CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
Söker man hittar man spridda skurar av att folk nämner detta spel, men det finns ingen mer fokuserad tråd, så...
Jag bara måste rekommendera Dungeon Crawl Classics från Goodman Games.
Efter att ha spelat massor av Dungeons & Dragons 3, 4, 5 samt Pathfinder 2 är det en lisa för själen att spelleda DCC
Jag är ett halvdussin sittningar in i min Sword & Sorcery inspirerade kampanj och det är jätteroligt att se hur spelarna tampas med hur verkligt annorlunda och roligt DCC är jämfört med "normal" D&D (definierat som spelen ovan).
Låt mig nämna de mest geniala idéerna med DCC enligt mig!
OBS Säger inte något av detta är unikt för DCC. Ni kanske stött på dessa idéer i andra spel; för mig är det iallafall nytt.
Konceptet att spela med mer än en hjälte och att understryka hjältarnas förgänglighet. När DCC säger att tanken är att återgå till idén att du har verkligen lyckats med någonting om du lyckas föra upp en hjälte till högre level menar de det!
I spelet slår man fram sin karaktär super old school dvs 3d6 i ordning, inga stödkryckor, inga byten, inga räddningsaktioner. 3d6 till Styrka, sedan 3d6 till Agility och så vidare, punkt slut. Å andra sidan börjar du med fyra hjältar, så chansen finns att börja med någon som har en lovande stat! Å tredje sidan börjar du på level noll med 1-4 hit points. Å fjärde sidan går bonusarna för höga och låga ability scores från -3 till +3 och inte -5 till +5 som i "vanlig" D&D.
Allting passar ihop som hand i handske. Vid första anblick ser DCC ur som en samling snabbt ihoprafsade idéer från alla de andra AD&D klonerna som finns, men efter ett slag inser man hur väl utvalda reglerna är för att skapa en kampanjstämning där spelarna
1) fokuserar mer på gott rollspel än att oroa sig för sina karaktärer
2) slutar jämföra sig sinsemellan, eftersom alla karaktärer kan bli OP i något sammanhang. Det ständiga jakten på +1 upplöses i tomma intet
3) accepterar motgångar och död på ett helt annat sätt än i D&D, där man närmast uppfostras till att vägra acceptera minsta minus. Bara att spelet redan från början klart och tydligt säger att du förväntas förlora flera av dina fyra första hjältar (begreppet är "funnel" eller tratt) gör underverk för spelarnas inställning
Har du provat på DCC? Vad tyckte du?
Jag bara måste rekommendera Dungeon Crawl Classics från Goodman Games.
Efter att ha spelat massor av Dungeons & Dragons 3, 4, 5 samt Pathfinder 2 är det en lisa för själen att spelleda DCC
Jag är ett halvdussin sittningar in i min Sword & Sorcery inspirerade kampanj och det är jätteroligt att se hur spelarna tampas med hur verkligt annorlunda och roligt DCC är jämfört med "normal" D&D (definierat som spelen ovan).
Låt mig nämna de mest geniala idéerna med DCC enligt mig!
OBS Säger inte något av detta är unikt för DCC. Ni kanske stött på dessa idéer i andra spel; för mig är det iallafall nytt.
Konceptet att spela med mer än en hjälte och att understryka hjältarnas förgänglighet. När DCC säger att tanken är att återgå till idén att du har verkligen lyckats med någonting om du lyckas föra upp en hjälte till högre level menar de det!
I spelet slår man fram sin karaktär super old school dvs 3d6 i ordning, inga stödkryckor, inga byten, inga räddningsaktioner. 3d6 till Styrka, sedan 3d6 till Agility och så vidare, punkt slut. Å andra sidan börjar du med fyra hjältar, så chansen finns att börja med någon som har en lovande stat! Å tredje sidan börjar du på level noll med 1-4 hit points. Å fjärde sidan går bonusarna för höga och låga ability scores från -3 till +3 och inte -5 till +5 som i "vanlig" D&D.
Allting passar ihop som hand i handske. Vid första anblick ser DCC ur som en samling snabbt ihoprafsade idéer från alla de andra AD&D klonerna som finns, men efter ett slag inser man hur väl utvalda reglerna är för att skapa en kampanjstämning där spelarna
1) fokuserar mer på gott rollspel än att oroa sig för sina karaktärer
2) slutar jämföra sig sinsemellan, eftersom alla karaktärer kan bli OP i något sammanhang. Det ständiga jakten på +1 upplöses i tomma intet
3) accepterar motgångar och död på ett helt annat sätt än i D&D, där man närmast uppfostras till att vägra acceptera minsta minus. Bara att spelet redan från början klart och tydligt säger att du förväntas förlora flera av dina fyra första hjältar (begreppet är "funnel" eller tratt) gör underverk för spelarnas inställning
Har du provat på DCC? Vad tyckte du?