Nekromanti Erfarenhet, återigen...

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,078
Location
Nordnordost
Re: Fyrtal i lösningar

[ QUOTE ]
Det är kul att känna kontrasten mellan hur dålig rollpersonen är i början och hur mycket stjärt den sparkar sista spelmötet...

[/ QUOTE ]

Hear hear.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,185
Location
Rissne
Re: Fyrtal i lösningar

Det är kul att känna kontrasten mellan hur dålig rollpersonen är i början och hur mycket stjärt den sparkar sista spelmötet...
Tja...

Jag avskyr den känslan. Den kontrasten känns alltid som att någonting har misslyckats någonstans, om inte kampanjen pågått helt sinnessjukt länge (säg 5-10 år med spelmöten varje vecka). Folk blir helt enkelt inte så bra på kort tid, och då ser jag ingen anledning till att de ska bli det i rollspelet heller.

Det där är i mina ögon en powergamig känsla, som bör motarbetas om man inte är intresserad av att se rollspelandet förfalla till just powergaming. Och är det powergaming vi ska pyssla med, eller faktum är - är det överhuvudtaget spel vi ska pyssla med, så får folk hitta en ny SL, för det är jag inte det minsta intresserad av att spelleda.

Dessutom förutsätter argumentet att det finns ett "sista spelmöte". Jag tenderar att spelleda bautalånga mastodontkampanjer som i princip aldrig tar slut. Då funkar inte det tänket.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Fyrtal i lösningar

Den kontrasten känns alltid som att någonting har misslyckats någonstans, om inte kampanjen pågått helt sinnessjukt länge (säg 5-10 år med spelmöten varje vecka). Folk blir helt enkelt inte så bra på kort tid, och då ser jag ingen anledning till att de ska bli det i rollspelet heller.
Det finns en del roliga stårysar från Andra världskriget, om hur fort folk blev erfarna veteraner. Gröna soldater som hoppade över Normandie i juli var veteraner inför Market Garden i september.

---

Jag har en kampanj på gång där just en snabb förbättring är själva poängen med kampanjen - men också att den sker till ett visst pris.

Kampanjenidén beskrev jag första gången här och lite mer kom här, men kom senare att mutera till ett helt eget rollspel, och nu börjar jag närma mig speltest. Rollpersonerna börjar som skolungdomar som får flyga ett nytt jaktskepp och ta det till strid mot en utomstående omänsklig fiende, helt enkelt för att jaktskeppen har präglats på rollpersonerna genom en händelse i kampanjens introduktion. De kommer att snabbutbildas och hårddrillas i flygstrid och få gå upp med fruktansvärt lite erfarenhet och flygtid.

Genom erfarenhetssystemet så kommer de kommer att bli bra på att flyga, och förmodligen ganska snabbt också, men erfarenheterna kommer också sätta sina spår i förtvivlan. Förtvivlan kommer finnas som gelémässig mekanism i spelet, så övergången från naiv tonåring till bruten veteran finns inbyggt i spelet, och är så att säga poängen med kampanjen.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,185
Location
Rissne
Re: Fyrtal i lösningar

Det finns en del roliga stårysar från Andra världskriget, om hur fort folk blev erfarna veteraner. Gröna soldater som hoppade över Normandie i juli var veteraner inför Market Garden i september.
Veteraner, visst - men superhjältar?

Jag är helt på att man i såpass extrema situationer kan tänkas bli "hårdtränade", men om rollpersonerna börjar som hyfsat erfarna och helt klart kompetenta BPRD-agenter, vilket de gör i det här fallet, ska de då bli oövervinnerliga superhjältar på kort tid?
 

Bombu

Hero
Joined
21 Feb 2003
Messages
833
Location
stockholm
realism är dåligt.

Jag avskyr den känslan. Den kontrasten känns alltid som att någonting har misslyckats någonstans, om inte kampanjen pågått helt sinnessjukt länge (säg 5-10 år med spelmöten varje vecka). Folk blir helt enkelt inte så bra på kort tid, och då ser jag ingen anledning till att de ska bli det i rollspelet heller.
Jag måste säga att jag är imponerad av dig Krank, det är ärligt menat, du har en väldigt tydlig vision av hur du vill ha ditt rollspelande, tydligare än jag har för det mesta....

Sen är min vision inte alls lik din, jag har en annan bild som mer liknar det du säger dig tycka illa om.

börja halvbra eller nybörjare men snabbt bli kompetent och sen ännu bättre gärna orealistiskt bra.

