Nekromanti En dåres försvarstal!

[Magnus Seter]

Ge karaktären ett känsloliv.

Sen så kanske det inte är rimligt att man gör det hela tiden, och vissa rollspel lämpar sig säkert bättre för det än andra, men jag tror absolut att det är en användbar teknik om man vill försöka motverka den sexism som man själv kanske omedvetet åstadkommer.

/Recca som hade ganska svårt att svara på frågan, vilket är lite oroväckande. o.o

Det jag tycker är svårt med din beskrivning är att den, i min mening, beskriver både manliga och kvinnliga SLP. De flesta SLP i mina kampanjer har inga andra funktioner förutom att interagera med RP, och det gäller män som kvinnor. När de är off-screen så finns de inte. De har så att säga uppfyllt sin funktion.

Att gripa efter stereotyper är en fullt rimlig reaktion om man som jag spelleder en kampanj där spelarna kan gå fram till vem som helst i en stad på 150 000 invånare och fråga vad de gör och vad de heter. Eller i Kingmaker-kampanjen, där spelarna styr ett kungadöme. Oavsett kön måste av nödvändighet många av mina SLP bli förenklade stereotyper, dels för att jag ska hinna gestalta dem när så krävs med superkort varsel och dels för att spelarna ska ha en chans att komma ihåg dem, att skilja på dem.

Det enklaste jag kan göra är nog att bestämma egenskaperna först och sedan slumpa fram kön. Eller strunta i att bestämma eller ange personen kön, innan någon frågar.

Men att strunta i stereotyper, det skulle jag nog inte klara av.

/M

 

[Klaatu]

Hej, igen alla. Nu har det gått några månader sedan jag startade denna tråd och nu när stormen har lagt sig tänkte jag berätta vad som hänt sedan sist. Jag kan nu för tiden inte skriva en karaktär utan att tänka på att hålla någon sorts könsneutralitet. Frågor som dessa plågar mig:
- Kan denna onda boss vara en kvinna?
- Måste denna karaktär vara en man?
- Är denna kvinnliga karaktär för sexig?
- Vad kan jag skriva för att balansera upp de båda könen?
- Är denna karaktär för stereotyp, vad kan du hitta på för göra den lite speciell?
O.s.v.

Det känns som om jag förlorat något av min "oskuld" när jag skriver karaktärer. Det känns som om allt måste vara lite lagom annars så får man bannor (OBS! Att bara för att jag tänker så betyder det inte att det är så). Kanske är det någon sorts ofrivillig mognad som håller på att "transformera" min hjärna. Detta känns skitkonstigt då jag aldrig har ansett mig vara någon sorts mansgris, tvärt om har jag flera gånger (främst inom yrkeslivet) ställt mig i obehagliga situationer för att hjälpa det andra könet. Inte för att jag ser mig själv som någon sorts riddare i nöden utan för att det har varit rätt och rättvist. Vad jag försöker säga är att jag försöker att skriva mina karaktärer (främst de kvinnliga) lite mer ostereotypa. Man behöver ju faktiskt inte skapa Ellen Ripley-karaktärer (från Alien-filmerna) bara för att man skriver om starka kvinnor. Styrka är ju så mycket mer än stora muskler. Se bara på mitt tävlingsbidrag "Kolflagornas Kastell" till Fria Ligans Svavelvinter-scenariotävling. I det scenariot finns det sex karaktärer, hälften män och hälften kvinnor och ingen av kvinnorna är hjälplösa våp eller übersexiga babes. Detta skulle nästan vara helt otänkbart för bara ett halvår sedan. Så Åsa Roos, jag vet inte om du lyckades i ditt uppsåt men din recension har i alla fall förändrat mitt sätt att skriva. Om det är till det bättre återstår att se.

 

[Telash]

Det känns som om allt måste vara lite lagom annars så får man bannor

Äh, bannor får man nog vilket som. Tycker helt klart du ska göra de du vill. Även om det skulle vara översexuella tvillingar som är pamela-kopior, ripley eller mona sahlin. Poängen är väl snarare att man inte ska falla in i kvinnliga stereotyper av ren vana utan att tänka till vad man faktiskt vill ha innan.

EDIT: Inget fel på stereotyper heller. De finns där för att spara tid.

