En förhoppning eller ett resultat

[Genesis]

Dessutom måste man ju ha med någon form av beskrivning av hur du skadar trollet (i de flesta spel?) för att det ska funka i spelet även om det sker innan tärningsslaget, (vilken färdighet ska det slås för/vilket vapen används etc). Så för att ett rollspel ska funka behövs en bredare definition än den ni pratar om.

Det förutsätter ju en hel del om vad det är för sorts rollspel. Finns det inga färdigheter att välja mellan behöver du till exempel inte säga vilken färdighet det ska slås för. Bland spelen jag spelar är det ganska ovanligt. I de fall spelet använder tärningar så finns det ofta bara en sak att slå för. I de fall där sådant finns, som till exempel "Tillvägagångssätt" i Den yttersta domen, så kan det se ut något såhär:

SL: Fatima försöker ta sig förbi dig och storma in i rummet.
Jag: Jag försöker hindra henne. Använder 'Predika'.
(Vi drar lite kort och jag vinner.)
Jag: Jag håller ut en arm och ryter till: "Fatima! Är din tro så svag att du då måste gå in och straffa honom själv? Litar du inte på att Herren och Hans kyrka kommer att ge honom det han förtjänar?"
SL: Fatima stannar upp, och tvekar, men säger "Jag måste få honom att sona för vad han gjort!"
Jag: "Förväxla inte din vrede med rättvisa, mitt barn."

Här var alltså intentionen att hindra Fatima från att gå in i rummet, och jag lade till vilket Tillvägagångssätt som används. Men först efter att korten dragits säger jag hur det går till.

 

[mardak]

Jag ska… jag vill.. jag tänker.. jag är till att …

är alla former av sådant som inte än hänt. Målbilder. Intension.

Exakt min poäng en intention om en handling .

 

[Quadrante]

Om jag gör ett uttalat vikingarollspel, ska det stå i reglerna att varje spelare ska först sia, sedan rulla ödes ben och sedan, när gudarna sagt till berättar spelaren sagan om hur det gick till.

 

[mardak]

Det förutsätter ju en hel del om vad det är för sorts rollspel. Finns det inga färdigheter att välja mellan behöver du till exempel inte säga vilken färdighet det ska slås för. Bland spelen jag spelar är det ganska ovanligt. I de fall spelet använder tärningar så finns det ofta bara en sak att slå för. I de fall där sådant finns, som till exempel "Tillvägagångssätt" i Den yttersta domen, så kan det se ut något såhär:

SL: Fatima försöker ta sig förbi dig och storma in i rummet.
Jag: Jag försöker hindra henne. Använder 'Predika'.
(Vi drar lite kort och jag vinner.)
Jag: Jag håller ut en arm och ryter till: "Fatima! Är din tro så svag att du då måste gå in och straffa honom själv? Litar du inte på att Herren och Hans kyrka kommer att ge honom det han förtjänar?"
SL: Fatima stannar upp, och tvekar, men säger "Jag måste få honom att sona för vad han gjort!"
Jag: "Förväxla inte din vrede med rättvisa, mitt barn."

Här var alltså intentionen att hindra Fatima från att gå in i rummet, och jag lade till vilket Tillvägagångssätt som används. Men först efter att korten dragits säger jag hur det går till.

Så med den definition används aldrig ren intention praktiskt i spel?

 

[Sömniga Isaac]

Om jag gör ett uttalat vikingarollspel, ska det stå i reglerna att varje spelare ska först sia, sedan rulla ödes ben och sedan, när gudarna sagt till berättar spelaren sagan om hur det gick till.

Jag skulle helt ärligt spela det här spelet, för det här låter som en mekanik som tilltalar mig på så många plan.

 

[Genesis]

Så med den definition används aldrig ren intention praktiskt i spel?

Jag förstår inte vad du menar. Kan du utveckla?

 

[Sömniga Isaac]

Om jag gör ett uttalat vikingarollspel, ska det stå i reglerna att varje spelare ska först sia, sedan rulla ödes ben och sedan, när gudarna sagt till berättar spelaren sagan om hur det gick till.

En avstickare, men gör du detta så är jag nästan lite sugen på att göra ett hack på ditt spel med antikens Grekland som inspiration där varje spelare ska få ett utlåtande av oraklet innan handlingen kan avgöras. Sedan får spelarna på gudarnas nåder beskriva hur hjältarna antingen vann eller blev förråda av gudarnas nyckfulla sinne.

