Nekromanti En grej som jag inte fattat riktigt

Re: Monarki och religion

”Det var väl ett ärligt erkännande av oförstånd?”

Yup, men det var inte den delen av inlägget jag kommenterade. Det som ogillades var uttalanden om att man måste vara ignorant för att kunna vara religiös (och i viss (om än mycket mindre) mån även liknelser till att tro på IKEA, då detta inte förtydligar ståndpunkten för fem öre, utan bara är förlöjligande). Resten var det inget fel på.
 
Re: Monarki och religion

Tja, nu vet jag förstås inte hur berörd person känner, men det är ju just så det framstår för mig. "Hur sjutton kan någon tro på det här?" Men för den troende måste ju jag framstå som lika tjockskallig - "Hur sjutton kan någon INTE tro på det här självklara?"

Jag kan se framför mig att om Blahonga[1] himself uppenbarade sig framför mig skulle jag ganska omedelbart börja leta efter fysiska förklaringar och när de bristade (för nu snackar vi verkligen om Blahonga himself) skulle jag ihärdigt intyga mig att det var en hallucination - för det passar ju inte in i vad jag "VET" är sant.

Kanske inte. Kanske är jag såpass flexibel i hjärnan att jag skulle kunna överkomma mina fastlåsta ideer. Jag vill gärna tro (no pun intended) det. Fast det känns tveksamt.

(För att återknyta till topic har jag dock inga som helst problem att grokka monarki :-))

[1] Blahonga står här då för valfri gudom eller övernaturligt väsen eller universums ande eller vad man nu tror på.
 
Re: Monarki och religion

”Tja, nu vet jag förstås inte hur berörd person känner, men det är ju just så det framstår för mig. ’Hur sjutton kan någon tro på det här?’ Men för den troende måste ju jag framstå som lika tjockskallig - ’Hur sjutton kan någon INTE tro på det här självklara?’”

Yes, I realize this. Men det var som sagt inte det jag kommenterade – tråden handlar ju trots allt om saker man på ett eller annat sätt inte greppat eller lärt sig. Mitt svar behandlade bara åsikternas framföranden: ”Jag kan tyvärr inte relatera till eller sätta mig in i din tro.” > ”Du suger.” (Yeah, nu tog jag till en hyperbol för att illustrera min poäng, för sådär barnsligt var ju Dewils inlägg naturligtvis inte.)

”Kanske inte. Kanske är jag såpass flexibel i hjärnan att jag skulle kunna överkomma mina fastlåsta ideer. Jag vill gärna tro (no pun intended) det. Fast det känns tveksamt.”

Du får väl hoppas på det då. ^_~
 
Reklam är rena rama...

..parodin.

Jodu, det roligaste är för min del att varje gång en reklam fastnar i skallen (undantag ICA) så är det för att den antingen är överdjävligt dålig (som diskuterad reklam) eller för att den är jätteskön. Haken är ändå följande
Jag minns det roliga/dåliga i reklamen men minns fan ta mig inte vilken produkt det gäller... ännu mindre företaget. :gremwink:

Sedan finns det ju reklam som jag avskyr bara för att den är så fel:

Pripps blå fina reklam med glada människor i ljuvlig blå stämning invid vatten och det är här felet ligger. Båtkörning och sprit hör inte ihop. Ni får ursäkta mig, min morfars bror dog på det sättet.

En annan som är så fel
Tjejen som byter däck och killen som står mjukt lutad mot bilens bakdel och dricker något... ja, egentligen håller han ju upp bilen. Men kan någon förklara varför både jag och maken blir galna när vi ser detta. Första reaktionen är ju att det är en djävligt slö kille, andra reaktionen OK, det kunde väl lika gärna varit hon som lyft bilen. Att reklamen sedan är för drycken som jag aldrig minns vilken det är är väl lika dumt som något annat.

