Nekromanti enklast möjliga blorb (för nybörjare)

[luddwig]

Börja med enkla regler! Vi började med 32 sidor! Och det mesta av det var spells och utrustningslistan!

Jag förstår att du upplever att du löser ett problem med gedigna regler för spelledaren. Jag upplever inte samma problem i utgångsläget så jag både börjar och fortsätter med enkla regler. Sedan kan man som ett sidospår fundera på vad som egentligen ska räknas som regler. I många fall skulle jag nog som exempel inte räkna slumptabeller som regler.

 

[2097]

Diskussionen hitta på före versus hitta på on the fly är som Rymdhamster säger gammal som gatan. För mig är det helt självklart att jag kan hitta på att spegeln dödar on the fly om jag även hittat på att många personer försvunnit och hittats döda, att det finns en massa hack i det i övrigt fina marmorgolvet framför spegeln och att baronen sitter och ler när vi närmar oss den. Improvisation handlar inre om att SL inte vet vad som finns bakom nästa dörr och att det är så vid alla dörrar utan att denne bygger ett skal av den nödvändiga helheten i huvudet och går efter den.

Att åta sig spegelns egenskaper INNAN dom tittar i den alltså. Det är precis det jag menar är helt nödvändigt. Så vi är inte så oense. Åtagande innan. Det är det viktigaste med blorb.

Vi är båda överens om att det inte går att bestämma spegelns egenskaper efter att dom har bestämt sig att kolla. Vilket var hur jag körde innan jag hade upptäckt blorb. Jag trodde SL fick hitta på vadsomhelt närsomhelst. Såsom många illusionistiska SL-tips-böcker skrev. Ex vis Drakar 91.

Så nån typ av regler om när man ska göra dessa typer av åtaganden. Det är det som är den design space som blorb-principerna öppnar upp. Min första work in progress är dom här principerna (ex vis tapetprincipen, dom-tre-sanningsnivåerna–principen, ingen-påse-efter-att-ha-sett-sten–principen). Det är inte nödvändigtvis enda eller ens bästa sättet att göra det. Det är en början till ett nytt sätt att se på hur rollspel kan fungera.

Min praxis är att åta mig spegelns egenskaper innan spelmötet och ännu hellre innan kampanjstart, innan sett rollpersonerna. Är möjligt att nån variant där det räcker med att åta sig det innan dom går in i det rummet. Finns många anledningar till att jag personligen inte tycker det räcker (pga kanske sett att dom spelar väldigt brash och jag kanske därför flinchar med att ge dom en sån brutal spegel, eller så kanske jag märkt att dom spelar väldigt försiktigt och jag vill belöna dom med en sån spegel, eller jag har sett att dom har tillgång till Identify-komponenter men att dom bara har en spellslot kvar osv osv). Men det gemensamma och blorbiga är att du åtar dig _innan_.

Sedan, om du inte ger ledtrådar till spegeln när du spelar så hjälper det inte ett dugg att du skrev ned det innan, det är fortfarande skräp. Pre eller on the fly-hittepå, bra är bra och skit är skit.

Nej, det är grymt med såna speglar! Det var fantastiskt i Anths kampanj för sex år sen och det blev fett bra med en liknande spegel i min egen kampanj för några veckor sen.

Jag kan ge ett till exempel. Äventyret säger ”Hertiginnan bor mestadels i huset inne i staden medan Hertigen spenderar all sin tid på godset utanför staden” och scenariot handlar om hertiginnan och det som händer i staden. Men vår tjuv ser att vi behöver pengar, mycket pengar, för den lösning som vi tänker oss på problemet vilket är att hyra en stor grupp legoknektar för att anfalla kultfästet som vi hittat (en lösning som inte finns planerad för i scenariot) och tänker därför att hon skall hon skall bryta sig in på hertigens gods (som inte alls finns beskrivet i scenariot) för att stjäla pengar till detta. Det är jätteviktigt hur det går, det är viktigt om hon åker fast, hur hertigen reagerar på historien runt hans hustrus kopplingar till den onda kulten, hur mycket pengar som finns och mer lokalt sådana saker som eventuella vaktscheman, lås och nycklar, form på eventuella skatter etc etc.

