Nekromanti enklast möjliga blorb (för nybörjare)

[luddwig]

Logiska problem hanteras som vilken annan fråga som helst: konsultera dom tre sanningsnivåernas princip ihop med tapetprincipen för att finna svar.

Jag vill åter vända till det här. Hur förhåller sig blorb till en intern logik i spelvärlden? Är intern logik helt onödig, helt nödvändig eller kvittar det vart på skalan vi befinner oss?

 

[2097]

Den här har spelstilen i vad jag verkligen saknade i rollspel som OSR till stor del löste men jag ville verkligen strama upp det och sätta fingret på exakt vad i OSR det var som löste det. Rules light, rulings not rules, är det ju inte eftersom jag har väldigt mycket regler. (Men börja som sagt med enkla regler sen byggs det på nomiskt!)

Men vi kan väl ta oss en kik i Principa Apocrypha.

Principia Apocrypha: Principles of Old School RPGs, or, A New OSR Primer

Först konstatera att det är Ben Milton & Steven Lumpkin som gjort den. Två riktigt schyssta lyftkranar som vet var dom har handduken.

Ben Milton brukar jag inte hålla med om att han vill ha extremt sparsmakade rollpersoner “the answer is not on your character sheet” medan jag inte har nåt emot att dom har en massa superkrafter om dom nu vill det. Dvs något som han ser som ett jätteplus är jag mer neutral till. (+ att Knave har en mattebugg.) Älskar hans recensioner på YouTube!

Steven Lumpkin, en fantastisk YouTube-DM (silent0siris) som givit mig många timmar av nöje. Men en designer som jag inte tycker designar så bra rollspelsmekaniker. Har bl.a. ondgjort mig över hans inventory system som likt Dungeon World är abstraherat, att man kan dra fram vadsomhelst ur skalman-skalet utan att behöva planera sin resa innan. Nej och åter nej, jag tycker det är jätteviktigt att man har ett riktigt inventory.

Så långt intro om författaren. Låt oss sjunka in i deras principer:

Be An Impartial Arbiter:
Japp! En likhet med blorb!
Rulings Over Rules:
Nix! En skillnad mot blorb!
Divest Yourself Of Their Fate:
Japp! En likhet med blorb!
Leave Preparation Flexible:
Nja… håller typ med om det som står, men jag vill nyansera. Ja, det är urbra att inte ha en förberedd handling. Samtidigt som det är järnhårt att det finns en solid och pålitlig blorb!
Build Responsive Situations:
Detta är överkurs & inte en del av blorb basics men är urbra! Blir bra lir med den tekniken!
Embrace Chaos:
Detta är överkurs & inte en del av blorb basics men är en bra best practice!
But Uphold Logic:
Nej! Detta bryter mot blorb! Använd inte common sense. Se exemplet tidigare i tråden med mossan i skogen
Let Them Off The Rails:
Ja, det är bra.
Get them thinking:
Detta är mer en speciell spelstil än något som gäller allt blorb.
XP for Discovery & Adversitity:
Vad exakt man belönar beror på spelets genre tycker jag. Och hur dom belöningarna ser ut; är inte alls självklart att “förbättra rollisen” ska vara huvudmålet med spelandet.
Player Ingenuity Over Character Ability:
OK, denna förtjänas att prata lite mer om. Först om den delen jag inte håller med om.

Vi kör ju med femman och dom har massor av superkrafter och spells och sånt. Jag ser det som en del av rollpersonernas verktygslåda. Ja visst är det roligt när det inte finns en massa sånt men det betyder inte att det inte kräver ingenuity att ex vis tillämpa en Mage Hand på ett smart sätt.

Sen till det som är bra. När man har en blorb så går det att resolva letande efter fällor och skatter, eller lösande av problem av den typen som dom säger (“retreive a key from a lake of acid”) genom att rollspela ut det. Det är fantastiskt. Man behöver inte förlita sig på tärningsmekaniker för att göra det som i ex vis Mouse Guard. Det är en av dom sakerna som jag verkligen gillar med blorben, att det går att vara ingenious.