 

[mardak]

Med det sagt: intentionen behöver inte vara bredare så som jag spelar men det räcker inte med intentionen, det behövs också en beskrivning, men beskrivningen kommer då efter intentionen, efter tärningsslaget och resultatet och så beskrivning! Jag spelar oftast spel där jag värdesätter att det blir snyggt och sammanhängande berättande som får mig att känna, och där är ju beskrivningen jätteviktig!

Rent praktiskt i spel, hur vet ni vilken färdighet(eller liknande) ni ska slå för, eller använder ni bara en färdighet(eller liknande) i alla spel där begreppet intention används?

 

[mardak]

Och en till sak. Jag tror att huvudsaken är att alla runt spelbordet förstår varandra. Är alla runt ditt spelbord överens om vad intention innebär så är det inga problem, men det blir ett problem om en regelbok utgår från att alla har samma syn på vad intention innebär. Som märks i den här tråden så är det ju väldigt olika tolkningar om vad intention innebär, därför bör det även klargöras genom reglerna vad en intention innebär i det givna systemet.

Nä det håller jag med, vi använder aldrig ordet intention utan mer bara vad vill du göra? eller vad gör du?

 

[Sömniga Isaac]

Nä det håller jag med, vi använder aldrig ordet intention utan mer bara vad vill du göra eller vad gör du?

Absolut, frågar någon mig vad jag vill göra så håller jag det kort. Vill du ha en längre beskrivning får du den efter jag vet om slaget lyckas eller misslyckas. Fram till dess får du, om du spelar med mig, stå ut med korta svar som "Jag hugger" eller "Jag söker efter rykten".


Edit: Jag tycker inte beskrivningar för beskrivandets skull är intressant. Däremot är det givande att beskriva när utfallet har skett och det framgår om handlingen lyckas eller misslyckas. Det är om jag spelar traditionella spel. Spelar jag spel som bygger på att alla handlingar lyckas och jag får leva med konsekvensen får du helt andra beskrivningar av mig.

Exempel i Polaris skulle jag inte säga "Jag vill hugga ned fienden" då skulle jag nog säga "Jag hugger mitt svärd genom hans hjärta för hans kätteri mot den heliga läran" och sen får jag leva med konsekvenserna av mitt agerande.

 

[Quadrante]

En avstickare, men gör du detta så är jag nästan lite sugen på att göra ett hack på ditt spel med antikens Grekland som inspiration där varje spelare ska få ett utlåtande av oraklet innan handlingen kan avgöras. Sedan får spelarna på gudarnas nåder beskriva hur hjältarna antingen vann eller blev förråda av gudarnas nyckfulla sinne.

"Hiss-pitch" för din rollspelsidé

Ett litet snabbt skirmishspel, inget rollspel? Nja, jag har ju redan Combat Cars. Två ex till och med, jag fick min kompis ex när han blev vuxen. Den här idén finns nu faktiskt som en mycket vag skiss i ett Google docs-dokument. Men sitt inte uppe och vänta ...

www.rollspel.nu

Jo, man blir lite sugen på att göra nåt kort med det här ... men det finns väl redan ett snyggt spel runt grekiska gudar ... vad det nu heter (ser boken framför mig).

 

[Sömniga Isaac]

Det intressanta med den här tråden och diskussionen måste jag ändå säga är att vi verkligen får syn på hur olika vår intention är med vårt rollspelande. Vad vi söker med vårt rollspelande skiljer sig åt även om vi alla utövar samma aktivitet, något som varit kul att se och ta del av genom diskussionen.

 

[mardak]

Absolut, frågar någon mig vad jag vill göra så håller jag det kort. Vill du ha en längre beskrivning får du den efter jag vet om slaget lyckas eller misslyckas. Fram till dess får du, om du spelar med mig, stå ut med korta svar som "Jag hugger" eller "Jag söker efter rykten".

Edit: Jag tycker inte beskrivningar för beskrivandets skull är intressant. Däremot är det givande att beskriva när utfallet har skett och det framgår om handlingen lyckas eller misslyckas. Det är om jag spelar traditionella spel. Spelar jag spel som bygger på att alla handlingar lyckas och jag får leva med konsekvensen får du helt andra beskrivningar av mig.

Exempel i Polaris skulle jag inte säga "Jag vill hugga ned fienden" då skulle jag nog säga "Jag hugger mitt svärd genom hans hjärta för hans kätteri mot den heliga läran" och sen får jag leva med konsekvenserna av mitt agerande.

Jag säger också bara "jag hugger" när jag inte känner för att prata, vilket är rätt ofta. Om spelledaren känner för kan ju han beskriva resultaten målande men det är inget jag kräver, kan räcka gott och väl med "han dog". Jag kräver aldrig heller att nån spelare ska beskriva mer om dom inte vill. Tycker det bara känns krystat och det gör inte spelet roligare för nån av att höra nån krysta fram beskrivningar mot sin vilja. Så jag kan absolut förstå hur du menar.

