Nekromanti En modell för spelares behov

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
En modell för hur grundläggande olika behov är under ett rollspelsmöte. Ju längre ner på pyramiden, desto mer pressande känns det ifall det skulle vara hotat. Spelare tenderar att i första hand bemöta och försvara sina lägre behov, om dessa upplevs hotade!



Integritet innebär känslan av att de andra deltagarna respekterar mig och den karaktär jag investerat i. Integritet hotas när jag eller min rollperson förnedras. Integritet korresponderar med Tillit.

Deltagande innebär min möjlighet att delta i det roliga. Deltagande kan hotas när min rollperson handikappas, dödas, eller inte kan närvara på roliga scener. Deltagande korresponderar med Deltagande.

Respons innebär att jag får en respons från de andra deltagarna, att mina handlingar bejakas, får effekter i spelvärlden och i det sociala spelet kring bordet, att det känns som att de andra lyssnar och bygger vidare på dem. Respons hotas när de andra deltagarna inte är intresserade av mina bidrag, eller när spelledaren redan bestämt hur hen vill har det, och (subtilt eller overt) blockar beteenden som inte är i linje med detta. Respons korresponderar med Respons.

Spontanitet innebär att jag låter nyfikenhet, passion, kreativitet och sårbarhet släppas fram. Har jag inget mer grundläggande mål som behöver tillfredställas så kan jag ta glädje och nyfikenhet i till exempel SLP:er eller min egen input som de är, inte som objekt för att tillfredställa basalare behov. Spontanitet korresponderar med (spontana) Mål, och överlappar med flow.

Det är detta Simon menar när han säger att rollpersonerna måste vara odödliga för att spelarna ska använda berättarpoäng spontant och kreativt. Samma sak som Simon snackar om här, och som w176 snackar om här. Teleportering låter som ett bra sätt att upprätthålla deltagande... (Brasklapp: Jag har inte läst trådarna så noga)

---

Notera också, det är mer en fråga om tillit och trygghet än konkreta beteenden. En spelare som känner sig trygg i att denne inte behöver kämpa för att delta och bidraga kan nyfiket och passionerat låta sin rollperson hamna i trubbel, handikappas eller förnedras - Det viktiga är att man känner att de andra deltagarna är med en och bejakar en, att man inte "tappar mark" i behovspyramiden genom att "sabba" för sig själv.

Lite som skillnaden på våld och tvång å ena sidan och kärleksfullt BDSM mellan två villiga deltagare som litar på varandra.

(Och naturligtvis kan man ha en väldigt känslig spelare som upplever allt (mer eller mindre) som kränkningar att försvara sig mot, även om de andra spelarna inte menar det så eller upplever det så. En sådan spelare kommer alltid spela defensivt, optat, känslokallt och taktiskt.)
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Mer Maslow + Diskussionsfråga

Jag ritade det här som en pyramid eftersom Han hade tagit upp Maslows behovspyramid i min tråd om vad som behövs för flow.

http://en.wikipedia.org/wiki/Maslow's_hierarchy_of_needs (Du behöver bara kolla bilden)

De tre översta nivåerna speglar faktiskt Maslows pyramid inom förutsättningarna för vår aktivitet.

- Fysiska och trygghetsbehov (även kallade Existence) motsvarar Deltagande, att kunna vara med öht.
- Tillhörighets och självkänslabehov (även kallade Relational) motsvarar Respons, att bli bekräftad och uppmuntrad av andra.
- Självförverklingsbehovet motsvarar Spontanitet.

Integritet, då? Då handlar det inte bara om att skapa kul längre, utan att ta hand om sin egen självkänsla och känsla av trygghet, så därför är det ännu mer grundläggande.

Tittar vi på Maslows pyramid (Disclaimer: Maslow snackade aldrig om pyramider, det är vad folk i efterhand har ritat upp) så ligger alla beteende i rollspel inom lagren självförverkligande och självkänsla, eftersom vi spelar rollspel för att vara kreativa och träffa vänner vi känner tillhörighet med. De fyra behov jag räknar upp här placerar sig alltså inom Maslows två översta behovskategorier, och kan glida lite upp och ner.

Det tycker jag är en spännande fråga:

Hur mycket kommer ditt beteende i spel som rollspelare av spontan vilja? Och hur mycket av ditt beteende är sådant som du känner att du borde göra? (t. ex för att andra förväntar sig det, för att spelet ska funka, för att det är så det är, för att anpassa sig...)

