DoD Drakkejsarens hemlighet - SL-tråd

[liljeroos]

Det är väll inte äpplen av guld utan gyllenfärgade äpplen, dvs mat? De fungerar som en fältranson fast utan vikt om jag kommer ihåg rätt, jag skulle isf sätta pris på 5-10 gång kostnaden för en vanlig fältranson.

Aha, jag tolkade det som att efter Rotlaugs ihopslagningen så bildades riktiga guldäpplen. Men när jag nu läser det igen så inser jag att du har rätt, tack

 

[Stämma]

Efter fyra dagars våldsam marsch genom Järnskogen har rollpersonerna anlänt till Orakelgrottans mynning.
I grottgångarna forsar en flod, i mitt tycke en förvuxen bäck, men nåja. Denna kan slita med oförsiktiga rollpersoner till en sjö längre in i grottan. Där riskerar man dels att drunkna i strömmen, dels att bli slukad av en sjöorm som lurar i det svarta vattnet.
Lite osäker på hur jag ska hantera det mötet dock. Det torde vara rätt svårt, om än inte omöjligt, att kämpa med besten i vattnet, så jag funderar på att låta RP i vattnet anfalla, men med nackdel.
Hur har ni som spellett Orakelgrottan gjort?

 

[Professor T]

Hur har ni som spellett Orakelgrottan gjort?

Jag redigerade helt ut Ålabesten faktiskt.

 

[Professor T]

Tyckte det var för snarlikt grannäventyrets Vita Döden (Bothilds) så moddade banditerna till spindelkultiser och slängde in ett gäng Levande Döda i vattenrummet istället. Hade tankar på skapa några halvspindlar men blev aldrig av. Dock har jag tankar på fortsätta spindellinjen, bland annat har Ix i Gårdagens By norpat ett ägg från Spindelmatronan som han haft i ett par hundra år. Undrar vad som finns i det ägget idag...

 

[zonk]

Är det nån mer som funtat på att göra om öppnings-scenen? Jag har svårt att få ihop varför svartalferna ligger i bakhåll när RPna långsamt spatserar fram till hr Väderman, istället för att rusa fram först, ta statyett-delen och kartan, ge det till en svartalf som lubbar järnet bort, medans övriga uppehåller RPna.

Tänker mig spontant att Väderman kommer från någon ruin i söder, svartalfer till fots försökte hindra honom då de misstänkte något, han red förbi dem, de skjöt honom men giftet tog sin tid att verka, osv.

RPna stöter då först på Vädermans häst som ridits till döds (aka "sprängd häst"), sen ligger väderman ytterligare 20 meter framåt, döende.. och när man kommer fram till honom, och han haft sitt lilla spiel (sagt ledtrådar, gett RP karta o statyettdel) hör man tjutande svartalfer anlända söderifrån, hojtandes "Nån annan hittade honom! Mögel och flugsvamp, ta det ifrån dem! Maladuk kommer ta våra huvuden om vi låter nån annan ta det!" -- eller något liknande.

Risken är såklart att RPna försöker backtracka var Väderman kom ifrån. Kanske får sätta scenen i brakande ösregn, både stämningsfullt och väldigt dåligt för spårande i bergsterräng där rännilar och störtfloder sköljer bort alla spår o all lukt.

 

[Professor T]

Jag har slängt in Väderman i Ridders Rös vid ett tillfälle, känns rimligare rollpersonerna snubblar över honom när de är ute och berikar sig i trakten och sedan dras in i kampanjen. Då var han död, med ett brev i fickan och en statybit i famnen.

 

[Zire]

Jag har svårt att få ihop varför svartalferna ligger i bakhåll när RPna långsamt spatserar fram till hr Väderman, istället för att rusa fram först, ta statyett-delen och kartan, ge det till en svartalf som lubbar järnet bort, medans övriga uppehåller RPna.

Jag tänker mig att de jagade efter den skadskjutne Väderman. Men innan svartalferna hann ifatt så stöter han på RP. Medan de samtalar och han dör så smyger svartalferna fram och genomför överfallet mot RP.

