Nekromanti Får SL:s hand styra karaktärspelet?

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
I en tidigare tråd ställde Azagthoth den här frågan till Rising:

“Vad händer om en, enligt dig, bra kvinnlig karaktär plötsligt bestämmer sig för att distrahera två vakter genom att visa brösten? Strunta i serierna, jag är intresserad av vad som skulle hända när du spelar rollspel. Sticker det ner en lång hårig arm med ett skyddande skynke som döljer kvinnans behag? Eller trycker någon på den stora "spola-tillbaka-knappen"? Eller får tösen faktiskt visa brösten?”

Jag tyckte frågan var för intressant för att få ligga och gömma sig i en fete-tråd på sida 2. Vad gör man som SL om någon väljer att agera på ett sätt med sin rollperson som inte alls stämmer med vad denne “borde” göra? Ska spelledaren kunna tvinga fram ett visst agerande? Som SL blir man ju inte glad om någon gör en rollperson som den presenterar och spelar på ett visst för att sedan helt oförklarligt totalt byta personlighet. Å andra sidan gillar man ju inte som spelare när SL ska försöka tvinga ens RP till något som man inte alls vill. Det finns några olika varianter för situationen där rollpersonen inte gör som den “ska”:

1) SL bestämmer. Spelledaren säger att “nix, så gör du inte alls, du gör såhär, därmed basta”.

2) Spola tillbaka. Spelledaren frågar varför spelaren valde den handlingen, man diskuterar vad rollpersonen ifråga är för någon och borde göra. Därefter spolas äventyret spelet tillbaka till tidpunkten före handlingen.

3) Låt gå. Rollpersonen gör det som spelaren bestämt även om det är förefaller helt galet utifrån vem rollpersonen är och gör att SL:s förberedelser pajar.

4) Belöningssystem. Efter kampanjer och äventyr sätter SL (alternativt ihop med spelarna) ut poäng på respektive person efter hur bra de spelat.

5) Fantasifull förklaring. Det konstiga agerandet förklaras av SL som helt fräckt påstår att det hela t ex var en dröm eller att rollpersonen tillfälligt stod under en ondskefull magikers kontroll.

Den huvudsakliga anledningen till att jag funderar på det här med att “hålla rollpersonerna inom ramen” är att jag med åren blivit allt mer allergisk mot äventyr av typen “det kommer fram en köpman på värdshuset...” och där det förutsätts att rollpersonerna glatt ska anta allt som slängs fram åt dem även om det inte passar deras personlighet (man har inte ens särskilt mycket personlighet eftersom den ändå inte spelar någon större roll). Istället för att låta äventyret styra över rollpersonen låter jag rollpersonen vara i centrum för vad som händer. Det är rollpersonens karaktär och personliga mål som ska driva fram handlingen. För att man som SL ska kunna förbereda spelmötena kräver dock detta att man har hyfsad koll på vad rollpersonerna kan tänkas ta sig för och vad som väcker deras engagemang. Jag menar, det är ju inte så kul om man skriver ihop femton sidor om en stad och rollpersonerna inleder kampanjen med att resa till andra sidan planeten. Alternativt struntar man helt i förberedelser men att ständigt spelleda helt improviserat kan nog göra att spelet emellanåt blir lite platt.

Ska tillägga att jag inte haft några större problem med “felaktigt” agerande, men jag tycker ändå det är det är intressant att ta upp frågan för det fall kniviga situationer uppkommer. Av varianterna ovan har jag aldrig behövt använda 1 eller 2 annat än i situationer då spelaren helt enkelt har missuppfattat situationen och själv varit med på att agerandet blev konstigt, men det är ju en annan sak. Variant 4 gillar jag inte alls eftersom jag inte tycker att man ska sitta och tävla mot varandra i rollspel och dessutom själv varit med om spelledare som gjort helt galna bedömningar av mina rollpersoner. Alternativ 5 brukar vara knepig när hjärnan varit igång för lång tid. Återstår alltså variant 3 är den helt dominerande för min del. Men ska man som SL acceptera att spelgruppens Gandalf plötsligt förvandlas till Kalle Anka eller att Nalle Puh verkar ha tagit gängets Carl Hamilton i besittning? Händer det att ni låter er SL-hand ställa saker “tillrätta”?
 

Azagthoth

Myrmidon
Joined
7 Feb 2000
Messages
3,548
Location
Stockholm
1) SL bestämmer. Spelledaren säger att “nix, så gör du inte alls, du gör såhär, därmed basta”.

