NYHET Dokumentären "Mot Andra Världar", om det svenska rollspelsundret, på SVT Play 6 september

[clarence redd]

Jag tyckte den var riktigt bra. För mig som inte brytt mig om svensk rollspelshistoria förut så var det perfekt. Mycket igenkänning och en del nytt.

Den fick mig också att tänka på svensk sci-fi och fantasy i allmänhet. Vi hade aldrig någon produktiv guldålder för sci-fi och fantasy mellan 1950-1980 (i motsats till många andra länder). Tydligen behövde vi gå vägen om rollspel och illustrationer för att hitta vår egen ingång till genrerna.

Min framtidsspaning är att lokalproducerad sci-fi, fantasy och skräck kommer att bli ännu större i Sverige. Vi kommer att få fler skickliga genreförfattare, coola illustratörer och filmare. Och rollspel, så klart. Det unikt nordiska förhållningssättet öppnar möjligheter till internationella framgångar.

 

[Frederik J. Jensen]

Så blev rollspel introduceret till "den almindelige dansker" i 1987:

Dämon-vinklen var redan på spil (3:53) och man gick efter bilder till aftenkaffen, inte nuanceret skildring. Vi var många, der började spela efter det inslag, det kom just upp til jul och där var många "red boxes" under julgranen det år.

Det var kul att se en svensk vinkel på 40 års rollspel i Sverige och isär att se hur Simon Stålenhag jobbade.

 

[Bifur]

Så blev rollspel introduceret till "den almindelige dansker" i 1987

Kul att se. Så klart drar de parallellet till lajv - men det har ju i nästan varenda skildring gjort jag någonsin tagit del av. Faktum är att Huor inte gör det tycker jag är stort plus. (Inte meningen att racka ner på lajvare, mest att jag aldrig erfarit något större överlapp mot bordsrollspelen och det har alltid känns lite skevt när de båda formerna framställs som likartade uttryck av samma hobby.)

 

[Svarte Faraonen]

För underlättande av anekdoter om hurdana rollspelare var eller inte var i ens egen närhet, placera bara in er/er spelgrupp på kompassen:

 

[krank]

Nu har jag också sett den.

Jag tyckte att den var bra. Riktigt bra, framför allt utifrån vad den är och vad den utger sig för att vara. Den måste ju ses för vad den är – en K-special-dokumentär. Såhär beskrivs K-special på hemsidan:

Streama kulturdokumentärer i världsklass. Möt ikoniska artister, författare, konstnärer, modeskapare och musiker som överraskar, förför och provocerar.

Ser man dessutom till övriga K-special-avsnitt så är det rätt tydligt att det här inte är dokumentärer med några heltäckande ambitioner. Här är temat kultur och kulturskapare. Att klaga på att ett K-special-avsnitt fokuserar på kulturskapare, som jag tycker det verkar som att en del gör, känns oerhört märkligt tycker jag.

Jag hoppas också på fler rollspelsdokumentärer. I sverige var rollspel såpass stort att jag gärna vill tro att det skulle finnas utrymme för en flera delars dokumentär, där man i varje avsnitt fokuserade på en viss avgränsad tid. Ett avsnitt om Äventyrsspels guldålder och tidiga DoD och Mutant. Ett om 90-talet med Kult. Vampire och "Hans sista roll var Dracula". Kanske rentav ett helt avsnitt om den konservativa kritiken.

Och absolut, även mer kritiska men fortfarande sakliga. Jag vägrar gå med på att rollspel enbart påverkade positivt. Men som andra sagt, man behöver inte gå full Didi-och-Björn för det (never go full Didi-och-Björn).


Men. Det här är inte en sån dokumentär, den utger sig inte för att vara DOKUMENTÄREN OM ROLLSPEL utan tvärtom är det både i reklamtext och i dokumentären i sig och i sammanhanget rätt tydligt – tycker jag – att det här är en kombination av personlig nostalgi för filmens skapare, som därmed sätter sig i relation till det hela, och en undersökning av hur rollspel påverkat några kulturskapare. Och för att kunna visa hur kulturskaparna påverkats behöver man ge en lite snabb, ytlig bild av vad det egentligen handlade om.

Så jag ger tumme upp. Det var lite spretigt, och i vissa delar är jag inte helt säker på om jag håller med om fokuset, men jag tyckte den var givande. Och som sagt, den gör exakt vad den verkar vilja göra.

