Nekromanti Drama

[Mogger]

Eftersom flera har undrat så tar jag upp min spelstil i en egen tråd.

Vad det egentligen handlar om att vi förflyttat fokus från äventyr, värld och förutbestämdhet till drama. Drama kan tolkas både som den klassiska spelfilmsgenren men även som kommunikativ process. Genom att begå handlingar i en fiktiv värld genom en fiktiv karaktär utforskar man en premiss som ex. "är det rätt att döda?" "hur viktigt är vänskap?" "övervinner kärlek allt?" o.s.v. Denna premiss är utgångspunkten. Vi spelar med parallella premisser (jag vet inte om det är gängse men jag uppfattar det som mer givande) och premissen utmanar karaktären tills dess att ett avgörande uppkommer. Avgörandet är centralt, för det säger ALLT om karaktären, och blir ofta omvälvande för alla inblandade. Detta kan leda till fler frågor eller så kan premissen och karaktärens/spelarens intresse av den vara överspelat, och vi går vidare till nästa. Allt detta kräver en massa spännande (tycker jag) tekniker.

Det kan låta lite pretentiöst, men vi käkar chips, flabbar åt plumpa skämt, spiller kaffe och bryter fiktionen då och då, precis som alla andra. Skillnaden är att vi inte gräver ner oss i en fiktiv värld eller en på förhand bestämd story.

För all del kan dessa båda vara ingredienser i större eller mindre utsträckning men de är alltid underodnande premissen och temat.

 

[JonasM]

Bra att du lade till det där sista för jag höll på att börja skriva en utläggning om att en spelgrupp med en tematiskt/narrativistisk agenda (vågar jag be om att vi, för att inte spä på den redan stora förvirringen, skippar beteckningen "drama"?) visst kan gå ner sig i settings. (Kanske inte färdiga storys dock.)

Jag menar, anledningen till att vi valde att spela en kampanj i Tribe 8 (fast med reglerna till The Shadow of Yesterday) var ju för att vi gick igång på settingen som sådan – det är jävligt coolt med ett postapokalyptiskt stamsamhälle genomsyrat av spiritism och mysticism. Men också för att det i settingen fanns en massa inbyggda premisser och frågeställningar vi var intresserade av att lyfta fram i spel.

För mig räcker det inte med att en setting är cool, utan den måste också bidra till dramat.

 

[Mogger]

Termen drama

Jag tycker att som term är Drama mer intuitiv än narratvism och tematiskt spelande. Drama är etablerat och har samma betydelse om än inom andra områden. Jag har upptäckt att den passar jättebra, till skillnad från samberättande, story now och allt vad det heter.

Och ja, setting är viktigt. Vi spelar ju i Mutants postapokalyptiska värld just för möjligheterna som en mörk framtidsfabel ger.

 

[JonasM]

Re: Termen drama

Jag tror att "drama" är för brett, och att benämningen kommer att ställa till en del besvär.

Det är mycket möjligt att jag har fel, men det får väl tiden utvisa ...

 

[Zire]

Har du något konkret exempel på hur du lägger upp spelandet? Jag har försökt motivera mina spelare till att köra mer åt det hållet (jag gillar det när jag är spelare), men de är inte så tända, och jag tror helt enkelt inte att jag lyckas förklara för dem vad jag menar på nått bra sätt. Jag är dock inte säker på exakt hur man lägger upp det hela. Du säger att du utforskar en premiss. Hur gör ni det? (För det gör jag i mina klassiskt strukturerade järnvägar också.)

Hittar du som SL på problem som utmanar RP enligt premisserna? Och sedan eskalerar upp det hela till avgörandet? Då (antar jag) den stora frågan kommer på spel.

Låter skitmäktigt även om jag inte vet hur man skulle kunna ta sig dit. Behövs det en massa metasaker då? För de har inte varit särdeles exalterade över sådant så här långt. Jag antar att det är där de spännande teknikerna kommer in. Om du har lust så kan du gärna få redogöra mer exakt hur. (Jag antar att det har att göra med bangs och flags?)

 

[Mogger]

Hade jag varit dig så hade jag kikat på en av deras rollpersoner och försökt se vad den handlar om. En RP är ett manifest som säger vad spelaren vill göra och tycker är coolt. Fråga sedan frågor om det som sticker ut och försök lista ut något centralt. Sätt sedan karaktären på prov. Tvinga spelaren att välja mellan två viktiga saker och se vad som händer. Rikedom eller ära? Och vad får valet för konsekvenser? Dra det så långt det är möjligt och se vad ni tycker om det.

Bangs och flags är ett sätt att göra detta på, som är både ändamålsenligt och enkelt, men många spel saknar tydliga flaggor. Då får du göra som jag skrev i inledningen. Leta och fråga.