 

[zonk]

Jag tänker mig att de jagade efter den skadskjutne Väderman. Men innan svartalferna hann ifatt så stöter han på RP. Medan de samtalar och han dör så smyger svartalferna fram och genomför överfallet mot RP.

Det är oxå en variant, så låter man svartalferna smyga in söderifrån, så får man se om samtliga lyckas med sina slag eller om RPna upptäcker dem. Så har man inte det knepiga "omringade av folk som väntade på inget alls" som det är i grunden.

 

[chrull]

Spelmöte 14 avklarat.

Basilisken död. Men det var tight Eftersom alla utom en fastnade på kö i stenraset flera rundor, och den som borde haft en fördel pga masken från Purpurbrand fick slåss i mörker och fattade inte vad som hände när två av tre hönor släpptes ut i rummet. Två av fyra rollpertsoner låg vid dödens rand när de började slita av sig sina ögonbindlar och lyckades Kämpa På och Ljungelda och Tjuvhugga ner den. Mer spännande än vad det varit på länge.

Nu tänker de ta ett besök på det där Värdshuset de såg skyltat om på vägen hit. Sen är det “bara” Apelsborg, Trolletinn, Suckarnas, och Brytet kvar. Jag tror det kanske blir dags för Trolletinn till slut. De har varit på väg dig sedan någon gång i November men fastnat i sidospår hela tiden.

 

[Falmurst]

För några veckor sedan spelade vi igenom Dimön. Alla (inkl jag som SL) blev förvånade hur många som tagit sig in i grottkomplexet trots att hela kampanjen gått ut på att man behövde svärdet för att klara detta. Sällskapet hämnades å Cadals vägnar, sköt ihjäl orchfången (det var ju en orch ...) och glömde kvar Emrys i sin cell. Det tycktes mig lite märkligt att statyn i första rummet på andra nivån fortfarande gick att snurra på men att detta inte längre hade någon effekt överhuvudtaget så jag norpade den från originalet. Schackruterummet funkade bättre i denna version med bokstäver på plattorna tyckte jag och för att bevisa hur klantiga mina spelare kan vara så lyckades de kliva i fel ordning på plattorna trots att de visste den korrekta stavningen för Sathmog

Azrahel Koth gick ner tämligen enkelt men fladdermössen och de extra skeletten höll på att besegra gruppen efter att demonmagikern stapplat till sin sarkofag för att regenerera. Det löste sig med nöd och näppe men två av fem rollpersoner var nere på 0 KP och den med Um-Durman stapplade runt med 3. Jag hade lagt till ett "James Bond-slut" så att när rollpersonen med Um-Durman till slut delade ut nådastöten till den inkapaciterade Koth så lät jag svärdet splittras och kraften som utlöstes av demonmagikerns död sänkte hela Dimmornas dal. Anledningen till detta var att spelgruppen hade röstat för att fortsätta med samma rollpersoner och eftersom jag inte hade något intresse av fortsatta äventyr i dalen (vi har spelat alla deläventyr och den inte passar in i den värld jag har tänkt mig ligga utanför) så blev det en bra lösning.

På det hela taget så var alla deltagare mycket nöjda med kampanjen och spelet. Det fanns några delar som var svagare än de andra men även dessa höll så pass hög nivå så jag kan inte komma på något annat än småsaker jag verkligen störde mig på (dvs inget som gjorde att jag kände mig tvungen att göra om saker). Istället fanns det fler delar som var riktiga höjdpunkter. Vi hade nog mest kul i Bothilds bryte, Orakelgrottan och Apelsborg. Jag gillade Purpurbrand och Trolletinn skarpt men spelmötena vi hade där drabbades dock lite av att spelarna kommit in i regelsystemet så pass att de börjat fokusera på att optimera nyttjandet av det istället för att bara spela (t ex fegspelande med ständiga raster så fort de tyckte de hade fått lite tillstånd eller tappat några VP eller KP) och det gjorde upplevelserna sämre än de kunde ha blivit. Det var fortfarande roliga spelmöten men blev inte de höjdpunkter jag hade förutsett baserat på själva äventyrsstoffet.