 

[Björn den gode]

Men. Det här är inte en sån dokumentär, den utger sig inte för att vara DOKUMENTÄREN OM ROLLSPEL utan tvärtom är det både i reklamtext och i dokumentären i sig och i sammanhanget rätt tydligt – tycker jag – att det här är en kombination av personlig nostalgi för filmens skapare, som därmed sätter sig i relation till det hela, och en undersökning av hur rollspel påverkat några kulturskapare. Och för att kunna visa hur kulturskaparna påverkats behöver man ge en lite snabb, ytlig bild av vad det egentligen handlade om.

Så jag ger tumme upp. Det var lite spretigt, och i vissa delar är jag inte helt säker på om jag håller med om fokuset, men jag tyckte den var givande. Och som sagt, den gör exakt vad den verkar vilja göra.

Nu har jag inte sett den och om det är en pretentiös kulturdokumentär så kommer jag antagligen tycka mycket bra om den, men det räcker väl att kolla på affischen som startar den här tråden "Mot andra världar - Det svenska rollspelsundret - En dokumentär av Jesper Hour" så är det väl inte jättekonstigt om man förväntar sig en dokumentär om det svenska rollspelsundret och inte en undersökning av hur rollspel påverkat några kulturskapare?

 

[Franz]

Har ej sett dokumentären, så hamnar kanske lite OT, men jag förstår verkligen inte påståendet att rollspelare skulle ha svårt att göra upp med rollspelens förflutna. Tycker aldrig att det blir sura miner när gamla alster sågas ur ett interkulturellt perspektiv och det är otroligt nice! I de produkter jag tar del av och de forum och sidor jag hänger på är sexism, toxic masculinity och den där beskyddarmentaliteten av gamla alster som heliga kor närmast icke existerande och det tycker jag är en grej att vara stolt över! Hur många gamla rollspelare som är och var kufar är ju svårt att sia om i och med att vi mest har anekdoter att gå på. Då skulle man ju nästan få göra en slags empirisk undersökning där man räknar ut hur många kufar det fanns inom den svenska rollspelskulturen och jämföra resultaten mot andra hobbys från samma tid.

 

[Svarte Faraonen]

Nu har jag inte sett den och om det är en pretentiös kulturdokumentär så kommer jag antagligen tycka mycket bra om den, men det räcker väl att kolla på affischen som startar den här tråden "Mot andra världar - Det svenska rollspelsundret - En dokumentär av Jesper Hour" så är det väl inte jättekonstigt om man förväntar sig en dokumentär om det svenska rollspelsundret och inte en undersökning av hur rollspel påverkat några kulturskapare?

Pretentiös skulle jag nog inte säga, snarare rätt lättviktig. Känslan är rätt mycket "den intressanta berättelsen är över och den slutade lyckligt".

 

[krank]

Nu har jag inte sett den och om det är en pretentiös kulturdokumentär så kommer jag antagligen tycka mycket bra om den, men det räcker väl att kolla på affischen som startar den här tråden "Mot andra världar - Det svenska rollspelsundret - En dokumentär av Jesper Hour" så är det väl inte jättekonstigt om man förväntar sig en dokumentär om det svenska rollspelsundret och inte en undersökning av hur rollspel påverkat några kulturskapare?

Tja. Det bör vara ganska svårt att missa den här texten, som ligger precis innan play-knappen:



Dessutom står det, hjälpsamt, precis ovanför den där affischen du hänvisar till:

Dokumentären är fokuserar på rollspelen och deras betydelse på den svenska kulturen och hur de format och inspirerat moderna skapare och är väldigt personligt berättad utifrån Jespers egna uppväxt och förhållande till rollspel. Den är därför mer en mysdokumentär om rollspelens kulturella inflytande, snarare än att vara någon uttömmande historisk genomgång!

Det verkar ganska vanskligt, tycker jag, att grunda hela sin förförståelse på en enda affisch…

För att vara utövare av en hobby som ändå förutsätter ett visst mått av läsande verkar många av oss verkligen extremt aktivt undvika att läsa saker…

 

[Björn den gode]

Tja. Det bör vara ganska svårt att missa den här texten, som ligger precis innan play-knappen:

View attachment 4660

Dessutom står det, hjälpsamt, precis ovanför den där affischen du hänvisar till:




Det verkar ganska vanskligt, tycker jag, att grunda hela sin förförståelse på en enda affisch…

För att vara utövare av en hobby som ändå förutsätter ett visst mått av läsande verkar många av oss verkligen extremt aktivt undvika att läsa saker…

Jag inser ju att det är lite svårt att diskutera detta när jag inte har sett den, men jag tycker nog fortfarande att även den där reklamtexten lovar mig en dokumentär om det svenska rollspelsundret uppgång, fall och återuppståndelse, och att vi "också möter de idag framgångsrika konstnärerna..." är en bisak i dokumentären som ger lite extra krydda.

