Det är där jag får problem, om jag målar upp ett händelseförlopp som sen inte blir, då måste jag direkt backa i tiden till tidpunkten där det inte fungerade, vilket för mig blir både frustrerande och ibland förvirrande när det blir en massa alternativa tidslinjer som flyger runt. Då nöjer jag mig med ett "jag hugger" för det är ändå en stor risk att det inte är värt att beskriva något pga det händer inte!
En förhoppning eller ett resultat
- Thread starter Quadrante
- Start date
Där tycker vi olika helt enkelt, jag tycker själva kreativiteten och chansen att rollspels är belöning nog. Dessutom som jag sa gör det ju tärningsslaget mer spännandeJa, men i exempel två, om jag misslyckas, så var ju hela min beskrivning i onödan
Det håller jag med om!...och som sagt, ingen metod är objektivt bättre än den andra men den ena är mycket bättre för mig
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Det här är samma problem som jag upplever. Priset när slaget misslyckas blir på tok för högt, då känns ett misslyckat slag som att jag kastade bort tid och min energi på kreativitet som hade kunnat användas på ett bättre sätt. Så då faller jag in i "jag hugger" för allt annat kostar för mycket gentemot den eventuella vinsten.
Jag ser det inte som alternativa tidslinjer. Jag ser framför mig att RPn gör det jag säger han gör i samma ögonblick som jag säger att han försöker göra det. Sen hur det gick det vet man ju inte förrens det är avgjort.
Vad ser du framför dig när du säger din intention? Är inte det också nåt han faktiskt försöker?
Last edited:
Quadrante
Grisbonde
Summa summarum.
Två frågeställningar.
Vinner jag något på att beskriva. Ibland ja och ibland nej. Oftast handlar det om att bjuda in andra i sin egen föreställning.
Finns det en risk att man förlorar något. Ja, om man beskriver före och sedan inte får igenom denna beskrivning utan måste göra en ny. Nej om man beskriver efter eller om man lyckades med det man beskrev före.
Vad väger tyngst för de flesta? Risken att förlora något.
Två frågeställningar.
Vinner jag något på att beskriva. Ibland ja och ibland nej. Oftast handlar det om att bjuda in andra i sin egen föreställning.
Finns det en risk att man förlorar något. Ja, om man beskriver före och sedan inte får igenom denna beskrivning utan måste göra en ny. Nej om man beskriver efter eller om man lyckades med det man beskrev före.
Vad väger tyngst för de flesta? Risken att förlora något.
För mig väger den ökade inlevelsen och spänningen (vad som ger det är ju personligt) tyngre än ett eventuellt misslyckande.
"Intention" ska aldrig vara en serie handlingar, det ska vara ett slutresultat. Så nej, "intentionen" är inte inte något den försöker göra, det är något den försöker uppnå! Och däri skillnaden, beskriver jag sekvensen som leder fram till det tänkta resultatet innan jag slår så finns risken att det jag säger inte mejkar sense, särskilt om det är mer teatrala grejer som "...sliter ut vättens hjärta ur den livlösa kroppen och pekar mot BBE och säger 'Du står näst på tur!'", men där kommer vi ju in ganska mycket på spelstil och hur filmiskt en vill ha det, och så vill jag ha det! Även tillbaka till exemplet med kristallkronan och vinkastandet så blir ett misslyckat resultat efter den harangen bara drygt, och någonstans måste det nästan bli ett "...men när du ska göra X så händer istället Y" från spelledaren någonstans.
Det handlar också lite om screen time per spelare. Lyvkat/misslyckat-alternativen reglerar i FitM lite vem som får prata när och snabbar upp händelseförloppet lite iom varje handling inte måste beskrivas så djupt när den misslyckas vilket ger utrymme att faktiskt bre ut sig lite vid lyckade resultat. Om varje handling kommer med en cool beskrivning kommer vi i min grupp snart tröttna ("bli utmattade", det är ju jobbigt att beskriva saker på löpande band!) och sakta glida tillbaka till ett "jag hugger snett ovanifrån mot halsen"-agerande (som för mig är lika tråkigt och betydelselöst som "jag hugger").
...och mer till spelstil så tänker jag att det är mycket beroende av vilken spelupplevelse och spelstil vi är ute efter. Om det är extremexemplet "strid i DND4" så är beskrivningarna inte alls viktiga för mig, det är en taktisk utmaning som ger mig tillräckligt med stimulans och glädje även utan att leva mig in i rollisen (jag lever mig istället in i system och situation där, agerar taktiskt etc), då kör jag gärna utan FitM pga beskrivningarna mest är i vägen. Men om det mer handlar om vad rollisarna tänker och känner (kanske typ Apocalypse World eller något) så är FitM lysande iom jag kan slänga in inre monologer, dialog med andra RP/SLP och grejer som bygger på dramat i samband med att handlingen löper på, en sån grej blir ju verkligen konstig om den beskrivs i förväg!