Hm. Jag hamnade väl lite off topic så här... men i alla fall. Värdelöst vetande är i alla fall inte dumt att veta, för kul är det. :gremsmile:
 
Picasso et consortes

1900-talskonst. Jag fattar t ex inte varför Picasso anses vara så fantastisk. Jag har sett många av hans tavlor, men känner mig likgiltig och oförstående.

Den konst jag går loss på är fransk impressionism från slutet av 1800-talet. När jag besökte National Gellery i Washington DC 1991 överdoserade jag på detta till den milda grad att jag blev tvungen att gå ut ur museet. Hjärnan kan bara hanteras en viss mängd överväldigande skönhet per dygn.
 
Re: Picasso et consortes

1900-talskonst handlar ju till stor del att förmedla en IDÉ... inte att det ska vara vackert... och när man greppat det blir mycket plötsligt bra. Sen var ju Picasso en sjukt bra målare och tecknare... har sett dokumentärfilmer där han bara skissar lite... såååå jävla drivet så man smäller av.
 
Re: Picasso et consortes

Min personliga åsikt efter 20p konsthistoria är att man måste ha läst konsthistoria för att ha en rimlig chans att kunna ta till sig modern konst :gremsmile:

Kanske inte riktigt så illa, men mycket av den moderna konsten är en givetvis en reaktion och utveckling på det som hänt innan inom måleri.
På sätt och vis är Picasso och modernismen en logisk fortsättning på måleriet så som det såg ut under impressionisterna och Cézanne.

Enkelt kan man väl säga att modernismen handlar om realismens sammanbrott. Tidigare hade man på något sätt kännt att målningar var en avbild av naturen, att målningar kunde framställa objekt, människor etc på ett korrekt, sant och adekvat sätt. Men iochmed fotograferingens framväxt (och lite annat) så började man ifrågasätta det här. Impressionismen började ju måla saker och ting så som målaren uppfattade dem, inte så som de var.
Cézanne försökte gå ännu längre och bara koncentrera sig på perceptionen av verkligheten. Hur verkligheten faktiskt såg ut var mindre intressant. Fotografier antydde också att det inte bara var önskvärt att försöka spegla verkligheten, utan det var mer eller mindre meningslöst. Ett enkelt fotografi var ju långt mer realistiskt än någon målning, och dess teknik skulle ju bara komma att bli bättre och bättre. Målning behövde gå en annan väg, den behövde hitta något som var unikt för själva måleriet, som inte gick att fånga med en kamera.

Impressionisterna och Cézanne påbörjade det här projektet, men Picasso (och Braque) hoppade liksom över babystegen och tog det rejäla klivet. I Picassos kända målning "Les Demoiselle D'Avignon" finns flera saker man aldrig tidigare skådat: multipla perspektiv samtidigt, allmän anti-representationell stil, en hel symbolism och en förenkling av former: naturens former var här reducerade till geometriska former. Med lite överdrift kan man säga att kubismen strävade efter någons slags minsta gemensamma nämnare vad gällde former. Hur mycket kan man reducera en form utan att tappa innehåll?
Kubismen gör sig av med många av måleriets regler och konventioner och introducerar på så viss något nytt , en väg framåt för konsten, mot icke-representationell konst. Ett försök att finna målningens "väsen", det som gör en tavla till en tavla och inte någon annan konstart. På sätt och vis kan man säga att denna utveckling slutar någon gång på 60-70-talet med helt svarta målningar: måleriet är därmed reducerat till sitt absoluta minimum: färg på en platt yta.

Så... Picasso är stor :gremsmile: Nä, men han är en sån där pionjär som öppnar upp hela konstarter inför helt nya vidder (han var inte ensam såklart) och försöker ifrågasätta konst, dess konventioner och gränser. Jag gillar hans målningar, men inser att en hel del av njutningen ligger i den "intellektuella" delen av konstverken, en delkomponent som man kanske kan säga blir viktigare i och med modern konst (även om många moderna konstnärer ville "befria" konsten från sådana bryderier och sätta den rent estetiska njutningen i första rummet).