 

[EvilSpook]

Frågor som dessa plågar mig:
- Kan denna onda boss vara en kvinna?
- Måste denna karaktär vara en man?
- Är denna kvinnliga karaktär för sexig?
- Vad kan jag skriva för att balansera upp de båda könen?
- Är denna karaktär för stereotyp, vad kan du hitta på för göra den lite speciell?
O.s.v.

Tänkte förgylla ditt lie med ytterligare lite frågor att ta med dig:

- Vilken etnicitet, eller etniska särdrag har karaktären? Vad motsvarar det i verkligheten? Vilka av mina fördomar beror det på? Vilka riktiga etniciteter har jag exkluderat från min illustration? Varför har jag gjort det?

- Vilken åldersgrupp tillhör karaktären? Finns det något som tvingar mig att gestalata karaktären i denna åldersgrupp? Vilka andra grupper har jag exkluderat och vad beror det på?

- Har karaktären funktionshinder (Såväl synliga som osynliga)? Varför är det så? Ger mina illustrationer en representativ bild av funktionshindrade?

- Vilken samhällsklass har karaktären? Varför är det så? Hur matchar det vårt samhälles klassstruktur? Vilka grupper exkluderar jag och varför? Hur porträtterar jag dessa klasser?

- Vilken religion har karaktären? Vilken religion/typ av religion motsvarar det i vår värld? Varför har jag valt att porträttera denna religion? Vilka religioner har jag exkluderat och varför?

Får du till dessa frågeställningar också så tror jag du ligger riktigt bra till på rättviseskalan.

Lycka till!


//EvilSpook

 

[Arfert]

Du är stygg, du..

 

[Arfert]

Tips är att du skriver karaktärerna som vanligt, sen byter du plats på några stycken av dem.. kvinna blir man och vice versa.. Ripley-tricket. Och vips har man ett intressantare persongalleri. Kanske.

 

[Troberg]

Tänkte förgylla ditt lie med ytterligare lite frågor att ta med dig:

- Vilken etnicitet, eller etniska särdrag har karaktären? Vad motsvarar det i verkligheten? Vilka av mina fördomar beror det på? Vilka riktiga etniciteter har jag exkluderat från min illustration? Varför har jag gjort det?

- Vilken åldersgrupp tillhör karaktären? Finns det något som tvingar mig att gestalata karaktären i denna åldersgrupp? Vilka andra grupper har jag exkluderat och vad beror det på?

- Har karaktären funktionshinder (Såväl synliga som osynliga)? Varför är det så? Ger mina illustrationer en representativ bild av funktionshindrade?

- Vilken samhällsklass har karaktären? Varför är det så? Hur matchar det vårt samhälles klassstruktur? Vilka grupper exkluderar jag och varför? Hur porträtterar jag dessa klasser?

- Vilken religion har karaktären? Vilken religion/typ av religion motsvarar det i vår värld? Varför har jag valt att porträttera denna religion? Vilka religioner har jag exkluderat och varför?

Får du till dessa frågeställningar också så tror jag du ligger riktigt bra till på rättviseskalan.

Du missade:

* Sexuell läggning;
* Övervikt;
* Politisk övertygelse;
* Kulturell subgrupp;
* Yrke;
* Skostorlek.

Kör på att göra varje karaktär minnesvärd och unik. Det är det enda som är viktigt i rollspel. Orättvisor är bara bra rollspelsbränsle, rätt hanterade.

 

[solvebring]

Hej, igen alla. Nu har det gått några månader sedan jag startade denna tråd och nu när stormen har lagt sig tänkte jag berätta vad som hänt sedan sist. Jag kan nu för tiden inte skriva en karaktär utan att tänka på att hålla någon sorts könsneutralitet. Frågor som dessa plågar mig:
- Kan denna onda boss vara en kvinna?
- Måste denna karaktär vara en man?
- Är denna kvinnliga karaktär för sexig?
- Vad kan jag skriva för att balansera upp de båda könen?
- Är denna karaktär för stereotyp, vad kan du hitta på för göra den lite speciell?
O.s.v.