Cleveress Rewarded, Not Thwarted:
Men vad är detta? Du ska ju vara opartisk. Skärpning, håll inte på att försöka guida spelet såhär. Håller helt med om första punkten men inte sen när det spårar ur till att man ska “presentera situationer”. Nej nej. Gör en blorb och sen släpp ratten. Det är allt du behöver göra.
Ask Them How They Do It:
Exakt. Det är en väldigt viktig del i min större spelstil (2097e kallar jag den), och jag älskar verkligen den spelstilen, och blorben möjliggör den. Men blorb behöver inte den, det är inte en grundkomponent i blorb. Ex vis vi har att varje morgon gör dom ett navigation check istället för att vi rollspelar ut hur dom tittar på stjärnhimlen, soluppgången, riktmärken i skogen etc. Och spelet fungerar ändå.
Let Them Manipulate The World:
Ja! Urviktig del av blorben!
Good Items Are Unique Tools:
Älskar sånt här spel och är typ det allra allra bästa med D&D men är inte en grundförutsättning för blorb. Är bara en extrem match made in heaven för blorb.
Don’t Mind The Fourth Wall:
Nej… här vill jag också nyansera (signaturen “P”, dvs David Perry, är den jag mest ofta tjafsar emot, märker jag). Vår regel är denna. Dom får själva avgöra hur mycket dom vill metaspela mot spelvärlden, mot Strahd och Acererak. Kan ju vara lite fånigt med fyra partyn som går ner i samma fälla i rad. Dom väljer själva en mix mellan vad som blir löjligt och vad som blir allt för otrovärdigt. Men dom får inte metaspela mot varandra. Om Alice smyger i skogen och Bob failar sitt Wisdom check för att upptäcka henne så får han inte säga “Men jag känner ändå på mig att det är nån där ute”. Det är inte tillåtet.
Build Rocks & Hard Places:
Detta kapitel är mindre “Vad måste man göra för att lyda blorbens lagar” och mer “hur gör man en bra” blorb.

Det gäller alla delkapitel:

• Offer Tough Choices
• Subvert Their Expectations
• Build Challenges With Multiple Answers
• And Challenges With No Answer

Alla fyra är bra.

Dice With Death:
Får bara inflika att det stör mig att dom sätter stor bokstav även på prepositioner och artiklar. Men ja ja.
Deadly But Avoidable Combat:
Det här är en genrefråga och inte en blorbfråga. Jag tycker om den genren och vi spelar så. Men har egentligen inget med blorbighet att göra.
Keep Up The Pressure:
Vi har dessutom regeln att man bara får försöka en gång.
Let The Dice Kill Them:
Mycket bra och blorbigt. Följ reglerna, ända in i döden. Men. Du kan också välja ett mycket softare och mindre dödligt regelverk och ändå köra blorbigt.
But Telegraph Lethality:
Ja det är ju bra men det är inte alltid det lättaste att göra det när du kör. Det är snarare något du ska tänka på när du skriver en hemmakokt blorb.
Be Their World:
Ja!
Reveal The Situation:
Nej. Dom måste leta. Pixeljägande är det som gäller.
Give Them Layers To Peel:
Ja, det är bra. Är inte en av mina principer men borde definitivt vara det.
Don’t Bury The Lead:
Nej. Håller inte med. Dom måste leta. Det klockrena exemplet är introt till B4 The Lost City. Det faktum att varje steg kan utlösa en dödsfälla gör att både spelarna och spelledaren kommer in i en fantastisk rytm i att berätta och fråga och berätta och fråga och verkligen levandegöra det gemensamma fantasimöblemanget. (Faaast… här kan vara en punkt där jag har fel! Ska fundera på detta)
Keep The World Alive:
Ja det är bra. Men. I enlighet med dina principer för att hålla det blorbigt.
NCPs Aren’t Scripts:
Nej, jag har ju bokstavligt talat gjort en algoritm som berättar vilka i partyt som blir anfallna av monstren i striderna osv. Så obv kan jag inte hålla med om denna.
Old School Principles for Players:
Ett mer spelartillvänt kapitel. Det har dom här delkapitlen:

• Learn When To Run
• Combat As War, Not Sport
• Don’t Be Limited By Your Character Sheet
• Live Your Backstory
• Power Is Earned, Heroism Proven
• Scrutinize The World, Interrogate The Fiction
• The Only Dead End Is Death
• Play To Win, Savor Loss

Tycker dom alla är väldigt genrespecifika för pulpig fantasy. Som jag iofs tycker om, ja, och som jag iofs kör, ja, men det finns väl mer.