 

[Quadrante]

När vi spelat har det nog (mycket förenklat) varit så här:

SL: vad gör du?
Spelare: Jag gör X och Y mot Z. (underförstått att det är nåt man vill inte att man redan gjort det)
SL: Informerarom det finns hinder. Till exempel det går inte att göra X nu.
Spelare: okej! (tar fram tärning)
SL: vilken färdighet/förmåga/kombo?
Spelare svarar och rullar. Berättar sedan om det var lyckat och mer om hur det gick till,
SL:lägger till saker
Annan spelare lägger till något.

Men ... som framgått, så sätter olika spel olika ramar för vad dessa olika punkter innebär och om de har annan följd.

 

[mardak]

Jag förstår inte vad du menar. Kan du utveckla?

Jag: Jag försöker hindra henne. Använder 'Predika'.
(Vi drar lite kort och jag vinner.)

Även om du inte säger rakt ut predika (eller gör du?) så förmedlar du ju hur du ska hindra henne, genom predika.

 

[Genesis]

Även om du inte säger rakt ut predika (eller gör du?) så förmedlar du ju hur du ska hindra henne, genom predika.

Javisst, i det fallet, när det finns olika tillvägagångssätt att välja mellan, säger jag vilket jag använder. Så intentionen är "Jag vill hindra henne" och "Jag använder Predika" är en kommentar om regelsystemet. Antagligen säger jag något längre. "Jag använder Predika, kryssar två, och jag kämpar för en Sanning här, så ett kort från högen, och så drar du ett av mina kort från handen."

Sedan är det inte alltid uppenbart att hur jag går tillväga följer av vilket tillvägagångssätt jag använder. Jag kan säga "Jag försöker hindra henne. Jag använder 'Riskera andras liv'." Det är inte helt uppenbart hur jag kommer att gå tillväga här. Det kan komma efter att vi drar kort. Dock blir jag ofta ändå tvungen att förklara. Om jag förlorar så är det ju Fatima som får berätta vad som händer, och hon behöver ha ett hum om vad jag tänkte mig. Så då kanske jag får förklara att jag tänkte kalla på en vakt för att arrestera henne, till exempel.

Så absolut, beroende på hur systemet ser ut så behöver man förklara hur man hade tänkt gå tillväga. Speciellt i spel där någon annan får beskriva om du misslyckas så måste det ju framgå hur du hade tänkt gå tillväga.

Den Forge-teoretiska uppdelningen här är mer finkornig. Där talar man om IIEE: Intention-Initiation-Execution-Effect, har jag för mig att det är. I mitt exempel:

Intention: Jag vill hindra henne från att gå in i rummet.
Initiation: Jag håller för dörren och börjar prata.
Execution: Jag och Fatima har ett samtal.
Effect: Hon går inte in i rummet.

Den som förklarar Execution måste känna till Initiation för att det ska funka. Så i spel där spelledaren beskriver ett misslyckande så funkar det inte att bara ge intentionen.

Men just ordet "intention" är en term med lite teoretisk bakgrund, vilket är lite orsaken till förvirringen här. Traditionellt används det ordet för att beteckna vad du vill åstadkomma, och inte hur du tänker åstadkomma det. Så "Jag vill hugga trollet med yxan" är inte riktigt intention i den här snäva betydelsen, eftersom ditt mål inte är att ykan ska vara på trollet, utan att trollet ska dö/skadas. Om resultatet är att trollet blir hugget med yxan men inte tar någon skada så har du lyckats med handlingen, men misslyckats med intentionen.

 

[Genesis]

En del av den här diskussionen handlar ju, som @RasmusL nämnde, om handlings- kontra konfliktresolution, där det första är när man använder systemet för att kolla om du lyckas utföra handlingen, och det andra är där man använder systemet för att kolla om du lyckas med din intention.

Man kan lyckas med handlingen och misslyckas med intentionen:
Spelare: Jag dyrkar upp låset för att ta mig in i rummet.
SL: Du lyckas dyrka upp låset, men dörren är reglad från insidan, så du kommer ändå inte in.

Man kan också misslyckas med handlingen och lyckas med intentionen:
Spelare: Jag dyrkar upp låset för att ta mig in i rummet.
SL: Oavsett hur du försöker så lyckas du inte få upp låset. Men du ser ett fönster som står lite på glänt.