Och hur är det med andra spelare du mött?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Jag tycker att det här är jätteintressant och du uttrycker det mycket bättre än jag gjorde i de av mina inlägg du länkar till. Jag hade bara två lager i min pyramid, så den här är lite mer nyanserad. Jag tror att när man upplever det här riktigt sköna liret när alla agerar spontant och kreativt, när ingen behöver be om tillåtelse eller dra sig undan, och så vidare, så är det just när alla de här sakerna klickar och alla känner sig trygga och uppskattade. Jag drar paralleller till improteater (som jag aldrig sysslat med men läst mycket om) där man måste känna trygghet och stöd i gruppen för att våga släppa på sin självcensur.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Tanke nummer två: Vad kan vi som spelare och rollspelskonstruktörer göra för att skapa den här tryggheten? Jag tänker på flera saker:

* Indietricks som spelledarlöshet och roterande scensättning, som jag nämnde i Psychodrame-tråden.
* Men jag tror också att ett spelledarstyrt spel kan åstadkomma det här. Folk som är duktiga spelledare har säkert bra tips.
* Tydlig auktoritetsfördelning. Att säga åt en spelare att hon har vissa rättigheter i spelet som de andra spelarna (inklusive spelledaren) inte kan rubba tror jag är ett bra sätt att skapa trygghet.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Jag tror inte det är en behovstrappa, utan snarare en inlärningstrappa.

För att LÄRA sig tillit måste så måste man för en tid spela med "odödliga roller" eller något annat som ser till att man är trygg. Har man dock lärt sig den tryggheten har man kvar den även om man återgår till spel med hög risk att rollen dör.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
w176 said:
Jag tror inte det är en behovstrappa, utan snarare en inlärningstrappa.

För att LÄRA sig tillit måste så måste man för en tid spela med "odödliga roller" eller något annat som ser till att man är trygg. Har man dock lärt sig den tryggheten har man kvar den även om man återgår till spel med hög risk att rollen dör.
Mycket sant. Jag tror absolut att spelare är förmögna att kombinera ett aktivt intresse för spelledarpersoner och sårbara situationer med en spelstil där rollpersonernas överlevnad inte är försäkrad. Det går nog efter hand att "skala tillbaka" skyddet för rollpersonerna, från "spelet/spelledaren skyddar er" till "spelet/spelledaren försöker inte sätta dit er". Trygghet handlar ju inte bara om situation, utan än mer om tidigare erfarenheter och tilltro till sin egna förmåga.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Arvidos MC said:
En modell för hur grundläggande olika behov är under ett rollspelsmöte. Ju längre ner på pyramiden, desto mer pressande känns det ifall det skulle vara hotat. Spelare tenderar att i första hand bemöta och försvara sina lägre behov, om dessa upplevs hotade!

Trappan är elegant, men...

Jag tror vi alla har sett spelare för vilka pyramiden varit vänd upp och ner, eller där stegen legat i helt annan ordning.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,318
Location
Helsingborg
Jag gillar orden du har valt. Jag skulle kanske visa detta på ett annorlunda sätt, så att det blir mer glidande istället för steg som man behöver ta. Jag skulle också vilja börja med integritet först då det är det första man måste gå igenom för att ta sig vidare till nästa behov.



/Han som ser fram emot att läsa vad folk svarar på Genesis fråga om hur man kan skapa den här tryggheten
 

Attachments

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Fast... Jag tycker inte att de ser ut så.

Har vi inte alla mött en spelare som halft jättelätt för den spontana delen av spelet, för att vara passionerad och sårbar i rollen, och spontan och uppnå flow med mera, samtidigt som hen ändå har jätteproblem med tillliten och gömmer sig bakom spontaniteten som sköld?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
w176 said:
Har vi inte alla mött en spelare som halft jättelätt för den spontana delen av spelet, för att vara passionerad och sårbar i rollen, och spontan och uppnå flow med mera, samtidigt som hen ändå har jätteproblem med tillliten och gömmer sig bakom spontaniteten som sköld?
Jag känner inte igen det där alls, men det kan nog bero på att jag inte fattar riktigt vad du menar. Kan du utveckla?
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Jag menar att kan man dela upp olika utvecklings områden i olika faser eller göra en behpvstrappa. Men jag tycker inte att alla spelare bohovstrappa ser likadan ut, eller utvecklas i samma mönster.

Låt oss kalla Arvidos mönster för

A>B>C>D

Det jag vill säga är att ibland kan man ha en spelare som gör

D>A>C>B eller C>A>B>D eller B>A>C>D eller något helt annat.

Jag tror det mönster Arvid beskriver är något som kanske är predominerade om man börjar med traditionella rollspel där "Rollen är hotad" är en del av spelstilen och sen börja spela Impro/Story now, men inte det enda utvecklingsmönstret och inte något allenarådande.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Arvidos MC said:
En modell för hur grundläggande olika behov är under ett rollspelsmöte. Ju längre ner på pyramiden, desto mer pressande känns det ifall det skulle vara hotat. Spelare tenderar att i första hand bemöta och försvara sina lägre behov, om dessa upplevs hotade!
Diskussion i vrållådan appropå att det härverkar spelstilsdiskussion.


krank: Jag läser trådarna, men känner mest att jag inte riktigt drar mot toppen av den där pyramiden och inte ser den toppen som något självändamål.

krank: Jag är inte ute efter spontanitet och allt det där, så jag känner mig mest utanför. Så jag knypplar med annat istället.