Allt detta tycker jag känns väldigt långt från hur du beskrev det att det handlade om kulturskaparna och att det då behövdes " Och för att kunna visa hur kulturskaparna påverkats behöver man ge en lite snabb, ytlig bild av vad det egentligen handlade om. "

 

[krank]

Jag inser ju att det är lite svårt att diskutera detta när jag inte har sett den, men jag tycker nog fortfarande att även den där reklamtexten lovar mig en dokumentär om det svenska rollspelsundret uppgång, fall och återuppståndelse, och att vi "också möter de idag framgångsrika konstnärerna..." är en bisak i dokumentären som ger lite extra krydda.

Allt detta tycker jag känns väldigt långt från hur du beskrev det att det handlade om kulturskaparna och att det då behövdes " Och för att kunna visa hur kulturskaparna påverkats behöver man ge en lite snabb, ytlig bild av vad det egentligen handlade om. "

Reklamtexten är, som sagt, fortfarande inom ramarna för K-special.

Alla avsnitt av K-special bör rimligen betraktas som… avsnitt av K-special. I den kontexten, som sagt.


Alltså, jag vet inte. Jag har helt enkelt lite svårt för den helt kontextblinda kritiken. Här känns det verkligen som att man övertolkat en väldigt begränsad, utvald del av marknadsföringsmaterialet och sedan surnat till när dokumentären visar sig vara precis vad den faktiskt utlovat, inom de ramar den är skapad.

Jag säger alltså inte att marknadsföringen inte kunnat vara tydligare. Det hade den absolut. Samtidigt var Gabrielle extremt tydlig, tyckte jag, i startinlägget. Men visst, att rikta kritik mot marknadsföringen kan vara helt legitimt. Men att istället sitta och gnälla över att ett K-specialavsnitt är ett K-specialavsnitt… Det är ju i så fall inte dokumentären det är fel på, utan att man gavs felaktiga föreställningar av marknadsföringen.

Så även om du skulle ha rätt om marknadsföringen så menar jag ändå att kritiken är missriktad.

 

[krank]

Såhär ser K-specials övriga utbud alltså ut:

Spoiler

Bara för att ge lite kontext, alltså.

 

[Björn den gode]

Reklamtexten är, som sagt, fortfarande inom ramarna för K-special.

Alla avsnitt av K-special bör rimligen betraktas som… avsnitt av K-special. I den kontexten, som sagt.


Alltså, jag vet inte. Jag har helt enkelt lite svårt för den helt kontextblinda kritiken. Här känns det verkligen som att man övertolkat en väldigt begränsad, utvald del av marknadsföringsmaterialet och sedan surnat till när dokumentären visar sig vara precis vad den faktiskt utlovat, inom de ramar den är skapad.

Jag säger alltså inte att marknadsföringen inte kunnat vara tydligare. Det hade den absolut. Samtidigt var Gabrielle extremt tydlig, tyckte jag, i startinlägget. Men visst, att rikta kritik mot marknadsföringen kan vara helt legitimt. Men att istället sitta och gnälla över att ett K-specialavsnitt är ett K-specialavsnitt… Det är ju i så fall inte dokumentären det är fel på, utan att man gavs felaktiga föreställningar av marknadsföringen.

Så även om du skulle ha rätt om marknadsföringen så menar jag ändå att kritiken är missriktad.

Hm, det känns som att vi är överens att det nog bara är marknadsföringen som gäller. Tycker fortfarande att det är lite ansträngt att hävda att det inte är DOKUMENTÄREN OM ROLLSPEL när om vi då tar ett exempel från en annan del av marknadsföringen som är filmens facebooksida (som förövrigt länkar till den här tråden och meta-diskuterar den ) kan läsa att det här ju faktiskt är DOKUMENTÄREN OM DET SVENSKA ROLLSPELSUNDRET (ja, i caps) och i den mycket begränsade delen inte heller står något om kulturskaparna. .

Men ja, jag är helt med dig om att det är märkligt att rikta kritik mot dokumentären baserad på dess marknadsföring. Det är ju också helt uppenbart varför man vill marknadsföra den som dokumentären om rollspel eftersom det säkert säljer bättre än "Dokumentären om några ganska kända kultursskapares relation till rollspel". Så i slutändan så verkar väl kritiken vara att marknadsföringen lyfter fram det som säljer, och jo det är ju en ganska lam kritik får jag nog erkänna. Att marknadsföring påverkar folks förväntningar av en film och att folks förväntningar påverkar hur dom uppfattar den tror jag vi däremot också säkert är överens om.