 

[2097]

Vad händer om kistan är “full av glittrande skatter”, ej närmre definierade?

Samma sak.

Är det tapet? I vissa kampanjer är antalet pengar tapet men i min är det salient, så nej.
Är det preppat? I exemplet nej.
Har vi regler för det? Ja kolla i DMG treasure hoards tabeller. Men om du inte har det, gå ner till nivå 3:
Hitta på nåt safe. Ta i i underkant. 300 silvermynt och tre fyra stora rubiner. Fixa hålet till nästa gång.

Den största skillnaden jag noterar mellan blorb (som är ett varken informativt eller i mina öron särskilt positivt klingande namn) och OSR är att OSR fokuserar hårt på player skill medan blorb inte verkar bry sig det minsta om det är player eller character skill.

Ja, men… i min spelstil så är det stenhårt fokus på player skill över character skill. Och blorben möjliggör verkligen detta, det passar perfekt. Men går som du säger att köra blorbigt med ett annat fokus.

En annan skillnad är att blorb uppmuntrar spelarna att lägger tid på rollfigurernas personligheter och relationer medan OSR tycker att det räcker om du orkar döpa din barbar till Bosse.

Här är det tvärt om: i min spelstil lägger vi ner jättemycket tid och krut på att göra dom här sakerna. Men går att köra blorbigt även utan det. Fast jag skulle inte tycka om det.

Jag vill åter vända till det här. Hur förhåller sig blorb till en intern logik i spelvärlden? Är intern logik helt onödig, helt nödvändig eller kvittar det vart på skalan vi befinner oss?

Intern logik är ett bra verktyg när är i prep-mode, när du skriver hemkokt prep och när du skapar egna regler. Mina moss-regler ex vis utarbetade jag utifrån priset på lampolja i en market class VI stad.

När du väl kör så är den interna logiken nåt jag måste försöka släppa. För den leder iaf mig in på impro-vanor snarare än blorbiga vanor.

 

[Rangertheman]

Prova

Det finns drivor med spel som gör just det här framgångsrikt.

Jag har provat blorbiga spel. De kanske inte uppfyller alla kriterier som 2097 ställer upp, men tillräckligt många för att datorspelskänslan ska störa ut nöjet. Att som åskådare se spelarna hantera strikt preppade eller slumpmässiga händelser är bara marginellt roligare än att se någon spela MMORPG på Youtube.

 

[2097]

Rangertheman När du citerade mig tidigare så tog du bara med halva DMs jobb. DMs jobb är också att hantera SLPer, strider, och fäll-letning. Och att göra regler och sånt är ju nog så roligt <3

 

[Rangertheman]

Rangertheman När du citerade mig tidigare så tog du bara med halva DMs jobb. DMs jobb är också att hantera SLPer, strider, och fäll-letning. Och att göra regler och sånt är ju nog så roligt <3

Våra åsikter skiljer sig åt där =) Strider och fällor är bland det minst roliga i rollspel och att skriva regler bara för att ha regler är det tråkigaste. På 80-talet hade jag nog hållit med sig, för då satt vi också och skrev regler för ALLT. Minns med viss skam att jag verkligen gillade värdshusreglerna i Sinkadus där det till och med fanns tabeller för bordens form. SLP kan vara väldigt kul om de är en del i något större. Men i blorb är de inte det utan lever i sin egen lilla bubbla/ärta.

 

[luddwig]

Hur kan det bli det när det finns ett uttryckligt förbud mot att preppa intrig, plott, handling eller kedja av handlingar? Varje händelse och SLP befinner sig i limbo till dess att rollpersonerna går in i deras hex eller deras nummer kommer upp i slumptabellen. För mig känns det väldigt datorspeligt.

