Dina spelledarsynder

[Zeedox]

Vad in ditt eget spelledande (eller spelande) stör du dig själv på? Sådana saker som du intalar dig själv att du skall göra bättre nästa gång, bara för att återupprepa gång på gång, eller saker du märker hos dig själv som ständigt återkommande element.

I denna tråd ska vi inte klaga på varandra, utan istället ha lite roligt och självdistans och hjälpas åt att komma ihåg att vi alla är människor. Några av de viktigaste ”spelledartipsen” jag fått är just när jag sett andra som också tycker att hobbyn kan vara svår och ramlar i diket, men ändå kör på. Det är uppmuntrande!

 

[StradhLestat]

Att jag har jäkligt svårt (läs lyckas aldrig) att hålla scenarion korta... "Åhh det här äventyret är tänkt att vra klart på 4-5 timmar....det blir bra"...

3+ sessioner a 5 timmar senare så KANSKE det är klart...kanske
Se bara hur jag failade på Munkcon och hade konventets längsta spelpass 14-21
EDIT: när vi tydligt skrivit till spelledare att hålla sig kring max 4-5 timmar

 

[Zeedox]

Själv har jag en (alltför) lång lista med saker jag stör mig på i mitt eget spelledande, men har några återkommande problem…

Jag safari-spelleder för jämnan. Dvs att mina spelare kommer till en plats där det finns en bunt intressanta saker att titta på… men inte mycket att interagera med eller göra intressanta val kring. Jag tenderar att preppa massa geologiska, teologiska och visuella dumheter men missar ofta helt det där med konflikter och agendor. Culture gaming även där det kanske inte passar.

Sen zoomar jag in för mycket, vilket är lite kopplat till problemet ovan. Ofta kopplat till att spelarna får massa tid att uttrycka sina rollpersoners reaktion till minsta lilla sak. Jag minns hur jag en gång spelledde vad som skulle vara en one-shot… men halva spelmötet handlade bara om rollpersonerna som gick genom en skog och skulle ta sig ned för en läskig lerig backe med sin kärra.

 

[TobiasEkwall]

Jag har ju upptäckt att jag har svårt att växla mellan fantasy-stilar. Jag är så inkörd på någon slags "realistisk"-eurocentrisk-medeltidsrun-sörja att den är svår att släppa.
Vägarna är leriga, man får skavsår, struthättan luktar rökigt ylle blött ylle, värshusen är skitiga, ingen har så mycket som tittat på ett bad sedan senaste midvinter-festen. Och så regnar det.

Och det är väl egentligen okej, men man vill ju kunna byta stil efter spel.

Om man råkar försätta sig i en situation där man spelar DnD eller något annat mer fantastiskt fantasspel vill man ju att världen ska vara häftigare, fantastsiakre och ingen blir utmattad av bära runt sin mat, som kan vara bakpotatis, bublig lila slånbärsdricka och äppelpaj och inte nödvändigtvis måste var torkad fisk och skeppsskorpor

 

[Sömniga Isaac]

Jag blir extremt snabbt uttråkad, saker måste hela tiden röra sig framåt och stå i rörelse. Därför blir det, även om jag föredrar att saker får ta tid som spelare, att jag som spelledare drar saker till extremer. Saker eskalerar ruskigt snabbt och jag hamnar lite i en situation där världen blir en hemsökt plats. Så jag fastnar även jag lite i en stil, en stil med mörka toner och obehagliga situationer som går i riktning mot skräckens labyrint där rollpersonerna snart får svårt att lita på sina sinnen. Vilket fungerar helt åt helvete dåligt med förväntan från min spelgrupp som kommer dit för att spela hög-fantasy med rollpersoner med extrema krafter och tar ganska lättsamt på världen.

Edit: Jag har dessutom noll tålamod för prep, jag hatar verkligen att prepa och försöker ändå spela igenom kampanjer... Vilket gör att jag blir besviken på att jag inte är mer förberedd inför spelmötet och konstant känner att jag sviker spelgruppen som vill uppleva kampanjen som de skrev upp sig på.

 

[Franz]

För det första är jag ganska dålig på regler. Har svårt att hålla alla regler i huvudet hur mycket jag än pluggar vilket gör att det kan bli missar. Av någon anledning är magiregler generellt svårast för mig att få grepp om.

Sen är jag nog lite yrkesskadad. Jag jobbar som lärare och de sidorna kommer fram ibland vid spelbordet. Jag kan bli rätt sur om någon spelare exempel börjar fippla med mobiltelefonen mitt under en beskrivning jag ger till spelarna och då kan jag säga till på ett lite väl myndigt sätt. Fånigt av mig, men reaktionen kommer liksom reflexmässigt.

 

[Sömniga Isaac]

Sen är jag nog lite yrkesskadad. Jag jobbar som lärare och de sidorna kommer fram ibland vid spelbordet. Jag kan bli rätt sur om någon spelare exempel börjar fippla med mobiltelefonen mitt under en beskrivning jag ger till spelarna och då kan jag säga till på ett lite väl myndigt sätt. Fånigt av mig, men reaktionen kommer liksom reflexmässigt.

Jag kan relatera, ibland kan jag känna att jag är yrkesskadad då jag märker att jag nästan börjar fostra mina spelare då jag glömmer bort att jag är inte i jobbet, jag är vid spelbordet med några polare just nu. Även om de ibland beter sig exakt lika dant som tonåringarna på jobbet.

 

[Mogger]

Jag hat några grejer som jag egentligen gillar men..

