Dina spelledarsynder

[Basenanji]

Jag överskattar mina spelares vilja att ta det försiktigt och tror naivt att de är lika skraja för spelvärldens faror som jag är.
Jag är en usel taktiker så spelarnas rp krossar slp:s mycket lättare än jag fattar. Därför blir min spelvärld inte heller lika läskig som jag skulle vilja attd den framstod.
Regler är tråååkiga. "Tack för den!" säger mina powergejmande superspelare och mosar alla slp:s några gånger till.
Däremot tycker jag att mina pussel och gåtor är asbra (det är dem inte).

Annars går det ganska fint bakom spelledarskärmen.

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag slår om min dolda slag till resultatet blir det jag önskar mig.

Har ibland gjort detta också, fast då slår jag inte om utan slår och bestämmer om jag gillar resultatet. Måste dock säga att det är något jag gör mindre och mindre, delvis då mer spel gör de flesta utkomsterna (speciellt i slumptabeller) intressanta, eller bara säger ”slå eller välj”, så då slår jag, ser om det inspirerar och om det inte gör det väljer jag något annat.

 

[Theo]

Har ibland gjort detta också, fast då slår jag inte om utan slår och bestämmer om jag gillar resultatet. Måste dock säga att det är något jag gör mindre och mindre, delvis då mer spel gör de flesta utkomsterna (speciellt i slumptabeller) intressanta, eller bara säger ”slå eller välj”, så då slår jag, ser om det inspirerar och om det inte gör det väljer jag något annat.

Jag har börjat slå många slag som möjligt öppet (ganska lätt när man spelar online lyckligtvis) just för att inte bli frestad att fudga dem.

 

[krank]

Jag har börjat slå många slag som möjligt öppet (ganska lätt när man spelar online lyckligtvis) just för att inte bli frestad att fudga dem.

Jag har istället slutat slå om det är grejer där jag ändå har ett visst utfall i åtanke. Eller ja, egentligen tycker jag också att det är helt OK att slå bara för att märka vad man egentligen ville och köra på det istället, men oftast försöker jag effektivisera bort och bara slå dolda slag när jag vill ha slump-input.

 

[Zeedox]

Jag har börjat slå många slag som möjligt öppet (ganska lätt när man spelar online lyckligtvis) just för att inte bli frestad att fudga dem.

Jag har gjort det där en bunt gånger, för att sedan lite pinsamt säga till spelgruppen ”jag vet inte riktigt vad jag rullade för där” och får rulla om med mer definierade resultat!

 

[Rickard]

Jag glömmer att förklara regler eftersom jag spelar mycket med "Vi tar det allt eftersom".

Jag tar också gärna och snabbspolar än spelar ut saker.

 

[Gabrielle de Bourg]

Eller ja, egentligen tycker jag också att det är helt OK att slå bara för att märka vad man egentligen ville och köra på det istället

Vilket har blivit mitt modus operandi – och ofta kan jag behöva det där slaget för att inse det!

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag tar också gärna och snabbspolar än spelar ut saker.

Jag gillar att montagea förbi vissa bitar som annars kan kännas som en transportsträcka, men försöker då låta alla berätta vad de gör under händelsen och gör ibland "nedslag" med korta scener, för att ge lite mer berättelse i det.

 

[koraq]

Det verkar som om jag har märkvärdigt okomplicerad förhållande till regler jämfört med många i tråden.

Min största brist är att jag nästan alltid glömmer att ta anteckningar om vad som händer. Ofta får vi börja spelmötena med att bland spridda minnen minnas vem som sade vad till vem, och vad alla SLP hette. Det är nåt jag sagt offentligt flera gånger att jag ska bättre mig på, men tyvärr har det inte tagit skruv än. Under 2024 så...

Jag hade också problemet med att alla SLP var män, tills min spelgrupp av endast kvinnor undrade varför det bara fanns män i byn. En hastigt improviserad förklaring, och efter det har jag försökt variera mig mer.

 

[Theo]

Jag har istället slutat slå om det är grejer där jag ändå har ett visst utfall i åtanke. Eller ja, egentligen tycker jag också att det är helt OK att slå bara för att märka vad man egentligen ville och köra på det istället, men oftast försöker jag effektivisera bort och bara slå dolda slag när jag vill ha slump-input.

Rimligt.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Min sämsta egenskap som spelledare är att jag valt fel genre att vara verksam inom.

Det jag tycker absolut mest om att spelleda är ju mysterier och kosmisk skäck. Där vill jag ha många starka karaktärer som drivs av agendor, kluriga ledtrådskedjor, drama och hög grad av interaktivitet och agens från spelarna. Jag trivs absolut bäst när jag kommer till spelmötet utan någon som helst aning om vad som skall inträffa och utan några inplanerade plot-points, och har som roligast själv när jag får uppleva hur mysteriet och skräcken utvecklar sig tillsammans med spelarna, inte hur spelarna löser "mitt" mysterium.

Det kräver dock, för att det skall bli bra, en väldans massa prepp. Ju mer material jag har att riffa från ju lättare har jag att improvisera i stunden. Att använda regler hjälper, slumpmoment fungerar ofta som kreativa nycklar som låser upp det som för mig är det besvärliga i improvisation (besluten) och gör att jag kan fokusera på konsekvenserna, men att komma väl förberedd med en stor verktygslåda är tydligt väldigt avgörande för om vi har det jätteroligt eller om jag bara är förvirrad och tafatt som spelledare.

Och jag hatar prepp, jag tycker det är dödstråkigt.

