Nekromanti En fråga om forumetikett...

[krank]

Men ärligt talat, om man inte kunde analysera och försöka kontrollera sociala reaktioner, funnes det då någon som helst mening med dem överhuvudtaget?

Vissa människor verkar tycka att sociala relationer är något slags självändamål, men det är ju helt knas.

Det är för övrigt ett spel man kan lära sig. En del ganska konstiga regler, men det är ganska kul att märka att man blir bättre på att spela det.

(Allt detta givetvis skrivet med en massa humor och ironi... )

Heh. Lite bakgrund, som Arvidos har men som jag inte minns om du har: Jag har ett ganska ordentligt socialt handikapp, jag har fått tillkämpa mig varje tillstymmelse till social kompetens. Ofta genom att analysera och försöka komma till rationella slutsatser som låter mig modifiera mitt beteende...

Så... För mig har sociala relationer ett värde, men det som gör att jag överhuvudtaget funkar så bra som jag gör idag är för att jag ansträngt mig. Och analyserat. =)

 

[Sapient]

Jo, du har nämnt det (som jag sett), men i kortare ordalag än nu, så inte så mycket - men jag känner igen det från andra vänner med samma bakgrund. (Så det du inte skrivit, har jag nog anat...)

Det är ju inte riktigt det samma som jag själv beskriver, men det finns beröringspunkter (tycker jag).

Den första kompis som jag hade som allvarligt "kom ut" med det problemet, hade jag aldrig aldrig fattat att han hade det minsta besvär, eftersom jag snarast tyckte han verkade funka bättre än alla andra. Typ. (Mycket mer extrovert än jag någonsin varit, men samtidigt mer "begriplig"...)

Det är möjligt att du inte tycker att mina erfarenheter är överförbara på din situation. Det är okej att säga det. Jag tillhör som sagt inte dem som ser mothugg som något negativt. Jag är dessutom övertygad om att du har fel i så fall, så jag kommer säga emot dig om du inte undanber dig det...

 

[Sodivra]

Det verkar som att det här en big deal för dig! Att du är rädd för att just göra den där saken igen, hamna i den situationen, så du undviker situationen genom att svara "Mjaoae", som ju varken är ja eller nej.

Och nu vill du vet vad som är rätt svar för att alltid lyckas undvika situationen, eller hur?

Helst skulle jag vilja det. Men jag inser nog själv att det inte funkar så, egentligen.

Du känner mig vid det här laget: Det finns ingen aspekt av socialt umgänge som är för liten för att jag inte ska kunna blåsa upp och överanalysera den, försöka få kontroll över den...


//Krank, playing it safe, feeding the kontrollbehov

Ja, det är ju så vår hjärna funkar. Den vill ha kontroll, planera och lösa problem, den är skitbra på det. Men det som blir svårt för dig här är just den där problemlösarinstinkten, eller hur? Du är en smart kille som är van vid att lösa problem, så det här kanske låter lite konstigt, men... pröva att inte följa med din hjärna och köpa alla dess idéer och åsikter om dig och andra. Det här kan låta skitkonstigt och kanske rent av förskräckande: Att inte lösa problem?

Låt oss titta på det här:

När du säger "Ja, jo, visst, men..." till Vitulv så har du lyckats stöta bort problemet (att ni tycker olika och du inte får det du vill ha) men som du märker stöter du ju samtidigt bort Vitulv och det han har att komma med. Din instinkt att lösa problemet stöter också bort något som finns i det liv du vill leva: Mänsklig kontakt. Att bemötas rakt med motargument gör inte människor bittra, men däremot kan de bli bittra av att snitslas bort och inte lyssnas på.

Jag har ett förslag: Att det är okej att känna sig besviken, missförstådd och konfronterad. Att det är värt att känna det ibland mot att få delta på forumet på det sätt du vill. Oavsett vad hjärnan har att säga om det.

Det här är bara min teori vad som skulle kunna funka för dig, och stoppa mig om jag säger något som låter helt knäppt, men det kanske vore värt att prova?


Du ska få en liten övning du kan prova. Prova att bara stanna kvar i de svar du får. Se vad för tankar som dyker upp. Kanske dyker det upp tankar som säger "Ah, det här var bra, det passar till min kampanj!" eller "Nej, det där funkar inte för att..." bara notera dem, istället för att börja skriva svar baserat på dem. Prova att bara sitta med dem lite.

Och då kanske det dyker upp tankar som säger saker som "Åh, vad många tankar jag har!" och "Jag har ett kontrollbehov".

Det här är alla värderande tankar, tankar som har åsikter ifall något är bra eller dåligt, ifall du är bra eller dålig. Låt dem bara vara istället för att skjuta bort dem eller följa med i dem.