En i mina ögon förkastlig metod. Spelaren bör ha total frihet över sin rollperson, jag skulle i alla fall tappa sugen helt och hållet om spelledaren tog kontrollen över min rollperson.

2) Spola tillbaka. Spelledaren frågar varför spelaren valde den handlingen, man diskuterar vad rollpersonen ifråga är för någon och borde göra. Därefter spolas äventyret spelet tillbaka till tidpunkten före handlingen.

En metod jag använt några få gånger. Vid samtliga tillfällen har spelarna dock varit en bra bit yngre än mig själv och vi har missförstått varandra (snäll variant av "de förstod inte riktigt"). Efter diskussion har vi enats om att det nog inte var så bra att Pelles rollperson gjorde handling X, så vi spolar tillbaka en bit.

3) Låt gå. Rollpersonen gör det som spelaren bestämt även om det är förefaller helt galet utifrån vem rollpersonen är och gör att SL:s förberedelser pajar.

Den metod som är "default". En rollperson skall få vara så dynamisk att denne kan välja att göra någonting "onormalt" eller "annorlunda" utan att det skall förstöra spelet. Personligen tycker jag det är roligare när mina spelare överraskar mig med en oväntad handling istället för att göra som karaktären ofta brukar. Det hjälper mig att behålla koncentrationen.

4) Belöningssystem. Efter kampanjer och äventyr sätter SL (alternativt ihop med spelarna) ut poäng på respektive person efter hur bra de spelat.

Många spel har så kallade erfarenhetspoäng som kan delas ut efter en avslutad spelsession. I vår grupp är det mer eller mindre standard att alla får lika många poäng, somliga kan få färre om de inte kan medverka under hela speltiden, annars är det en jämn fördelning. Liksom Arcana tycker jag inte om detta alternativ, av ungefär samma skäl.

5) Fantasifull förklaring. Det konstiga agerandet förklaras av SL som helt fräckt påstår att det hela t ex var en dröm eller att rollpersonen tillfälligt stod under en ondskefull magikers kontroll.

Låter som en "nu har vi spelat hela natten och klockan är för mycket-lösning". Sådana är aldrig bra. Om jag skulle vara spelaren som plötsligt får veta att det "jag" nyss gjorde med min karaktär var resultatet av en trollkarls besvärjande så skulle jag ta det som en förolämpning.

Liksom Arcana har jag haft ytterst få problem av den här sorten, men jag kunde ju inte låta bli att svara när jag i princip fick en inbjudan på posten...

Slutord: Spelarens nöje kommer alltid före spelledarens förberedelser. Så ser jag i alla fall på saken. Skulle jag få veta att en spelare inte haft roligt under en session med mig som spelledare skulle jag nog ta mig en allvarlig funderare vad det är jag håller på med egentligen.
 
Joined
25 May 2001
Messages
1,039
Location
Åbo, Finland
Njäe

Inte egentligen.
Jag brukar köra med... en variation av belöningssystemet. Jag låter rollpersonen göra den dumma handlingen, men han/hon får också ta konsekvenserna av den. Beroende på hur dum handlingen är, desto värre blir konsekvenserna.
Sen kör vår grupp även me de vanliga belöningssystemet, men mest som en morot för de mer ovana spelarna att utveckla sina karaktärer för att få mer ep. De brukar funka bra och vi har inga problem med tävlan inom gruppen...eller iallafall inte stora, även om jag brukar bli sur när andra får mer ep än jag, men då e jag också extremt egoistisk och självcentrerad /images/icons/wink.gif
 

Duddmannen

Hero
Joined
4 Dec 2001
Messages
1,473
Location
Södertälje
SL:s hand MÅSTE styra (Lite i alla fall)

Problemet som JAG drabbats av vid ett par tillfällen är då man släpper spelarna HELT fria i valet av karaktär, personlighet, bakgrund osv. Visst, i stora drag håller jag med om att spelarna skall få bestämma hur de spelar sina rollpersoner och även jag ogillar precis som många andra att få min karaktär styrd av SL.

Men mycket hänger på hur man som SL agerar. Dels gäller det att man känner de man spelar med så pass bra att man vet vilka som kan spela vad och hur väl. Är man helt ny och aldrig mött spelarna tidigare, måste man styra desto hårdare. Ju mer man vänjer sig vid hur de olika spelarna brukar agera, desto friare kan man släppa dem i valet av figurens personlighet.

Problem brukar uppstå om man som SL inte har koll på spelarnas figurer eller hur kampanjern/äventyret skall genomföras. Då kan det hända att någon tappar masken och gör något oväntat. I ett sådant läge måste SL faktiskt gå in och säga ifrån. Jag tycker att alternativ 2 är det korrekta att börja med. Är spelaren fortfarande inte med på noterna på ett sådant sätt som du som SL anser att det skall vara måste man ta till alternativ 1.