 

[hedmeister]

Som många andra i tråden har jag svårt att komma ihåg alla regler och blir stressad när jag måste slå upp något i en situation där jag bara vill att det ska rulla på. Har försökt skriva upp viktiga regler och ha på papper framför mig, men även det tar för mycket tid (tycker jag). Har också svårt att spelleda strider på ett dynamiskt sätt, det blir lätt "du svingar svärdet... och missar. Svartalfen svingar klubban... och träffar för... 3 skada..." En gång höll en strid på i över en timme och knappt några slag träffade. Till saken hör att min grupps styrka är att rollspela mellan rollpersoner och improvisera, och en sån strid tog död på allas lust att spela äventyret vidare. Jag vet att vissa älskar strider, och innan jag återupptog mitt rollspelande i vuxen ålder trodde jag också att det skulle vara det roligaste, men det var det tråkigaste!

Inser att mina flesta synder beror på stress, och mot det brukar avslappningsövningar och dryck med svag alkoholhalt (typ folköl) intagen långsamt hjälpa! OBS: detta är inget som varken jag eller Socialstyrelsen rekommenderar som avhjälpande mot stress!!!!!

 

[adrian_of_arcane_lore]

Det är ju stämningsfullt, men blir lite för mycket min show.

Detta försöker jag också vara superuppmärksam på, då jag vet att jag kan (om jag inte håller koll på mig själv och aktivt tänker på det) lätt kan göra en rollspelssession till ett tillfälle där jag håller låda och tar över.

Det jag värderar och tycker är roligt i rollspel är ju hög spelaragens och att min roll är att reagera på deras input, men när jag börjar tycka det är spännande och får kreativt flow som spelledare måste jag ofta dämpa min egen entusiasm för att det inte skall bli tvärt om, och aktivt se till att passa så mycket boll till spelarna som jag bara kan.

 

[hedmeister]

Detta försöker jag också vara superuppmärksam på, då jag vet att jag kan (om jag inte håller koll på mig själv och aktivt tänker på det) lätt kan göra en rollspelssession till ett tillfälle där jag håller låda och tar över.

Vi valde ju en gång spelledarrollen för att vi har omättliga egon som skriker efter att få vara den som har koll! och kan styra!

Eller så var det ett negativt val (vi hann inte säga "pax inte SL!")

 

[Frederik J. Jensen]

Vad in ditt eget spelledande (eller spelande) stör du dig själv på? Sådana saker som du intalar dig själv att du skall göra bättre nästa gång, bara för att återupprepa gång på gång, eller saker du märker hos dig själv som ständigt återkommande element.

Jag är snabb med att avsluta klimax.

Säg att vi har byggt upp karaktärer och vad som är på spel i timmar, och spelarna är redo för den stora konfrontationen och smärtsamma valen. Istället för att låta spelarna stuva i saftigt lidande och osäkerhet i timmar, är jag snabb med att bara avsluta och gå till "och de levde lyckliga i alla sina dagar."

 

[Jocke]

Jag är dålig på att beskriva hur saker ser ut på ett sätt som är målande, intressant eller stämningsfullt.
sak jag kan säga som SL ”Ni går in på kyrkogårnden. Det är mörkt och tyst”.
sak jag tänker i mitt huvud och tror att spelarna magiskt förstår ”höstlöv som sakta blåser, enstaka gravljus, en lätt uppförsbacke mot minneslunden, luften är fuktig och det luktar jord”.

 

[obak]

Hatar att komma på äventyr och skit, vill att det skall växa fram organiskt utifrån spelarnas rollpersoner, men att faktiskt fixa att dra samman spelarnas plot hooks till ett äventyr är jag skitkass på, så jag vill inte spelleda något mer.

 

[Zire]

Kom på ett till problem med mitt spelledarskap. Jag minns inte hur jag skådespelade olika SLPs. Det kan gå bra (men inte alltid) att komma ihåg under spelmötet som personen introducerades, men mellan olika spelmöten är kört. Jag har liksom inte något bra sätt att anteckna det på. Och jag har försökt spela in mig själv via mobilen en gång, men det föll direkt på att det inte finns något bra sätt att lyssna på inspelningarna under spelmötet. Jag har tänkt att jag borde skriva ner en kort vägledning i förväg, men det har inte hänt än.

 

[koraq]

Kom på ett till problem med mitt spelledarskap. Jag minns inte hur jag skådespelade olika SLPs. Det kan gå bra (men inte alltid) att komma ihåg under spelmötet som personen introducerades, men mellan olika spelmöten är kört. Jag har liksom inte något bra sätt att anteckna det på. Och jag har försökt spela in mig själv via mobilen en gång, men det föll direkt på att det inte finns något bra sätt att lyssna på inspelningarna under spelmötet. Jag har tänkt att jag borde skriva ner en kort vägledning i förväg, men det har inte hänt än.

Det låter som du har en variant av mitt problem med antecknande.

 

[koraq]

Jag är dålig på att beskriva hur saker ser ut på ett sätt som är målande, intressant eller stämningsfullt.
sak jag kan säga som SL ”Ni går in på kyrkogårnden. Det är mörkt och tyst”.
sak jag tänker i mitt huvud och tror att spelarna magiskt förstår ”höstlöv som sakta blåser, enstaka gravljus, en lätt uppförsbacke mot minneslunden, luften är fuktig och det luktar jord”.

Det där känner jag igen. Oftast har jag preppat genom att gå och föreställa mig hur saker ser ut, luktar och känns, men ofta så har jag bara det i huvudet när jag säger de mer banala beskrivningarna.