Zire;n327792 said:
det har jag hittat på kan jag inte ändra (om det inte är någonting annat i spelvärlden som ändrar det).
Ja… micro-commitments. Ett sätt att få en liten taste of blorb även i andra spelstilar.
Zire;n327792 said:
Även om man inte är lika objektiv som en random encounter tabell, så är det flesta spelledarna tillräckligt objektiva för de flesta spelarnas smak. Annars hade blorb varit det enda sättet man spelat rollspel på.
Well, definitivt
inte för
min smak och jag förespråkar ju därför mycket riktigt blorb.
Zire;n327792 said:
Samma problem får jag med random encounter tabeller. Resultaten är ju inte roligare än tabellen, spelarna ser ju igenom att det bara är en slumpmässig punkt på en lista med saker, på samma sätt som att de ser igenom att saken som dök upp skapades av spelledaren. Jag har svårt att se varifrån wow:et kommer.
Det speciella är alltså att spelledaren är “bakbunden” och både spelledaren och spelarna har samma respekt till materialet. Både spelledaren och spelaren säger symmetriskt “Oj, det kom en björn”. Ibland vet spelledaren vad som kommer: “i nästa rum är det en arg vätte.” Men det är ändå en respekt till en gemensam fantasi & commitment till att leka att det
är en vätte i det rummet. (Vad heter commitment på svenska. Försöker skära ner på svengelskan.)
Wowet är alltså den här symmetrin. Att både spelaren och spelledaren tar spelvärlden som något riktigt. Inte att “jag fighter måste låtsas att den är på riktigt men du DM får behandla den som en formbar hittepå”.
Zire;n327794 said:
Blir inte världen väldigt tråkig om man lämnar 1-sanningar området? Då blir det som att man går runt i en slumpmässigt genererad värld (och ännu värre om man hamnar i 3-sanningar land).
Ja exakt så är det. 1-sanningar är det roligaste och 3-sanningar är rätt kasst. “Ni går i en featureless öken.”
Därför ska man preppa! Så det finns gott om 1-sanningar.
Gurgeh;n327798 said:
Hur fungerar spelledarpersoner i en sån här värld? När jag läser beskrivningen känns det som om tanken är att fila bort spelledarens godtycke, men det måste ju ändå komma in när spelledarpersoner ska reagera på det rollpersonerna gör.
Exempel: Rollpersonerna har hittat en värdefull rubin (som var preppad) och går till marknadsplatsen till en köpman (som är preppad, och beskriven som girig och småkriminell) och försöker sälja den. Spelledaren låter köpmannen ge ett skambud, rollpersonerna misslyckas med slag för Köpslå och går vidare, och spelledaren tänker att det vore spännande om köpmannen anlitar några hejdukar för att stjäla rubinen från rollpersonerna.
Att hejdukarna försöker stjäla rubinen är alltså något som spelledaren bara hittar på, men baserat på hur den här spelledarpersonen rimligtvis skulle kunna reagera.
Är det okej?
Det är en korrekt observation att den här typen av spelledarpersonshandlande delvis underminerar godtyckesbortfilandet.
Jag försöker spela spelledarpersonerna utifrån deras egna agendor, och enligt en massa begränsingar och principer. Jag tycker Robin Laws’ kapitel i
Unframed om hur man ska spela ut dialoger.
Men när det gäller mer salienta beteende beslut:
Gurgeh;n327798 said:
Spelledaren låter köpmannen ge ett skambud
Ja! <3 I enlighet med preppen (“girig och småkriminell”).
Gurgeh;n327798 said:
rollpersonerna misslyckas med slag för Köpslå och går vidare, och spelledaren tänker att det vore spännande om köpmannen anlitar några hejdukar för att stjäla rubinen från rollpersonerna.
Spelledaren tänker då: Vad händer? Jag ska konsultera gloraklet. Är detta tapet? Nej, att bli av med rubiner är rätt salient.
Då till dom tre sanningsnivåerna:
- Står det i prepppen att denna köpman älskar att stjäla? Ja, det gör ju faktiskt det i det här fallet.
Så då kan vi köra på det som en 1-Sanning.
Men säg att det inte hade stått nåt. Då går vi ner till 2. Finns det några regler som hjälper dig att fatta beslut om huruvida olika personer vill stjäla från rollpersonerna? Och ja, i vår glitchworldkampanj hade jag faktiskt gjort såna husregler för mig själv som jag rullade på. För att när jag kom i liknande situationer var jag tvungen att ramla ner till nivå tre. Hitta på (välj nåt safe “nej, han vill inte stjäla dom”) och sen till nästa möte skapa regler för att hantera liknande situationer i framtiden. Lappa luckan varje gång du behövt ta till en 3-sanning.
Sen kommer vi till nästa fråga.
Hur vill han stjäla den och vad har han för resurser? Eventuellt har du då preppat ett en brottsorganisation och vilka handlingar och resurser dom har tillhands. Eller nån typ av randotabell för grobianer. Vi kan kolla på hireling availibility tabellen i ACKS, eller modulspecifik (såsom hench-reglerna för tavernan i Keep on the Borderland). Eller så får du ta det som en 3-sanning. Vad är safe&boring jo två stycken 2-HD grobianer borde väl vara rätt safe. Och så lappa luckan till nästa gång dvs skapa/hitta regler för detta.
Men när man väl har sina grobianer eller monster eller vad det är. Jäklar vad hårt man kan köra då! I Lost Mines när dom slogs mot spindlar i grottan. Spindlar som var låååångt under deras level. Men det blev en fucking gerilla fight. Dom gick i mörkret och en efter en blev dom anstastade av spindlar som sen smög bort. Web & run–taktiken.
Alltså, 99% av alla kampanjer kommer aldrig behöva regler för “hur många grobianer kan en rubinköpman anställa”. Det är därför du ska börja med
enkla regler och sen följa principerna och då kommer gradvis reglerna täcka fler och fler fall tills du har kört några år och blivit en super-DM som är beredd på allt.
Rangertheman;n327802 said:
Hur kan det bli det när det finns ett uttryckligt förbud mot att preppa intrig, plott, handling eller kedja av handlingar? Varje händelse och SLP befinner sig i limbo till dess att rollpersonerna går in i deras hex eller deras nummer kommer upp i slumptabellen.För mig känns det väldigt datorspeligt.
Håller med om att spelledarpersonerna som finns i rum/hexes är statiska men det är därför mötestabellen är
nödvändig för att få liv. För allt som finns på den tabellen är nämligen inte statiska, dom kravlar runt där i din värld och att dom slås fram betyder… att dom dyker upp! Vi har haft såna fantastiska händelsekedjor som uppstått. “Åh, nej, vår hench sprang iväg för han fick en Fear på sig, vilka är det han träffar…” rull rull rull “WOW!! Av alla monster i den här dungan så hade han turen att springa in i sin egen tribe!” Eller en annan… “oj, mitt i djungeln träffade ni två äventyrare och en av dom har ringen som era guider söker! hur ska det här gå…”