Det känns som om jag förlorat något av min "oskuld" när jag skriver karaktärer. Det känns som om allt måste vara lite lagom annars så får man bannor (OBS! Att bara för att jag tänker så betyder det inte att det är så). Kanske är det någon sorts ofrivillig mognad som håller på att "transformera" min hjärna. Detta känns skitkonstigt då jag aldrig har ansett mig vara någon sorts mansgris, tvärt om har jag flera gånger (främst inom yrkeslivet) ställt mig i obehagliga situationer för att hjälpa det andra könet. Inte för att jag ser mig själv som någon sorts riddare i nöden utan för att det har varit rätt och rättvist. Vad jag försöker säga är att jag försöker att skriva mina karaktärer (främst de kvinnliga) lite mer ostereotypa. Man behöver ju faktiskt inte skapa Ellen Ripley-karaktärer (från Alien-filmerna) bara för att man skriver om starka kvinnor. Styrka är ju så mycket mer än stora muskler. Se bara på mitt tävlingsbidrag "Kolflagornas Kastell" till Fria Ligans Svavelvinter-scenariotävling. I det scenariot finns det sex karaktärer, hälften män och hälften kvinnor och ingen av kvinnorna är hjälplösa våp eller übersexiga babes. Detta skulle nästan vara helt otänkbart för bara ett halvår sedan. Så Åsa Roos, jag vet inte om du lyckades i ditt uppsåt men din recension har i alla fall förändrat mitt sätt att skriva. Om det är till det bättre återstår att se.

Tycker det här låter som en förbannat bra utveckling! Samtidigt är jag nog inne på Telash spår. Alltså, skapa det du vill skapa, i första hand. Huvudsaken är, tycker jag, att man är medveten och vet vilka val man gör och vilka effekter man skapar.

/solvebring som också gillar stereotyper, de går att utnyttja på många olika sätt. De är inte enbart negativa, utan kan vara lika bra som dåliga.

 

[krank]

Orättvisor är bara bra rollspelsbränsle, rätt hanterade.

Ja, alltså, diskussionen handlar ju inte om hur det ser ut in-game (där kan orättvisor - rätt och medvetet hanterade vara bra rollspelsbränsle). Utan om hur man som författare gestaltar det hela.

Det finns en skillnad mellan att skildra en sexistisk värld och att skildra en värld på ett sexistiskt sätt, så att säga.

Själv tycker jag nog att det finns en poäng i att fundera över såna här saker; t.ex. om man upptäcker att man - utan att tänka på det - råkat göra en värld där alla hjältar är vita män, alla skurkar har krokiga näsor och alla kvinnor enbart beskrivs utefter huruvida de för en manlig heterosexuell blick uppfattas som vackra eller inte... (Och nu säger jag inte att detta gäller trådstartaren; det är bara ett exempel, Helge)

...då tror jag att ens äventyr generellt mår bra av att man tänker efter lite mer.

Begränsningar föder kreativitet. Jag tror (och upplever själv) att det kan vara oerhört kreativt att välja att anta de utmaningar det innebär att skriva mindre stereotypt och så vidare. Jag säger inte "använd inte stereotyper", jag säger "skriv inte som om fördomar om kön/hudfärg/folkgrupp/sexualitet/etc faktiskt stämmer i alla sammanhang, och fundera på hur man kan få till lite bättre representation av grupper som i vanliga fall är osynliga eller är taskigt/passivt skildrade".

 

[krank]

Frågor som dessa plågar mig:
- Kan denna onda boss vara en kvinna?
- Måste denna karaktär vara en man?
- Är denna kvinnliga karaktär för sexig?
- Vad kan jag skriva för att balansera upp de båda könen?
- Är denna karaktär för stereotyp, vad kan du hitta på för göra den lite speciell?
O.s.v.

Det känns som om jag förlorat något av min "oskuld" när jag skriver karaktärer. Det känns som om allt måste vara lite lagom annars så får man bannor (OBS! Att bara för att jag tänker så betyder det inte att det är så). Kanske är det någon sorts ofrivillig mognad som håller på att "transformera" min hjärna. Detta känns skitkonstigt då jag aldrig har ansett mig vara någon sorts mansgris, tvärt om har jag flera gånger (främst inom yrkeslivet) ställt mig i obehagliga situationer för att hjälpa det andra könet. Inte för att jag ser mig själv som någon sorts riddare i nöden utan för att det har varit rätt och rättvist. Vad jag försöker säga är att jag försöker att skriva mina karaktärer (främst de kvinnliga) lite mer ostereotypa. Man behöver ju faktiskt inte skapa Ellen Ripley-karaktärer (från Alien-filmerna) bara för att man skriver om starka kvinnor. Styrka är ju så mycket mer än stora muskler. Se bara på mitt tävlingsbidrag "Kolflagornas Kastell" till Fria Ligans Svavelvinter-scenariotävling. I det scenariot finns det sex karaktärer, hälften män och hälften kvinnor och ingen av kvinnorna är hjälplösa våp eller übersexiga babes. Detta skulle nästan vara helt otänkbart för bara ett halvår sedan. Så Åsa Roos, jag vet inte om du lyckades i ditt uppsåt men din recension har i alla fall förändrat mitt sätt att skriva. Om det är till det bättre återstår att se.

