Vitulv said:
krank said:
Identifierar du dig med att män är förtryckta, men att kvinnor inte är det?
Nej, jag anser att män
och kvinnor i viss mån är förtryckta under könsroller och kulturstrukturella förväntningar.
Du har helt rätt.
Hur förtrycks män? Genom att de förväntas vara tuffa, händiga, drivande, aktiva, ambitiösa, analytiska alpha-hannar.
Hur förtrycks kvinnor? Genom att de förväntas vara små, vackra, smala, artiga, passiva, känslomässiga, omhändertagande, moderliga, stödjande beta-honor.
De kulturstrukturella förväntningarna du nämner är att män är starkare än kvinnor och kvinnor är svagare än män (de små fysiologiska skillnaderna är det enda som håller illusionen flytande) och detta återspeglas sedan i de roller vi har möjlighet att ta i samhället.
Om män lättare tar jobb där de får använda sina egenskaper av att vara ambitiösa, drivande, analytiska, t.ex. chefs-jobb och kvinnor lättare får jobb där de får använda sina "biologiska" modersinstinkter som t.ex. sjuksköterska, är ju socialisationen (strukturella förväntningar etc) av kvinnor i sig självt förtryckande.
Det här återspeglas på många sätt i samhället men det ovan är ett av de mer tydliga exemplen på könsskillnader. Jag tillhör en av de feminister som tror att skillnaderna är, och måste vara socialt konstruerade, för om vi börjar hävda de biologiska skillnaderna, vilka de än kan vara - moderliga, omhändertagande, starka etc, så cementerar vi enbart normer och då kommer vi ingenstans i en utveckling mot jämställdhet.
Jag vill t.ex. inte kännas vid det där argumentet om att kvinnor biologiskt har sämre förutsättningar än män att utveckla sheer physical strength. Liknande argument har använts genom historien i syfte att trycka ner en rörelse som kämpar för jämställdhet. På 1800-talet lät det att kvinnors hjärnor var mindre än mäns t.ex.
Men du har helt rätt i att de normer som finns i dagens samhälle ställer höga krav på båda könen (och kanske mer på män!) och det är inte alls konstigt om även män som inte vill tvingas in i, eller antas hela tiden kunna leva upp till, förväntningar på dem, också känner sig förtryckta. Men om normerna skulle utvattnas i en sådan hög grad att kvinnor kunde antas inneha alla de egenskaper som normalt attribueras män, så skulle det samma även hända mäns roller. Det finns dock en anledning att feminismen är stor och manliga rörelser är avvikande och den är att könsrollernas maktbalans beror på att kvinnor får passiva och svaga roller och män aktiva starka roller. Det finns en inneboende maktstruktur som förtrycker kvinnor, utöver de krav vi måste leva upp till.
Som kvinna och feminist är jag väldigt ledsen över att feminismen många gånger har fått ett så dåligt yttre och antas vara så radikal och omvälvande. Dess syfte är lika mellan båda könen, vilket skulle tillåta män att slippa de krav de har på sig, likväl som kvinnor. Den mansrörelse som finns ser jag som en förlängning av okunskap och tjänar i själva verket ett patriarkalt syfte. Snarare vore det bra om män i lika hög grad som kvinnor ställde sig inom feminismen och påverkade den att ta upp även mäns sidor i högre grad istället för att skapa en allians som kämpar mot ett syfte som är för allas bästa.