Vår SL löste det galant utan hack och att historien blev konstig. Vi besegrade den onda kulten med hjälp av legopersonal för pengarna men vi fick fiender bland lokalbefolkningen för att vi lurat ut deras söner på dumheter och fått dem dödade. Utan prepp.

OK så om ni hade gått in på hertigens gods och genast blivit dödade av en flock arga ugglebjörnar och sen DM sagt “hahaha, den där ugglebjörnsflocken som hertigen hade som sina vaktdjur, dom var helt improviserade, gillade ni dom?” då hade det ju inte varit så pepp eller hur?

Därför ska 3-sanningar vara safe & boring!

 

[2097]

Sedan kan man som ett sidospår fundera på vad som egentligen ska räknas som regler. I många fall skulle jag nog som exempel inte räkna slumptabeller som regler.

Och isf har jag inte heller 1000 sidor! Så det är ju allt annat än ett sidospår.

 

[2097]

Sen är ju en av de fina sakerna med blorben att den anpassar sig efter varje indviduell grupp genom de tre nivåerna av sanningar, eftersom man fyller de glapp som framkommer i den specifika gruppen. Det blir ett så att säga ett självutvecklande program.

Ja det är så fantastiskt! Det är ett nomiskt spel

 

[Nässe]

2097–skulle vara intressant att höra om du har tankar om hur man kan utnyttja blorb-principer i andra spelstilar. Jag spelar inte osr-sandlådor, men jag tror ändå jag skulle kunna jobba mycket mer med att ”låsa” visa fakta även i mitt spel. Vi har tex regler för att man inte får mecka med något när reglerna säger att en rp dör (kanske självklart) och det har gett oss mycket kul, och mycket frustration. Men jag tror jag skulle kunna göra mer av detta, och gör mig själv mer medveten om när jag vill blorba saker, och när jag inte vill det. Kanske svårt att tänka kring spelstilar som inte är dina?

 

[2097]

Den här tråden var en riktig flopp från min sida för jag känner att Ram, Cog och Rangertheman inte riktigt fattar (och det är ju mitt & dom andra som gillar blorbs fel lite, att vi inte lyckats förklara klokt).

För det första. Skillnaden är mycket mycket mindre än vad ni verkar tro.
Det är normalt rollspel!!!

Det är vanliga Döda Skogen, Maktens Portar, Svavelvinter (med några få pytteändringar kring mötestabellen ffa).

Det är inte nåt brädspel eller dataspel eller alla SLP:er i en isolerad cell eller überdetaljerade stridsregler.

Precis som Flanellis eller vem det var så: 2097s kampanj har jävligt många egenheter. Alla dom är inte pga blorben!
Jag menar, att vi har väldigt mycket stridsregler har inget med blorben att göra! Man kan lika gärna eller nästan hellre rulla upp vanliga Lamentations rollisar, man behöver inte defense rolls och allt sånt som vi har. (Och för den delen är Drakar och Demoner extremt mycket mer komplicerat i sin tur än vad vårt system är. Stridskonstssystemet på s 56–58 ex vis i DoD91 bok 1 är way beyond nåt av det vi har.)

För det andra. Den pyttelilla skillnaden har mycket mycket större impact på spelet än vad ni verkar tro. “Äh det gör inte så mkt om SL hittepå lite hertigar här och där” jajo men det kan urholka spelets integritet totalt om man har otur.

Alltså jag spelade rollspel i 20 år med SL-hittepå. Hade aldrig kunnat tänka mig att det gick att spela utan att det fanns SL-hittepå. Det var en total mindblow, brain melt osv när jag såg det. Precis som det blev för Vincent nu när han fattade det här med blorben häromveckan.

En liknelse jag har är den här…. (har dragit den på andra ställen också).

På en buss sitter det fyra personer. Två gamlingar och två barn. Gamlingarna är riktiga snillen och dom är också schack-nördar. Dom kan minnas schackbrädet i huvudet. Så för att roa sig under bussfärden säger dom saker som “e4” “Nf6” “f3” “d6” osv till varandra. För dom spelar schack med varandra med ett bräde som bara finns i deras fantasi. Memory chess kallar dom det för.