Realismen som du mycket riktigt pekar på, ofta stämmer den även om man kan hitta undantag, (alltså att man inte blir så bra på så kort tid) är något jag vill undvika.

Realism i rollspel passar mig ganska dåligt, vissa inslag av realilsm kan få förekomma, men för mig blir ett spel snabbt mycket dåligt om realism kommer in som en tydlig och återkommande faktor.

För mig förstör realism mycket mer än det hjälper mig.

Sen vill jag ha trovärdighet utifrån kampanjen, det är klart, men för mig är det långt från realism.

För mig blir det inte powergaming, eller rättare sagt det känns inte som det även om du kallar det jag gör för powergaming, det får du gärna göra.

man tar på sig större utmaningar och har det inte lätt alla gånger ändå.

Du använder ord som förfalla till powergaming och jag förstår att du tycker det är dåligt och lågt att spela på det sättet.

kanske (jag kan ha fel) upplever du att en del av dina spelare bara är intresserade av powergaming och förstör dina spelsessioner på det sättet.

jag ser tydligt dilemmat, flera personer som har en tydlig vision, men det är olika och icke kompatibla.

Jag har egentligen ingen bra lösning på detta mer än att prata med varandra och kompromissa så långt det går.

om det inte går så får man leta upp andra spelare och ha kvar de första som goda vänner (om de var det från början)

ibland är det inte värt att "plåga" sig igenom spelande med en spelstil man anser vedervärdig, bara för att få spela rollspel. Man ska ha utbyte av att spela rollspel, gärna mer utbyte än om man suttit och spelat dataspel under samma tid.

(jag kan ha missförstått din situation och då behöver du inte läsa elendet) :gremsmile:

Bombu som ventilerar sina egna tankar och inte begär att nån ska tycka likadant.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,078
Location
Nordnordost
Re: realism är dåligt.

Jepp, spelstil är viktigt. Jag har hoppat av grupper som har kört med HELT fel stil, helt enkelt för att jag inte hade kul. Rollspel skall vara kul. :) Annars vore det ju kultur.

Sedan så betyder ju inte olika spelstilar att man måste ha tråkigt, i gruppen som fram till rätt nyligen spelade TSOY hemma hos mig så fanns det flera spelstilar representerade. Men vi lyckades hitta en medelväg som gjorde alla (hoppas jag) nöjda.
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
Re: Fyrtal i lösningar

Jag avskyr den känslan. Den kontrasten känns alltid som att någonting har misslyckats någonstans, om inte kampanjen pågått helt sinnessjukt länge (säg 5-10 år med spelmöten varje vecka). Folk blir helt enkelt inte så bra på kort tid, och då ser jag ingen anledning till att de ska bli det i rollspelet heller.
Om det är simulering man är ute efter, visst, då ska inte inlärning gå så snabbt, men jag har fått intrycket att få rollspelare är intresserade av den sortens realism. Ingen av de jag spelar med i alla fall. Själv tänker jag hellre i ett storyformat än simulerad realtid. Om jag tillåts dra en parallell till Star Wars så ser vi Luke Skywalker gå från fringe world yokel till stjärtsparkande Jedi på två filmer, drygt. Vad kan det motsvara i speltid, 10 kvällar runt spelbordet kanske?
(Att sen Mark Hamill har problem med att bära upp rollen som tuff jedi är en annan sak. "Last mistake you´ll ever make, Jabba!" Pheeuww...)


Det där är i mina ögon en powergamig känsla, som bör motarbetas om man inte är intresserad av att se rollspelandet förfalla till just powergaming.
Powergaming är vad som händer när gamism/problemlösning slår slint, men allt rollspelande som handlar om att övervinna utmaningar i någon form är inte powergaming.
Jag vet att du inte gillar regler, siffror och sånt och det är ok. Men du förstår väl också min utgångspunkt?


Dessutom förutsätter argumentet att det finns ett "sista spelmöte". Jag tenderar att spelleda bautalånga mastodontkampanjer som i princip aldrig tar slut. Då funkar inte det tänket.
Jodå, och det finns många som spelar så när det är så förtjusta i sina rollpersoner att de inte vill skiljas från dem, om man säger så. Istället för ett stjärtsparkande sista spelmöte blir det en stjärtsparkande sista kampanj.