Nåja, nog med blaj från mig :gremsmile:
 
Re: Monarki och religion

Poängen med religion var en gång i tiden att ge de svar som vetenskapen numera ger. Det var så att säga det första steget mot vetenskapen. Man såg ett mönster i naturen, och upptäckte en förklaring som dög: åskväder tillkom för att en gud nedkallade åska. Varför det blev sådana stårysar vet ingen, men känner jag människans natur rätt så var det väl en frustrerad pappa som slängde ihop något för att få käft på sin frågvise son.

Numera är religionen snarare något som ger svar på det som vetenskapen inte kan svara på, frågor som "vem är jag", "varför är jag", "vad händer sen när jag inte är längre" och liknande frågor. Nej, vetenskapen kan inte svara på vem du är, eller varför du är (möjligen hur) och vad som händer sen (annat än i biologiska nedbrytningsprocesser).

Så hur var det med de allmänmänskliga reglerna? Tja, problemet med dem är att vi har en flockinstinkt. De där reglerna slutar att gälla ungefär utanför den egna flocken, eftersom alla andra flockar i princip är ett hot mot den egna flocken. Försöker man nu bygga ett större samhälle, till exempel Egypten, så är det hejjans svårt att få alla de där flockarna att ta hänsyn till varandra, om inte de där reglerna på något sätt kan utökas utanför den egna flocken.

Det är väldigt svårt att förklara varför något som skulle vara bra för alla men sämre för mig skulle gynna mig i längden. Kommunism är en sådan grej - jag kan förstå att anhängarna av denna kyrka anser att det är bra för alla, men jag kan inte förstå hur det skulle vara bra för mig. Det är säkert en fin och snäll idé, men jag kan för min själ inte begripa hur den skulle fungera i praktiken. I vilket fall som helst, religion har en praktisk inbyggd luris här: det är dåligt för individen att bryta mot de där reglerna, eftersom det straffar sig i efterlivet. Och eftersom efterlivet är bra mycket längre än nulivet så får man det rätt kymigt sen. Åkej, argumentet funkar inte på alla, men det funkar faktiskt på rätt många. Orsaken till att Tompa från Aquino är en hederlig kille är att om han inte är det så blir han helstekt gris i en evighet. Det kan jag till och med köpa.

Så, då var det det där med gudar. Har du aldrig sett en gud? Det tror jag att du har, men du är bara inte medveten om det. I våra dagar kallas de sanna gudarna för Bankomaten, Skattmasen och Snutjäveln, men en gång i tiden var det Jordegudinnan, Dödsguden och Ödesgudinnan, typ. De hade de där mystiska kvaliteterna som ingen begrep sig på: man fick mat från en, en annan hämtade bort en efter att man dog och den tredje bestämde vad som skulle hända. Det bästa var att man kunde påverka dem. Genom att tillbe dem på rätt sätt så kunde de faktiskt ge mer mat på bordet, låta bli att ta folk i familjen och ge en ett lyckligt öde. Det funkade inte jämt, det medges, men då och då funkade det.

Idén att kunna påverka gudarna är för övrigt basen till det som så småningom kom att kallas magi.

Kungar, då? Tja, det var ganska naturligt att den gamle ledarens grabb var bäst lämpad till att bli ny kung. Han var ju trots allt den gamle ledarens grabb och nåt måste ju ha gått i arv. Alla vet ju att en son är lik sin far. Dessutom har pappa säkert lärt ut en massa hemligheter till sin son, och slutligen så har pappa mest resurser i alla fall, så det finns ingen annan lämplig kandidat till att bli ny kung. Och om den nye kungen dessutom kan få religionens välsignelse, till exempel genom lämplig donation till prästerskapet... tja, vad är det som är krångligt? Realpolitik, för faen!
 