Jag tycker att det låter fantastiskt! SOm jag skrev i svaret till Troberg; begränsningar föder kreativitet. Jag tror definitivt att ens skrivande blir bättre av lite eftertanke och att man jobbar med representation och sådant.

Så jag vill mest hejja på och säga att det är bra, och du verkar vara inne på ett fint spår =)

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Kan känna igen mig i det du skriver, jag har upplevt något liknande under höstens arbete med äventyren till det kommande Morwhayle-spelet. Men precis som Krank tror jag inte att de måste vara av ondo - tvärtom. Att ifrågasätta sina skapelser och vända dem till något oväntat tror jag tvärtom gör dem bättre. Jag hade t ex i ett äventyr en ganska klassisk back story där två bröder slogs om samma kvinna. När jag tittade på den igen kändes historien lite mossig. Nu är upplägget annorlunda och, enligt mig, mer spännande.

För övrigt måste jag ju passa på att rekommendera alla att ta en närmare titt på Klaatus Svavelvinterscenario Kolflagornas kastell som nämns ovan. Finns här.

 

[Nässe]

Generöst inlägg!

Kul att läsa.

Nils

 

[Troberg]

Orättvisor är bara bra rollspelsbränsle, rätt hanterade.

Ja, alltså, diskussionen handlar ju inte om hur det ser ut in-game (där kan orättvisor - rätt och medvetet hanterade vara bra rollspelsbränsle). Utan om hur man som författare gestaltar det hela.

Det finns en skillnad mellan att skildra en sexistisk värld och att skildra en värld på ett sexistiskt sätt, så att säga.

Själv tycker jag nog att det finns en poäng i att fundera över såna här saker; t.ex. om man upptäcker att man - utan att tänka på det - råkat göra en värld där alla hjältar är vita män, alla skurkar har krokiga näsor och alla kvinnor enbart beskrivs utefter huruvida de för en manlig heterosexuell blick uppfattas som vackra eller inte... (Och nu säger jag inte att detta gäller trådstartaren; det är bara ett exempel, Helge)

...då tror jag att ens äventyr generellt mår bra av att man tänker efter lite mer.

Begränsningar föder kreativitet. Jag tror (och upplever själv) att det kan vara oerhört kreativt att välja att anta de utmaningar det innebär att skriva mindre stereotypt och så vidare. Jag säger inte "använd inte stereotyper", jag säger "skriv inte som om fördomar om kön/hudfärg/folkgrupp/sexualitet/etc faktiskt stämmer i alla sammanhang, och fundera på hur man kan få till lite bättre representation av grupper som i vanliga fall är osynliga eller är taskigt/passivt skildrade".

Fast följer du mitt andra råd om att "göra varje karaktär minnservärd och unik" så har du faktiskt redan undvikit de flesta av de fallgroparna.

I övrigt är jag mest försiktig med att inte dra in real world-fördomar i spelet (som i den tidigare orchdebatten).

 

[Cissi]

Jag tycker att det låter fantastiskt! SOm jag skrev i svaret till Troberg; begränsningar föder kreativitet. Jag tror definitivt att ens skrivande blir bättre av lite eftertanke och att man jobbar med representation och sådant.

Så jag vill mest hejja på och säga att det är bra, och du verkar vara inne på ett fint spår =)

Jag tycker det låter som ett väldigt trevligt sätt att skriva på... fast, jag tycker att sterotyper är mycket mer begränsande än att ge sina karaktärer spelrum över hela det mänskliga spektrat. Det är ju just det som är det fina med att fundera lite på sina karaktärer... det finns INGA begränsningar, ens karaktärer kan göra vad som helst utan att placeras i begränsande, stereotypa fack. Det tycker jag ger kreativitet.