Barnen hör detta och tycker det verkar coolt och att gamlingarna verkar smarta. Så barnen börjar säga “e4” “a14”, “p5”, “Ne1”, “b52”, “z3” osv till varandra dom med! Dom tycker det är jätteroligt och deras variant memory chess blir en riktig fluga i deras bekantskapskrets. Dom definierar spelet som att det går ut på att säga bokstäver och siffror på ett coolt sätt och sen bli imponerad av den andra bokstaven och siffran som den andra personen sade enligt en viss dramatisk kurva. Om personen har funderat länge innan hon säger siffran osv.

Men.

Den dagen dom sen ser ett schackbräde…
holy shit!!!!

Och det var så det var för mig när jag såg den där magiska spegeln i Anths kampanj. Jag bara “VAD I HELVETE!!!?!??? Det är på riktigt!?!??!?!?!?”

Jag lärde ut blorb till några idag och dom bara hur kom det sig att du kom på det här och jag sade som det var, att jag var lite sen att anamma old-school trenden men när jag väl gjorde det så såg jag saker på ett väldigt hårdnackat sätt för jag hade varit så sjukt frustrerad med allt hittepå-spel under 20 års tid men inte haft nån aning om dom saknade pusselbitarna. Ex vis då åta sig innan.

 

[2097]

2097–skulle vara intressant att höra om du har tankar om hur man kan utnyttja blorb-principer i andra spelstilar. Jag spelar inte osr-sandlådor, men jag tror ändå jag skulle kunna jobba mycket mer med att ”låsa” visa fakta även i mitt spel. Vi har tex regler för att man inte får mecka med något när reglerna säger att en rp dör (kanske självklart) och det har gett oss mycket kul, och mycket frustration. Men jag tror jag skulle kunna göra mer av detta, och gör mig själv mer medveten om när jag vill blorba saker, och när jag inte vill det. Kanske svårt att tänka kring spelstilar som inte är dina?

Ja, jag tycker det är jätteintressant! Att blorba ist för grottor och skogar så blorba upp relationskartor, beteendemönster, sjukdomar eller vad det kan vara.
Jag jobbar som lärare i speldesign och studenterna fick i uppdrag att blorbifiera romanen Madame Bovary till ett larp med digitala komponenter. (Det var därför jag var AFK i 2 dagar, hade blivit inhyrd av en skola.)

Så om vi zoomar ut lite…
den stora insikten i blorb (tack till min polare Jeph för följande formulering) är att det finns ett off-screen canon gamestate. Vad nu det blir på svenska. "Osagda sanningar" kanske.

Dvs "i skattkistan finns en silverljusstake" är sant även innan rollpersonerna tittat i skattkistan.
Men sen att OSR handlar om upptäckande, pussel, strider & sociala interaktioner men en helt annan spelstil kanske handlar om nåt helt annat. Rymdfärder, ensamhet, kärlek…

Så vad är design-utrymmet som blorb har öppnat upp: regler kring hur och när man injicerar entiteter i game state. (Entiteter inte bara objekt utan även dess egenskaper och interaktioner. [I plaintext, se exemplet med champagne i skattkistan ovan.])
Och en grundteknik, kanske inte den enda, men en stark teknik är just detta att åta sig innan. Att det finns dokument som är "canon" i spelet innan nån runt bordet har sett dom.

 

[Nässe]

Så om jag kör ett drama-fokuserat spel utifrån en relationskarta så är det blorbiga att jag oavsett vad som sker inte ändrar relationskartan under spel?

Hur skiljer det här sig från att spela rätt traddiga typ äventyrsplatser, och inte ändra det som står i texten när man kör? Eller är det samma sak?

(för mig är tråden väldigt intressant)

 

[2097]

Well obv så kan relationerna ändras av själva spelandet precis som en skattkista kan gå från stängd till öppen genom att någon öppnar den (detta är otroligt obv men jag är också ganska trött just nu så jag skriver obv saker mvh cpl carrot).

Men att du inte gör saker typ "nej det passar nog bättre om onkel Henry är kär i Marianne ist för i Herbert" när du ser att några RP också är investerade i Marianne.

