En modell för hur grundläggande olika behov är under ett rollspelsmöte. Ju längre ner på pyramiden, desto mer pressande känns det ifall det skulle vara hotat. Spelare tenderar att i första hand bemöta och försvara sina lägre behov, om dessa upplevs hotade!
Integritet innebär känslan av att de andra deltagarna respekterar mig och den karaktär jag investerat i. Integritet hotas när jag eller min rollperson förnedras. Integritet korresponderar med Tillit.
Deltagande innebär min möjlighet att delta i det roliga. Deltagande kan hotas när min rollperson handikappas, dödas, eller inte kan närvara på roliga scener. Deltagande korresponderar med Deltagande.
Respons innebär att jag får en respons från de andra deltagarna, att mina handlingar bejakas, får effekter i spelvärlden och i det sociala spelet kring bordet, att det känns som att de andra lyssnar och bygger vidare på dem. Respons hotas när de andra deltagarna inte är intresserade av mina bidrag, eller när spelledaren redan bestämt hur hen vill har det, och (subtilt eller overt) blockar beteenden som inte är i linje med detta. Respons korresponderar med Respons.
Spontanitet innebär att jag låter nyfikenhet, passion, kreativitet och sårbarhet släppas fram. Har jag inget mer grundläggande mål som behöver tillfredställas så kan jag ta glädje och nyfikenhet i till exempel SLP:er eller min egen input som de är, inte som objekt för att tillfredställa basalare behov. Spontanitet korresponderar med (spontana) Mål, och överlappar med flow.
Det är detta Simon menar när han säger att rollpersonerna måste vara odödliga för att spelarna ska använda berättarpoäng spontant och kreativt. Samma sak som Simon snackar om här, och som w176 snackar om här. Teleportering låter som ett bra sätt att upprätthålla deltagande... (Brasklapp: Jag har inte läst trådarna så noga)
---
Notera också, det är mer en fråga om tillit och trygghet än konkreta beteenden. En spelare som känner sig trygg i att denne inte behöver kämpa för att delta och bidraga kan nyfiket och passionerat låta sin rollperson hamna i trubbel, handikappas eller förnedras - Det viktiga är att man känner att de andra deltagarna är med en och bejakar en, att man inte "tappar mark" i behovspyramiden genom att "sabba" för sig själv.
Lite som skillnaden på våld och tvång å ena sidan och kärleksfullt BDSM mellan två villiga deltagare som litar på varandra.
(Och naturligtvis kan man ha en väldigt känslig spelare som upplever allt (mer eller mindre) som kränkningar att försvara sig mot, även om de andra spelarna inte menar det så eller upplever det så. En sådan spelare kommer alltid spela defensivt, optat, känslokallt och taktiskt.)
Integritet innebär känslan av att de andra deltagarna respekterar mig och den karaktär jag investerat i. Integritet hotas när jag eller min rollperson förnedras. Integritet korresponderar med Tillit.
Deltagande innebär min möjlighet att delta i det roliga. Deltagande kan hotas när min rollperson handikappas, dödas, eller inte kan närvara på roliga scener. Deltagande korresponderar med Deltagande.
Respons innebär att jag får en respons från de andra deltagarna, att mina handlingar bejakas, får effekter i spelvärlden och i det sociala spelet kring bordet, att det känns som att de andra lyssnar och bygger vidare på dem. Respons hotas när de andra deltagarna inte är intresserade av mina bidrag, eller när spelledaren redan bestämt hur hen vill har det, och (subtilt eller overt) blockar beteenden som inte är i linje med detta. Respons korresponderar med Respons.
Spontanitet innebär att jag låter nyfikenhet, passion, kreativitet och sårbarhet släppas fram. Har jag inget mer grundläggande mål som behöver tillfredställas så kan jag ta glädje och nyfikenhet i till exempel SLP:er eller min egen input som de är, inte som objekt för att tillfredställa basalare behov. Spontanitet korresponderar med (spontana) Mål, och överlappar med flow.
Det är detta Simon menar när han säger att rollpersonerna måste vara odödliga för att spelarna ska använda berättarpoäng spontant och kreativt. Samma sak som Simon snackar om här, och som w176 snackar om här. Teleportering låter som ett bra sätt att upprätthålla deltagande... (Brasklapp: Jag har inte läst trådarna så noga)
---
Notera också, det är mer en fråga om tillit och trygghet än konkreta beteenden. En spelare som känner sig trygg i att denne inte behöver kämpa för att delta och bidraga kan nyfiket och passionerat låta sin rollperson hamna i trubbel, handikappas eller förnedras - Det viktiga är att man känner att de andra deltagarna är med en och bejakar en, att man inte "tappar mark" i behovspyramiden genom att "sabba" för sig själv.
Lite som skillnaden på våld och tvång å ena sidan och kärleksfullt BDSM mellan två villiga deltagare som litar på varandra.
(Och naturligtvis kan man ha en väldigt känslig spelare som upplever allt (mer eller mindre) som kränkningar att försvara sig mot, även om de andra spelarna inte menar det så eller upplever det så. En sådan spelare kommer alltid spela defensivt, optat, känslokallt och taktiskt.)