Så totalt sett ett mycket lyckat "speltest" och tummen upp för hela startboxen. Jag är extra glad nu efteråt att jag inte husreglade något under hela kampanjen för nu när jag äntligen kan modifiera det jag inte gillar i reglerna så har jag full koll på vad som inte funkar och varför istället för att bara basera det på en känsla eller genomläsning.

 

[P.eLL.e]

För några veckor sedan spelade vi igenom Dimön. Alla (inkl jag som SL) blev förvånade hur många som tagit sig in i grottkomplexet trots att hela kampanjen gått ut på att man behövde svärdet för att klara detta. Sällskapet hämnades å Cadals vägnar, sköt ihjäl orchfången (det var ju en orch ...) och glömde kvar Emrys i sin cell. Det tycktes mig lite märkligt att statyn i första rummet på andra nivån fortfarande gick att snurra på men att detta inte längre hade någon effekt överhuvudtaget så jag norpade den från originalet. Schackruterummet funkade bättre i denna version med bokstäver på plattorna tyckte jag och för att bevisa hur klantiga mina spelare kan vara så lyckades de kliva i fel ordning på plattorna trots att de visste den korrekta stavningen för Sathmog

Azrahel Koth gick ner tämligen enkelt men fladdermössen och de extra skeletten höll på att besegra gruppen efter att demonmagikern stapplat till sin sarkofag för att regenerera. Det löste sig med nöd och näppe men två av fem rollpersoner var nere på 0 KP och den med Um-Durman stapplade runt med 3. Jag hade lagt till ett "James Bond-slut" så att när rollpersonen med Um-Durman till slut delade ut nådastöten till den inkapaciterade Koth så lät jag svärdet splittras och kraften som utlöstes av demonmagikerns död sänkte hela Dimmornas dal. Anledningen till detta var att spelgruppen hade röstat för att fortsätta med samma rollpersoner och eftersom jag inte hade något intresse av fortsatta äventyr i dalen (vi har spelat alla deläventyr och den inte passar in i den värld jag har tänkt mig ligga utanför) så blev det en bra lösning.

På det hela taget så var alla deltagare mycket nöjda med kampanjen och spelet. Det fanns några delar som var svagare än de andra men även dessa höll så pass hög nivå så jag kan inte komma på något annat än småsaker jag verkligen störde mig på (dvs inget som gjorde att jag kände mig tvungen att göra om saker). Istället fanns det fler delar som var riktiga höjdpunkter. Vi hade nog mest kul i Bothilds bryte, Orakelgrottan och Apelsborg. Jag gillade Purpurbrand och Trolletinn skarpt men spelmötena vi hade där drabbades dock lite av att spelarna kommit in i regelsystemet så pass att de börjat fokusera på att optimera nyttjandet av det istället för att bara spela (t ex fegspelande med ständiga raster så fort de tyckte de hade fått lite tillstånd eller tappat några VP eller KP) och det gjorde upplevelserna sämre än de kunde ha blivit. Det var fortfarande roliga spelmöten men blev inte de höjdpunkter jag hade förutsett baserat på själva äventyrsstoffet.

Så totalt sett ett mycket lyckat "speltest" och tummen upp för hela startboxen. Jag är extra glad nu efteråt att jag inte husreglade något under hela kampanjen för nu när jag äntligen kan modifiera det jag inte gillar i reglerna så har jag full koll på vad som inte funkar och varför istället för att bara basera det på en känsla eller genomläsning.

Ni har väl inte missat att snabba och korta vilor endast får ske vardera en gång per skift, vilket är rätt sällan med tanke på äventyrens längd. Tänker när du skriver ”ständiga raster”.

 

[Falmurst]

Ni har väl inte missat att snabba och korta vilor endast får ske vardera en gång per skift, vilket är rätt sällan med tanke på äventyrens längd. Tänker när du skriver ”ständiga raster”.

Nejdå, med ständiga menar jag mera sett i "händelseföljd" (typ 1 rum, vila, 2 rum, vila etc) snarare än ur tidsaspekt. De var fullt villiga att sitta och vänta sex timmar extra för att få vila 15 min innan de gick vidare i äventyren.

