realism är dåligt.
Jag avskyr den känslan. Den kontrasten känns alltid som att någonting har misslyckats någonstans, om inte kampanjen pågått helt sinnessjukt länge (säg 5-10 år med spelmöten varje vecka). Folk blir helt enkelt inte så bra på kort tid, och då ser jag ingen anledning till att de ska bli det i rollspelet heller.
Jag måste säga att jag är imponerad av dig Krank, det är ärligt menat, du har en väldigt tydlig vision av hur du vill ha ditt rollspelande, tydligare än jag har för det mesta....
Sen är min vision inte alls lik din, jag har en annan bild som mer liknar det du säger dig tycka illa om.
börja halvbra eller nybörjare men snabbt bli kompetent och sen ännu bättre gärna orealistiskt bra.
Realismen som du mycket riktigt pekar på, ofta stämmer den även om man kan hitta undantag, (alltså att man inte blir så bra på så kort tid) är något jag vill undvika.
Realism i rollspel passar mig ganska dåligt, vissa inslag av realilsm kan få förekomma, men för mig blir ett spel snabbt mycket dåligt om realism kommer in som en tydlig och återkommande faktor.
För mig förstör realism mycket mer än det hjälper mig.
Sen vill jag ha trovärdighet utifrån kampanjen, det är klart, men för mig är det långt från realism.
För mig blir det inte powergaming, eller rättare sagt det känns inte som det även om du kallar det jag gör för powergaming, det får du gärna göra.
man tar på sig större utmaningar och har det inte lätt alla gånger ändå.
Du använder ord som förfalla till powergaming och jag förstår att du tycker det är dåligt och lågt att spela på det sättet.
kanske (jag kan ha fel) upplever du att en del av dina spelare bara är intresserade av powergaming och förstör dina spelsessioner på det sättet.
jag ser tydligt dilemmat, flera personer som har en tydlig vision, men det är olika och icke kompatibla.
Jag har egentligen ingen bra lösning på detta mer än att prata med varandra och kompromissa så långt det går.
om det inte går så får man leta upp andra spelare och ha kvar de första som goda vänner (om de var det från början)
ibland är det inte värt att "plåga" sig igenom spelande med en spelstil man anser vedervärdig, bara för att få spela rollspel. Man ska ha utbyte av att spela rollspel, gärna mer utbyte än om man suttit och spelat dataspel under samma tid.
(jag kan ha missförstått din situation och då behöver du inte läsa elendet)
Bombu som ventilerar sina egna tankar och inte begär att nån ska tycka likadant.
Annars vore det ju kultur.