Jag har provat blorbiga spel. De kanske inte uppfyller alla kriterier som 2097 ställer upp, men tillräckligt många för att datorspelskänslan ska störa ut nöjet. Att som åskådare se spelarna hantera strikt preppade eller slumpmässiga händelser är bara marginellt roligare än att se någon spela MMORPG på Youtube.

Jag misstänker att du med blorbiga spel här menar sandlådor, och jag blir väldigt nyfiken på hur dessa sandlådespel varit uppbyggda för att kännas dataspeliga. Det är en ärligt menad fråga, och kanske en fråga för en annan tråd, men min känsla är i alla fall att du spelat sandlådespel på ett helt annat sätt än vad jag är van vid (det kliar i fingrarna att skriva "fel sätt" här, men det finns förstås inget rätt eller fel, bara olika stilar). Jag upplever nämligen att sandlådor ger mer levande världar och mindre datorspelskänsla än äventyr som har någon slags förplanerad plot.

 

[Mogger]

Jag hade väldigt gärna varit spelare i en sån här kampanj. Men jag tror inte att jag hade fixat att vara SL.

 

[Rangertheman]

Jag misstänker att du med blorbiga spel här menar sandlådor, och jag blir väldigt nyfiken på hur dessa sandlådespel varit uppbyggda för att kännas dataspeliga. Det är en ärligt menad fråga, och kanske en fråga för en annan tråd, men min känsla är i alla fall att du spelat sandlådespel på ett helt annat sätt än vad jag är van vid (det kliar i fingrarna att skriva "fel sätt" här, men det finns förstås inget rätt eller fel, bara olika stilar). Jag upplever nämligen att sandlådor ger mer levande världar och mindre datorspelskänsla än äventyr som har någon slags förplanerad plot.

Nej, de flesta sandlådor är betydligt friare än blorbens "prep or bust" och när det gäller sandlådor håller jag med dig om att de kan kännas levande. Men det beror lite på om det känns som att det finns en tanke bakom sandlådans beståndsdelar, om de är flexibla eller om det känns som att de är framslagna ur en tabell. Bra tabeller kan i och för sig göra att det känns sömlöst. Men för mig räcker det med att något känns out-of-place utan en vettig förklaring eller att det blir uppenbart att varelsens/händelsens/platsens enda ändamål är att dyka upp när gruppen går in i hex 1,8. Det kan även hända i mer traddiga spel.

Sedan håller jag med dig om att en förplanerad plot som får spelarna att känna sig som åskådare är lika illa som att SL är åskådare/boxningsdomare.

 

[luddwig]

Nej, de flesta sandlådor är betydligt friare än blorbens "prep or bust"...

Själv har jag ännu inte riktigt förstått blorben så jag törs inte säga hur jag skulle uppleva den vid spelbordet. Personligen tycker jag dock inte att mer regler är en bra lösning för att få till ett neutralt spelledande så i vilket fall som helst är blorben inget för mig som spelledare.

 

[Zire]

Vad ska man köra blorbprepp i för system då? Vilka egenskaper är intressanta? Setting? (Jag tror att fantasy var till sin nackdel för mig senast jag testade. Jag är lite sugen på Mutant År Noll, den lite stökiga lapptäckeskänslan borde passa bra till slumptabeller och detaljerade världsregler.)

 

[Ram]

Improvisation betyder att framföra något utan att i förväg ha bestämt dess exakta utformning. Därför kan inte nåt av det skapararbetet som sker före sessionen kallas improvisation. Eftersom det just är prep, i förväg. “Jag åtar mig att i det här rummet finns det en magisk spegel med dom här och dom där egenskaperna.” Är urglad att vi hittade ordet åtagande för det är verkligen perfekt.

​

​

Förvisso men det är egentligen ingen skilnad på att du sitter och hittar på saker innan och att du hittar på on the fly. Quality may vary för all del.

​

Huvudgrejen är inte att slinka utanför preppen.

​

​

​

Huvudgrejen är att RP interagerar med de entiteter som finns i preppen. Platser, varelser, föremål. Porte-Monstre-Trésor.

​

Vilket också gäller för alla typer av skrivna äventyr, öppna så väl som sekventiella. ​

​

Ta en titt i Döda Skogen eller Maktens Portar eller Svavelvinter.
Så kan det se ut!