En parallell med Bach

Jag tror dig på ett intellektuellt plan, faktiskt.

Jag var nämligen i trettioårsåldern när jag äntligen insåg JS Bachs storhet. När jag satt i St Paulskyrkan och kantorn gick lös på sina älskade Bach-postludier så föll poletten ner. Den där perukfarbrorn var ett osannolikt megageni -- det är självklart att Bach's Music ska vara ett civilisationsframsteg i Sid Meiers Civilization.

Så en dag kanske jag förstår mig på Picasso också.
 
Re: Reklam är rena rama...

”Pripps blå fina reklam med glada människor i ljuvlig blå stämning invid vatten och det är här felet ligger. Båtkörning och sprit hör inte ihop. Ni får ursäkta mig, min morfars bror dog på det sättet.”

Tja, jag kanske skulle hållit med om det vore reklam för typ whisky (eller whiskey – jag är en barbar som inte orkar bry mig om skillnaden), men det är ju ändå viss skillnad på sprit och lättöl. Men visst, du får förstås tycka vad du vill.

”Tjejen som byter däck och killen som står mjukt lutad mot bilens bakdel och dricker något... ja, egentligen håller han ju upp bilen. Men kan någon förklara varför både jag och maken blir galna när vi ser detta. Första reaktionen är ju att det är en djävligt slö kille, andra reaktionen OK, det kunde väl lika gärna varit hon som lyft bilen.”

Well, om det vore tvärtom så skulle det ju vara tjejen som vore slö. Själv gillar jag den egentligen, eftersom det för en gångs skull inte är killen som skall vara händig. ^_^
 
Trasha religion

Det som ogillades var uttalanden om att man måste vara ignorant för att kunna vara religiös (och i viss (om än mycket mindre) mån även liknelser till att tro på IKEA, då detta inte förtydligar ståndpunkten för fem öre, utan bara är förlöjligande).
Click to expand...

Äh, i min mening kan man gott trasha religion (och för den delen religiösa) bäst man vill. Det är ett tillstånd av vanföreställningar och sinnessjuka som dessvärre är sanktionerat av myndigheterna.

Om man från statligt håll går med på att gud finns kan man lika gärna göra "gud befallde mig" till ett giltigt argument för mord. Man kan ju inte straffa en individ som utför guds handlingar. Eller?

Om vi erkänt guden, eller åtminstone inte förnekat dennes existens så måste vi väl stå för det i förlängningen. Våra lagar bygger på kristna värderingar, hur kan vi då spärra in en helig hämnare som går guds ärenden?

Ska vi ha präster i rättegångarna som avgör om det verkligen var gud, eller satan, som befallde dådet?

Vi spärrar in folk på psyket för mindre märkliga föreställningar än tron på en övernaturlig, allvetande och allsmäktig gud.

Så nä, religion is teh 5uxx0rz, religiösa är per definition psykfall och staten borde anta en betydligt strängare hållning gentemot de religiösa samfunden.

Och för att på ett mer nyanserat sätt beskriva vad jag vill ha sagt, så att folk inser att jag ovanför den här meningen generaliserar en aning;
<ul type="square">
[*]Hjälp de troende med vård som vi gör med andra medborgare som lider av vanföreställningar. Det är synd om dem.
[*]Inför en skoningslös kontroll av de religiösa samfund som finns i Sverige och se till att deras vansinniga predikan hålls på en nivå där det prästen säger också kan bevisas.
[/list]
- Vulf
 
Re: Monarki och religion

Det är även jobbigt om man vill låta bli att förolämpa större delen av mänskligheten. Något du uppenbarligen inte prioriterar.

Är det här ditt sätt att säga att du personligen känner dig förolämpad, eller är det ett försök att skydda de som potentiellt kan finna ateistiska spekulationer upprörande? I vilket fall som helst så kan jag sympatisera med sentimentet, även om jag nog skulle vilja se de som faktiskt har en åsikt i frågan uttrycka den.