• Konsekvenslsbyrint: Ju mer RP trasslar in sig i konstigheter desto fler och större reaktioner från omvärlden triggar det vilket innebär att målet ständigt flyttas längre och längre bort. Skulle vilja säga att det spelarnas fel, men...
• Magiregler. Kan aldrig lära mig dem. Så väldigt lite magi när jag är SL. Tyvärr. För det är ju en jätteviktig ingridiens I fantasy.
• Culture gejma or die! Jag vill att mina spelvärldar är som riktiga världar. Och det krockar ibland med tokaction och annat som spelare kan dra in.
• För lite prepp: Gäller inte bara rollspel. Jag kan hålla föredrag för 50 pers utan att förbereda mig. Ibland blir det fantastiskt bra, ibland skit. Samma med spelmöten. Problemet är att jag inte tycks bry mig. Eller försöka bättra mig.
• För mycket prepp: Oftast har jag så god koll att jag kanske inte behöver preppa. För jag har gått igenom varje detalj flera gånger när jag skapar spelvärlden eller vad det kan vara. Jag kan lägga 100h på att rita en karta som inte används och lägga sjukt mycket tid på att floderna ringlar sig rätt givet de topografiska förutsättningarna.
• Jag är inte speciellt bra på att skriva klassiska äventyr. Därför blir det sandlåda/konsekvenslabyrint. Det är en cirkel. Jag tror jag är fast i den.

 

[luddwig]

Jag har inget emot att improvisera när rollpersonerna gör något oväntat men jag känner ofta att jag borde ha förberett mer för att ha bättre stöd till improvisationerna.

 

[Gnovald]

Edit: Jag har dessutom noll tålamod för prep, jag hatar verkligen att prepa och försöker ändå spela igenom kampanjer... Vilket gör att jag blir besviken på att jag inte är mer förberedd inför spelmötet och konstant känner att jag sviker spelgruppen som vill uppleva kampanjen som de skrev upp sig på.

Detta håller jag med om, tycker det är skittråkigt att preppa. Men vet ju att gör jag det blir spelarnas upplevelse bättre och därför tvingar jag mig genom preppandet. Sen att jag har en vansinnig förmåga att improvisera stjälper oftast min prepp gör egentligen inte så mycket

 

[Sömniga Isaac]

Detta håller jag med om, tycker det är skittråkigt att preppa. Men vet ju att gör jag det blir spelarnas upplevelse bättre och därför tvingar jag mig genom preppandet. Sen att jag har en vansinnig förmåga att improvisera stjälper oftast min prepp gör egentligen inte så mycket

Jag tror helt ärligt min ovilja att preppa kommer från att det påminner om jobbet. Som lärare är planeringsarbetet en stor del av mitt yrke, jag har verkligen ingen lust att preppa inför rollspel då för någonstans känns det då som jag gör jobb.

 

[Gnovald]

För det första är jag ganska dålig på regler. Har svårt att hålla alla regler i huvudet hur mycket jag än pluggar vilket gör att det kan bli missar. Av någon anledning är magiregler generellt svårast för mig att få grepp om.

Det här håller jag oxå med om. Jag har alltid haft svårt för att hålla reda på alla regler. Det är kanske det som gör att jag håller mig borta från spel med allt för tjocka regelböcker.

 

[Gnovald]

Jag tror helt ärligt min ovilja att preppa kommer från att det påminner om jobbet. Som lärare är planeringsarbetet en stor del av mitt yrke, jag har verkligen ingen lust att preppa inför rollspel då för någonstans känns det då som jag gör jobb.

Det kan jag till fullo förstå. För min del handlar det till syvende och sist om dyslexi och andra diagnoser. Det blir oftast för rörigt för mig att hålla reda på allt.

 

[ceruleanfive]

Jag tröttnar alltid på min egen kampanj efter 3–4 spelmöten och blir inspirerad att spelleda något annat, eller ännu hellre få spela.

 

[Gnovald]

Jag är den ständiga spelledaren. Så när jag väl spelar, de fåtal gånger jag gör det, så är det svårt för mig att hjälpa spelledaren att spelleda

 

[Gnovald]

Jag tröttnar alltid på min egen kampanj efter 3–4 spelmöten och blir inspirerad att spelleda något annat, eller ännu hellre få spela.

Det förstår jag. Har samma problem och är därför extra stolt och glad att vi för närvarande är uppe i lite över 30 spelmöten i kampanjen (spelat på lite över ett år) och vi är inte i mål än på länge Nu har det ju tagit fart så nu vill vi inte avbryta och då tröttnar jag inte. Visst är det märkligt

 

[Anthrox]

Att inte läsa reglerna.

 

[Zire]

Minne som en guldfisk under spelets gång. Glömmer regler, namn och prepp och måste anteckna allt. Mellan spelmötena har jag inga problem att minnas.

Har så svårt att avsluta kampanjer. De bara växer och växer och växer tills absolut ingen tror att den någonsin kan avslutas.

 

[TobiasEkwall]

Jag tröttnar alltid på min egen kampanj efter 3–4 spelmöten och blir inspirerad att spelleda något annat, eller ännu hellre få spela.

Det hör kan jag också känna igen mig i, inte alltid men för ofta,
Jag har börjat försöka skriva kortare kampanjer typ 5 till 10 möten

 

[Feuflux]

Vad in ditt eget spelledande (eller spelande) stör du dig själv på? Sådana saker som du intalar dig själv att du skall göra bättre nästa gång, bara för att återupprepa gång på gång, eller saker du märker hos dig själv som ständigt återkommande element.

Nästa gång ska jag göra vettiga miljöbeskrivningar... Och sen nöjer jag mig ändå med "ni kommer fram till slottet" och låter spelarna berätta vidare vad de gör. Efter spelmötet kommer jag på "hmm, undrar hur spelarna tror att den här platsen/npcn/etc ser ut"... Aaaaand repeat.