Nekromanti Dungeons & Dragons, helt oinvigd

[Ymir]

Re: Jodå, det bidde episkt så det förslog

Dess första del avslutades med buller och bång, då alla intrigerande parter utom rollpersonerna bortsåg från ett yttre hot som ruvade vid händelsehorisonten. Ett spöke från det förflutna i form av en silverdrake en forntida kejsare hade förrått återvände från en annan dimension i form av en förbannad dracolich, med oräkneliga Chromatic Dragons, Doppelgangers och Astral Stalkers i släptåg, och Den Skimrande Staden gick under i eld och blod. Kejsaren blev Desintegrate:ad, men rollpersonerna lyckades undsätta hans båda döttrar och fly staden med lillprinsessan. Den äldre prinsessan flydde med sin make, kungen av Kaherne, väl medveten om att kejsarkronan hon åtrådde fanns i händerna på Livia, Vavvas rollperson. Allt är alltså upplagt för feta och intressanta intriger när kampanjer fortsätter (vi varvar den med Star Wars Saga och mer D&D), men det hindrade mig inte från att slänga in lite extrem D&D-epik så här i den första finalen. Spelarna verkade mycket nöjda.

Det stora problemet med D&Ds system för mig, visade det sig, var inte att systemet i sig förhindrade stämningen jag ville uppnå. (Åtminstone har det inte gjort det -än-, jag tror det kommer göra det förr eller senare). Snarare var haken att övermäktiga skurkar, såsom lischen Sobek-Heru, verkligen var fullständigt obesegerliga. I Eon som jag är van vid fungerar systemet ändå så att rollpersonerna -alltid- har en chans; skurken kan överskatta sin förmåga och begå fatala misstag, och rollpersonerna kan utnyttja situationer till sin fördel på olika sätt. Även mot verkligt överlägsna motståndare har mina spelares rollpersoner i Eon somehow en...chans. Men i D&D slogs jag av hur totalt och fullständigt omöjligt det var för dem, eller några på deras level öht, att rå på Sobek-Heru. Jag hade inte väntat mig det, och jag vet inte om jag tycker om det alls.

I övrigt har jag kanske tappat sugen lite för D&D, dock - mest på grund av att jag stötte på Star Wars Saga, ett D20-system som funkar mycket bättre, gör upp med mycket av det jag stör mig på i D&D, och i allmänhet tilltalar mig mycket mer.

- Ymir, redogör lite kort

 

[Eksem]

Ja det finns brister, som den ojämna utvecklingskurvan om man jämför fighterbaserade klasser med spellcasters; men D&D är det enda spel jag vet som faktiskt har balans alls.

 

[Organ]

Visst går det att spela rena deckaräventyr eller sociala intrigspel också med D&D, men regelsystemet ger dig i princip ingen hjälp alls.

Fast det är inte sämre på det än det DoD som sölvebring annars spelar. Bara för att D&D tillhör den stora kategori spel som inte har några karaktärsgestaltande regler så betyder det inte att det inte går att låter sig göras. Jag tycker att du överdriver mer än en smula när du säger att D&D varken är avsett för eller ens lämpligt för annat än grottröj.

/Anders

 

[Organ]

Jag vill bara påpeka att det inte är någon större skillnad mellan v3 och v3.5. Det går alldeles utmärkt att t.ex. spela den ena versionen och använda äventyr avsett för den andra utan att behöva konvertera.

/Anders

 

[Organ]

Hur utförligt kan man spela den versionen med bara core-boken?

Som redan påpekats så finns det tre core-böcker. Som det också påpekats så måste du inte ha alla tre för att kunna spela. Så du ska inte låta dig skrämmas av sådant som att de tre tillsammans innehåller 900 sidor regler då du på sin höjd behöver max hälften för att kunna spela. Faktum är att det enda du MÅSTE ha för att kunna spela är core-bok 1, då den innehåller själva regelsystemet, resten är bara "bra-att-ha"-pryttlar.

Om du är intresserad av D&D så tycker jag även du ska kolla in denna länken.

/Anders

 

[Eksem]

Nu tycker jag ju inte att DoD är särskilt bra på någonting alls, och jag överdriver definitivt för att få fram en poäng.