Har vi inte lite väl många sådana här "beskyddande" inlägg på forumet? Skulle man inte kunna låta de som faktiskt har en åsikt i frågan uttrycka den istället? (Eller var det det du gjorde?)
 
Hjärtliga gratulationer.

”Vi spärrar in folk på psyket för mindre märkliga föreställningar än tron på en övernaturlig, allvetande och allsmäktig gud.”

Och vi slänger ut folk från det här forumet för mindre saker än gallan du spyr här, så om jag vore du skulle jag hålla käften. I övrigt får jag bara gratulera till det mest korkade inlägget i forumets historia.
 
Re: Monarki och religion

”Är det här ditt sätt att säga att du personligen känner dig förolämpad, eller är det ett försök att skydda de som potentiellt kan finna ateistiska spekulationer upprörande?”

Delvis, men främst är det mitt sätt att säga att jag blir irriterad över att ämnet aldrig skall kunna diskuteras (på internet) utan att folk uttrycker sig i nedsättande ordalag. Det gäller oavsett vilken sida det är som bashas. Ateistiska spekulationer som sådana har jag naturligtvis absolut inget emot – hade jag det vore det väldigt svårt att diskutera överhuvudtaget.

”Har vi inte lite väl många sådana här ’beskyddande’ inlägg på forumet? Skulle man inte kunna låta de som faktiskt har en åsikt i frågan uttrycka den istället? (Eller var det det du gjorde?)”

Min åsikt är att jag och alla andra skall kunna tro vad jag vill utan att behöva utstå nedsättande tillmälen. Huruvida jag sen tror på Gud eller naturvetenskapen är egentligen inte särskilt relevant. <font size="1">Men eftersom det mer eller mindre var syftet med ditt inlägg så kan jag ju påpeka att jag inte är strikt religiös, men inte ateist heller.</font size>
 
Den här deltråden slutar nu.

"Äh, i min mening kan man gott trasha religion (och för den delen religiösa) bäst man vill. Det är ett tillstånd av vanföreställningar och sinnessjuka som dessvärre är sanktionerat av myndigheterna."

Du kan trasha den bäst du vill, men inte här. Att medelst svepande generaliseringar dömma ut alla religiöst troende människor för sinnessjuka är inte förenligt med wrnu's stadgar och fan vet om det inte skulle kunna räknas som ett brott mot rikets lagar dessutom.
Mer sådant så låser jag. Det finns inget behov att svara på den här deltråden längre.


Storuggla, er vänliga kvartersmoderator
 
Du och jag, vi är kompisar

Det är väl okej kan man tycka, om det inte vore för att när jag var borta så fick alla andra lära sig var ett substantiv, verb, adjektiv, ackusativobjekt och hela klabbet var.

Du har ju åtminstone en ursäkt, det enda jag kan säga är att jag brukade somna då jag försökte läsa mig till vad det var då vi hade det som läxa.

Okej jag har koll på substantiv, verb och adjektiv men resten som ackusativobjekt, superlativ (tycker mig minnas att ett sådant finns) och allt sånt där är en gåta.

Iofs vill jag gärna tro att jag gör rätt ändå då det kommer till böjningar och det hela men jag har ingen aning vad jag böjer.

/Jaggernaut bekänner.
 
Vad är noir-genren?

Det verkar vara sjävklart för alla vad Marco menar med sitt projekt, men jag har ingen aning om vad noir är för något.
 
Re: Vad är noir-genren?

Det är svårt det där med genrer. Det är väl egentligen inte ens någon genre utan snarare ett sätt att sätta fingret på en viss stämning i ett visst verk, en atmosfär av mörker, förfall och moralisk undergång. Exempelvis brukar Frank Millers Sin City betecknas som "gothic noir", vilket jag tycker ger en ganska bra fingervisning om vad det hela handlar om.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top