​

​

Vilket säger mig att du gillar äventyr som är lite öppnare.

​

Det finns ju också nåt som heter regler. Dom kan också ge oss svaren på frågorna. Ex vis försvarsslag, färdighetsslag, besvärjelser…

​

​

Jag tycker inte att det har med det jag skrev att göra.

​

Nej, vi behöver inte stanna.
Just denna skattkista var tom men till nästa gång så kommer nästa skattkista att ha ett rando innehåll eller, kanske ännu bättre, vara preppad.

​

​

Hur uttrycker sig då denne tomhet i spelet?

​

Eller som exemplet sist vi kom utanför preppen för sju åtta spelmöten sen, dom ville leta efter en speciell art av mossa i skogen som använd som en komponent för en besvärjelse, dom hittade inte den sortens mossa just den dagen men nästa gång hade jag gjort regler för det. Eftersom vi har kört i fem år är det väldigt ovanligt att dom kommer utanför preppen på det sättet.

​

​

Övertolkar jag det du skriver som att alla lite mer komplicerade eller effektmässiga frågor som du inte har förberett ett svar på ligger utanför preppen och att de kommer hanteras nästa spelmöte?

​

Det är inte alls avgjort för det verkar fortfarande finnas en hel del frågetecken kring den!
Hahaha inte att tvinga nån att dricka en viss sorts te såklart.
Men jag vill bara att folk som vill fatta blorb ska få lära sig blorb och därför hjälper dina frågor mig eftersom jag då behöver svara på dom och då kan folk läsa svaren och fatta mera så tack för dom!

Jag ser dessvärre inga oklarheter.

Jag antar att du kommer vilja preppa för alla någorlunda relevanta händelser som kan tänkas uppstå. Om någon blir huggen i benet, finns det bra blodabsorberande mossa? Finns det ätliga svampar här? Vart tar den framslumpade björnen vägen efter att den skadats och flytt? Kan man tillverka pilar av tråden i skogen eller är de för klena? Har bonden någon mat som klarar sig mer än någon vecka? Är drängen snygg? Vad är takhöjden på huset, går min stridshäst att ta in?

Jag är när jag spelleder trad ungefär 60% 1-sanning och 40% 3-sanning. 2-sanningar tycker jag generellt sett är trista. Jag har tillräckligt med bra grejor i min SL-kista att jag inte känner behov av tabeller och jag skulle aldrig köra safe och trist, "kistan är tom". Har jag ställt en kista där så är det något i den (med reservation för att den är tom för att visa på någonting).

Jag har stor respekt för att du är nöjd med ditt sätt att spela och jag är som sagt jätteglad för din skull att du har vägen till ditt awesome genom det. Men för mig är det inte det jag vill ha, vare sig som spelledare eller som spelare med en spelledare.

 

[Flanellkatt]

Hmm - men det ÄR skillnad mellan att hitta på innan och on the fly.

Om kwarnberg hittat på sina trolldrycker i förväg så hade jag hittat dem för att jag valde att titta ner i sarkofagen. Nu hittade jag dem för att han var kreativ och ville belöna min nyfikenhet. Sådant avgör hur *verkliga* de där trolldryckerna känns - åtminstone för blorbvurmare. Och hade sarkofagen innehållit giftångor som dödade alla som stack ner huvudet hade det varit en direkt oschysst improvisation men en ok preppad fälla.

 

[Rymdhamster]

Förvisso men det är egentligen ingen skilnad på att du sitter och hittar på saker innan och att du hittar på on the fly. Quality may vary för all del.

Tvärt om, det är en enorm skillnad. I det ena fallet hamnar rollpersonerna i knipa för att de bestämde sig för att gå vänster istället för höger. I det andra hamnar de i knipa för att du som SL bestämt att de ska göra det.

För en betraktare kan det kanske tyckas som att slutresultatet är identiskt, så vad spelar det då för roll hur man kom dit? Well... tycker man så har man aldrig haft problem med en SL från helvetet =P

Jäklar vilken nostalgi dock! Jag kommer ihåg exakt den här diskussionen från 2001 eller så. Fast då gällde det Mutant, och hur man skulle preppa zonutfärder =D

Good times.