Genesis: Ja, Arvids pyramid är helt klart riktad åt en viss sorts spelstil.

krank: Genesis: Vad bra att du säger det! Jag var osäker, nämligen, och funderade på att fråga i tråden. men nu slipper jag ju.

Han: Precis. Det är spelardeltagande som jag vill åt när jag spelleder. Det här förklarar vad jag borde sträva efter och får mig att fundera kring hur jag ska uppnå det (eller snarare, hur jag gör för att uppnå det).

w176: Genesis: Oh. Skriv det! Det var nog också det jag ville sätta ingret på

krank: Då kan jag fortsätta följa den med intresse och viss distans, medan jag funderar på nästa tråd om djupimmersionism eller problemlösande =)

Han: Det är ju EN modell för spelarens behov, inte Modellen™

krank: Han: Det kanske är modellen för impro/story nowspelares behov? Eller något ditåt? =)

krank: Jag tror att den skulle må bra av att specificeras. Just nu känns den som att den gör bredare anspråk, vilket är synd.

w176: Inte ens det (Apropå Hans senaste kommentar)

Han: krank: Inte helt otänkbart, även om jag använder det här även när jag fisktankar, rälsar etc.
Han: Fast det är väl mer för att jag sammanför olika spelstilar och väljer efter behov/situation.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Genesis said:
w176 said:
Har vi inte alla mött en spelare som halft jättelätt för den spontana delen av spelet, för att vara passionerad och sårbar i rollen, och spontan och uppnå flow med mera, samtidigt som hen ändå har jätteproblem med tillliten och gömmer sig bakom spontaniteten som sköld?
Jag känner inte igen det där alls, men det kan nog bero på att jag inte fattar riktigt vad du menar. Kan du utveckla?
Ja tror jag menar att folk till exempel utrycker otryggkhet på olika sätt.

En del uttrycker att de är otrygga genom att blocka, vara defensiva, undvika varje sårbarhet och genom att inte vara spontana.
Järmför med att: Stå i ett hörn och inte göra något som kan ses som pinsamt eller provokativ för att man känner sig otrygg på festen.

En del reagerar på otrygghet genom att istället vara väldigt spontana och sårbara.
Jämför med att vara den som festar hårdast, gör saker som kan vara pinsamma och provokativa, dricker mest, och är utflippan och spontan för att man egentligen känner sig otrygg.

Spontanitet, till exempel behöver allt inte komma av och inte vara ett resultat av att man är trygg.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Jag håller inte alls med om att Spontanitet skulle vara pyramidtoppen. Toppen är högst subjektiv. Maslows Självförverkligande fungerar bättre i hans modell, eftersom det kan vara bredare. Mer individuellt.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
w176 said:
Låt oss kalla Arvidos mönster för

A>B>C>D

Det jag vill säga är att ibland kan man ha en spelare som gör

D>A>C>B eller C>A>B>D eller B>A>C>D eller något helt annat.
Jo, så långt är jag med, men jag fattar inte riktigt hur man kan spela sårbart och samtidigt inte ha tillit. Jag håller med på att man kan vara spontan ändå, men jag tror inte att det bara är spontanitet som Arvid lägger in i den där översta delen av pyramiden. Det är mer av en sorts ärlig spontanitet där man spelar öppet och bidrar till spel med det man verkligen känner är bra innehåll, utan att oroa sig för att någon skall tycka att det är dåligt. Bara "spontanitet" som i att kasta in saker i handlingen ligger nog utanför pyramiden. Det är i alla fall så jag tolkar det.

EDIT: Jag har alltså ibland sett spelare som slänger ur sig medvetet dåliga eller töntiga saker för att om alla ser att hon inte försöker så kommer ingen att tycka att hennes idéer är dåliga, för hon visar inget av hennes egentliga idéer. Det är som att inte plugga inför ett prov för att man är rädd för att försöka och misslyckas. Då är det lättare att inte försöka alls. Enklare för egot att hantera. Men som jag ser det så har en sådan spelare inte nått "spontanitet" (håller med om att det inte är ett bra ord). Hon har problem med "Respons"-biten.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Lite snabba svar i tråden:

- Det är absolut en inlärningstrappa. Jag tänker att detta är fröt till en längre artikel om inlärningsteori i rollspel.

- Det är absolut en specifik modell. Jag ser alltid modeller som verktyg, se det här som en förenklad version av den större pyramiden, anpassad till andra syften. Exakt vilka syften får jag fundera på, men att förklara varför dramapoäng inte alltid funkar är det första.

