Nekromanti Dina rollspels pet peeves ?

[Mannen i skogen]

Rollfigurer som lämnar gruppen och vars spelare förväntar sig ett soloäventyr pga det.
Och varje gång de får det.

 

[RasmusL]

Rollfigurer som lämnar gruppen och vars spelare förväntar sig ett soloäventyr pga det.
Och varje gång de får det.

Ja, det är verkligen sämst, makes me wanna cry

 

[Dr_Dängrot]

När man reskinar redan existerande fantasy folkslag

När spelskapare eller SL vill vara innovativa och skapa/ha med icke standard fantasy folkslag så ist för dvärgar så skapas smergar och ist för alver skapas balver och dom kanske är blå och skägglösa eller slåss med spjut ist för båge och rider på enorma grodor men i övrigt är det exakt samma folkslag men i annan förpackning.

 

[Mekanurg]

Tafflig regelprosa.

Jag förtjänar mitt vardagliga levebröd på att skriva och redigera IT-manualer. Där är enkelhet och tydlighet A och O. Svenska är ett ypperligt språk för strama, glasklara regeltexter, se till exempel Sveriges Rikes lag.

Brottsbalken, 4 kap, 6a§
Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år.

Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.

Första stycket gäller inte den som med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som ett led i en myndighets verksamhet.

 

[Troberg]

Tafflig regelprosa.

Jag förtjänar mitt vardagliga levebröd på att skriva och redigera IT-manualer. Där är enkelhet och tydlighet A och O. Svenska är ett ypperligt språk för strama, glasklara regeltexter, se till exempel Sveriges Rikes lag.

Variant på temat: Regler som har flera fullt tänkbara tolkningar på grund av dumma formuleringar.

Kort och koncist, utan att krångla till saker i onödan.Ha regeln för sig och exemplen för sig, blanda inte ihop dem i samma mening. Punktlistor framför löptext där det går. En logisk struktur så att man vet ganska exakt var man kommer att hitta en regel. Enhetlig användning av begrepp, och enkla namn på begrepp. Inte förkortningar i onödan. Korsreferenser ("Se även avsnitt 4.6.12 på sidan 36 för information om X.").

Jag gillar också att man för 20-25 år sedan föredömligt i lagtexterna börjat sortera ut juridiskt fikonspråk och istället har som riktlinje att de ska skrivas på klar och begriplig svenska, så att de blir tillgängliga för alla. Inte använda krångligare ord eller formuleringar än vad som är nödvändigt.

 

[Matolo]

Regler: Onödiga slag, därmed kategoriskt omslag. Tabeller, speciellt om de måste bläddras fram i spel. Många egenskaper/färdigheter. Bokföring.

Slump i karaktärsskapandet. Grupper med oavsiktligt snedfördelad balans.

Dåliga poängsystem:
Komplexitet (hundratals poäng, avrundningar, procent). Bestraffning av icke-stereotyp, som rasbonusar eller färdighetsvärden baserade på grundegenskaper. När man får fler poäng av att svampa nackdelar som bara belastar de andra i gruppen. Flera sätt att uppnå samma förmåga för olika kostnad (system mastery). Ändrade kostnadsskalor efter karaktärsskapandet. Poängsystem som inte levererar balans för mödan.

Magi(motsv) som gör annan skicklighet irrelevant. Resonemanget att det är balanserat för att "magikern" bara är starkast/snabbast/osynlig när det spelar någon roll.

Skulle kunna fylla en separat tråd med min aversion mot PvP / hemliga lappar / en-spelare-hoggar-SL: den oheliga triaden.

 

[Troberg]

Fokus på balans. Så länge man inte kör det som ett tävlingstabletop, så är balans rätt ointressant. Spelledaren skapar den balans som behövs.

Exempel: En grupp består av en riddare, en jägare och en gammal tant som bakar goda kakor och gnäller på ungdomar. Till synes obalanserat. Men, möter de, säg, tre rövare, så skickar inte spelledaren en rövare på varje karaktär, utan riddaren är största hotet, så han får två, jägaren får en och tanten ignoreras medan hon relativt verkningslöst slår rövarna med sitt paraply och kallar dem för illbattingar.

Den enda balans som räknas är att alla har roligt, och jag misstänker att tanten med paraplyet har minst lika roligt som de andra, och antagligen kan ge hela gruppen skrattkramp. Jag vet i alla fall vilka karaktärer jag minns bäst från mina årtionden av spelande, och det är inte de "bästa".

Om karaktärer är så pass lika att det ens är meningsfullt att försöka jämföra deras braighet så bör man kanske snarare fundera på gruppens sammansättning och fundera på om man kanske ska variera mer.

 

[Mannen i skogen]

Ologiska dungeons.
Hur kan det finnas en fallucka (som inte har löst ut) i huvudkorridoren om vättarna passerar där varje dag?

 

[pappa]

Ologiska dungeons.
Hur kan det finnas en fallucka (som inte har löst ut) i huvudkorridoren om vättarna passerar där varje dag?

De har ju såklart trillat ned i den en gång, sen riggat upp den igen och numera hoppar de över/går runt den.

 

[Matolo]

Fokus på balans. Så länge man inte kör det som ett tävlingstabletop… ...fundera på om man kanske ska variera mer.

Hej på dig, Troberg!
Jag spelar gärna bagare med paraply i en grupp halvgudar, om det är premissen för äventyret. Avsiktlig obalans. Inget ont sagt om det.

I ganska många spel förväntas dock rollpersonerna vara en grupp kompetenta som alla, på olika sätt, bidrar med ungefär lika mycket (däri ryms för övrigt mycket variation). Jag ser poängsystem som ett försök att uppnå detta.