Det är hårt, men man kan inte vara SL om spelarna bryter karaktärernas ramar. Den som är SL skall dock se till att han eller hon inte släpper spelarna för fria vid skapandet av rollpersonens egenskaper. Styr man i början kan oftast slippa problem längre fram.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,322
Location
Helsingborg
Jag kör nog med både 3 och 4, fast med ett tillägg..
Om vi tar Gandalf-exemplet. Skulle spelaren få för sig att helt plötsligt agera som Kalle Anka så skulle jag med ironi i rösten fälla kommentaren "Och Gandalf, den stora trollkarlen som alla ser upp till och respekterar, gör sådär?" och gör en paus på nån sekund för att ge spelaren en chans att ändra sig. Trots allt så sker inte RP:ns handlingar förrän de får konsekvenser.. Alternativt kan jag komma med en förklaring om varför RP:n inte borde uppföra sig som den tänker göra..

Dra av på belöningen i slutet är ofta tveksamt. Ibland så kan spelaren vara så trött så denne känner för att göra något tramsigt. Så länge det inte förstör för mycket för hela gruppen så kan jag gå med på det.

/[color:448800]Han</font color=448800> som inte ofta drar av poäng utan ger negativa konsekvenser istället
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Det finns ett alternativ 6 också, som inträffar när det blir alldeles för sent.

6) Bryt spelmötet. Bryt spelmötet. Träffa den trilskande spelaren i enrum och prata igenom situationen. Fortsätt sedan, minus den dumma händelsen.

Alternativet inträffar huvudsakligen då alla spelare är för trötta och/eller fulla (jo, det händer ibland) för att fortsätta att spela. I övrigt föredrar jag ungefär alla metoder utom 1.

"Jag menar, det är ju inte så kul om man skriver ihop femton sidor om en stad och rollpersonerna inleder kampanjen med att resa till andra sidan planeten."

<img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15> Klassiker, juh! Lösningen är som alltid, "wing it! Rädda vad som räddas kan och kör hårt!" Ta din stadskarta och byt namn på staden. Flytta med dina femton sidor till den nya staden. Det är väldigt sällan som spelarna sticker iväg så långt från det planerade äventyret att ingenting av det kan räddas.

"Alternativt struntar man helt i förberedelser men att ständigt spelleda helt improviserat kan nog göra att spelet emellanåt blir lite platt."

Eller så har man ett äventyr med en struktur som är jävelflexibel och tål sådana eskapader. Gör rollpersonerna något så svarar deras motstånd med ett motdrag. Deet spelar inte så stor roll om rollpersonerna drar till London eller Jerusalem - deras fiender har långa armar och vill nog ha ihjäl dem i vilket fall.
 

Insignia

Swashbuckler
Joined
8 Oct 2001
Messages
1,813
Location
Uppsala
Jag tycker ungefär som Han (om jag fattat rätt).

I princip ska man få spela sin rollperson hur man vill, men SL kan påpeka om man gör något väldigt underligt (och, som sagt, ge en chans att ändra sig).
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Njäe

Du är inne på en variant som jag glömde i min uppställning, nämligen “Bestraffa med konsekvenser i spelet”:

"Jag brukar köra med... en variation av belöningssystemet. Jag låter rollpersonen göra den dumma handlingen, men han/hon får också ta konsekvenserna av den. Beroende på hur dum handlingen är, desto värre blir konsekvenserna."

Gör de en dum handling så får den negativa konsekvenser, det är ett fungerande styrmedel. Men ofta är det ju så att handlingar som bryter mot hur karaktären är inte är dumma utan tvärtom görs för att de är bra ur “effektivitetssynpunkt”. Typ “förvisso är jag ju total antimaterialist, men 1000 upphittade guldmynt... eh, jag behåller nog dem tills vidare och skiter i de fattiga bönderna som riskerar att svälta ihjäl om inte någon hjälper dem”. Frågan är då om även dessa bör åtgärdas genom att saker händer i spelet. Jag har själv lite svårt för att slänga in bestraffningar som inte direkt relaterar till situationen, t ex “Jaså, den ädle riddaren valde att agera som en sniken tjuv, då jäklar ska han råka ut för en snöstorm som hämnd”.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Sitter ni och super under spelmötena?

"alla spelare är för trötta och/eller fulla (jo, det händer ibland) för att fortsätta att spela."

