D&D DnD - skvalkanalen

[Glaurung]

Jag hoppas alla tar detta på rätt sätt nu och inte väljer att auto-text-mörda mig på avstånd direkt.

Disclaimer: Jag anser att om man har kul när man spelar rollspel så gör man rätt. Om man vill bli regelnörd, lägga 90% på rollspelande, lösa kluriga gåtor eller spendera varje session med att leta fällor så är det 100% korrekt sätt att spela rollspel på om du och dina vänner har skoj. Det är ointressant vad andra tycker.

Min bakgrund är relevant: Jag började spela rollspel som 12 åring 1982 med Advanced Dungeons and Dragons och Gangbusters. Från det har jag gått igenom typ allt som den engelska världen har att erbjuda.
Det har inte på något sätt varit så att jag undvikt svenska rollspel men det har bara inte blivit av.

Nu till frågan: För ett tag sedan spelade jag Drakar och Demoner (den senaste, Fria Ligan uppdateringen) och blev förvånad över hur simpelt systemet var, sen humpade det och slumpade det sig så att jag spelade Dungeons and Dragons och insåg att det är ÄNNU simplare.
Jag är van vid (och kör mycket) Rolemaster (senaste utgåvan) och Shadowrun (5th edition) men har också spelat massor av MERP, Vampire, Harnmaster, Star Wars d6 m.m. och av alla rollspel jag spelat måste jag erkänna att Dungeons and Dragons är det klart sämsta jag spelat någonsin.
Igen - läs ovan, har du skoj gör du rätt så det är inget problem för mig att folk spelar D&D men jag blev rejält överraskad när jag en majdag 2024 läser D&D regler och inser att det är det simplaste, fånigaste och mest banala regelsystem av dem alla.
Men det kanske just är därför som det slagit igenom så hårt? För att det INTE tar 10-15 timmar (Shadowrun) att slå upp sin första karaktär.

Igen, jag kan inte nog understryka detta, har du kul gör du rätt, det är inte så att jag kritiserar någon som spelar det, men håller ni med om att regelsystemet är oerhört förenklat, ned-dummat och simpelt?

Jag vill:
Öka skills individuellt.
Studera spells (öka antalet spells med typ x30 eller så).
Lära ut sina skills till andra spelare.
Lära sig fler skills (alltså typ 300 skills, avsevärt fler än 20 eller vad det nu är D&D har).
Skill kategorier.

Jag vill kunna GÖRA NÅGOT med min karaktär.

Jag försöker verkligen hålla god min och köra på tillsammans med dom andra, men det är helt chockerande för mig att ett så enkelt, simpelt och ointressant system blivit världens största.
Då kan jag också tillägga att jag har kört helt regellöst, med bara rollspel och en beskrivande text om min karaktär. Jag tycker det är roligare än D&D.

Är det bara jag som är insnöad i Rolemasters 200.000.000 tabeller eller Shadowruns djupa komplexitet som tycker så här eller finns det något litet korn av "hur djävla simpelt är inte detta då"-tankar hos er andra också?

(... och ja, jag spelar det, spel-leder till och med. och jag har skoj, visst, detta är bara lite tankar som rumblar runt och som jag behöver lufta).

 

[Theo]

Det låter som du prioriterat helt rätt i att spela andra spel.

 

[God45]

Jag hoppas alla tar detta på rätt sätt nu och inte väljer att auto-text-mörda mig på avstånd direkt.

Disclaimer: Jag anser att om man har kul när man spelar rollspel så gör man rätt. Om man vill bli regelnörd, lägga 90% på rollspelande, lösa kluriga gåtor eller spendera varje session med att leta fällor så är det 100% korrekt sätt att spela rollspel på om du och dina vänner har skoj. Det är ointressant vad andra tycker.

Min bakgrund är relevant: Jag började spela rollspel som 12 åring 1982 med Advanced Dungeons and Dragons och Gangbusters. Från det har jag gått igenom typ allt som den engelska världen har att erbjuda.
Det har inte på något sätt varit så att jag undvikt svenska rollspel men det har bara inte blivit av.