 

[Ram]

Tvärt om, det är en enorm skillnad. I det ena fallet hamnar rollpersonerna i knipa för att de bestämde sig för att gå vänster istället för höger. I det andra hamnar de i knipa för att du som SL bestämt att de ska göra det.

För en betraktare kan det kanske tyckas som att slutresultatet är identiskt, så vad spelar det då för roll hur man kom dit? Well... tycker man så har man aldrig haft problem med en SL från helvetet =P

Jäklar vilken nostalgi dock! Jag kommer ihåg exakt den här diskussionen från 2001 eller så. Fast då gällde det Mutant, och hur man skulle preppa zonutfärder =D

Good times.

Hehe, jo jag minns många liknande också. För mig är det enkelt; Jag litar på min spelledare. De som jag spelar med preppar så mycket de behöver för att vi skall spela en bra story och ha kul tillsammans. Jag tycker att det är orimligt att preppa allt och många saker behöver improviseras. Hur en vakt reagerar på ett misslyckat mutförsök. Hur omgivningen reagerar på ett olämpligt dödsfall. Hur det reageras på en ärrad krigare eller en nekromantiker. Scenartot är en ram. Det finns väldigt många frihetsgrader och improvisation runt dessa, de saker som inte definieras av scenariot, kommer nästan alltid behöva improviseras kring. För mig är det intressant vad som händer,inte när det koms på.

 

[2097]

Förvisso men det är egentligen ingen skilnad på att du sitter och hittar på saker innan och att du hittar på on the fly. Quality may vary för all del.

Se SL-Hittepå vs Bakbunden SL- tråden för några väldigt stora skillnader.
Jag kan inte bara hitta på att nu när ni tittar in i den där spegeln så dör ni.
Att åta sig är skillnaden. Det möjliggör så himla mkt. Saker som skulle undermineras helt av att “se påse efter att ha sett sten”.

Vilket också gäller för alla typer av skrivna äventyr, öppna så väl som sekventiella.

Ja. Det är en likhet.

Vilket säger mig att du gillar äventyr som är lite öppnare.

Exakt. Frånvaro av handling är en kärn-ingrediens i blorb.

Jag tycker inte att det har med det jag skrev att göra.

Det du skrev var “När man sedan går till ett fenomen som inte är vare sig preppat eller i en slumptabell”.

Och på det svarade jag att förhoppningsvis har man regler som täcker en massa olika fenomen.

Hur uttrycker sig då denne tomhet i spelet?

“Vi öppnar kistan.”
“OK, den ser tom ut. Vad gör ni?”

Övertolkar jag det du skriver som att alla lite mer komplicerade eller effektmässiga frågor som du inte har förberett ett svar på ligger utanför preppen och att de kommer hanteras nästa spelmöte?

Det är en feltolkning.

Dom får ett svar nu. Om någon liknande fråga uppkommer i framtiden så har den fått ett mer genomtänkt svar.

Jag ser dessvärre inga oklarheter.

Om du tror att det inte är någon skillnad på att hitta på saker innan jämfört med att hitta på on the fly så betyder det att det fortfarande finns lite missuppfattningar.

Jag antar att du kommer vilja preppa för alla någorlunda relevanta händelser som kan tänkas uppstå. Om någon blir huggen i benet, finns det bra blodabsorberande mossa? Finns det ätliga svampar här? Vart tar den framslumpade björnen vägen efter att den skadats och flytt? Kan man tillverka pilar av tråden i skogen eller är de för klena? Har bonden någon mat som klarar sig mer än någon vecka? Är drängen snygg? Vad är takhöjden på huset, går min stridshäst att ta in?

Eftersom vi har kört i fem år så har det kommit regler för alla dom där sakerna. Spelet växer fram på ett naturligt sätt för att täcka fler fall.

Ofta kan en bra generell regel lösa problemet:

Finns det ätliga svampar här?