 

[Girighet]

De var fullt villiga att sitta och vänta sex timmar extra för att få vila 15 min innan de gick vidare i äventyren.

Är inte äventyren ganska tydliga med att det inte går att vänta ut monstren? Dels att man rullar på händelsetabellen varje kvart (blir många rull på några timmar) och den speciella tabellen för om man ger sig ut för att vila.

 

[Professor T]

Är inte äventyren ganska tydliga med att det inte går att vänta ut monstren? Dels att man rullar på händelsetabellen varje kvart (blir många rull på några timmar) och den speciella tabellen för om man ger sig ut för att vila.

Precis. Mina spelare har aldrig ens kommit på tanken lämna en äventyrsplats så har aldrig behövt ta till den.

 

[Falmurst]

Är inte äventyren ganska tydliga med att det inte går att vänta ut monstren? Dels att man rullar på händelsetabellen varje kvart (blir många rull på några timmar) och den speciella tabellen för om man ger sig ut för att vila.

Nja, det är inte alltid att det finns något som egentligen pressar på utom i vissa äventyr (lite beroende på vad som hänt innan). Slumphändelseslagen är ofta ganska snälla och de chansade hellre på att inget skulle hända på äventyrsplatsen medan de var ute och campade än att fortsätta med utmattade krigare och magiker på 3 VP.

 

[Gaspard]

Efter ett antal inställda spelmöten blev det äntligen dags för det avslutande passet av Gårdagens By. Spelarna klurade ut det mesta ganska omgånde. Men min hjärna var inte redo för alla frågor och infallsvinklar.
- Om vi tar med oss en plommonpaj till tidsfickan, blir den kvar där när tidscykeln återställs och en ny tar dess plats? Kan vi med andra ord duplicera dessa ad infinitum?
Jag: "Eh ja antar det, eller nä vänta lite. Herregud".

All form av förhandling med Ix bröt samman när gruppens magiker brände upp kontraktet i hopp om att demonen därmed skulle försvinna. I striden halverade jag hans monsterattacker men det blev ändå svårt. Krävdes att samma magiker lyckades med en perfekt FROST och delade ut över 30 i skada (8T6). Så kan det gå.

 

[MartinT]

Vad gjorde att orchernas välde i Dimmornas dal avtog för tio år sedan? Jag hittar inte det i texten och letar efter förklaringen till att människor kom tillbaka och började bygga upp Utkante. Jag startar strax kampanjen med mitt gäng.
Dimman i dalen som gör att svartfolk kan vara ute på dagen finns ju kvar också...

 

[soda]

Vad gjorde att orchernas välde i Dimmornas dal avtog för tio år sedan? Jag hittar inte det i texten och letar efter förklaringen till att människor kom tillbaka och började bygga upp Utkante. Jag startar strax kampanjen med mitt gäng.

Äventyr-boken, s. 7: "Azrahel Koth kunde inte lämna sitt fängelse men nedkallade monstruösa vidunder och hans makt växte över dalen. Ondskan påverkade själva naturen, och ett tjockt dis lade sig över dalen. Orcherna som levde i området fruktade de demoniska krafterna och drog sig undan, vilket öppnade vägen för människor och andra släkten att åter befolka trakten, utan att ana disets ursprung. Allt fler människor föll också offer för Sathmogs inflytande."

 

[Professor T]

Vad gjorde att orchernas välde i Dimmornas dal avtog för tio år sedan? Jag hittar inte det i texten och letar efter förklaringen till att människor kom tillbaka och började bygga upp Utkante. Jag startar strax kampanjen med mitt gäng.

De var inga fans av de demoniska energierna som Azrael Koths uppvaknade orsakade. Tycker kampanjen missar lite måla upp detta annat i denna lilla text - hade velat se mer orch vs demon i äventyren annat än som en "tredje faktion". Det ska ju teoretiskt dominerat dalen under en lång period - med väldigt lite spår, avseende bosättningar et c.

 

[soda]

I mitt sinne kanske orcherna var mer nomadiska stammar, och att de drog sig undan gradvis (och därför kunde ta med sig mycket av sina grejer).