 

[Arfert]

det finns en gratis-PDF. Det som kostar pengar är en riktig bok. Och dessutom en SNYGG riktig bok.

 

[Necross]

Re: Jodå, det bidde episkt så det förslog

I övrigt har jag kanske tappat sugen lite för D&D, dock - mest på grund av att jag stötte på Star Wars Saga, ett D20-system som funkar mycket bättre, gör upp med mycket av det jag stör mig på i D&D, och i allmänhet tilltalar mig mycket mer.

Håller verkligen med om detta - tyvärr vet jag inte hur mycket av Saga som hänger med till D&D 4E. Ser mörkt ut.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Jodå, det bidde episkt så det förslog

Gör det? Talent Trees verkar vara grunden för alla klasser, och sättet de hanterar såväl färdigheter som försvar på verkar vara samma. De har väl mer eller mindre sagt att SW Saga, tillsammans med Book of Nine Swords, var en försmak inför designen i 4e?

 

[krank]

Återigen ser man ju dataspelens direkta avspegling och med tanke på att det du just sagt ungefär känns lika lätt som att klicka runt sin cleric i t.ex. gamla Baldurs Gate så känner jag mig lugn inför den biten.

Inte så konstigt. Baldur's Gate byggde sitt system på gamla AD&D, som är föregångaren till D&D3e...

Det finns en hög datorspel som bygger poå AD&D/d20/D&D-systemen. Baldurs Gate 1 och 2 med Tales of the Sword Coast är ju exempel, likaså Neverwinter Nights och, vad jag förstår, även Star Wars: Knight of the Old Republic.

Levels, classes, alignments och annat man måste skita i om man vill spela sin roll ordentlgit, men å andra sidan har de flesta spel vansinnigheter för sig; och D&D är ju som någon sagt faktiskt bäst på vad det håller på med: Grottröj i olika skalor.

 

[Pom]

Dupering i D&D

Jag upplevde en stor skillnad mellan att faktiskt använda reglerna i Artesia för att styra utfallet när jag försökte dupera folk; jämfört med när jag spelat D&D. Att det faktiskt fanns stöd för att utfallet blev olika beroende på om jag använde skönhet, sex eller hot för att få min vilja igenom. Det har jag aldrig upplevt i D&D.

Jag skall inte underkänna din upplevelse. Men eftersom tråden handlar om konsumentinformation vill jag bara nämna hur D&D skiljer på effekterna av olika sorters dupering.

Prata omkull någon snabbt (Bluff): har bara effekt en kort stund innan offret genomskådar det hela.

Prata omkull någon metodiskt (Diplomacy): tar en stund, men förändrar varaktigt offrets inställning.

Hota (Intimidate): förändrar offrets inställning så länge man är på plats, men sedan ändrar sig offret snabbt.

Sex: grundreglerna har inget system för sex, utöver universalregeln: "+2 i bonus om du har en fördel".

Skönhet (Charisma): gör det lättare att lyckas med samtliga ovannämnda metoder.

 

[Necross]

Re: Jodå, det bidde episkt så det förslog

Ok, men det verkar inte bli som jag trodde, dvs en D&D-version av Saga-systemet, utan mycket annat random lull-lull också, teleporterande alver, förmågor som man kan använda "once per encounter" och "clearly defined roles" (som jag själv inte fattar poängen med - ska starta en ny tråd om detta).

 

[solvebring]

Ja, då får man ju hoppas att man hinner med. För jag måste beställa via nätet, det finns ingen butik i närheten.

 

[solvebring]

Inte så konstigt. Baldur's Gate byggde sitt system på gamla AD&D, som är föregångaren till D&D3e...

Det finns en hög datorspel som bygger poå AD&D/d20/D&D-systemen. Baldurs Gate 1 och 2 med Tales of the Sword Coast är ju exempel, likaså Neverwinter Nights och, vad jag förstår, även Star Wars: Knight of the Old Republic.

Ja, det är ju just det jag själv syftade på.

 

[solvebring]

Okej. Ja, jag får väl se om det blir v 3.5 eller om det blir version 4.
T.ex. Gamers Vault har slut på de flesta core-böckerna, eller rättare sagt är det i sin tur slut hos deras leverantör.

