Ymir
Blivande Stockholmshipster
Re: Jodå, det bidde episkt så det förslog
Dess första del avslutades med buller och bång, då alla intrigerande parter utom rollpersonerna bortsåg från ett yttre hot som ruvade vid händelsehorisonten. Ett spöke från det förflutna i form av en silverdrake en forntida kejsare hade förrått återvände från en annan dimension i form av en förbannad dracolich, med oräkneliga Chromatic Dragons, Doppelgangers och Astral Stalkers i släptåg, och Den Skimrande Staden gick under i eld och blod. Kejsaren blev Desintegrate:ad, men rollpersonerna lyckades undsätta hans båda döttrar och fly staden med lillprinsessan. Den äldre prinsessan flydde med sin make, kungen av Kaherne, väl medveten om att kejsarkronan hon åtrådde fanns i händerna på Livia, Vavvas rollperson. Allt är alltså upplagt för feta och intressanta intriger när kampanjer fortsätter (vi varvar den med Star Wars Saga och mer D&D), men det hindrade mig inte från att slänga in lite extrem D&D-epik så här i den första finalen. Spelarna verkade mycket nöjda.
Det stora problemet med D&Ds system för mig, visade det sig, var inte att systemet i sig förhindrade stämningen jag ville uppnå. (Åtminstone har det inte gjort det -än-, jag tror det kommer göra det förr eller senare). Snarare var haken att övermäktiga skurkar, såsom lischen Sobek-Heru, verkligen var fullständigt obesegerliga. I Eon som jag är van vid fungerar systemet ändå så att rollpersonerna -alltid- har en chans; skurken kan överskatta sin förmåga och begå fatala misstag, och rollpersonerna kan utnyttja situationer till sin fördel på olika sätt. Även mot verkligt överlägsna motståndare har mina spelares rollpersoner i Eon somehow en...chans. Men i D&D slogs jag av hur totalt och fullständigt omöjligt det var för dem, eller några på deras level öht, att rå på Sobek-Heru. Jag hade inte väntat mig det, och jag vet inte om jag tycker om det alls.
I övrigt har jag kanske tappat sugen lite för D&D, dock - mest på grund av att jag stötte på Star Wars Saga, ett D20-system som funkar mycket bättre, gör upp med mycket av det jag stör mig på i D&D, och i allmänhet tilltalar mig mycket mer.
- Ymir, redogör lite kort
Dess första del avslutades med buller och bång, då alla intrigerande parter utom rollpersonerna bortsåg från ett yttre hot som ruvade vid händelsehorisonten. Ett spöke från det förflutna i form av en silverdrake en forntida kejsare hade förrått återvände från en annan dimension i form av en förbannad dracolich, med oräkneliga Chromatic Dragons, Doppelgangers och Astral Stalkers i släptåg, och Den Skimrande Staden gick under i eld och blod. Kejsaren blev Desintegrate:ad, men rollpersonerna lyckades undsätta hans båda döttrar och fly staden med lillprinsessan. Den äldre prinsessan flydde med sin make, kungen av Kaherne, väl medveten om att kejsarkronan hon åtrådde fanns i händerna på Livia, Vavvas rollperson. Allt är alltså upplagt för feta och intressanta intriger när kampanjer fortsätter (vi varvar den med Star Wars Saga och mer D&D), men det hindrade mig inte från att slänga in lite extrem D&D-epik så här i den första finalen. Spelarna verkade mycket nöjda.
Det stora problemet med D&Ds system för mig, visade det sig, var inte att systemet i sig förhindrade stämningen jag ville uppnå. (Åtminstone har det inte gjort det -än-, jag tror det kommer göra det förr eller senare). Snarare var haken att övermäktiga skurkar, såsom lischen Sobek-Heru, verkligen var fullständigt obesegerliga. I Eon som jag är van vid fungerar systemet ändå så att rollpersonerna -alltid- har en chans; skurken kan överskatta sin förmåga och begå fatala misstag, och rollpersonerna kan utnyttja situationer till sin fördel på olika sätt. Även mot verkligt överlägsna motståndare har mina spelares rollpersoner i Eon somehow en...chans. Men i D&D slogs jag av hur totalt och fullständigt omöjligt det var för dem, eller några på deras level öht, att rå på Sobek-Heru. Jag hade inte väntat mig det, och jag vet inte om jag tycker om det alls.
I övrigt har jag kanske tappat sugen lite för D&D, dock - mest på grund av att jag stötte på Star Wars Saga, ett D20-system som funkar mycket bättre, gör upp med mycket av det jag stör mig på i D&D, och i allmänhet tilltalar mig mycket mer.
- Ymir, redogör lite kort