Quadrante
Grisbonde
Det behövs få om ens några regler för att få folk att beskriva om det man säger verkligen händer. (Tror i och för sig att hela den här diskussionen skulle vara intressantare och mer nyanserad om den inte hemföll att handla om strid, särskilt inte pingpongbeskriven strid).
Fast varför ska inte misslyckade få lika mycket utrymme? Jag kan tycka att det är minst lika intressant.
Ja, det är bara det att strid är ett så enkelt exempel
Annars landar det ju lite i gränslandet mellan diskussionen "handlingsresolution VS konfliktresolution", vilket också är en spännande fråga
Tangerande det och för mig personligen: Om vi hanterar handlingar en och en ganska högupplöst så ja, beskriv innan. Om vi hanterar konflikter med lägre upplösning i stil med "jag vill ta mig in i fortet" eller "jag vill övertyga Allan om att det visst är en bra idé att vi gifter oss" så beskriver jag gärna efter slumpen har sagt sitt.Bra fråga! Det brukar ju handla om att när det går bra så har spelaren berättarmakten, när det går dåligt spelledaren berättarmakten. I typ pbta-spelen innebär ju ett misslyckande nästan alltid att SL ska hitta på någon relaterad eller orelaterad konsekvens av handlingen, så där kommer det in regelstyrt, men det är ju inte fallet i alla spel. Det är en konvention som absolut går att utmana!
Varför skulle inte en detta vara lika mycket en intention/avsikt "Jag vill ta ett steg innanför garden och tacklar svartalfen ur balans samtidigt som jag svingar yxan i en vid båge rätt in i halsen på den!" som detta "Jag vill hugga huvudet av svartalfen!
Båda handlar om vad man har för intention/avsikt ska hända. Skillnaden är ju bara att du också vill att spelaren ska beskriva slutresultat inte spelledaren.
Varför skulle detta mejka sense?
"Jag tar ett steg innanför garden och tacklar svartalfen ur balans samtidigt som jag svingar yxan i en vid båge rätt in i halsen på den!"
Men detta inte göra det ?
"Jag vill ta ett steg innanför garden och tacklar svartalfen ur balans samtidigt som jag svingar yxan i en vid båge rätt in i halsen på den!"
Båda sakerna beskrivs som det sker i realtid. Att nåt inte mejkar sense beror ju på hur du formulerar dig.
Sen undrar jag fortfarande vad din rollperson gör när du säger detta?
"Jag vill hugga huvudet av svartalfen!
Är det nåt han tänker eller gör eller är det nånting som sker utanför spelet?
Last edited:
Det är ju också lite konstigt, varför är det logiskt att spelaren har berättarmakten när det går bra men inte dåligt? För mig funkar det inte alls bra om man försöker skapa inlevelse (vilket man såklart inte behöver göra).
Last edited:
För mig är det stor skillnad, men det handlar nog om att jag är lite fast i konventioner från en viss typ av spel
Nu pratar jag bara om min personliga bild och det finns massa andra som är rätt:
En intention ska vara ett slutresultat men aldrig vägen dit. Detta för att många regelsystem har grejer som påverkar mellan slump och beskrivning, typ såhär:
Intention - Slump - Påverkan utfall - Beskrivning utfall.
Om vi fortsätter med strid som exempel så kan det bli:
"Jag vill slå ihjäl draken" - "Träffar men gör inte tillräcklig skada för att dräpa fanskapet och till på köpet gick mitt svärd sönder" - "Utfallet blir en skadad drake och ett trasigt svärd" - *Beskrivning av hur jag gör illa draken och svärdet går sönder*
Intentionen är mindre detaljerad än den faktiska kedjan av händelser och handlingar som leder dit, vill jag så kanske det till och med är en "slumphändelse" som skadar draken ("En stalaktit som lossnat av att jag av misstag högg svärdet rakt in i stenväggen och hade sönder det faller ner från taket och landar på drakens svans!")
Jag tänker nog lite som jag gör när jag boxas, typ "jag ska gå fram och se hur motståndaren reagerar och beroende på det vill jag få in en träff". Hur den träffen sen sker eller inte sker beror ju på en massa saker, ibland kanske bara min motståndare backar.
Jag tror att tanken från början är att misslyckanden som regel beror på saker utom rollisens kontroll och att det är mindre roligt att berätta dåliga saker som händer ens karaktär än att berätta bra, men det är som sagt en konvention som kan utmanas!
Sen finns det som sagt en regelmässig poäng som driver storyn i många spel, men det gör det ju inte allmängiltigt.
Christoffer
It's all pig.
Skulle säga att det har hundra procent att göra med vilket spel och hur resten hänger samman.