Ja det är ju samma sak. För D&D som vi kör är ju ett sånt "all-spel" ändå. Det är en spelvärld och allt kan ju hända i en värld. Inkl relationer och sånt.

Men vad ska vi ta för exempel? Ta nåt annat spel Nässe så kan vi köra m det som exempel på hur det går att blorbifiera eller om det redan är blorbigt.

 

[2097]

Annars brukar jag ha den här riktlinjen…

Om det är ett traditionellt rollspel, och med det menar jag detta: spelarna spelar rollpersoner och spelledaren spelar världen/SLPer, då vill jag att det ska vara blorbigt. Är hårdnackad & envis kring det.

Om det är ett hippiespel och med det menar jag detta: uppdelningen "spelarna spelar rollpersoner och spelledaren spelar världen/SLPer" är ordentligt uppluckrad, då behöver det inte vara blorbigt. Typ Fiasco, Polaris, Montsegur… bara att köra, behöver inte be om min tillåtelse.

För det vill vill komma ifrån är problemen med 90s games och det finns två olika sätt att gå då. Blorbifiera, eller hippiefiera.

 

[Dimfrost]

Mmm… men anledningen till att det är lite fel är lite överkurs för en tråd som heter “enklast möjliga blorb (för nybörjare)”.

Så här är det. Blorbens principer (dom tre sanningsnivåerna, tapetprincipen ex vis) är till för att kontrollera injicerandet av entiterer in i spelvärlden. Skydda gruppens gemensamma spelvärld från att urholkas till att bara bli en massa hittepå. Om dom bara “vi letar efter en gredelin teservis” ja då måste med din generella regel det helt plötsligt finnas gredelina teserviser i spelvälden. Oblorbigt.

Så om “det dom letar efter” inte är nåt salient, dvs om det bara är tapet, då är det enligt tapetprincipen bara att spåna fram det. Så varför inte ge dom den där gredelina teservisen isf, behöver inte ens rulla fram det.

Men i fallet med mossan så är det salient. Om dom hittar fyra skålpund betyder det att dom kan hålla den där spellen igång i nästan ett dygn. Ganska stor skillnad mot om dom bara hittar ett skålpund (sex timmar). Eller om dom hittar 15 skålpund (nästan fyra dygn). Den specifika mängden var salient. Alla såna dära “hitte-i-skogen”–regler brukar jag reglera ganska tight för att matcha crafting ekonomin och ekonomin för ljus nere i dungeonen osv. Det betyder inte att alla spelgrupper kan eller bör göra det. Mossan är bara ett exempel på hur vissa saker kan bli salienta i vissa spelgrupper som egentligen ingen annan spelgrupp nånsin behövt eller kommer behöva en regel för, men vi gör det.

Och er grupp kanske har nån annan regel, ex vis det klassiska DoD-exemplet med en regel för formen på bord på värdshus. Är 100% tapet för oss så där kan jag spåna det vilt, kan nästan lolla åt den gamla regeln. “Det här värdshuset har runda bord, det här har fyrkantiga, det här har åttkantiga, här har vi ett till med fyrkantiga men det är mer som långbord.” (Känns som et typexempel på rollspelens barndom innan tapetprincipen fanns, innan jag hade kommit på det här med saliens.) Men om ni har nån spell som enbart går att använda om det står ett fyrkantigt bord i rummet, då blir det plötsligt extremt intressant att någon opartisk källa bestämmer bordsformen. Dvs: en regel.

Så, Dimfrost: generella principer för hur dom här reglerna ska se ut: Ja! Urbra! Verktygslåda för spelledaren! (“Sist vi behövde lösa en liknande sits så körde vi med en sån här regel, kanske det går att göra en snarlik eller rent av använda samma?”, tummen upp åt den sortens tankar!) Men, alltid bra att detaljanpassa det specifika åtagandet för den specifika situationen.

Du kanske är ok med att det är 2/6 chans att hitta en fullplate men inte 2/6 att dom hittar varsitt rymdskepp med deras egna namn airbrushade över vingarna och nycklarna serverade på en sammetskudde.