 

[Bjorn]

SRD:n

Nu har kanske någon redan sagt detta men ändå...

Vill du bilda dig en bättre uppfattning rekomenderar jag dig starkt att kolla in "System Reference Document" till 3.5 som finns alldeles lagligt på nätet då D20 är s.k. open gaming content.

Kan ju säga från min egen kampanj jag har varit SL för att jag i stort sett klarat mig med denna till typ 95%. Nån gång då och då vill man kolla nån tabell i DMG men mer än så är det inte.

Finns bland annat här:
http://www.andargor.com/

/Bjorn

 

[Necross]

3.5-grejerna fanns nästan gratis på ebay sist jag kollade. Själv går jag och grämer mig för att jag inte sålde mina på Gothcon-auktionen, där man kan få fantasisummor för vad som helst.

 

[Eksem]

Re: Dupering i D&D

Alltså väldigt lite stöd, jämfört med spel som BW, TSOY och HQ; och t.o.m. det traditionella Artesia har bättre stöd. Som jag skrev.

 

[Pom]

Enkätartat svar

Du har fått rätt många svar nu och är nog inte hjälpt av så många fler. Se därför detta inlägg som en betingad reflex av en som stortrivs med D&D.

* Vilken version är bäst, och varför är den så bra?

Fourth Edition (4E) som kommer i sommar verkar vara bäst. Det är som du skriver bisarrt att rekommendera ett spel som man inte har läst och som inte finns att få tag på, men det här är ett specialfall:
- Som nämnts någonstans i tråden har WotC mycket metodiskt läckt stora delar av systemet sedan förra sommaren. Tusentals D&D-are, många ännu rabiatera än jag, har debatterat varje bokstav i läckorna och gjort minutiösa sammanställningar. Det finns flera protoregelböcker här och var på nätet av den typen.
- WotC gav i slutet av förra året ut två förhandstittsböcker där designmål, övergripande redogörelser och en del exempel på hur 4E kommer att te sig togs upp.
- WotC nämnde tidigt flera existerande produkter som testballonger för 4E (Book of Nine Swords och Star Wars Saga Edition).

För mig verkar D&D 4E bättre än D&D 3.5 på de två områden jag tycker D&D 3.5 är dåligt: dels är det omständligt att konstruera erfarna SLP och dels förutsätter erfarenhetsreglerna att rollpersonerna i jämn takt skaffar bättre och bättre magiska föremål.
Mycket annat verkar än mer finslipat och spelglädjefyllt, men detta är för mig huvudpunkterna.


* Hur utförligt kan man spela den versionen med bara core-boken?
Som nämnts är core-boken uppdelad i tre: Player's Handbook (det mesta av regelkärnan samt allt som spelare utan spoilerrisk kan känna till om hur verkligheten är beskaffad), Dungeon Master's Guide (erfarenhetsreglerna, magiska föremål, samt allt som spelledaren behöver känna till för att kunna spelleda), Monster Manual (Monstersamling samt regler för att göra nya monster).
Den enda ytterligare regelbok jag har haft nytta av genom åren är Epic Level Handbook: regler för ultramäktiga rollpersoner, spellendande av dylika, samt vilka monster och skatter sådana filurer finner relevanta.
Annars tycker jag man skall låta bli extraböckerna. De är ibland sämre balanserade än grundreglerna, men framför allt bildar de med tiden en skog av undantag som kan ge oväntade synergieffekter som pajar balansen.


* Är d20 enkelt eller svårt vad det kommer till de olika momenten som finns i D&D, t.ex. handlingsslag, tävlingsslag etc?
Jag håller med om beskrivningen enkla grundmoment med många frivilliga undantag.
De flesta undantagen är i sig mycket enkla (under omständighet X kan du göra Y). Några är krångliga. För spelaren är det sällan problem, eftersom den egna rollpersonens undantag handlar om aktiva val som spelaren gjort för att forma rollpersonen efter sina preferenser. För spelledaren (kalla Dungeon Master, DM) kan det vara krångligare eftersom det är mer att hålla reda på. Böckerna är dock väl indexerade.