Gordeg
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,185
Location
Rissne
Re: Fyrtal i lösningar

Själv tänker jag hellre i ett storyformat än simulerad realtid.
Och där har vi det igen, som vi varit inne på tidigare, har jag för mig. Narrativt fokus snarare än individuellt. Berättelsen mer än personerna.

Om jag tillåts dra en parallell till Star Wars
Gör gärna det, men var medveten om att jag tycker ganska illa om Star Wars, bl.a just pga bristen på trovärdighet. Lukes s.k "karaktärsutveckling" är ju mest ett ökande av hans färdigheter snarare än utmaningar mot hans personlighet och åsikter.

Om Star Wars vore en rollspelskampanj skulle jag se den som värsta sortens oäkting mellan narrativism och gamism. Inget jag skulle vilja vara med i.

Powergaming är vad som händer när gamism/problemlösning slår slint, men allt rollspelande som handlar om att övervinna utmaningar i någon form är inte powergaming.
Jag vill passa på och säga att jag gillar problemlösning. Det är bara det att jag avskyr siffror, framförallt när siffrorna kommer ivägen för inlevelsen i karaktären.

Jodå, och det finns många som spelar så när det är så förtjusta i sina rollpersoner att de inte vill skiljas från dem, om man säger så. Istället för ett stjärtsparkande sista spelmöte blir det en stjärtsparkande sista kampanj.
Tänk snarare "en enda kampanj" än "en sista kampanj". Då vi ganska sällan i min grupp faktiskt delar upp saker i "flera kampanjer" så blir det liksom inte riktigt så. På senare tid har vi t.om börjat luckra upp så att det inte längre är "äventyr" vi kör utan bara en enda kontinuerlig mängd saker som händer och saker man gör.

Man skapar rollpersoner inför kampanjen, och sedan spelar man. Kampanjer tar sällan slut, eftersom de inte följer någon nämnvärd dramatisk struktur. Man fortsätter helt enkelt tills man inte vill spela sagda spel eller grupp längre, sedan byter man.



Jag tycks dock ha hittat en kompromiss som funkar både för mina spelare och för mig. Man flyttar runt dottar, helt enkelt. I övrigt får man fortfarande klent med vanliga "erf".


Fast egentligen skulle jag helt enkelt vilja hitta några spelare som är lika antigamistiska och lika immersionistiska som jag är.
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
Re: Fyrtal i lösningar

Jag tror att vi båda vet vad den andre tycker nu med undantag för detta, som jag tror att jag förklarade för dåligt:

Narrativt fokus snarare än individuellt. Berättelsen mer än personerna.
När jag skrev "storyformat" tänkte jag enbart på tidsaspekten och inget annat. Istället för att föröka simulera verkligheten ser jag till kampanjens skattade längd. Istället för "den här färdigheten tar en livstid att bemästra" blir det "den här färdigheten tar en hel kampanj att bemästra". Oavsett om kampanjen utspelar sig under ett halvår eller 10+ år i spelvärlden.

Gordeg
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,185
Location
Rissne
Re: Fyrtal i lösningar

kampanjens skattade längd.
Det skulle jag också gärna göra, om det nu vore så att vi faktiskt hade skattade längder på våra kampanjer...
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,185
Location
Rissne
Re: Fyrtal i lösningar

För en gröngöling, vad är skillnaden?
Inte för gröngölingen, men för veteranen.

Jämför med d20, där man ju blir så sinnessjukt jävla tokbra bortåt högre levlar att man i princip är att betrakta som en halvgud. Det är sånt jag har problem med.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Obligatorisk sunk?

Jämför med d20, där man ju blir så sinnessjukt jävla tokbra bortåt högre levlar att man i princip är att betrakta som en halvgud.
Nu drar du lite väl mycket över alldeles för få kammar. Man kan ha förbättringsregler i andra spel än d20, vet du. Man behöver inte göra sina förbättringsregler så sunkiga. :gremgrin:

Kampanjen ifråga kommer att vara i T10-systemet ("hälften så stort, dubbelt så bra!"), där man börjar med ungefär +6 i sin bästa färdighet och kanske går upp till +8 framemot slutet i dem. Däremot så breddar man sig, så i stället för en färdighet på +6, tre på +4 och sex på +2, så kanske man har en på +8, två eller tre på +6, tre eller fyra nya på +4 och dryga halvdussinet på +2 (plus minus lite på både antal och värde). Det är mer så att man breddas.
 
Top