Re: Vapenfärdigheternas grundchanser
"handlar med andra ord inte om att genomföra en japansk svärdskata utan mer om att hugga alternativt sticka sin motståndare utan att själv bli skadad. "
Ett intressant sammanträffande är att de kator jag tränat in i huvudsak handlar om att hugga eller sticka motståndaren utan att själv ta skada. När du väl kan det så kan man dessutom försöka få det snyggt, men saknar du den första biten så kommer du aldrig att ens kunna få det särskilt snyggt (och kan du det så lär det å andra sidan faktiskt vara tämligen snyggt just i och med detta). Det syns när någon bara står och viftar i luften, och inte fasens ser det bra ut. Effektivt är snyggt. Vissa avarter av kampsport kanske mer siktar på rent akrobatiska manövrar, men så svårt att hitta svärdskont som inte gör det har det inte varit för mig.
Att göra effektiva hugg och stick med ett svärd är dessutom knappast lätt. Stick måste träffa rätt för att ha god sannolikhet att sänka motståndaren direkt (vad spelar det för roll om han förblöder om fem minuter om det är mindre än en sekund kvar innan hans knytnäve trycker upp näsbenet ditt i dina pannlober med fatalt resultat?), medans hugg kräver korrekt vinkel på svärd och egg (kan vara riktigt marigt för i princip allt utom rent lodräta hugg, och inte ens där lär man komma långt med att bara plocka upp svärdet och gå på instinkt, det krävs träning). Inte allt för bra eggvinkel, och inte allt för tåliga saker som, säg, en PET-flaska kommer att skratta gott åt ditt hugg (personlig erfarenhet).
Påken blir här ju bättre, ingen egg att ta hänsyn till. Problemet är dock att om du ämnar göra mer än blåmärken (Är det nu jag skall påpeka att den stora majoriteten av alla blåmärken jag fått inom kendo upptäcks först i omklädnignsrumemt efteråt? Bara i vanlig sparring så är adrenalinnivån såg hög att man helt enkelt inte märker sådant som man normalt skulle skrika högt över.) För att sänka någon på ett tillförlitligt sätt så måste man träffa hårt, och med god precision (inget bärande ben brutet, inget vitalt organ mosat, och man gör säkrast i att anta att snubben inte bryr sig) något som i vart fall med en jo har visat sig betydligt lättare sagt än gjort.
Yxor däremot... Om man bara betraktar det som en förstärkt klubba, så ska det nog inte vara svårara att göra skada än med ovan nämda jo. Allt det där om hårt&pricksäkert gäller fortfarande, men den ökade massan och förskjutna tyngdpunketen gör att den lär vara minst lika effrektiv (om användaren gör lika bra ifrån sig) skulle jag tro, så den kräver ju inte mer av användaren. Samtidigt är dne lite mindre och nättare i formatet, så mindre risk att man snubblar på den. Dock så har vi ju en egg där, och den lilla erfarenhet jag har säger att denna verkar vara långt mindre känslig för vinkel än en svärdsegg. Momentet i träffen verkar ha en förmåga att räta ut saker och ting eller något, och tyndpunkten "drar ut" hugget ordentligt i vart fall. Så vi verkar här nästan ha ett vapen som kombinerar okänsligheten i en jo, med eggen från ett svärd (och därmed huggskadornas fördel när någon ska ner fort, hugger man av armen så gör han inget mer med den, även om han komemr att överleva), vilket väl torde vara ett bra val om man nu bara ska ha något att kunna plocka upp rakt av utan träning?
Och avd gäller försvar så, tja, att flytta på sig är nog faktiskt den näst bästa iden vad du än är beväppnad med. Saker riskerar att gå sönder, du måste vänta på motståndaren, o.s.v. om man parerar elelr blockerar. (Att redan ha dödat motståndaren är det bästa då.)
