Rymdhamster är inne på en viktig sak när det gäller kroppsformen, huvudets "roll" och vad det får för följder.
Överlag - anpassning till vatten beror på åtminstone en grundläggande sak, rörelseförmågan. Hur rör sig varelsen, simmande eller gående? En simmande varelse får en helt annan kroppsform än en som rör sig på botten och har ett "underlag". Om de vattenlevande humanoiderna främst rör sig på botten, kan de utan tvekan ha ett huvud med samma vinkel som människor, den miljön är mer lika. Så det kan vara ett skäl till att välja det framför mer "sjöjungfru"-inspirerade varelser.
Om de dock ska vara simmande, är de förmodligen bättre anpassade till det - kroppen bör då vara mer spolformig, de bör ha fenor istf armar och ben. (Deras fenor kan ju fortfarande ha förmåga att manipulera saker, mer som "webbed hands", men antagligen väldigt korta "armar", eftersom den delen är mindre användbar för simmande varelser.)
Nackdelen är då, att det blir än svårare för den varelsen att också fungera på land.
Förstahandsalternativet borde då vara att välja en bottenlevande varelse, eftersom det gör båda målen lättare - mer humaniod, lättare att klara av liv på ytan.
Så vad följer av den livsmiljön? Tja, det behöver inte vara så väldigt mycket.
Sannolikt kortare. Det finns flera skäl till att en bottenlevande varelse förmodligen är kortare än varelser på land, allt annat lika. Även om vattentemperaturen är högre än +4°C i miljön, är vatten betydligt mer värmeledande än luft så temperaturreglering blir mer av ett problem. Detta kompenseras antagligen med betydligt tjockare underhudsfett - och en mindre kropp.
Notera att det alltså inte nödvändigtvis handlar om att *höja* kroppstemperaturen - utan att behålla den stabil. Det beror ju på vad den omgivande temperaturen är. Men om dessa anpassningar inte sker, betyder det att varelsen är anpassad för ett ganska snävt temperaturintervall - och det gör det om inte annat väldigt mycket svårare för den att gå upp på land, även om den lever i förhållandevis varmt vatten eftersom den då kommer att bli utkyld på ytan utan omgivande värme...
Det finns heller inte nödvändigtvis samma fördelar av längd i vatten.
Kamouflage? Troligen. Jag skulle utgå från att en vattenlevande varelse har någon form av inbyggt kamouflage - kanske tom lika sofistikerat som bläckfiskars förmåga att anta omgivningens både färg och form, eller en färgteckning som (beroende på våglängd) är avsedd att förvilla rovdjur, lite beroende på humanoidernas plats i näringskedjan. (En hel del av de färgstarka teckningarna på ffa fiskar som lever vid korallrev i tropiska vatten är en kombination av kamouflage och signaler till artfränder - beroende på ljusförhållanden, vid den tid på dygnet de är aktiva, och vilka frekvenser deras resp deras predatorer är anpassade för, ser de väldigt annorlunda ut än hur vi uppfattar dem, så det som får dem att stå ut för oss kan vara en del av ett lurigt kamouflage...)
Den viktigaste faktorn här, är deras plats i närigskedjan som sagt. Är de iaf nära toppen (förmodligen) använder de antagligen kamouflaget för att jaga. Det är då logiskt om det går att anpassa till olika miljöer, dvs. fungerar tex som bläckfiskars, eftersom du förmodligen vill ha humanoider som är rörliga över större ytor och anpassar sig till olika miljöer.
Om de är hyfsat människolika kan de ju svårligen tävla med fiskar vad gäller att simma, så de får fånga sådana byten med andra metoder - som tex att maskera sig och invänta byten.
Sen funkar ju ett sådant kamouflage automatiskt också mot eventuella rovdjur som kan jaga dem.
Stora ögon - kanske många. Beror ju på ljusförhållanden, men ska de kunna röra sig på ytan utan väldigt stora problem är de antagligen inte sådana varelser som lever på djupt vatten, nedanför den zon som dagsljuset kan nå. (Då får de ju problem när det omgivande trycket sjunker, så de kan behöva "inverterade dykardräkter" för att klara sig på land...)
Så deras ögon är antagligen anpassade för hyfsat mycket ljus, även om det är vanligt att såväl fiskar som andra undervattenslevande varelser ser delvis andra frekvenser än vi människor och andra däggdjur uppfattar på land. De kan vara större, proportionellt sett, tex om de ska kunna röra sig mellan nivåer med olika mycket ljus eller vara mer nattaktiva.
Däremot är det inte alls otroligt att de kan ha flera ögon än två. (Detta kan iofs sägas om de flesta aliens...) I en värld som pga vattnet är mer tre-dimensionell så har du fler hot (eller byten) som rör sig i alla dimensioner. Då kan fler än två ögon vara nyttiga.
(Det kan iofs sägas att detta, i vår värld, faktiskt verkar vara mer sällan förekommande under vatten än ovan - men det kan bero på att vår värld tidigt verkar ha fastnat vid två ögon för någon grad av stereoskopiskt seende, och det är ffa arachnoider som avviker med ett högst varierande antal ögon. Men det kan bero på att i en utvecklingslinje när du väl har två ögon är det inte säkert att ren "nytta" ger upphov till fler.)
Möjligen är de extra ögonen reducerade - tex primitiva sk ocelier som mest kan urskilja rörelser och stora kontraster. (Dvs tillräckligt för att fungera som varningssystem, men inte användbara för synen - gör det ju lättare att hantera dem in-game... ;-) )
Å andra sidan är det då kanske mindre troligt att de har ett särskilt utvecklat färgseende - ögon med färre olika sorters synceller, kan ha betydligt bättre upplösning. "Hemligheten" bakom tex många rovfåglars och rov-däggdjurs bättre synskärpa, är förlusten av deras möjlighet till färgseende. (Vilket också är något som bidrar till att starka färger kan utvecklas och ändå fungera som kamouflage, hos deras bytesdjur - det är bara kontrasten som "räknas" om rovdjuret ändå inte kan se färgen i sig...)
Och andra sinnen... Tex placerade på antenner? Dels en sas "ren alienfaktor", dels en fråga om hur sinnena utnyttjas. För däggdjur och fåglar har det varit fullt möjligt att ha ett utbyggt luktsinne, i den invändiga andningsfunktionen. Beroende på hur eventuella gälar eller motsvarande andningsorgan sitter hos den här humanoiden, är det dock troligt att ett motsvarande luktorgan behöver en helt annan placering för att fungera.
Hos fiskar är den iofs också intern - och de har fyra (!) "näsöppningar" (två in, två ut) för att cirkulera vatten över känselorganen i luktsinnet. En del fiskar har delar av det externt. (Vilket inte är fullt så exotiskt som det låter - det har tex vi människor också, fast det är delvis modifierat...) Tex organ i små "gropar" i huden.
Allt handlar väl egentligen om hur pass exotiskt utseende du vill ha. Men en vattenlevande art skulle till exempel kunna "byta ut" en sån sak som yttre öron, mot nån slags apparatur för att känna lukt. Öron (i vår mening) finns det liksom mindre behov av, när ljud som fortplantar sig lättare genom vatten, kan uppfattas lättare utan specialiserade organ som förstärker dem. Hörseln är då (som hos fiskar och vattenlevande kräftdjur) mer utspridd över hela kroppen - och istället är det lukten som "behöver hjälp"...