Först: ja. naturligtvis handlade mina tankar bara om chansen att hitta något salient man letar efter, inte tapeter.

Och sedan: okej, jag förstår hur du menar. Rymdskepp ska kanske vara en större grej. Även om det frestar mig att lägga till en nivå, så att man har en tabell för relativt vanliga saker (hyfsat vanligt förekommande växter och djur, vanliga hantverkare i en medelstor stad), en för ovanliga saker (sällsynta besvärjelseingredienser, specialiserade lärare i arkana ämnen), en för omöjliga saker (dimensionsportaler till Sigil eller Nexus, ett träd med en bunden demon, en nedgång till dödsriket). Där den sista kanske har resultatet 1-6: du hittar inget. Beroende på kampanj etc. Men det är väldigt mycket överkurs, och handlar antagligen mest om min ständiga strävan efter att generalisera allt.

Tack för förklaringen! Jag gillar verkligen blorbdiskussionen, jag har varit förtjust i pre-spel-prep och sedan listor eller tabeller sedan jag började glida ut ur indievågen och långt innan jag hittade OSR. Det här ger mycket.

 

[Ram]

Nej, det är grymt med såna speglar! Det var fantastiskt i Anths kampanj för sex år sen och det blev fett bra med en liknande spegel i min egen kampanj för några veckor sen.

Ja, jag ifrågasätter inte spegeln. Det jag menar med skit är skit och bra är bra är att spegeln med ledtrådar är bra medan spegeln utan ledtrådar är skit oberoende av om de preppats förra veckan eller on the fly under spelets senaste 10 minuter.

OK så om ni hade gått in på hertigens gods och genast blivit dödade av en flock arga ugglebjörnar och sen DM sagt “hahaha, den där ugglebjörnsflocken som hertigen hade som sina vaktdjur, dom var helt improviserade, gillade ni dom?” då hade det ju inte varit så pepp eller hur?

Därför ska 3-sanningar vara safe & boring!

Jag vet inte ens hur jag skall svara på det här... En person som gör så som spelledare låter nog inte något prepp i världen hindra henom och jag tror inte många saker skulle kunna övertyga mig att inte sluta spela med denne.




Jag konstaterar att du har problem som jag inte har i rollspelande, tackar ödmjukt för diskussionen och önskar dig lycka till!

 

[2097]

Känns som att du inte svarade på poängen eller ens verkade ha läst poängen…? Du svarade på nåt helt annat!

Du tog inte upp nåt om det här med varför det är centralt att "åta sig innan".

Och det här med den vlldsinta flocken ugglebjörnar är ett exempel på hur hittepå inte egentligen kan ha någon ordentlig fara i sig. Obv just det exemplet är en uppskruvad/hyperbolisk utmaningsnivå men öht att ni skulle ha dött där inne i impro-godset skulle kännas tveksamt, inte sant?

 

[2097]

Folk är fria att lämna trådar eller sluta svara obv. Att delta i samtalet är ju givetvis frivilligt. Tycker det är ganska dissigt att "konstatera" saker på missuppfattade grunder och sen slänga mikrofonen och dra.

 

[Swedish Chef]

Vår SLP-dialogs-regler är ganska speciella. Ska kanske göra en ny tråd om dom.

Utfallet av ett SLP-samtal kommer bli går bara att få reda på genom att rollspela ut det. Vems taktiker tar slut först, spelarnas eller SLs [båda begränsade till den typen av taktiker som just den RPn/SLPn använder sig av, men det är en bedömningsfråga].

Vi slumpar alltså inte utfallet (vilket en robot lätt skulle ha kunnat göra) utan vi spelar ut det med hjälp av en snäv struktur men med naturligt språk.

Det är väldigt likt att hitta en fälla i Old School Primer; när dom häller ut vattnet för att se om det är en fallucka där. Det är ingen tärning eller färdighet utan något som avgörs genom ett samtal. Men ett samtal som kretsar kring konkreta entiteter snarare än kring hittepå.

Får jättegärna förklara hur det här funkar i en annan tråd. Jag fattar inte hur du menar alls, har man förutbestämda taktiker för hur man får interagera med SLP?