Nu till frågan: För ett tag sedan spelade jag Drakar och Demoner (den senaste, Fria Ligan uppdateringen) och blev förvånad över hur simpelt systemet var, sen humpade det och slumpade det sig så att jag spelade Dungeons and Dragons och insåg att det är ÄNNU simplare.
Jag är van vid (och kör mycket) Rolemaster (senaste utgåvan) och Shadowrun (5th edition) men har också spelat massor av MERP, Vampire, Harnmaster, Star Wars d6 m.m. och av alla rollspel jag spelat måste jag erkänna att Dungeons and Dragons är det klart sämsta jag spelat någonsin.
Igen - läs ovan, har du skoj gör du rätt så det är inget problem för mig att folk spelar D&D men jag blev rejält överraskad när jag en majdag 2024 läser D&D regler och inser att det är det simplaste, fånigaste och mest banala regelsystem av dem alla.
Men det kanske just är därför som det slagit igenom så hårt? För att det INTE tar 10-15 timmar (Shadowrun) att slå upp sin första karaktär.

Igen, jag kan inte nog understryka detta, har du kul gör du rätt, det är inte så att jag kritiserar någon som spelar det, men håller ni med om att regelsystemet är oerhört förenklat, ned-dummat och simpelt?

Jag vill:
Öka skills individuellt.
Studera spells (öka antalet spells med typ x30 eller så).
Lära ut sina skills till andra spelare.
Lära sig fler skills (alltså typ 300 skills, avsevärt fler än 20 eller vad det nu är D&D har).
Skill kategorier.

Jag vill kunna GÖRA NÅGOT med min karaktär.

Jag försöker verkligen hålla god min och köra på tillsammans med dom andra, men det är helt chockerande för mig att ett så enkelt, simpelt och ointressant system blivit världens största.
Då kan jag också tillägga att jag har kört helt regellöst, med bara rollspel och en beskrivande text om min karaktär. Jag tycker det är roligare än D&D.

Är det bara jag som är insnöad i Rolemasters 200.000.000 tabeller eller Shadowruns djupa komplexitet som tycker så här eller finns det något litet korn av "hur djävla simpelt är inte detta då"-tankar hos er andra också?

(... och ja, jag spelar det, spel-leder till och med. och jag har skoj, visst, detta är bara lite tankar som rumblar runt och som jag behöver lufta).

Om du tycker D&D 5e är för enkelt borde du spela något annat. Liksom, någon kanske kommer rekommendera Pathfinder som mer avancerat. Men ehhh, det är på samma nivå. Men testa typ Phoenix Command, det är super avancerat.

Jag har noll genkänning i din situation alls. Regler är inte vad du kan göra. Men om du älskar krångliga regler så gå för Everest och spela Phoenix Command.

 

[Übereil]

Men det kanske just är därför som det slagit igenom så hårt? För att det INTE tar 10-15 timmar (Shadowrun) att slå upp sin första karaktär.

Jag har fått för mig att jag ska spelleda Shadowrun så jag köpte grundboken till 6:th edition och läste igenom den. Tänkte att jag skulle känna på systemet lite först så jag "rullade" (man rullar ju inget, men ni fattar) upp två varianter av samma RP (en med cyber och en adept) och så tänkte jag köra en demostrid.

Jag är nu halvägs in i att bygga ett nytt system baserat på Storyteller.

Übereil, skam den som ger sig

PS: Mitt system har 21 skills. Det behövs inte fler. Å andra sidan så är det storyteller och därmed så kör du grundegenskap+skill, så det finns ju fortfarande en variation i att strength+intimidate, charisma+intimidate och composure+intimidate gör olika saker.

 

[God45]

Jag har fått för mig att jag ska spelleda Shadowrun så jag köpte grundboken till 6:th edition och läste igenom den. Tänkte att jag skulle känna på systemet lite först så jag "rullade" (man rullar ju inget, men ni fattar) upp två varianter av samma RP (en med cyber och en adept) och så tänkte jag köra en demostrid.

Jag är nu halvägs in i att bygga ett nytt system baserat på Storyteller.

Übereil, skam den som ger sig

Shadowrun Anarchy som är det officiella regellätta alternativet är riktigt bra!

