Nekromanti En rolig sak

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Re: Nja, du har inte helt rätt ...

I DoD måste du lyckas med svärdet för att bli bättre på det.

Själva poängen i diskussionen handlar ju om fri vs låst distribution av förbättringsresurserna.

Det är måhända billigare att köpa FV i svärd än att köpa S i besvärjelser, men en magiker har klart lättare att skaffa sig förbättringspoäng i besvärjelser än i svärd.

Någon exakt jämförelse går förstås inte att göra, men att det är ett mycket sämre byte i D&D men inte i DoD... nä. Så är det definitivt inte. Inte för att det egentligen spelar någon roll. Vilket är vad jag egentligen vill säga.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,270
Location
Rissne
Re: Angående vaga argument

Jag kan förstå rädslan för stereotypisering. Jag har aldrig upplevt problemet själv i 3e, men rädslan förstår jag.
Däremot köper jag inte det omvända tänkandet. När man gör en karaktär som man vill skall vara bra på att slåss, vad är det för omvnt med att välja klassen krigare jämfört med att välja tio stycken färdigheter-som-tillsammans-gör-att-karaktären-blir-en-krigare?
Vi kanske spelar på olika sätt, men det är mycket, mycket sällan jag vill göra en karaktär "som kan slåss". När jag väl sätter mig ner med papper, penna och regler är karaktären redan i princip klar; jag har personlighet, yrke, familj och bakgrund, bostad, ungefär vad den är bra på etc etc. Problemet uppstår när man vill skapa något som inte passar in i de existerande klasserna - då återstår multiclassing (vilket känns ofantligt omständigt) eller att hitta på en helt egen class (vilket också känns onödigt omständigt).

Klasser är inte yrken. Det tål att upprepas. Klasser är inte yrken.
OK, det köper jag. Det är ett helt OK argument du för fram - men då återstår frågan - vad är classes då? För mig framstår de antingen som stereotyper (om jag vill vara elak) eller lite som Jungs arketyper (om jag vill vara snäll). Även om jag väljer det senare alternativet, så brukar jag generellt försöka undvika att spela rent arketypiska karaktärer, och har svårt nog utan att systemet ska vilja försöka tvinga på mig att välja en av ett antal redan färdiga.

Det kan naturligtvis då invändas att t.ex WoD har liknande, med sina grupperingar och sina t.ex vampyrklaner. Gott så, men där känns grupperna betydligt mer knutna direkt till världen, åtminstone för undertecknad. man kan naturligtvis tänka sig t.ex krigare som en social gruppering i spelet med egna traditioner och med nåtslags samhörighet, magiker har sina akademier, men det känns mera krystat. Tycker jag.

Dessutom innebär grupperingarna i WoD generellt mestadels bara att man får olika listor över specialförmågor - grunden, dvs grundegenskaper och färdigheter etc, är lika för alla.

Nu har jag ju sedan några år ingen Players Handbook att titta i, och jag sitter därtill just nu och fördriver tiden på Gävle Högskolas bibliotek, men hur stor del slump är det i d20/DnD's karaktärsskapande? Där har vi ytterligare en konvention, som visserligen är väldigt lätt att husregla bort, som alltid sticker mig i ögonen. Inte för att den är fel i sig, utan för att den inte är riktigt kompatibel med min syn på rollpersoner och hur jag vill skapa dem.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,809
Location
Stockholm
Nja

Jag tycker att du gör ett tankefel. Du pratar hela tiden om statiska utmaningar. Alltså, du utgår i ditt resnomenag från att en CR 8-utmaning alltid ska vara flat out combat. Och du utgår alltid från att själva utmaningen alltid har fullt laddade rollpersoner.

Om det är tredje utmaningen på en dag, så kan det vara en fördel med två multiklassade rollpersoner (typ fighter/sorcerer), kontra två singelklassade (en fighter och en sorcerer). Situationen kan vara sådan att en person har förlorat sina spell-kastarförmågor, och om man har två som kan det, så klarar man sig bättre, som exempel

Det kan vara så att vid tredje utmaningen så hjälper inte fighterns förmågor till, men eftersom man är två som kan kasta eldsmagi, kan man sätta upp en korseld, som inte vore möjlig om man hade två singelklassade. Och om man är två som kan fightas, kan man flanka och då får man fördelar man inte skulle få om man bara var en som gick in i striden helt själv.

