Mogger
Hipsteranka
Eftersom flera har undrat så tar jag upp min spelstil i en egen tråd.
Vad det egentligen handlar om att vi förflyttat fokus från äventyr, värld och förutbestämdhet till drama. Drama kan tolkas både som den klassiska spelfilmsgenren men även som kommunikativ process. Genom att begå handlingar i en fiktiv värld genom en fiktiv karaktär utforskar man en premiss som ex. "är det rätt att döda?" "hur viktigt är vänskap?" "övervinner kärlek allt?" o.s.v. Denna premiss är utgångspunkten. Vi spelar med parallella premisser (jag vet inte om det är gängse men jag uppfattar det som mer givande) och premissen utmanar karaktären tills dess att ett avgörande uppkommer. Avgörandet är centralt, för det säger ALLT om karaktären, och blir ofta omvälvande för alla inblandade. Detta kan leda till fler frågor eller så kan premissen och karaktärens/spelarens intresse av den vara överspelat, och vi går vidare till nästa. Allt detta kräver en massa spännande (tycker jag) tekniker.
Det kan låta lite pretentiöst, men vi käkar chips, flabbar åt plumpa skämt, spiller kaffe och bryter fiktionen då och då, precis som alla andra. Skillnaden är att vi inte gräver ner oss i en fiktiv värld eller en på förhand bestämd story.
För all del kan dessa båda vara ingredienser i större eller mindre utsträckning men de är alltid underodnande premissen och temat.
Vad det egentligen handlar om att vi förflyttat fokus från äventyr, värld och förutbestämdhet till drama. Drama kan tolkas både som den klassiska spelfilmsgenren men även som kommunikativ process. Genom att begå handlingar i en fiktiv värld genom en fiktiv karaktär utforskar man en premiss som ex. "är det rätt att döda?" "hur viktigt är vänskap?" "övervinner kärlek allt?" o.s.v. Denna premiss är utgångspunkten. Vi spelar med parallella premisser (jag vet inte om det är gängse men jag uppfattar det som mer givande) och premissen utmanar karaktären tills dess att ett avgörande uppkommer. Avgörandet är centralt, för det säger ALLT om karaktären, och blir ofta omvälvande för alla inblandade. Detta kan leda till fler frågor eller så kan premissen och karaktärens/spelarens intresse av den vara överspelat, och vi går vidare till nästa. Allt detta kräver en massa spännande (tycker jag) tekniker.
Det kan låta lite pretentiöst, men vi käkar chips, flabbar åt plumpa skämt, spiller kaffe och bryter fiktionen då och då, precis som alla andra. Skillnaden är att vi inte gräver ner oss i en fiktiv värld eller en på förhand bestämd story.
För all del kan dessa båda vara ingredienser i större eller mindre utsträckning men de är alltid underodnande premissen och temat.