Den här blir ett bra exempel. Vi har en regel för hur många personer mat som dom kan mätta genom att leta efter mat i skogen när dom vandrar en hel dag. (Det går att kombinera med att vandra mot något specifikt mål, men inte om dom har allra snabbaste marschtakten.) När dom letar efter rötter, eller nötter, eller svampar, eller jaktvillebråd, det är så vi rollspelar ut det. Allt det är tapet ovan på den salienta frågan som är hur många munnar dom kan mätta med det dom hittar. (1d6+wis personer om dom klarar en wis check med terrängberoende DC.) Eftersom den salienta frågan: “svälter jag och min dotter ihjäl?” är besvarad (eller kommer besvaras) så kan vi rollspela ut den exakta tapeten när dom letar efter svamp osv och göra wis checken för att se huruvida dom hittar någon.

Jag är när jag spelleder trad ungefär 60% 1-sanning och 40% 3-sanning. 2-sanningar tycker jag generellt sett är trista. Jag har tillräckligt med bra grejor i min SL-kista att jag inte känner behov av tabeller

Det är som du märker med exemplet med svamparna inte bara tabeller.

Och kom ihåg att det finns tapet också. Jag improviserar också väldigt mycket men det är för att det är tapetgrejer. Gloraklet tar fram ett salient stålskelett och sen virar in det i ett moln av improviserad beskrivning.

Här är ett exempel på hur det kan gå till. Det är en text jag skrev för urlänge sen.

Som du ser drar jag utan problem fram vildgräs, vallmo och tusenskönor ur hatten och utan att skämmas eller utan att blinka. Skulle aldrig ändra på antalet orcher där nere eller på ljusförhållandena där nere.

och jag skulle aldrig köra safe och trist, “kistan är tom”. Har jag ställt en kista där så är det något i den (med reservation för att den är tom för att visa på någonting).

Alltså, anledningen till att kistan är exemplet är ju för att skattkisteinnehåll så gott som alltid är 1-sanningar. Vem skriver in en skattkista i sin dungeon och sen skriver inte vad det är i den, liksom?

Jag ville demonstrera hur dom tre nivåerna av sanningarna är säkerhetsnät för varandra. Kolla alltid efter 1-sanningar först, sen 2-sanningar, sen i värsta fall 3-sanningar & lappa hålet.
Och som exempel valde jag då något som rimligtvis är en 1-sanning oftast så att folk ska känna igen den från sina egna erfarenheter av 1-sanningar i prep.

 

[Rymdhamster]

För mig är det enkelt; Jag litar på min spelledare.

Grattis =)

För mig är det oerhört mycket mer komplicerat: jag litar nämligen inte på mig själv som spelledare XD

Jag daltar för mycket med spelare om jag har chansen. Fuskar med tärningsslagen så de inte tar för mycket i skada, letar de på något ställe jag inte tänkt på hittar de nästan alltid en skatt, aldrig nått farligt. Så till den grad att spelarna vid tillfällen tyckt att det varit tråkigt.

Så, jag slår nu mina tärningsslag öppet, försöker preppa så mycket jag kan och ha tabeller för resten. Jag går inte "all in blorb", men hyfsat nära. Och mitt spel är bättre tack vare det.

Och som spelare skulle jag absolut föredra om spelledaren hade världen fullt preppad, ner till vad tredje vakten på nattskiftet vid stadsporten heter och om hen har familj eller inte. Det är inte en nivå av prepp jag kräver av någon. Men jäklar vad mycket bättre känsla det blir i världen av det. Helt plötsligt känns den levande, och inte som nån kuliss för att berätta en story. Men så tycker jag inte längre att storyn är en särskilt viktig del av rollspelsupplevelsen längre =)

 

[Ram]

2097, vi pratar i cirklar.

Min poäng är helt enkelt att i de äventyr som jag gillar bäst att spela, sådana som är stora och öppna, så kommer det vara för svårt att preppa allt och SL behöver improvisera. Jag tror vi tycker olika saker är tapet som du kallar det och att det gör diskussionen väldigt komplicerad.