Men ja, all Shadowrun efter 3ed utom Anarchy är onödigt komplicerat. Och då är 1ed till 3ed redan ganska tunga. 4ed är löjligt men spelbart, 5ed är en ospelbar röra ovanpå att vara mer komplicerat och 6ed är mer spelbart än 5ed men mer komplicerat än 4ed. Och då är det också saker som att olika versioner av 4ed är väldigt olika man ska tänka på…

 

[Übereil]

Mer på ämnet så är D&D ett komplext och pilligt system. Kanske inte det mest komplexa och det mest pilliga, men ändå rätt tydligt på den mer komplexa och pilliga planhalvan. Grejen är att det nästan bara är en stridssimulator - att skillsystemet är så simpelt är för att det du gör med skills är något som är tänkt som lättsam pausunderhållning mellan striderna.

Übereil

 

[The Airborne Toxic Event]

men håller ni med om att regelsystemet är oerhört förenklat, ned-dummat och simpelt?

Japp. Det är skrivet för en så bred massa som möjligt. WotC tjänar pengar om MÅNGA köper spelet inte om få äger det.

Jag kan se charmen i det men det föll aldrig mig i smaken. Jag gillar PF2E mer för det är mer regler och tajtare matte. Men det är i grund och botten samma system. Jag vet inte riktigt vad som skulle passa dig men kika på Milleniums End, det var ganska komplicerat i varje fall stridssystemet. Phoenix Command som nämnts är mest komplicerat för att vara komplicerat inte för att det gör spelet bättre.

 

[luddwig]

... håller ni med om att regelsystemet är oerhört förenklat, ned-dummat och simpelt?

Mitt problem med 5E är inte att regelgrunden är för enkel utan att det är för mycket fokus på strid, för heroiskt och för mycket detaljer. Jag spelar gärna regellätta spel - som spelare kan jag även tänka mig lite tyngre spel emellanåt - men om det ska vara episkt eller stridsfokuserat börjar mitt intresse svalna.

 

[Lemur]

Jag hoppas alla tar detta på rätt sätt nu och inte väljer att auto-text-mörda mig på avstånd direkt.

Disclaimer: Jag anser att om man har kul när man spelar rollspel så gör man rätt. Om man vill bli regelnörd, lägga 90% på rollspelande, lösa kluriga gåtor eller spendera varje session med att leta fällor så är det 100% korrekt sätt att spela rollspel på om du och dina vänner har skoj. Det är ointressant vad andra tycker.

Min bakgrund är relevant: Jag började spela rollspel som 12 åring 1982 med Advanced Dungeons and Dragons och Gangbusters. Från det har jag gått igenom typ allt som den engelska världen har att erbjuda.
Det har inte på något sätt varit så att jag undvikt svenska rollspel men det har bara inte blivit av.

Nu till frågan: För ett tag sedan spelade jag Drakar och Demoner (den senaste, Fria Ligan uppdateringen) och blev förvånad över hur simpelt systemet var, sen humpade det och slumpade det sig så att jag spelade Dungeons and Dragons och insåg att det är ÄNNU simplare.
Jag är van vid (och kör mycket) Rolemaster (senaste utgåvan) och Shadowrun (5th edition) men har också spelat massor av MERP, Vampire, Harnmaster, Star Wars d6 m.m. och av alla rollspel jag spelat måste jag erkänna att Dungeons and Dragons är det klart sämsta jag spelat någonsin.
Igen - läs ovan, har du skoj gör du rätt så det är inget problem för mig att folk spelar D&D men jag blev rejält överraskad när jag en majdag 2024 läser D&D regler och inser att det är det simplaste, fånigaste och mest banala regelsystem av dem alla.
Men det kanske just är därför som det slagit igenom så hårt? För att det INTE tar 10-15 timmar (Shadowrun) att slå upp sin första karaktär.

Igen, jag kan inte nog understryka detta, har du kul gör du rätt, det är inte så att jag kritiserar någon som spelar det, men håller ni med om att regelsystemet är oerhört förenklat, ned-dummat och simpelt?

Jag vill:
Öka skills individuellt.
Studera spells (öka antalet spells med typ x30 eller så).
Lära ut sina skills till andra spelare.
Lära sig fler skills (alltså typ 300 skills, avsevärt fler än 20 eller vad det nu är D&D har).
Skill kategorier.