Premissen kan vara grundad i settingen. Spelar ni en bunt kvinnliga politiker i ett viktorianskt London är det bäddat för konflikter. Försök identifiera något liknande i er miljö, med era karaktärer. Premissen behöver inte vara uttalad, du kan ha den som egen guide, eller försöka se om någon dyker upp när ni spelar.

Det viktigaste dock. iaktta dina spelare. De sitter på svaret.

 

[Man Mountainman]

Det är en sak jag grunnat på i förhållande till narrativism: måste premissen alltid ha formen av en fråga, som skall besvaras? Exempelvis, tänk dig att jag och min grupp vill köra en kampanj som utforskar villkoren för fri vilja i ett deterministiskt universum... måste vi för att kunna använda er metod, omformulera detta till "vad är villkoren för fri vilja i ett deterministiskt universum?" och sedan eftersträva att försöka nå någon slags "avgörande"? Kan inte detta bli begränsande?

/Kalle

 

[Arfert]

Re: Termen drama

Jag tycker "drama" är en bra term, bra mycket bättre än luddigare termer som "narrativism". Förstod direkt vad det handlade om. Fast som sagt, det kanske blir maratontrådar om det här också.

 

[Mogger]

Nej , det ska ju inte vara några problem. Problemet är väl att om man inte formulerar det som en fråga kan den uppfattas som stängd och färdig.

Sedan har jag ett ganska flexibelt förhållande till premiss. Jag menar inte att den måste spikas före spel och avgöras strax innan det är över. Det dyker ju upp nya premisser konstant. Det enda är att man ska lära sig att se dem och använda dem. Det handlar ju om premiss för det aktuella temat.

Ffa tror jag att det är lättare att skriva ett spel med en klar och tydlig premiss formulerad som en fråga och sedan svara på under spel. Men knappast ett tvång.

 

[JonasM]

Nej, Premissen måste inte formuleras som en fråga. Däremot kan det vara lättare att "adressera" den om den är i frågeform.

Vidare, precis som Måns skriver, behöver inte Premissen vara uttalad innan man börjar utan kan identifieras när man satt igång att spela. "Aha, den här karaktärens historia handlar om det här."

Tillägg: Det ovan tror jag faktiskt är det vanligaste sättet att spela narrativistiskt/tematiskt på.

 

[Zire]

Till att börja med så har de inte skrivit så mycket kring rollpersonerna i sig under skapandet av dem. Men det har ju ändå kommit upp en del genom krönikorna som de skriver. En del vet jag ju också genom att jag känner spelarna.

Du säger att karaktären ska sättas på prov. Har du nått tips på hur man kan göra det utan att det t.ex. blir för styrt? Bangs om jag har förstått det rätt är väl en händelse som kraftigt påverkar rollpersonens prioriteringar? Jag har under den nuvarande fantasykampanjen en rollperson vars bror misstänks för att ha förrått sitt folk (och rollpersonen) vilket ju blev en liten "bang", en väntande sådan är när det visar sig att broderns mål var det motsatta, att försöka rädda dem från den inbillade undergången. Den andra rollpersonens familj har tagits som slavar och gården har bränts ner, vilket hon lär upptäcka snart. Är detta bangs? Är jag inne på rätt spår? Flaggor har jag ingen aning om vad det är.

Ska premissen alltså vara en konflikt? I fallet ovan skulle den första rollpersonens premiss kunna vara "hur stark är broderskap?" där det mer sätts till sin spets att han måste välja mellan att själv gå under eller låta brodern göra det. I den andra rollpersonens fall så skulle det kanske kunna vara "ära eller familjen", där hon mer och mer slits mellan att själv gå långt (hon är kringströvande bard) eller rädda familjen på nått sätt.

 

[Svarte Faraonen]

En "bang" är en situation där rollpersonerna ställs inför en situation där de måste fatta ett beslut, och där inget av alternativen är självklart rätt. Gärna kopplad till en situation där premissen kan adresseras -- så om frågan är "hur mycket värt är det allmännas bästa?" kan man ställas inför klassiska situationer där man väljer mellan att hjälpa ett stort antal människor till ett fruktansvärt pris och att avstå.

"Flaggor" är regelmässiga markeringar för vad man vill uppleva med sin rollperson. Om du till exempel gör en rollperson som är bra på överlevnad, jakt, orientering och liknande kan detta ses som flaggor för att du vill spela äventyr som utspelar sig i vildmarken.

 

[Gäst.]

Ok, eftersom du hänvisade hit på mutantforumet så svarar jag här så vi slipper två diskussioner om liknade ämnen.