 

[Ymir]

Sedan nämndes att rollspelandet dog ut efter att Kult kom & moralpaniken fick bort rollspel från affärer.
Skulle ju vara intressant att höra lite från de som valde att tuffade på ändå, tex. Helmgast gänget o Järnringen.
Vad fick dom att fortsätta trots rollspelsdöden?

För mig som spelade otroligt mycket Eon under tidigt 2000-tal, och började skriva Eon för Neogames redan 2003, så kan jag berätta att rollspelsdöden aldrig var något man ens reflekterade över. Att det rådde nån slags rollspelsdöd under den perioden är något folk har hittat på i efterhand. Jag tänkte inte alls i de banorna. Rollspel var något jag hade börjat med runt 95-96, och runt år 2000 hade jag äntligen hittat en genuint bra spelgrupp, och rollspel kändes fortfarande nytt och rollspelsvärlden kändes blomstrande och full av möjligheter. Bland utländska rollspel hade World of Darkness en guldålder just då, och i Sverige hade vi i Eon ett amazing rollspel som gav ut bra moduler i stadig takt, och fortfarande gör det än idag.

 

[Monokel]

För mig som spelade otroligt mycket Eon under tidigt 2000-tal, och började skriva Eon för Neogames redan 2003, så kan jag berätta att rollspelsdöden aldrig var något man ens reflekterade över. Att det rådde nån slags rollspelsdöd under den perioden är något folk har hittat på i efterhand.

Håller med helt. Den kommersiella marknaden kanske inte var lika stark som på 80-talet, men perioden med "rollspeldöden" var väldigt kreativ i rollspels-Sverige. Rollspelwebben växte och blev jättestor, med Sveroks scenariobank och WRNU/The Yard som flaggskepp. Var och varannan entusiast hade en egen hemsida med äventyr. Det fanns fansin och tidningar som Runan, Nisse-Nytt, Drakens tand, Sverox och Codex. Och släpptes spel som Eon, Neotech, Viking, Western III, Gondica, Gemini, MUA och DoD Trudvang.

 

[DeBracy]

Jag kikade igår. Tyckte särskilt mycket om att se några klistermärken jag har designat på Gabbis gitarr.

 

[Henke]

Rollspel var något jag hade börjat med runt 95-96...

Fast det är kanske inte så konstigt att du inte upplevde någon rollspelsdöd om du började så pass sent. Jag började ca tio år tidigare, och som många andra med Äventyrsspels spel i fokus. Jag tror det var många som lämnade hobbyn i mitten på 90-talet, då Ereb Altor och original Mutant gått i graven, samtidigt som spelen slutade säljas på bred front i vanliga bokhandeln och leksaksbutiken. Det är klart att läget såg väldigt annorlunda ut för de som hade upplevt boomen. Sen kanske rollspelsdöden ger fel signaler, men guldåldern var iaf definitivt över (för den gången).

 

[Bifur]

Jag tror det var många som lämnade hobbyn i mitten på 90-talet, då Ereb Altor och original Mutant gått i graven, samtidigt som spelen slutade säljas på bred front i vanliga bokhandeln och leksaksbutiken.

Jo, kan bara instämma. I princip alla i min krets slutade spela runt 95-96 (jag med, minns särskilt en kraftansträngning från min sida att leda den Femte konfluxen i mål som ett undantag). Inga nya spel introducerades efter att Chronopia och Chronicles brutit med den tidigare utgivningen. Något återfall något sommarlov runt 97-98 och sen var det slut. Ingen av dessa andra personer har så vitt jag vet (har koll på de flesta men inte alla) heller återkommit till hobbyn. Så i det lilla var det nog en viss rollspelsdöd som skedde, i termer av utövare i alla fall - om kanske inte i termer av faktiskt utgivning och kreativitet.

 

[Magnus Seter]

Det bör vara ganska svårt att missa den här texten

Rule number 1 of interface design: folk läser inte förklarande text.
Rule number 2 of interface design: se ovan.

Jag kan inte räkna hur många gånger jag hjälpt personer med "datorproblem" och blivit geniförklarad, för att sedan försöka förklara "jag läste det som stod i rutan som visades, och klickade på knappen som texten sa att jag skulle klicka på."

 

[luddwig]

Jag började spela rollspel omkring -86 och fortsatte utan avbrott till -08. Hade aldrig svårt att hitta spelare och de var som folk är mest. Kan inte minnas varken gothare eller lajvare. Vi hade heller aldrig svårt att hitta intressanta spel. Efter DoD -87 och nya Mutant gled vi över till engelska spel och hemmabyggen. Ingen större igenkänning i filmen för min del alltså, men kul ändå att rollspel uppmärksammas av SVT.