Jag vill kunna GÖRA NÅGOT med min karaktär.

Jag försöker verkligen hålla god min och köra på tillsammans med dom andra, men det är helt chockerande för mig att ett så enkelt, simpelt och ointressant system blivit världens största.
Då kan jag också tillägga att jag har kört helt regellöst, med bara rollspel och en beskrivande text om min karaktär. Jag tycker det är roligare än D&D.

Är det bara jag som är insnöad i Rolemasters 200.000.000 tabeller eller Shadowruns djupa komplexitet som tycker så här eller finns det något litet korn av "hur djävla simpelt är inte detta då"-tankar hos er andra också?

(... och ja, jag spelar det, spel-leder till och med. och jag har skoj, visst, detta är bara lite tankar som rumblar runt och som jag behöver lufta).

Jag håller med om att 5e är enkelt på låga nivåer (föredömligt enkelt), men komplexiteten stegras sedan för varje level. Vid lvl 10+ är det ganska mycket att hålla reda på och, enligt många, aldeles för komplext och pilligt.

 

[Arrikir]

Jag håller med om att 5e är enkelt på låga nivåer (föredömligt enkelt), men komplexiteten stegras sedan för varje level. Vid lvl 10+ är det ganska mycket att hålla reda på och, enligt många, aldeles för komplext och pilligt.

Håller helt med. Spelar i två 5e grupper, där den ena är hög level ( blev lvl12) och den andra är låg lvl (vi är level 5) är jag har mer skoj i "low"powered kampanjer, då fiender fortfarande känns rimligt farliga och man kan göra saker utanför strid som känns rimliga. I level 12 är alla strider långa (1-2 sessioner ibland) och på liv och död, CR systemet brakade ihop när vi nådde lvl 6 och spelledaren gör i princip alla

 

[GVDT]

Om en strid tar längre än 4 SR och jag måste rulla mer än ett tärningsrull per SR så går jag hem... Men tur att vi alla är olika.

 

[Glaurung]

Tack så jättemycket för er input.

Många tänk-värda inlägg och åsikter.

Det är ju mycket trevligt att det finns så många system och att vi har att välja på när vi är olika. Skall bli intressant att se hur det ser ut på level högre som Lemur skrev, då kanske jag ändrar åsikt

Tack för era inlägg och för att vi höll det på en vettig nivå. Jag uppskattar verkligen alla era åsikter och det kändes kul att ni tog det hela på rätt sätt.

Jag vill understryka än en gång att jag till 100% anser att rollspel genomförs korrekt om man har skoj så att jag tycker ditt eller datt har inget alls att göra med vad någon annan tycker är det bästa som finns i hela världen.

Ha en underbar helg!

 

[Glaurung]

Om en strid tar längre än 4 SR och jag måste rulla mer än ett tärningsrull per SR så går jag hem... Men tur att vi alla är olika.

Spela inte en magiker (av något slag) i Shadowrun 5th edition

"Då skall vi se, slå spellen, kolla om NPC:n lyckades undvika, slå skada, sen skall vi slå drain för att se om jag har överansträngt mig...."

 

[olaberg]

... Jag anser att om man har kul när man spelar rollspel så gör man rätt ...

... Jag började spela rollspel som 12 åring 1982 med Advanced Dungeons and Dragons ....

...Jag är van vid (och kör mycket) Rolemaster (senaste utgåvan)

Jag börjad 1981 som 12-åring med AD&D och kan relatera. Det är ett simpelt system, skrivet på ett krångligt sätt, som lockar tolvåriga nördar av alla åldrar.

Jag tyckte som ung att det var så simpelt att jag lade till hit location och skills (som alla andra), skrev egna tabeller en masse, men mitt system var så finurligt, för det hade PROMILLETÄRNINGAR!

Tre d10 är tio gånger mer exakt än två!

Min fantasy anno 1983 skulle vara den realistiskaste fantasyn!

Sedan fick jag andra preferenser och husreglade mitt spel i andra riktningar.

Minns att både Role Master och BRP är husregler till D&D. Skrivna av folk som tänkt: "Det här var kul men skulle man inte kunna ..."

