1, Jag är faktiskt INTE upprörd... du får finstämma din empati lite, chrull.

Han snackar inte om Horatio eller hans oden, det är poängen. Jag försöker spinna vidare på hans jämförelser (EN av hans jämförelser - han pratar bland annat om filmhistoria också). Han pratar om utvecklingen av epiken (=dataspelen). Har inte särskilt mycket med oss som rollspelare (=lyriker) att göra. Och Horatio var senare än Homeros, det var den andra, mer obskyra poängen.
2, Jag misstänker att den där showen som gick här i Arvidsjaur härom sistens, där de presenterade Shakespeares samlade verk på... var det 45 minuter? ... inklusive Iago som rap och något av de historiska verken som matlagningsprogram INTE kunde ha framförts på 1800-talet. Med andra ord, min metafor var inte SÅ felaktig som du vill påskina. Teatern har utvecklats och förändrats mycket, precis som måleriet. Förutom att man gör bilder på sätt som Leonardo skulle vara mycket intresserad av av tekniska skäl (har inte du Paint på DIN dator?) är det liksom skillnad på Picassos och Leonardos sätt att TÄNKA (för att inte tala om folk som är än senare än Pablo P).
Folk spelar visserligen fortfarande Ville Skakspjut som på 1800-talet ibland, men det ändras friskt. Och även om det finns de som spelar rollspel som på 70-talet (dvs ungefär som man börjat kunna göra i datarollspelen typ, nu) finns de det som förändrat det till en del annat.
Så,
A, han pratar bara om utvecklingen av dataspel, som främst går mot att göra det bordsrollspel försökt göra i decennier, och lyckats ganska bra med, så väl att man faktiskt försöker göra annat,
B, det lilla han antyder om vanliga rollspel antyder också att han inte vet särskilt mycket om eller är särskilt intresserad av dem.
Vilket är ganska irrelevant eftersom han inte pratar om dem.
Så artikeln har inte så mycket med oss att göra.
Erik