kontinenter. Gör vi det för XP? nope, vi gör det för det finns en anledning.

Är det roligt? Fantastiskt roligt. Ger ROLLspelande en helt annan demension.

D&D [och Rolemaster] supportar sådant spel på ett sådant sätt DoD aldrig kan eller kommer att göra... Du kan ju själv testa du som är ett sådant inbitet DoD fan och verkar fått saker om bakfoten och tror att ROLLspel med D&D är något annat än ROLLspel med DoD... :gremcrazy:
 

Flurtis

Hero
Joined
27 Feb 2004
Messages
1,076
Location
Oskarshamn
Hur många, ärligt, tror du spelar sin gudadödare som kan döda allt efter tio år typ,
Den här meningen bevisar att du inte har spelat D&D. Den bevisar också att du inskränker din syn på spelande till dom erfarenheter du har från DoD. Charmen med D&D är att din gudadödare efter tio år fortfarande är lika spelbar som den var vid exempelviss lvl 5. Det finns fortfarande monster som måste bekämpas, det finns andra "Planer" som man kan resa till och ta sig an, man kan blanda sig i djävuls och demon krigen i abyssen, och systemet hänger fortfarande med.

Känner att jag förklarat mig lite dåligt. Det jag menar är att du aldrig blir "Jag kan döda allt" i D&D. Samt att systemet fortfarande är lika spelbart som vid lvl 46 som lvl 3. Du behöver inte göra om mekaniken, systemet ställs inte mot sin spets där man måste slå tjugor hela tiden för att lyckas utan allt flyter på precis som det gjorde när man var lvl 5.

Nej visserligen sitter man kanske inte i värdshus när man är gudadödare, då är man ju EPIC. EPIC innebär ju att man är en stor hjälte eller kung. Dom sitter ju inte på värdshus om dom inte har en anledning. Nej men däremot spelar man hovmiddagar, viktiga möten mellan gudar och kungar, evenemang som turnerspel.

I själva verket är EPIC spelande mindre dataspelaktigt än vanligt spelande på låg lvl nivå. I EPIC är det oftast ett svårt monster som ska dödas t:ex en gud eller drake. Till skillnad från vanligt spelande då man oftast ska rensa ut en hel grotta. Själva questen handlar om att döda guden och vägen dit. Vilket plan man ska resa till, hur man ska konfrontera guden m.m.

Tror du inte att de hellre försöker komma åt den gnutta lilla extra XP de kan få genom att slakta allt och alla och därmed visa sig mäktiga. Hur många spelar en så mäktig karaktär utan att hålla sin ifrån WoW-skiten?
Nej därför att det speltekniskt ger för lite exp och är tråkigt gentemot andra alternativ som finns. Dom kan få mera exp igenom att bekämpa monster som fortfarande är en utmaning (Eller gudar). Dom kan även visa sig mäktiga på andra sätt. Det är det som gör det så bra, systemet håller sig fortfarande vid liv vid EPIC. Dessutom tror jsg inte att jag nånsin har spelat med en grupp som skulle hanter EPIC på det sättet. Säg att du spelar Rollpersoner som är jämförbara med Legolas, Gimli och Aragorn. Inte handlar dina uppdrag om hur du slår ihjäl tusen orcher, nej du gör större saker som att återupprätta ett gammal rike. Eller döda den onde guden som inte går att döda. Det är EPIC och dom striderna som uppkommer här, dom gör D&D bäst.

Väldigt svårt att förklara för dig när det vekar som om du inte har spelat D&D. Du måste liksom testa det innan man kan förklara det för dig.

//Flurtis som är osäker på om han har fått fram poängen.
 
G

Guest

Guest
Tycker din poäng var bra. Just att systemet fortfarande håller när man är lvl 20, 30, 40+ är D&D´s starka sida....
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Nej, nu tror jag att du har fixat det, din text är bra - för du är den första som nu ger konkreta spelexempel att: "så här går det till, inte så som du sade". Gentemot andra som krånglat till det så jävligt att man egentligen stått och stampat på samma punkt mot dem, eller i alla fall hittat något att ryta till för... D.v.s. alla andra har bara krånglat till sina förklaringar så att det blivit mycket snack utan något kött på diskussionen.

Så jag säger äntligen är jag fulltständigt överbevisad och kan sluta diskutera det här, för nu vet jag äntligen exakt hur det funkar och kan därmed släppa mina fördomar som nu brutits av en fin spel-info.
:gremsmile:
Tackar - och nu kan jag medge att jag faktiskt är sugen på att spela D&D - dock är det så jäkla dyrt och är så många böcker...
Men någon gång kanske.
Zipp... Nu är jag överbevisad i alla fall och kan ta det lugnt, samt hålla isär D&D och Diablo II med gott samvete. Hehehe...
 

Flurtis

Hero
Joined
27 Feb 2004
Messages
1,076
Location
Oskarshamn
Hehe ok, du borde testa det. Mitt tips är gå ihop i en spelgrupp och dela på böckerna blir mycket billigare då. Man kan även köpa böckerna som pdf, då blir det också billigare.

//Flurtis som hoppas att du testar D&D.
 
Top