I ett spel med handlingsresolution skulle det första exemplet kunna vara resultatet av ett lyckat slag och det andra resultatet av ett misslyckat. I ett spel med konfliktresolution skulle det första exemplet kunna vara resultatet av ett misslyckat slag, och det andra av ett lyckat slag.

 

[Christoffer]

När gillar du det ena framför det andra då? Bli lite subjektiv och dömande, hur annars ska det bli diskussion!?

Diskussion har väl aldrig lett någonvart på det här forumet?

Vid närmare eftertanke så kanske det är såhär ändå:

Jag föredrar i regel någon form av beskrivning innan, och med någon form av så menar jag till någon grad en initierad handling om vi talar IIEE. Dvs vi vet vad karaktärens intention är, vi ser hur karaktären initierar en rörelse eller handling för att åstadkomma det men vi vet inget om själva utförandet eller utfallet än. I vissa spel (In a Wicked Age, tex) passar det alldeles utmärkt att dra detta rätt långt (Jag greppar hans hår, sliter upp hans huvud och kör dolken i magen på honom!) för att vi vet att det bara är en rörelse som är påväg att ske, det är rent av så att den rörelsen behövs för att när du som sl slår för mannen jag vill dolka i magen ska veta vad det är som håller på att ske så du kan svara på det. I det spelet så vinner du slaget kan du blocka hela min handling, men om inte så beroende på grad av framgång så kan du stoppa mig någonstans i min rörelse här, när jag sliter upp dig? Är det då du knäar mig i magen så jag tappar min dolk? Eller sliter du loss dig och jag finner mig ståendes med en näve hår i handen och dolkar rakt ut i tomma intet? Hela handlingen här är meningsfull även om den inte sker för vi kan alla se vad som är påväg att hända och vad som blockades.
I andra spel har en för långtgående beskrivning av hur något sker inget syfte för att vi efter att alla slag har slagits ändå måste se hur handlingarna faller ut och hur de sammanfaller med varandra (ex. Tunnels and Trolls) eller så finns det narrationsrättigheter som någon greppat och nu ska fullfölja och ta det vidare från intention och initierad handling till utförande och utfall (The Pool, Primetime Adventures, osv). I det här senare fallet så är ju en alldeles för långtgående beskrivning ett problem för det innebär bara att narrationsrättigheterna är en upprepning av vad som redan sagts, men noll beskrivning av initiering är hopplös också för då finns det inget för den med narrationsrättigheterna att greppa tag i och utgå från. Sure jag vet att du vill ta dig in i slottet men jag har ingen aning om hur. Vet jag att du gjorde det genom att svepa din kappa om dig och smälta in i folkmassan, då kan jag greppa det och fortsätta den beskrivningen hela vägen in i slottet. Vissa kanske ser det som en kreativ utmaning att få hitta på ett roligt sätt du kom in i slottet, för mig är just sådant rätt ointressant och inte direkt vad jag vill åt när jag spelar rollspel.

Vad jag dock fascineras över är hur många som verkar tolka ett nej på tärningen som att det är ett nej redan innan en karaktär satts i rörelse. Om jag exempelvis i gamla goda Mutant säger när det blir min tur att jag "kastar mig fram mot dråparträdets arm och försöker såga av det med min motorsåg för att rädda en vän som dråparträdet försöker anfalla" så förutsätter jag att ett anfallsslag som jag misslyckas med inte nollställer hela agerandet. Snarare förväntar jag mig väl att jag nu står framme vid dråparträdets gren/arm, svingandes motorsågen men missar, kanske att grenen precis svept undan, och när dråparträdet nästa gång agerar så innebär det att min position är en annan än innan, kanske har jag positionerat mig framför min vän? Kanske innebär det att jag står på bassängkanten och ett slag kommer innebära smidighet mot dråparträdets halva styrka för att jag inte ska drutta i bassängen?

 

[Rickard]

Lite små pet, men intentionen är att skada, oskadliggöra, döda eller göra medvetslös.

Ja, "oskadliggöra" är nog ett bättre och mer generellt ord. Sedan kan det vara att skada, döda eller göra medvetslös.

Det är annars lätt att det blir skenintentionen. "Jag vill smyga förbi vakten". "Varför?" "För att hitta dokument om grevinnan i rummet". Då borde personen direkt sagt "Vill finna ledtrådar om grevinnan" och spelledaren kan säga "Slå, för det är en vakt där".

Tes: intention är för mig vad spelaren vill uppnå med handlingen. Beskrivningen är vad rollpersonen gör.

 

[Sömniga Isaac]

Tes: intention är för mig vad spelaren vill uppnå med handlingen. Beskrivningen är vad rollpersonen gör.

Den här definitionen uppskattar jag. Den var tydlig och enkel att förstå.