Den litterära motsvarigheten till det du beskriver skulle jag säga är Lyrik. Ett drama kräver ett manus såväl som skådespelare i min tankevärld. Skådespelarna kan inte frångå manus men de har möjlighet (eller till och med skyldighet) att tolka sin roll inom de givna ramar som finns. Översatt till rollspel skulle jag säga att drama är simulatoriskt rakt igenom.

Drama som begrepp är minst lika missvisande som narrativistiskt, tematiskt eller samberättande. Men om man använder de rollspelspecifika termerna minskar risken för missförstånd.

 

[Fludd]

Smaken är som baken; hårig

Drama och frågor om döden och kärlek låter ju spännande men jag har själv aldrig vare sig spelat eller spellet där drama och existentiella frågor legat i mittfokus. Kanske har jag gått miste om nåt. Eller inte. Ärligt talat så har jag aldrig känt suget att dramatisera eller rollspela kring sånt. Den sidan av mig brukar få sitt utlopp på rödvinsfyllan, hemma i soffan med polarna eller genom böcker och studier. Jag har inget emot djupsinnighet eller pretientiösa individer (jag är rätt pretto själv ibland när det hettar till) men att blanda in sånt i rollspel känns för mig som att gå över ån för att hämta vatten och komma tillbaka med en spann grus. Jag fixar det helt enkelt inte så värst bra. Rollspel känns inte som det forum jag vill använda mig av när jag grubblar över om tjejen jag träffade på krogen förra helgen verkligen är intresserad av mig eller om hon bara är ute efter mina balla nya skor, eller när jag har ångest över om man verkligen kommer till Nangiala efter jag dött i strupcancer.

För mig är rollspel verklighetsflykt. Jag vill ha action, fräcka miljöer, ösiga fajter, krypande skräck och hisnande monster. När vi väljer spel så väljer vi oftast efter vad som verkar fräsigast och mest spännande. Regelverk och spelsystem är inte det viktigaste men spel med lökiga regler eller fantasilösa system väljs ofta bort.

 

[Quadrante]

Re: Smaken är hårig

Jag vill ha action, fräcka miljöer, ösiga fajter, krypande skräck och hisnande monster.

..men, det är ju drama!?!

 

[Fludd]

Re: Smaken är hårig

Absolut! Drama har jag inget emot. Drama, spänning, fasa och skratt. Allt detta är välkommet när jag spelar rollspel. Men om rollspelet mer handlar om att gestalta (och/eller dramatisera) vardagliga grubblerier eller funderingar så tyckar det blir lökigt.

(...men jag har full förståelse om folk inte förstod mitt förra inlägg. Jag är lite grumlig och förvirrad idag. Mina formuleringar blir också därefter)

 

[MrG]

Den litterära motsvarigheten till det du beskriver skulle jag säga är Lyrik. Ett drama kräver ett manus såväl som skådespelare i min tankevärld. Skådespelarna kan inte frångå manus men de har möjlighet (eller till och med skyldighet) att tolka sin roll inom de givna ramar som finns. Översatt till rollspel skulle jag säga att drama är simulatoriskt rakt igenom.

Instämmer inte i det, lyrik behöver inte ha någon struktur, medan drama har det (om man ska kolla till litteratur och film). Jag kan lugnt sätta upp ett drama i impro eller commedia dell art utan manus.

Så jag tycker om termen, fast jag är lite skadad av att ha läst film så om man säger dramatisk struktur har jag en väldigt klar bild som innefattar allt trad. rollspel.

Kände också snabbt igen vad för typ av rollspel som jag tror menades, mycket för att jag kört en hel del sånt fokus (även i kampanjer som ska handla om annat). När jag grunnar på hur att göra det enkelt för folk som inte är vana, år mina lösningar vanligtvis att "spela mindre", alltså ha mindre viktiga plotter, inte rädda världen utan kanske rädda dagiset. Den andra för mig självklara saken är att undvika plottar som kan lösas med våld och göra våldet dödligt för karaktärena.

-Gunnar (uppskattar drama i lagoma doser)

 

[Quadrante]

Re: Smaken är hårig

ahh ok, alltså som en bra dag för mig.

 

[Mogger]

Re: Smaken är hårig

[ QUOTE ]
Men om rollspelet mer handlar om att gestalta (och/eller dramatisera) vardagliga grubblerier eller funderingar så tyckar det blir lökigt.


[/ QUOTE ]
Jag vet iofs inte vad du menar med vardagliga grubblerier men om vi menar samma sak så tycker jag också att det är lökigt, men bara lite. Våld, rasism och kärlek är ju lika relevant för oss som det är för Han Solo.

 

[Mogger]

Re: Termen drama

Om Tomas köper den tycker jag att bara det är skäl att spika den!