entomophobiac;n319784 said:
Jag tycker Forge gör det hela till en intellektuell cirkus, personligen. Litteraturteorin definierar ju narrativ på sitt sätt redan från första början. En berättelse är en kedja av händelser. Relationen mellan händelser är "plot". Etc. Etc. Om en håller med om den definitionen må vara en annan diskussion, men rent krasst tycker jag att—även om du suddar ut gränserna genom att införa "Story Now"—så kommer även den berättelsen att uppstå först i efterhand vare sig du vill det eller inte. Men ja, med det resonemanget blir jag också skyldig till 'intellektuell cirkus', det medger jag.
Det jag däremot älskar med all sån här diskussion är experimenten det leder till. Allt från Montsegur 1244 till FATE till AW etc etc. Jag gillar att rollspelsjärnet fortfarande är varmt, helt enkelt, och att vi är många som väljer att smida.
Tack för din summering också. Den gjorde resonemanget mycket tydligare för min egna del. Missade hela Forge-grejen när det begav sig.
Det är inte meningen att sudda några gränser. Snarare tvärt om, jag säger att teorier och definitioner hör samman. Så, när Story now diskuteras så för det med sig en begreppsapparat som är viktig för det teoribygge som Story now hör samman med. Använder du en annan definition av berättelse faller allt vad Story now syftar till just på grund av en grumling av begreppen som gör att syftet med den kreativa agendan faller platt. Story now i sig handlar inte så mycket på berättelsen som sådan, utan processen att tillsammans skapa en berättelse av klassiskt västerländskt snitt med konflikt, stegring och upplösning. Och här inte i meningen, lite orker som stegras till mer orker som sen blir inga orker i upplösningen. Die Hard är sådan utmärkt exempel då höjdrädd hjälte stöter på terrorister, i en skyskrapa, måste övervinna sin höjdrädsla för att försonas med sin älskade/rädda alla på plats/rädda sig själv, hela stegringen sker både i intensitet men också uppåt i skyskrapan med, vad jag vill minnas, någon finale på taket. Mer övertydligt kan det inte bli.
Sen till det här när berättelsen uppstår. Jag har nog egentligen inte sagt något om det, bara påtalat att Story after kanske inte ska användas utan att en har en förståelse för vilket form av story som åsyftas. Men kan ju utveckla den tanken lite snabbt här:
Säg att vi sätter oss ner, du spelar Romeo, jag kastar eländig familj och konflikter mot din karaktär, svärdsdueller och allt elände fan kan skapa i din väg för att du och din älskade skall kunna leva lyckliga, du svarar med att handla med din karaktär och vi rollspelar på tills den här konflikten, vad ska bli med er kärlek, hur stark är den, kan den övervinna allt, är besvarad och vi får ett slut. Vi kan titta tillbaka på berättelsen, analysera den och säga att den sa x, den sa att "Kärlek övervinner allt, till och med döden" eller något annat, det beror på vad som hänt undertiden vi spelat, vilka val du har gjort och kanske även tärningen eller kortens utfall. Men, jag skulle inte säga att det är då berättelsen kom till, snarare har hela processen handlat om ett konstant skapande, ett konstant petande på och besvarande av frågan om hur stark kärleken är, som till slut kommer till en punkt då det inte finns något mer att peta på eller besvara. Du drack giftet, eller inte. Din älskade överlevde dig, eller inte, osv. Eftersom hela processen syftar till skapandet av detta svar, blir inte berättelsen till pga vår återblick. Att spela på det här viset är att befinna sig i ett konstant skapande/besvarande, som SL kan det handla om att formulera frågorna som spelare handlar det om att besvara dem eller helt strunta i dem om de är irrelevanta (vilket också är ett svar, såklart). Och så inget missuppfattas:
att fråga = formulera scener, sätta scener, spela SLP osv, så frågan aktualiseras för spelaren som möjliggör för spelaren att svara (på forgelingo kallas det Bang/Bomb)
att svara = att handla med sin karaktär, välja och och staka ut riktning för vad som den vill
Men, inget av det här säger ju att din definition av berättelse är felaktig (eftersom det finns drösvis med författare som ex. inte använder sig av plot alls, så väljer jag att tillskriva dig denna definition, se ex. Att skriva av Stephen King), bara att den inte kan användas när tillsammans med Story now (eller tillhörande story after/before).