* Är regelverket i övrigt svårt, t.ex. Strid, Magi etc?
Lätt (förutom brottningsreglerna). Men man kan som spelare lägga sig på den svårighetsnivå som känns roligast. Vill man går fram till fi och slå på honom tills han dör kan man göra det. Vill man använda mer komplicerade metoder kan man göra det. Ju fler komplikationer, desto mer att hålla reda på, men desto fler möjligheter.
Stridssystemet bygger på att man använder något slags figurer och ett rutad slagfält. Det har spelteknisk betydelse hur folk står och rör sig i förhållande till varandra. Använder man inga figurer alls blir en del av reglerna helt beroende av spelledarens minne och välvilja.


* Är det engelska språket som förekommer i D&D överdrivet svårt, eller är det välkommen för en som talar och skriver flytande engelska på en normalgod nivå?
Tydliga och utförliga texter, bra index och ordlista, logiskt upplägg, få språkfel. Inga problem för dig.



* Är det ett spel som är svårt att komma igång med, och senare komma in i?
Jag vet faktiskt inte; det beror på vilken tradition man kommer från. Har man spelat traditionella rollspel tidigare är det nog inga problem alls. Är man komplett rollspelsnovis kan man skrämmas av textmassorna. Men har man spelat datorspel som dem som nämnts på annat håll i tråden, känner man igen sig.


Lite allmänna beskrivningar av spelatmosfären:
- Rollpersonerna är mycket mäktiga och systemet är avpassat för att beskriva sådan. Det är lätt att göra dugliga rollpersoner och svårt att göra odugliga. Alla rollpersoner är avpassade för att klara sig bra i actionäventyr. Det är mycket lättare att göra en actionhjälte i spelet än att göra en erfaren bibliotekarie (åtminstone om man inte vill att bibliotekarien skall kunna överleva flera svärdshugg).

Under sin karriär från level 1 till level 20 passerar de grovt genom följande stadier:

1: Vanlig människa (i nivå med vältränad idrottsman, smart forskare, realistisk elitsoldat)

2: Orealistisk människa (actionTV-seriehjälte som nominellt är vanlig människa). Här behöver man inte vara rädd för ens en grupp vanliga beväpnade människor om de inte använder någon listig taktik.

3: Total övermänniska (Batman, fantasyTV-seriehjälte som är uttalat bättre än alla andra människor). Här kan ingenting naturligt som någonsin funnits på jorden omedelbart kan döda en (inklusive höga fall, lavasprut, tyrannosaurusar).

4: Utspejsad animehjälte/superhjälte

Över level 20 behövs den där extraboken Epic Level Handbook och där är det mytologiskt superhjälteri som gäller.


- Skadesystemet är en abstrakt pöl med hit points. Om man så bara har 1 hp kvar agerar man helt obehindrat. Vid 0 hp ramlar man ihop och vid negativa hp blir man medvetslös och dör mycket snart. I strid kan man påverka fienders handlingsutrymme på en massa sätt (hålla fast, finta, avväpna, slå omkull, knuffa iväg...) men man kan inte ens med tursamma träffar skada någon enskild kroppsdel.


- Magi lyckas alltid. Däremot kan målet ibland undvika effekten. Magi är mäktigt och pålitligt. Artillerimagi, osynlighet, flygförmåga, illusioner, är lätta att lära sig för rätt oerfarna magiker, så konventionella medeltida miljöer är inga utmanande miljöer för D&D-äventyrare.


- Det är förstås på intet vis begränsat till grottröj miljömässigt. Min mest långlivade kampanj var en renodlad stadskampanj med enstaka utflykter till vildmark och andra dimensioner. Men det är ett traditionellt rollspel där man spelar hjältar och där det finns en spelledare som använder regler, kartor och tärningar.

Edit: tog bort en väl onödig delsats.

 

[Pom]

Re: Dupering i D&D

Alltså väldigt lite stöd, jämfört med spel som BW, TSOY och HQ; och t.o.m. det traditionella Artesia har bättre stöd. Som jag skrev.

Nej, du skrev att du aldrig hade upplevt att D&D hade stöd för olika utfall beroende på vilken metod som användes. Därav mitt inlägg. Att det finns bättre stöd i spelen du nämner kan jag gott tänka mig.