Diskussionen hitta på före versus hitta på on the fly är som Rymdhamster säger gammal som gatan. För mig är det helt självklart att jag kan hitta på att spegeln dödar on the fly om jag även hittat på att många personer försvunnit och hittats döda, att det finns en massa hack i det i övrigt fina marmorgolvet framför spegeln och att baronen sitter och ler när vi närmar oss den. Improvisation handlar inre om att SL inte vet vad som finns bakom nästa dörr och att det är så vid alla dörrar utan att denne bygger ett skal av den nödvändiga helheten i huvudet och går efter den. Sedan, om du inte ger ledtrådar till spegeln när du spelar så hjälper det inte ett dugg att du skrev ned det innan, det är fortfarande skräp. Pre eller on the fly-hittepå, bra är bra och skit är skit.

Jag kan ge ett till exempel. Äventyret säger ”Hertiginnan bor mestadels i huset inne i staden medan Hertigen spenderar all sin tid på godset utanför staden” och scenariot handlar om hertiginnan och det som händer i staden. Men vår tjuv ser att vi behöver pengar, mycket pengar, för den lösning som vi tänker oss på problemet vilket är att hyra en stor grupp legoknektar för att anfalla kultfästet som vi hittat (en lösning som inte finns planerad för i scenariot) och tänker därför att hon skall hon skall bryta sig in på hertigens gods (som inte alls finns beskrivet i scenariot) för att stjäla pengar till detta. Det är jätteviktigt hur det går, det är viktigt om hon åker fast, hur hertigen reagerar på historien runt hans hustrus kopplingar till den onda kulten, hur mycket pengar som finns och mer lokalt sådana saker som eventuella vaktscheman, lås och nycklar, form på eventuella skatter etc etc.

Vår SL löste det galant utan hack och att historien blev konstig. Vi besegrade den onda kulten med hjälp av legopersonal för pengarna men vi fick fiender bland lokalbefolkningen för att vi lurat ut deras söner på dumheter och fått dem dödade. Utan prepp.

 

[Mogger]

2097, vi pratar i cirklar.

Min poäng är helt enkelt att i de äventyr som jag gillar bäst att spela, sådana som är stora och öppna, så kommer det vara för svårt att preppa allt och SL behöver improvisera.

Jag håller med. Att hitta på blir egentligen bara problematiskt om det:

a) bryter mot etablerad setting.
b) bryter mot spelets regler.
b) bryter mot spelgruppens överenskommelse.

I alla andra fall så är det inget problem. Jag tycker att spegelexempelet är väldigt bra. Dels förklarar det blorben väldigt tydligt. Ingen vettig SL hade ju hittat på att man dör om man tittar in i den bara så där, men står det i preppen så gäller det. Samtidigt, om vi, som Ram säger, har etablerat att det det finns en hel del som pekar mot att spegeln är skum så vore det ju precis lika lamt om SL sa att "det händer inget" när en RP tittar i den. Eller tvingar någon lömsk rackare att göra det, vilket väl mer är så det brukar gå till

 

[cogitare]

Jag upplever att det 2097 är ute efter ligger ganska nära vad brädspel som Descent eller Imperial Assault gör (inte exakt men riktigt nära, och självklart med ett större rollspels-element). Där har all prepp och alla regler satts av FFG och DM/GM (kallas Overlord i Descent...) är mer av en oberoende domare (som jag tror 2097 snackat om, så många och långa poster...) som låter spelarna möta preppen och se om de klarar det givet strikta ramar.

För jag tänker mig att de 1000+ sidorna regler som 2097's grupp har producerat ger ett ganska gediget och strikt regelverk att luta sig mot. Runt 800 sidor mer än jag tycker är tolerabelt, men det är inte föremål för den här tråden.

EDIT: Och detta är helt ok, men för egen del kör jag nog hellre isf Descent (eller liknande) då det kräver mindre från mig som GM eller spelare i form av regler att plugga in eller prepp att ta mig an (någon har ju redan gjort det åt mig sas). Det är helt enkelt min kopp the när det kommer till den typen av brädspel men är ett för dogmatiskt sätt för mig att spela rollspel där mer lösa tyglar är mer av min melodi (befinner mig nog någonstans mitt på skalan av 'prep is rule of god' och 'make shit up as I go along to 100%'.

Mina 5 eurocent...

Cog.