Min “pet peeve” gäller som sagt oavsiktlig obalans. När systemet gör Angel Summoner av dem som vet att utnyttja reglerna och BMX Bandit av andra - vare sig de vill eller inte. När folk upptäcker att den häftiga hjälte de tänkt ut är en oduglig pajas. Visst, SL kan skapa balans i efterhand, som du säger, men då frågar man sig varför man överhuvudtaget räknat poäng. Det finns spel som struntar i balans (och det är helt ok), spel som sköter balans föredömligt (också bra), men så finns det spel som begär omfattande poängpill under skapandet utan att gruppen blir balanserad för det. SL kan fixa allt i efterhand, men det är ingen ursäkt att slösa folks tid på vilseledande kalkyler.

 

[Christoffer]

Skyddsnät. Varken story, karaktärer eller något annat får ha någon slags beständighet, jag vill att allt skall kunna förändras, förgöras eller förvanskas och att allt skall vara lite utanför både spelares och spelledares kontroll. Finns det ingen risk läser jag hellre en bok eller spelar något bra brädspel istället.

 

[lupmet]

Något som går mig på nerverna är überrättvisebalanserade spel, där precis alla raser, klasser, yrken, bakgrunder, färdigheter och egenskaper är så exakt balanserade att den noggrannaste balansvågen inte ens skulle svajja till om en lade upp dem i vågskålarna.

Om jag spelar en gatpojke ifrån slummen kan jag leva med att jag inte har lika mycket poäng och färdigheter som en gammal adelsdam som är stormrik. Jag har valt att spela någon ifrån botten av samhället och behöver inte kompenseras för det. På samma sätt förväntar jag mig att har tillgång till mer pengar, utbildning och kontakter i toppskicken om jag spelar en adelsdam. Om båda dessa personer senare genom äventyren hamnar i en djungel är både två lika bortkollrade och balanseringen meningslös.

När jag rollspelar är utmaningen att lösa det problem som vi ställs inför givet de förutsättningar som vi har (utrustning, färdighter, ...), att då ha högre färighetsvärden som gatpojke (lade inga poäng på socialt stånd eller ålder) för att det skall vara "rättvist" relativt adelsdamen förtar lite av nöjet. Jag valde att spela gatpojke för att se hur jag kan klara äventyrets utmaningar med sådana förutsättningar.

Exempel; Oavsett vilket ras eller yrke du har skall du kunna köpa en fördel som ger dig samma bonus på samma typ av slag. T.ex. om du är dvärg köper du fördelen "Du har kämpat på gruvorna och i krig emot ditt folks fiender, du biter ihop när det gäller och tar i. Du får +2 på din Envishet." och om du är alv köper du fördelen "Ditt folk har det långa perspektivet och du ser alltid den långsiktiga effekten av dina handlingar, du ger inte upp när det verkligen gäller. Du får +2 på din Envishet." Regelmekaniken "Du får +2 på din Envishet." har tolkats om till respektive kultur. Stämningsfullt kanske men min allergi börjar klia.

En annan sak som retar mig är regler som förklaras "som någon ifrån världen skulle beskriva det", det kan vara snyggt och ge både stämning och känsla men just regler bör nog beskrivas i sammanhanget av vi som spelar. Om Galadriel kommer hem till dig och beskriver hur magi fungerar i Midgård, vad är sannolikheten att du efteråt kan avgöra om din rollperson med enbart viljan kan tända eld på några kottar eller ej?

 

[lupmet]

Spelare som inte kan argumentera mer än utifrån könslor när de tycker något (äventyr, regler, spelvärld etc) är dåligt.

Eller inte kan skilja på objektiva sakargument och subjektiva åsikter - ett subjektivt argument är alltid rätt medan ett sakargument kan vara rätt eller fel. "Jag tycker att BRP har många brister, t.ex. ..." vs "BRP använder ingen t100 utan bara t6:or"

 

[Henke]

Eller inte kan skilja på objektiva sakargument och subjektiva åsikter - ett subjektivt argument är alltid rätt medan ett sakargument kan vara rätt eller fel. "Jag tycker att BRP har många brister, t.ex. ..." vs "BRP använder ingen t100 utan bara t6:or"

Exakt så! Jag kommer ju heller inte åt spelaren som bara uttrycker kritik utifrån sina känslor. Det är ju omöjligt att säga att en annan människan”känner fel”

 

[Trockel]

Samt fula illustrationer. Då är det bättre utan några alls!

Efter att ha läst igenom tråden känner jag ett anti-rollspel växa fram och jag kan gärna göra illustrationerna för jag är riktigt usel på att rita.

Spel där alla är hjältar. Gäsp.

Vi hade en grupp där vi skulle vara onda karaktärer, men efter 3 månader när vår 3:e SL (vi alternerade inom gruppen) brände ner staden vi bodde i kände vi att det kanske var lika bra eftersom det ondaste vi hade gjort var att återuppväckt några döda.

Folk som äter chips och ostkrokar, och sedan bläddrar i mina böcker. Eller, för den delen, när folk viken en inbunden bok helt runt, så att de knäcker ryggen.

Vad är god sed i sådana sammanhang, ska man slå dem med öppen eller knuten näve?

Jag har en spikklubba i trä som jag hittade på en loppis, jag brukar använda den.

Ologiska dungeons.
Hur kan det finnas en fallucka (som inte har löst ut) i huvudkorridoren om vättarna passerar där varje dag?

"Den här gången har stått orörd i 300 år men ta mig @%& att all mekaniska mekanismer fungerar perfekt!"



En egen har har är spelare som är så koncentrerade på att avancera sin karaktär genom att så fort det blir det minsta avbrott i handlingen genast ska göra/köpa saker och diskutera med SL att de hela tiden sinkar spelet.