För mig är husreglandet till den nivå man själv gillar en central del av hobbyn. Jag är fast i 1981, där ALLT rollspel är i princip D&D med husregler.

Varje spelbord är sitt eget spel. Det som får er båt att gunga är det rätta rollspelet.

 

[zo0ok]

Dungeons and Dragons är det klart sämsta jag spelat någonsin.
[...]
läser D&D regler och inser att det är det simplaste [...] regelsystem av dem alla.
[...]
Igen, jag kan inte nog understryka detta, har du kul gör du rätt, det är inte så att jag kritiserar någon som spelar det, men håller ni med om att regelsystemet är oerhört förenklat [...] och simpelt?

"Everything should be made as simple as possible, but not simpler."
/Einstein

Jag har också spelat Rolemaster.
Jag spelar nu en (förenklad, ner-dummad - om man jämför med något senare än B/X , BECMI) OSR-version av D&D .
Jag letar ständigt efter sätt att förenkla det spel vi spelar.
Och jag håller alltid ögonen öppna efter ännu enklare spel och försöker inspireras av dem (EZd6).

Jag tycker en viktig aspekt av ett regelsystem är - vilka berättelser kan berättas med detta spelsystem?
Tillåter och möjliggör systemet mångfald av berättelser, eller inte?

Nu säger jag inte att D&D är bäst eller optimalt!
Men en OSR-variant av D&D är hyfsat bra på att inte vara ivägen (jag förstår det kan krävas en längre utläggning).

Med det sagt är jag tämligen osugen på D&D 5.5 och jag skulle gärna hitta något nytt, bättre och ENKELT system att erstätta det OSR-spel vi kör nu. Gärna ett spel med PbtA-element.

 

[zo0ok]

Grejen är att det nästan bara är en stridssimulator - att skillsystemet är så simpelt är för att det du gör med skills är något som är tänkt som lättsam pausunderhållning mellan striderna.

Grejen är att strider är det rollpersonerna kan dö av. Så det behöver finnas regler, så att det tar lite tid att dö, så att det finns utrymme och tid att fatta lite beslut innan döden kommer, så spelarna kan påverka om och när deras rollpersoner dör, och att döden inte blir helt plötsligt, godtycklig eller slumpmässig.

När det gäller annan lättsam pausunderhållning mellan striderna, så dör rollpersonerna inte av den. Så behovet av regler är mindre. Tvärt om kan de flesta situation helt enkelt lösas genom interaktivt rollspelande, lite bedömningar från DM, och lite slump. Färdighetssystem försvårar oftare än hjälper med det.

 

[Sömniga Isaac]

Grejen är att strider är det rollpersonerna kan dö av. Så det behöver finnas regler, så att det tar lite tid att dö, så att det finns utrymme och tid att fatta lite beslut innan döden kommer, så spelarna kan påverka om och när deras rollpersoner dör, och att döden inte blir helt plötsligt, godtycklig eller slumpmässig.

När det gäller annan lättsam pausunderhållning mellan striderna, så dör rollpersonerna inte av den. Så behovet av regler är mindre. Tvärt om kan de flesta situation helt enkelt lösas genom interaktivt rollspelande, lite bedömningar från DM, och lite slump. Färdighetssystem försvårar oftare än hjälper med det.

Men det är helt okej att rollpersonerna tappar ansiktet, rykte och dylikt på godtyckliga grunder? För att SL gjorde en bedömning att din rollperson betedde dig illa eller bröt mot sedvänja? Jag vill säga att det finns konsekvenser som med enkelhet kan likställas med döden i rollspel då de leder till samma resultat, rollpersonen är ej längre spelbar. Allt beror helt på vilken anledning du och din grupp har till ert spelande.

Med det sagt, i rätt sammanhang behöver inte döden, tappa ansiktet eller rykte betyda ett slut. Det kan innebära en vändpunkt och att ett nytt scenario växer fram runt spelbordet.

 

[zo0ok]

Men det är helt okej att rollpersonerna tappar ansiktet, rykte och dylikt på godtyckliga grunder? För att SL gjorde en bedömning att din rollperson betedde dig illa eller bröt mot sedvänja? Jag vill säga att det finns konsekvenser som med enkelhet kan likställas med döden i rollspel då de leder till samma resultat, rollpersonen är ej längre spelbar. Allt beror helt på vilken anledning du och din grupp har till ert spelande.