Det är inte svårt att hitta situationer som missgynnar multiklassade rollpersoner. Men de situationerna är oftast väldigt statiska och tar inte hänsyn till vad som händer i första, andra, tredje steget i ett äventyr.

/M
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,991
Location
Stockholm
Re: Angående vaga argument

krank said:
[…] hur stor del slump är det i d20/DnD's karaktärsskapande?
Om du använder point buy för grundegenskaper och fast ökning av hp (båda varianter som finns i grundregelböckerna): Noll och intet.
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,991
Location
Stockholm
Re: Nja, du har inte helt rätt ...

Eksem said:
I DoD måste du lyckas med svärdet för att bli bättre på det.

Själva poängen i diskussionen handlar ju om fri vs låst distribution av förbättringsresurserna.

Det är måhända billigare att köpa FV i svärd än att köpa S i besvärjelser, men en magiker har klart lättare att skaffa sig förbättringspoäng i besvärjelser än i svärd.
Det är ju det man har bonuserfarenhetspoäng till. Du vet de där som man får sätta på vilken färdighet som helst.

Och i Bobbys fall handlade det ju om att hans gubbe faktiskt fått formell träning, varför jag hade använt DoD:s träningsregler i stället för det vanliga erfarenhetssystemet.
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Re: Nja, du har inte helt rätt ...

"Det är ju det man har bonuserfarenhetspoäng till. Du vet de där som man får sätta på vilken färdighet som helst."

Då borde ju spelaren lägga sina bonuspoäng på formler, och inte på svärd. Om det rör sig om helt fria förbättringsresurser finns det ju ingen skillnad mellan DoD och D&D på den punkten.

"Och i Bobbys fall handlade det ju om att hans gubbe faktiskt fått formell träning, varför jag hade använt DoD:s träningsregler i stället för det vanliga erfarenhetssystemet. "

Om man nu i DoD-fallet skulle säga till spelaren "efter några månaders militär träning får ni X antal bonus-EP att lägga på följande X färdigheter enligt träningstabellen" kunde man lika gärna spela D&D och säga "efter några månaders militär träning får ni varsin level i Fighter". Jag ser fortfarande inte skillnaden.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,270
Location
Rissne
Re: Angående vaga argument

Om du använder point buy för grundegenskaper och fast ökning av hp (båda varianter som finns i grundregelböckerna): Noll och intet.
Jo som sagt, jag var väldigt osäker, eftersom jag inte hade några regelböcker i närheten.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,270
Location
Rissne
Re: Nja, du har inte helt rätt ...

Själva poängen i diskussionen handlar ju om fri vs låst distribution av förbättringsresurserna.
Japp. och jag föredrar låst - eller i vart fall halvlåst. Jag brukar använda samma princip i alla spel jag spelleder - spelarna tillfrågas mellan spelmötena vad de anser att det är rimligt att deras rollpersoner lärt sig, och så får de motivera. Om motiveringen är bra, kan de få exp i det de ville ha exp i. Inga "fria erf" av något slag, absolut inga "erf för gott rollspelande".

Det gör att man dels inte behöver slå slag för allting hela tiden. Man måste dessutom inte lyckas med färdigheten för att bli bättre (man lär sig lika mycket om inte mer av att misslyckas). Det räcker med att man kan motivera att rollpersonen lärt sig något.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Sidoreflektion inom parentes

Hm, när det gäller Eksems energiska D&D-försvar tror jag det var riktat mer mot Kranks syrligheter än mot ditt inlägg, även om det var dig han rent praktiskt svarade just nu. :gremsmile:
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,084
Location
Port Kad, The Rim
Re: En teori om fantasy och rollspel

En av mina polare som hängde med gänget bakom Drakar version 1 brukar prata om hur häftigt det var att "Elf" var en klass- inte en ras i första utgåvan av AD&D. Alltså så misstänker jag starkt att de som gjorde Drakar och Demoner hade ganska vass koll på de amerikanska utgåvorna.
Ja, det hade jag. Minst en hyllmeter TSR-prylar bakom ryggen på mitt kontor hos Ä-spel.

Och nånstans där tror jag att man kan spåra förklarinegn bakom det knarkiga i D&D-mytologin. Man satt och spelade så mycket att man gjorde slut på alla "standard"-varelser (drakar, troll, spöken, orcher mm) och uppfann nya.
Jag får för mig att det var jefligt kul att spela grottröj på den tiden- kanske för att man var med om allt för första gången.
Svaret blir tre ja.
 
Top