Okej, om jag nu ska försöka också leva efter mitt moraliska protokoll och verkligen ta in det du skriver så förstår jag din poäng som att:
...du upplever hur andras premisser inte är okontroversiella. Att påstå att det existerar en hierarki eller maktfördelning som beror på genus eller etnicitet är i sig ett sorts övertramp?
Vi har ju snuddat vid det förut, men som jag förstår dig så är könsmaktsordningen ett exempel på en sådan premiss?
Och tja, vi kan ju förstås låta det vara en otillräcklig premiss. Vi kan säga att det inte existerar något värde i att utgå från att det existerar en könsmaktsordning för att det finns enstaka exempel som sätter premissen under undantag, vi kan diskutera utifrån en moralisk-filosofisk ståndpunkt att det till syvende och sidst ändå är individen som avgör hur den ska förstås och behandlas etc.
Men jag tror att det är att göra det onödigt svårt för sig själv, Vitulv. Att acceptera de där premisserna innebär att du och jag måste fundera på vilka vi är med tanke på att vi är män, men jag tror faktiskt att vi vinner på det i längden. Och jag tror att det skulle kunna förvandla många infekterade trådar här på formuet till något bättre.
För grejen är att även om det på tex individnivå finns exempel på hur de där premisserna inte gäller, så är problematiken med strukturerna i stort överväldigande.
Det går liksom inte att förklara tex löneskillnaderna mellan män och kvinnor med något annat argument än att det verkar råda en norm som gör det giltigt att kvinnor tjänar mindre än män. Norm eller struktur. (Nu nöjer jag mig med det väldigt materialistiska exemplet 'löneskillnader', vi får ta andra exempel på skevheter mellan könen vid ett annat tillfälle).
Och jag tror också så här: när någon hänvisar till de där premisserna så är det ett sätt att kräva jämlikhet. När en kvinna skriver om hur ett spel är sexistiskt så är det ett sätt att kräva respekt och att bli behandlad på ett juste sätt. Vad händer med oss om vi förvägrar henne det på grund av att hon argumnenterar utifrån en premiss vi inte accepterar?
Jag tror också att det är så att när en kvinna protesterar mot att hon särbehandlas på grund av kön så är det ett första steg mot att hon får mer makt över situationen. Och jag tror också att anledningen till att många män blir så förbannade på feminister är att de känner sig hotade: hotade då deras roll, deras sätt att se på världen förändras om kvinnans roll förändras.
Så därför tror jag att vi gör klokast i att lyssna på den där kvinnan (eller invandraren eller socialbidragstagaren, eller...) och i förlängningen se till att makten fördelas jämlikt. Det betyder att makten fördelas annorlunda och kanske att vår roll som män förändras, vilket förstås kan vara smärtsamt. Vi blir av med privilegier.
Men det betyder också att män och kvinnor kan se varandra i ögonen på ett annat, och som jag tycker, mer värdigt sätt.
---
Okej, jag kanske missade din poäng, sorry i så fall. Men jag tror helt enkelt att det inte är så att alla premisser väger lika lätt. Vissa premisser tänker jag mig måste få företräde eftersom de innebär att den som är underordnad i så fall kommer till tals.
Annars får vi leva med samma maktstrukturer för evigt. Hur ställer du dig till en sådan framtid?