Med det sagt, i rätt sammanhang behöver inte döden, tappa ansiktet eller rykte betyda ett slut. Det kan innebära en vändpunkt och att ett nytt scenario växer fram runt spelbordet.

Jag tror inte jag skrev att det är helt ok att rollpersonerna tappar ansiktet/rykte på godtyckliga grunder.
Jag skrev att icke-dödliga situation oftast går att rollspela sig igenom, med stöd av SLs bedömningar och lite slump.

Vad jag menar är att avsaknaden av färdigheten Bluffa är inget problem när rollpersonerna ska bluffa sig förbi en stadsvakt.
Tvärtom.
Om färdigheten Bluffa finns, så har vi tre dåliga och vanliga fall:
1) rollpersonen har högt FV i bluffa, och spelaren vill bara "slå för bluffa för att bli insläppt".
2) rollpersonen har lågt FV i bluffa, men spelaren är inspirerad, vill rollspela, och prata sig igenom situation.
3) rollpersonen insisterar för att slå bluffa, lyckas, och blir sur när det inte "går" att bluffa sig igenom situationen.

Om detta händer i OSR D&D, så är det alltid fritt fram att rollspela sig igenom situationen. Spelledaren bedömer om rollpersonen blir insläppt.
Istället för att spelledaren ska bedöma om spelaren FÅR använda färdigheten Bluffa, eller om spelaren FÅR bluffa utan att råka ha färdigheten.
I OSR kan SL dessutom slå ett reaktionsslag (modifierat av rollpersonens bonus för sådana).

Det är alltid en SL-bedömning. Skillnaden är bara att i D&D kan SL bedöma helheten, medan i ett färdighetsbaserat spel där Bluffa finns så ska SL bedöma tolkningar av reglerna till spelarnas/rollpersonernas för/nackdel hela tiden. Inget regelsystem i världen räddar spelare, rollpersoner, spelmöte eller kampanj om SL är alltför godtycklig.

Slutligen tycker jag det är våldsamt relativiserande att jämföra döden med att tappa ansiktet eller förlora rykte.

 

[Rymdhamster]

Jag tycker normen borde vara att magiska vapen ger rejäla bonusar, men bara under specifika omständigheter. Typ stridshammare som ger +3 (minst) på att träffa och skada, men bara mot odöda. Eller till och med bara mot skelett. Det bör så klart vara något som känns relevant för kampanjen (i alla fall tycker jag det). Eller om vapnet har någon superhäftig effekt snarare än bara plus på skada och träffa, men frotfarande bara i särskilda situationer.

Det jag märkt är att även om magiska föremål är sällsynta, så blir ett +1-vapen helt enkelt inte någon stor grej. Om de inte råkar vilja ha just den typen av vapen blir det mest något att sälja eller byta bort.

Jag gillade tänket bakom 5Es begränsade effekter på magiska vapen när jag först läste om det innan spelet släpptes, men efter att ha spelat det en hel del tycker jag inte riktigt att det har funkat. Många verkar helt enkelt inte tycka det är särskilt cool att hitta en +1 yxa, även om de är sällsynta.

 

[olaberg]

Jag tycker normen borde vara att magiska vapen ger rejäla bonusar, men bara under specifika omständigheter. Typ stridshammare som ger +3 (minst) på att träffa och skada, men bara mot odöda. Eller till och med bara mot skelett. Det bör så klart vara något som känns relevant för kampanjen (i alla fall tycker jag det). Eller om vapnet har någon superhäftig effekt snarare än bara plus på skada och träffa, men frotfarande bara i särskilda situationer.

I sagornas värld är ju magiska vapen mer som AD&D:s artefakter: saker med specifika egenskaper, som du skriver.

En gammal husregel jag kört med, som jag plockade upp på Dragonsfoot, är att +1-vapen (och liknande, upp till +3 nånstans) inte är magiska, utan helt enkelt av väldigt god kvalitet.

De ristade runorna på stålet, om de ens finns, är smedens signatur, inte något trolleri.