Vilket spel?
Eon! Eon II, närmare bestämt.
När?
Det måste ha varit typ.. 2002. Sommaren. Tror jag.
Hur gammal?
Jag var elva år, späd och fantasifull. Spelade mycket fotboll och kunde allt om Sagan om Ringen +Silmarillion och all kringskit.
Vad minns du av det
Det var flera månader efter att jag introducerats till rollspel och gått och köpt Eon med storasyrran och nördat ner mig riktigt rejält. Frågan om spelande hade hängt i luften länge, till slut tog jag på mig att försöka vara spelledare. Det var jag, storasyrran och hennes kompis. Ingen av oss hade spelat tidigare och vi visste inte riktigt hur det skulle göras. Tror de spelade en (kvinnlig) riddare och dennes (manlige) väpnare, som var halt och hette typ... Ygge. De skulle ta sig in i en borg och stjäla något, tror jag.
På vägen mötte de en tjock liten riddare i helrustning som var lite teatralisk och hade läst för många riddarromaner och tvunget skulle provocera fram en förolämpning så att han kunde utmana riddaren på en duell. Han åkte på pisk, tror jag. Sen drog de vidare och klättrade över muren, slog ihjäl några vakter och... Sen kommer jag inte ihåg mer.
Hur påverkade det dig?
Jag hade byggt upp väldigt stora förväntningar och blev besviken och nästan lite ledsen för att jag tyckte att jag hade varit en dålig spelledare och det inte hade gått så bra som jag hade velat.
Det påverkade öht inte så mycket - jag var redan såld på hela konceptet och på Eon och visste att det egentligen var mkt bättre än det blivit. Man kan kanske säga att det sporrade mig att hitta en riktig spelgrupp, eftersom storasyrran och hennes kompis inte var lika entusiastiska utan var mer inne på lajvande (vilket jag var - också).
Vilket var det första spelet jag kom i kontakt med?
Det var Eon, några månader tidigare. Syrran hade på olika vägar tagit reda på att det fanns något som hette lajv som verkade awesome, jag var också på vill jag minnas. Av en slump visade det sig att dottern i huset tvärs över gatan var en lajvare, och vi uppmuntrades att gå dit och knacka på och be henne berätta lite mer om det. Hon var 17-18 tror jag. Rätt fantastiskt egentligen, för hon inte bara berättade utan fixade så att vi kunde åka med henne, planerade, bjöd in oss på syjuntor och allt möjligt. Vi var där ganska ofta och hängde. Nån gång plockade hon fram Eon och berättade om rollspel och lät oss rulla gubbar och bläddra i häftiga böcker med bilder på vapen och allt möjligt. Tror inte att hon hade spelat så mycket alls eller hade så mycket koll hon heller, men jag tyckte det var stenballt och jag och syrran åkte så småningom in till Gamla stan och köpte ett eget exemplar. Sen dröjde det rätt länge innan jag kom i kontakt med något annat spel över huvud taget, även om jag så klart visste att Eon inte var det enda spelet.
/Hjalle, kommer plötsligt ihåg en massa härliga minnen av tidigt lajvande med mera... Ja hujedamig.
