Rycker loss detta ur yttrandefrihets-tråden.Lupus Maximus;n69339 said:
Det var en helt annan tid i Europa och i världen när svenska frivilliga åkte och slogs i Spanien eller i Finland. Det var en tid där demokratin stod i skuggan för maktspråk som diktaturer klarade bäst av att tala. Att jämföra det med dagsläget är inte helt och hållet relevant. När folk åkte till Spanien för att slåss på den republikanska sidan slogs de antingen för att de var extremt övertygande socialister/kommunister eller för att de var övertygade demokrater alternativt fascister.
Folk som åkte till Finland för att slåss gjorde de antingen för att de ville stoppa kommunismens spridning eller för att skydda ett "brodersland" för att bli invaderat av en större makt.
Detta var i en värld där det inte fanns ett FN, det fanns inte internationella organ som kunde terrorstämpla organisationer och det fanns ingen överenskommensle bland demokratiska länder att sätta press på nationer som betedde sig som rövhål.
Fungerar de system som vi har idag felfritt? Nej.
Men det betyder inte att vi ska krigsturista. Det är inte ett uttryck för demokrati. Tvärtom skulle jag säga att de som krigsturistar ofta gör det med extremt anti-demokratiska åsikter i baggaget, ta de där tokjävlarna som åkte till Ukraina för att slåss eller folk som åker till Syrien för att kriga.
Jag gillar att Staten har våldsmonopol. Bara polisen och soldater får lov att slåss. De som skriver reglerna för polisen och soldaterna är de personer som jag som medborgare kunnat rösta på. Om du brinner extremt mycket för att Ukraina ska bli fritt från ryssarna får du starta en namninsamling och lämna den till utrikesministern, statsministern, försvarsministern eller kungen. Du ska inte få lov att åka och kriga där själv. Det är staten som bestämmer var och vem vi ska kriga mot. Gillar man inte beslutet, rösta annorlunda.