 

[Recca]

Jag tycker att det låter fantastiskt! SOm jag skrev i svaret till Troberg; begränsningar föder kreativitet. Jag tror definitivt att ens skrivande blir bättre av lite eftertanke och att man jobbar med representation och sådant.

Så jag vill mest hejja på och säga att det är bra, och du verkar vara inne på ett fint spår =)

Jag tycker det låter som ett väldigt trevligt sätt att skriva på... fast, jag tycker att sterotyper är mycket mer begränsande än att ge sina karaktärer spelrum över hela det mänskliga spektrat. Det är ju just det som är det fina med att fundera lite på sina karaktärer... det finns INGA begränsningar, ens karaktärer kan göra vad som helst utan att placeras i begränsande, stereotypa fack. Det tycker jag ger kreativitet.

Medhåll!

 

[Vimes]

Får man vara så tråkig att man säger att vi alltid i kulturutövande (skrivande, rollspelande, whatever) reproducerar stereotyper? Att kulturell produktion kräver reproduktion?

Eller?

 

[Arfert]

Får man vara så tråkig att man säger att vi alltid i kulturutövande (skrivande, rollspelande, whatever) reproducerar stereotyper? Att kulturell produktion kräver reproduktion?

Eller?

Jag tror i alla fall att rollspelsäventyr mår bra av ganska många stereotyper.. (typ den fete värdshusvärdem, den onde rådgivaren till kungen, den sluga tjuven, den skickliga dvärgsmeden osv). För de ska spelas, inte avnjutas som litteratur. Stereotyper underlättar för alla inblandade. Lättare att avkoda, för att uttrycka sig semiotiskt, de är nästan som ett språk. Och lägger fokus på berättandet.

MEN:
Man måste veta att det är sereotyper. Och alla SLP kan inte vara stereotyper, då blir det trist.

 

[Recca]

Får man vara så tråkig att man säger att vi alltid i kulturutövande (skrivande, rollspelande, whatever) reproducerar stereotyper? Att kulturell produktion kräver reproduktion?

Eller?

Nej.

Eller jovisst. Det kan man väl få göra på samma sätt som man kan säga att alla människor är likadana egentligen, att det inte spelar någon roll att bry sig om livet för att döden ändå kommer förr eller senare och att jorden bara är ett gruskorn i universum och allt därför är meningslöst.

 

[Troberg]

Jag tror i alla fall att rollspelsäventyr mår bra av ganska många stereotyper.. (typ den fete värdshusvärdem, den onde rådgivaren till kungen, den sluga tjuven, den skickliga dvärgsmeden osv). För de ska spelas, inte avnjutas som litteratur. Stereotyper underlättar för alla inblandade. Lättare att avkoda, för att uttrycka sig semiotiskt, de är nästan som ett språk. Och lägger fokus på berättandet.

MEN:
Man måste veta att det är sereotyper. Och alla SLP kan inte vara stereotyper, då blir det trist.

Instämmer. Stereotyper är ett bra sätt att ge även den där personen som bara passerar i förbigående en chans att göra något intryck. Visst, om han visar sig få en större roll än väntat så får man väl bygga ut honom, men för att spelet ska funka och flyta så krävs det en del "spjutbärare".

 

[w176]

Jag tror i alla fall att rollspelsäventyr mår bra av ganska många stereotyper.. (typ den fete värdshusvärdem, den onde rådgivaren till kungen, den sluga tjuven, den skickliga dvärgsmeden osv). För de ska spelas, inte avnjutas som litteratur. Stereotyper underlättar för alla inblandade. Lättare att avkoda, för att uttrycka sig semiotiskt, de är nästan som ett språk. Och lägger fokus på berättandet.

MEN:
Man måste veta att det är sereotyper. Och alla SLP kan inte vara stereotyper, då blir det trist.

Instämmer. Stereotyper är ett bra sätt att ge även den där personen som bara passerar i förbigående en chans att göra något intryck. Visst, om han visar sig få en större roll än väntat så får man väl bygga ut honom, men för att spelet ska funka och flyta så krävs det en del "spjutbärare".

Men vill man undvika vissa typer av stereotyper (rasistiska och sexistiska) till exempel, så kan man undvika just den typen av stereotyper. Och se att göra de sterotyper man använder varierade.

Så att man både har manliga och kvinnliga feta värdshusvärdar. Och både vita, svarta och gula onda rådgivare till kungen.