Jag tänkte jag skulle smyga in en liten berättelse här i den annars så allvarliga miljön...
Dvärgen stod bredbent framför Gural som låg blodig på marken. Vilken förnedring, han hade blivit nedslagen av en dvärg och med knytnävarna till och med. De hade båda slängt sina vapen för att göra upp med en ärlig knytnävsstrid och Gural var nära att förlora. Vad skulle han göra, hans samlade sina krafter under dvärgens hånskratt och smädelser. Han koncentrerade sig och flög upp från marken, men störtade snart tillbaka igen med ett knaster ifrån sitt ansikte, dvärgen gned sin hand och pustade ut.
”Ha var de bästa du kunde åstad komma. Kom igen det här är ju pinsamt, att jag Kazim den store inte får slå ned dig utan motstånd. Använd ditt huvud till något annat än måltavla, det gör så ont att träffa.” Sade dvärgen och skrattade. Gural frustade till och ruskade på sitt blå slagna ansikte och reste sig sedan långsamt. ”Du vill alltså ha lite mer motstånd?” Frågade Gural den lille dvärgen och tittade på honom under de buskiga ögonbrynen. ”Ja, vad väntar du på? Jag har hört att du ska vara bättre än det här.” Sade dvärgen och tittade på Gural och log sedan mot honom. Då slängde sig Gural mot dvärgen med ett djuriskt vrål och blottade sina huggtänder. Kazim höjde förvånat ögonbrynen men han inte göra mer innan han nar ned slagen till backen.
Dvärgen torkade blodet från sitt spräckta ögonbryn och reste sig sakta för att se på tiraken, just när han höjt blicken får han syn på tiraken komma störtandes genom luften, dvärgen viftar med knytnävarna i luften för att träffa tiraken. Men Gural undviker lätt och slår den lille dvärgen i huvudet med sin stora knytnäve som blir nerslagen på nytt i ett knaster av brutna ben och krossat brosk. Dvärgen blir liggande ett tag och jämrar sig.
Nu blir Gural medveten om han omgivning, massor av människor har kommit för att se Kazim slå ihjäl den råbarkade tiraken Gural., men de skulle bli besvikna.
Dvärgen reste sig långsamt och vingligt igen. ”Du slår ner mig utan att jag har någon chans, hur kommer det sig?” Frågade Kazim, men Gural bara log och blottade sina tänder i en djurisk grimas. Kazim spärrade upp sina ögon och slängde sig mot sina vapen som låg en meter ifrån honom. Nu sätter även Gural fart, mot Kazim som just fått upp sin yxa och hugger mot tiraken som vräker sig över denne. Två tunga kroppar blir liggandes i ett vilt slagsmål, men plötsligt slutar dvärgen att fäkta med sina armar och blir istället stilla, endast små ryckningar kan anas i hans fötter, ett sista försöka att springa därifrån verkar det som.
Gural tittar upp ur Kazims blodiga skägg, alldeles blodig om munnen vrålar han sitt seger vrål i dammet som virvlats upp av det vilda slagsmålet. Åskådarna ryggar tillbaka och frågar sig själva hur det är möjligt. Något sådant har aldrig hänt förut, ingen har någonsin besegrat Ghor dvärgen Kazim. Gural går själv därifrån svårt sårat, men med en tanke som satt sig fast i hans huvud, han är fortfarande obesegrad och i livet. Han lyckas le, en slagen hjälte går iväg från byn där han mött den oförskämde dvärgen Kazim klan Neckem den obesegrade och det var en ära att få döda honom.
Dvärgen stod bredbent framför Gural som låg blodig på marken. Vilken förnedring, han hade blivit nedslagen av en dvärg och med knytnävarna till och med. De hade båda slängt sina vapen för att göra upp med en ärlig knytnävsstrid och Gural var nära att förlora. Vad skulle han göra, hans samlade sina krafter under dvärgens hånskratt och smädelser. Han koncentrerade sig och flög upp från marken, men störtade snart tillbaka igen med ett knaster ifrån sitt ansikte, dvärgen gned sin hand och pustade ut.
”Ha var de bästa du kunde åstad komma. Kom igen det här är ju pinsamt, att jag Kazim den store inte får slå ned dig utan motstånd. Använd ditt huvud till något annat än måltavla, det gör så ont att träffa.” Sade dvärgen och skrattade. Gural frustade till och ruskade på sitt blå slagna ansikte och reste sig sedan långsamt. ”Du vill alltså ha lite mer motstånd?” Frågade Gural den lille dvärgen och tittade på honom under de buskiga ögonbrynen. ”Ja, vad väntar du på? Jag har hört att du ska vara bättre än det här.” Sade dvärgen och tittade på Gural och log sedan mot honom. Då slängde sig Gural mot dvärgen med ett djuriskt vrål och blottade sina huggtänder. Kazim höjde förvånat ögonbrynen men han inte göra mer innan han nar ned slagen till backen.
Dvärgen torkade blodet från sitt spräckta ögonbryn och reste sig sakta för att se på tiraken, just när han höjt blicken får han syn på tiraken komma störtandes genom luften, dvärgen viftar med knytnävarna i luften för att träffa tiraken. Men Gural undviker lätt och slår den lille dvärgen i huvudet med sin stora knytnäve som blir nerslagen på nytt i ett knaster av brutna ben och krossat brosk. Dvärgen blir liggande ett tag och jämrar sig.
Nu blir Gural medveten om han omgivning, massor av människor har kommit för att se Kazim slå ihjäl den råbarkade tiraken Gural., men de skulle bli besvikna.
Dvärgen reste sig långsamt och vingligt igen. ”Du slår ner mig utan att jag har någon chans, hur kommer det sig?” Frågade Kazim, men Gural bara log och blottade sina tänder i en djurisk grimas. Kazim spärrade upp sina ögon och slängde sig mot sina vapen som låg en meter ifrån honom. Nu sätter även Gural fart, mot Kazim som just fått upp sin yxa och hugger mot tiraken som vräker sig över denne. Två tunga kroppar blir liggandes i ett vilt slagsmål, men plötsligt slutar dvärgen att fäkta med sina armar och blir istället stilla, endast små ryckningar kan anas i hans fötter, ett sista försöka att springa därifrån verkar det som.
Gural tittar upp ur Kazims blodiga skägg, alldeles blodig om munnen vrålar han sitt seger vrål i dammet som virvlats upp av det vilda slagsmålet. Åskådarna ryggar tillbaka och frågar sig själva hur det är möjligt. Något sådant har aldrig hänt förut, ingen har någonsin besegrat Ghor dvärgen Kazim. Gural går själv därifrån svårt sårat, men med en tanke som satt sig fast i hans huvud, han är fortfarande obesegrad och i livet. Han lyckas le, en slagen hjälte går iväg från byn där han mött den oförskämde dvärgen Kazim klan Neckem den obesegrade och det var en ära att få döda honom.