 

[2097]

detta inläggbehövs inte efter Rams svar längre ner

 

[Gurgeh]

Och det här med den vlldsinta flocken ugglebjörnar är ett exempel på hur hittepå inte egentligen kan ha någon ordentlig fara i sig. Obv just det exemplet är en uppskruvad/hyperbolisk utmaningsnivå men öht att ni skulle ha dött där inne i impro-godset skulle kännas tveksamt, inte sant?

Jo, men det är väl bara ett exempel som säger att en dålig idé är en dålig idé? För inte blir väl en flock arga ugglebjörnar inne på hertigens gods bra bara för att spelledaren har skrivit ner att de finns där innan spelet börjar?

 

[Oldtimer]

OK så om ni hade gått in på hertigens gods och genast blivit dödade av en flock arga ugglebjörnar och sen DM sagt “hahaha, den där ugglebjörnsflocken som hertigen hade som sina vaktdjur, dom var helt improviserade, gillade ni dom?” då hade det ju inte varit så pepp eller hur?

Därför ska 3-sanningar vara safe & boring!

Varför i hela friden skulle SL bära sig åt som en idiot och säga så där? Ett sådant psyko skulle jag inte vilja spela med mer.

Jag håller inte med om att något skall vara "safe & boring" bara för att det saknas prepp. När vi träffas för att investera några timmar i kul rollspelande, vill vi inte ha safe & boring. Om spelarna vill göra något som saknar tillräckligt med prepp, är det mitt jobb att snabbt hitta på något spännande och riskfyllt som gör att det känns som väl investerade timmar. Se mitt exempel i fyran-tråden nyligen.

Självklart får SL hitta på under spelet om det behövs. Exemplet från Ram är jättebra. Naturligtvis skall SL hitta på detaljerna i hertigens gods om spelarna plötsligt väljer att gå dit. Annars stoppas deras kreativitet (och förmodligen deras intresse) av en osynlig vägg av safe & boring.

Konsten är ju att veta när det är okej med hittepå och inte. Men min acceptansnivå ligger betydligt närmare realtid än dina blorbprinciper tycks göra. Kanske är det bara det acceptabla avståndet som är skillnaden.

 

[Ram]

Folk är fria att lämna trådar eller sluta svara obv. Att delta i samtalet är ju givetvis frivilligt. Tycker det är ganska dissigt att "konstatera" saker på missuppfattade grunder och sen slänga mikrofonen och dra.

Förlåt, det är inte meningen att dissa. Som jag sa, du försöker lösa ett problem som jag inte lider av och därtill på ett sätt som inte faller mig i smaken. Av den anledningen så tycker jag inte att jag tillför något i diskussionen.

Om det är något som du vill att vi skall prata mer om, om saker som jag missförstått etc. så skriv ned dem så kan jag utveckla min syn på det om så önskas.

 

[cogitare]

Den här tråden var en riktig flopp från min sida för jag kännerk att Ram, Cog och Rangertheman inte riktigt fattar (och det är ju mitt & dom andra som gillar blorbs fel lite, att vi inte lyckats förklara klokt).

Direkt tilltalad så jag får svara...

Jag tror ärligen att jag har fattat. I varje fall så mycket att jag kan ta ett relativt informerat beslut. Så det behöver ju inte bero på att jag inte förstår för att jag säger att detta inte är min kopp the. Det finns en massa saker som andra gillar och som jag inte gillar. Chips, stuvade makaroner, Western (eller vilda västern rollspel i allmänhet, inget ont om Western som spel i sig) och en hel massa andra saker som jag har bra koll på. Har testat själv och tagit ett informerat beslut.

Nu har jag inte spelat blorb men jag är ganska säker på att ingen jag känner skulle ha tid att lägga för den prepp som behövs (och jag vet att jag inte har det) så jag kan inte säga av 'egen erfarenhet' men jag har vid det här laget läst tillräckligt mycket för att få en bild av upplevelsen både inför och under spelmöte. Och det lockar mig helt enkelt inte.

Jag säger igen. Detta är inte en utvärdering av de som spelar på det här sättet eller tycker det är det bästa som hänt rollspelet sen någon uppfann T12:an. Bara att det inte låter som min grej.

Cog.