- Spontanitet != Impulsivitet! w176 har rätt i att osäkra spelare kan agera impulsivt, men det är inte det jag menar med spontanitet.

Bristande trygghet (Nivå 1) kan man, lite förenklat, hantera på två sätt: Att dra sig undan, eller att gå i strid/impulsivitet. Den impulsivitet w176 tar upp är inte öppenhet utan ett skydd mot öppenhet.

Istället för spontanitet kan vi säga Möta andra som subjekt istället för objekt eller Gå in med nyfikenhet istället för med försvar eller liknande. Fortfarande inte helt rätt, och lite väl tillspetsat språk, men kanske lite klarare.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Finns det någon särskild anledning till att det är viktigt för dig att de skall vara steg i en ordning?

Stämmer ordningen för alla fall eller kan man använd de högre för att skapa någon av de lägre?

Sedan så bör du nog ha flow i toppen också. :gremsmile:
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Ram said:
Finns det någon särskild anledning till att det är viktigt för dig att de skall vara steg i en ordning?

Stämmer ordningen för alla fall eller kan man använd de högre för att skapa någon av de lägre?

Sedan så bör du nog ha flow i toppen också. :gremsmile:
Det är inte vattentäta skott mellan lagren.

Tänk dig istället att varje lager har en liten varningslampa som lyser när vi känner att vi kanske är på väg att förlora det.

Integritet har en stor, röd ångestsiren. Deltagande är en gul glödlampa, respons är en mindre glödlampa, och spontanitet är en grön liten diod.

Så, om jag känner att jag inte får göra det jag verkligen vill, för spelledaren svarar bara på det som passar med hens plan, då lyser bara den lilla gröna dioden. "Det här hade kunnat vara roligare" tänker jag.

Känner jag att jag håller på att bli utmobbad av spelgruppen, att jag kanske inte får delta i den roliga scenen och att spelledaren inte plockar upp mina idéer - Då lyser alla fyra lamporna. Men förmodligen kommer jag satsa på att lösa problemet den stora röda sirenen varnar mig för innan jag satsar på att lösa problemet den lilla gröna dioden varnar för.

Därav hierarkin. Ett behov är inte nödvändigtvis finare än ett annat, men det är mer grundläggande.

När känner sig spelaren trygg och otrygg?
Vad reagerar spelaren främst på, är det alltid integritet först?
Hur reagerar spelaren på detta?

Svaren beror på spelaren, men jag tänker att denna ordningen är för det mesta sann.

Inget flow här, jag ska skriva om lite till så blir det kanske tydligare.

Jag uppskattar alla dessa svar, tack!
 

Ögat

Hero
Joined
24 May 2000
Messages
1,127
Location
Stad OCH land
När vi spelar rollspel har vi två simultana sociala situationer. Därför får vi också två typer av trygghet.

Först en grundläggande trygghet som handlar om hur man interagerar med varandra i gruppen. Säger vi hej? Vet jag vad alla heter? Vet alla vad jag heter? Pratar vi med varandra innan? Är det någon som försöker dominera, eller umgås vi som likar?

Sen en trygghet i spelet som handlar om hur vi interagerar med varandra inom ramen av spelet. Förstår jag vad vi gör? Förstår jag vad som förväntas av mig? Förstår jag vad jag kan förvänta mig av andra?

Översatt till Arvidos Behovspyramid svarar tryggheten på följande frågor:
Får jag vara här? (integritet)
Får jag vara med? (delaktighet)
Bryr sig någon om vad jag gör? (respons)

Jag anser att båda sociala situationerna fungerar på samma sätt. När jag inleder "spelandet" repeterar jag den vardagliga sociala situationen: som sina rollpersoner får alla spelare en stund i rampljuset för att introducera sig, berätta hur de ser ut för dagen, förklara hur de mår och vad de gjort sen sist.

Sen tycker jag också om att använda vinjetter och/eller övertydliga äventyrsupplägg: "ikväll kommer Berlin att brinna, en mystisk väska hamnar i era händer och kanske möter ni döden i form av en robotdinosaurie." Då behöver ingen oroa sig för äventyret heller.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Olav said:
Översatt till Arvidos Behovspyramid svarar tryggheten på följande frågor:
Får jag vara här? (integritet)
Får jag vara med? (delaktighet)
Bryr sig någon om vad jag gör? (respons)
Klockrent Olav, jag tycker om hur du översätter tryggheten till tre frågeställningar. Det blir väldigt tydligt, och jag satt och tänkte på liknande saker när jag satt på spårvagnen nyss.

Ifall de finns frågetecken efter de där frågorna i spelarnas huvud så kommer deras beteende gå efter det.
 
Top