Pröva att se svaret för vad det är, här och nu, och svara på vad som står där istället för vad dina värderande tankar säger... även om svaret inte var det du ville diskutera.


Som sagt, kanske jag gissat fel, men värt att pröva, inte sant?

 

[Sodivra]

Ja, det är ju så vår hjärna funkar. Den vill ha kontroll, planera och lösa problem, den är skitbra på det. Men det som blir svårt för dig här är just den där problemlösarinstinkten, eller hur? Du är en smart kille som är van vid att lösa problem, så det här kanske låter lite konstigt, men... pröva att inte följa med din hjärna och köpa alla dess idéer och åsikter om dig och andra. Det här kan låta skitkonstigt och kanske rent av förskräckande: Att inte lösa problem?

Låt oss titta på det här:

När du säger "Ja, jo, visst, men..." till Vitulv så har du lyckats stöta bort problemet (att ni tycker olika och du inte får det du vill ha) men som du märker stöter du ju samtidigt bort Vitulv och det han har att komma med. Din instinkt att lösa problemet stöter också bort något som finns i det liv du vill leva: Mänsklig kontakt. Att bemötas rakt med motargument gör inte människor bittra, men däremot kan de bli bittra av att snitslas bort och inte lyssnas på.

Jag har ett förslag: Att det är okej att känna sig besviken, missförstådd och konfronterad. Att det är värt att känna det ibland mot att få delta på forumet på det sätt du vill. Oavsett vad hjärnan har att säga om det.

Det här är bara min teori vad som skulle kunna funka för dig, och stoppa mig om jag säger något som låter helt knäppt, men det kanske vore värt att prova?


Du ska få en liten övning du kan prova. Prova att bara stanna kvar i de svar du får. Se vad för tankar som dyker upp. Kanske dyker det upp tankar som säger "Ah, det här var bra, det passar till min kampanj!" eller "Nej, det där funkar inte för att..." bara notera dem, istället för att börja skriva svar baserat på dem. Prova att bara sitta med dem lite.

Och då kanske det dyker upp tankar som säger saker som "Åh, vad många tankar jag har!" och "Jag har ett kontrollbehov".

Det här är alla värderande tankar, tankar som har åsikter ifall något är bra eller dåligt, ifall du är bra eller dålig. Låt dem bara vara istället för att skjuta bort dem eller följa med i dem.

Pröva att se svaret för vad det är, här och nu, och svara på vad som står där istället för vad dina värderande tankar säger... även om svaret inte var det du ville diskutera.


Som sagt, kanske jag gissat fel, men värt att pröva, inte sant?

Lämna inte kvar mig här!

Låter det pantat, vettigt, taskigt, personligt, vänta och se? Vad säger hjärnan och vad säger hjärtat?

 

[krank]

Lämna inte kvar mig här!

Låter det pantat, vettigt, taskigt, personligt, vänta och se? Vad säger hjärnan och vad säger hjärtat?

Jag provade att sitta med ditt inlägg lite =)

Men, mer allvarligt, det låter nog vettigt. Men svårt. Problemlösandet känns ju ganska centralt för mitt jag, så att säga.

Det påminner lite om hur jag numera försöker hantera saker på internet som gör mig arg. Jag försöker ta någon dag, eller iaf några timmar, på mig för att fundera på saken. Det har funkat ganska bra för att få mig att sluta svara på antifeminister på nätet... (eftersom jag efter 8 timmars funderande och formulerande kommer på att det mest är menlöst att svara)

Men det är ett sidospår. Jag ska nog försöka testa. Åtminstone i de fall där min första reaktion är "näää, det där funkar inte alls".

 

[Sodivra]

Jag provade att sitta med ditt inlägg lite =)

Men, mer allvarligt, det låter nog vettigt. Men svårt. Problemlösandet känns ju ganska centralt för mitt jag, så att säga.

Det påminner lite om hur jag numera försöker hantera saker på internet som gör mig arg. Jag försöker ta någon dag, eller iaf några timmar, på mig för att fundera på saken. Det har funkat ganska bra för att få mig att sluta svara på antifeminister på nätet... (eftersom jag efter 8 timmars funderande och formulerande kommer på att det mest är menlöst att svara)

Men det är ett sidospår. Jag ska nog försöka testa. Åtminstone i de fall där min första reaktion är "näää, det där funkar inte alls".

Visst är det! Det är alltid svårt att utmana sig själv, på riktigt. Att inte göra, istället för att göra bättre, snabbare eller mera.

Sitt absolut med mitt inlägg och känn efter.

Notera att det inte är en teknik du använder för att svara på inlägg, det är inte ett sätt att lösa problemet, tänka rätt, eller slippa obehag. Det är en övning för att öva upp medvetenhet, distans och uthärdande inför de där tankarna, som kanske kan hjälpa dig att göra det du vill göra.

Låter bra!