Fulla?! Även om jag spelat med allehanda märkliga personer från diverse sociala grupperingar har jag aldrig varit med om att någon klämt ens en lättöl under eller före ett spelmöte. Berusade personer skulle definitivt åka ut om jag var SL. Där alkoholen går in går vettet ut som man säger och rollspel blir vanligtvis bättre av tankearbete och koncentration.

Skulle varit spännande att ha en alkoholmätare kopplad till forumet så man kunde se inläggarnas promillehalt. Det skulle nog kunna förklara det som skrivs ibland... /images/icons/wink.gif

Spola kröken! /images/icons/smile.gif
 

Herr Ågren

Veteran
Joined
5 Aug 2001
Messages
55
Location
Årsta, Stockholm
Re: Njäe

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Men ofta är det ju så att handlingar som bryter mot hur karaktären är inte är dumma utan tvärtom görs för att de är bra ur “effektivitetssynpunkt”.

<hr></blockquote>

Karaktärsavvikande handlingar utförs i allmänhet därför att spelaren tror sig vara smart och att rollpersonen/gruppen spelmässigt tjänar på agerandet, visst. Men samtidigt är sådana handlingar ofta impulsiva och ogenomtänkta, vilket ifall man förbisett någon viktig faktor kan leda till att handlandet omedelbart försätter rollpersonen i en oförutsedd knipa istället för att vara till nytta. Ta exemplet med den kvinnliga RP:n som får för sig att visa brösten för vakterna. Hur eftertänksamt, egentligen? Vakterna, naturligtvis ortens största och trögtänktaste biffar (genom SL:s förtjänst), tar ju troligen den överraskande gesten som en inbjudan till lite råbrutalt rajtan-tajtan, något som tjejen ifråga antagligen inte alls ställer upp på... Eller tvärtom, vakterna kanske råkar vara eunucker utan sexualdrift som bara skakar på huvudet åt den perversa utvikningen och griper blotterskan... :gremsmile: I varje fall kan ett dåligt underbyggt infall av det här slaget lika gärna stjälpa som hjälpa - av sig självt liksom. Det enda som krävs är att SL är lika impulsiv som sina spelare.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Sitter ni och super under spelmötena?

"Fulla?!"

Playelf är skitkul om man är lagom salongsberusad. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

Men allvarligt talat, det har hänt en eller två gånger att någon har varit påverkad under ett "seriöst" spelmöte (Paranoia, Toon, Playelf, Macho Women With Guns, It Came From The Late Late Late Show etc räknas inte som "seriöst").
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Hmmm

vad ska man säga..
jag skulle nog göra som så att jag skulle ta & fundera på om det skulle passa situationen & karaktären. Men passar det inte så skulle jag fortsätta spela & sedan ge t. ex minder ep för dåligt karaktärsspelande.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Hehe

Bra idéer! /images/icons/smile.gif Blir riktigt spelsugen när jag läser dina förslag till motangrepp från SL:s sida. Fast om jag känner mina spelare rätt är det större chans/risk för att mitt exempel med att sno åt sig pengar kommer inträffa än varianten med att visa brösten...

Ett trick som annars är bra är nog om man kan se till att någon lyckas se eller höra rollpersonerna då de beter sig mer egoistiskt/snålt/fegt/tramsigt än vad de borde. På så sätt får de ett negativt rykte som kommer störa dem under lång tid. /images/icons/devil.gif
 

Herr Ågren

Veteran
Joined
5 Aug 2001
Messages
55
Location
Årsta, Stockholm
Re: Hehe

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Fast om jag känner mina spelare rätt är det större chans/risk för att mitt exempel med att sno åt sig pengar kommer inträffa än varianten med att visa brösten...

<hr></blockquote>


Förvisso, men inte heller det är något som inte går att ställa till rätta med en dos sund, elakartad finurlighet. :gremsmile: Jag menar, hur skulle RP:s snikna handlande kunna undgå att få konsekvenser? Bondsonen som låg gömd i buskarna och bevittnade RP:s skattfynd, och ser dem med girigheten lysande ur ögonen stoppa guldet i egen ficka, springer förstås hem till sin revolutionäre far och berättar hur de otäcka främlingarna tänker bestjäla dem på fornskatten som rättmätigen tillfaller dem. Varpå hela bygden snabbt har samlats, stämningen piskats upp och högrepar, spett och andra provisoriska vapen plockats fram... En stund senare kan RP, framsläpande sitt tunga fynd längs landsvägen, höra röster närma sig bakifrån - många, upprörda röster. De lär tvingas till förhandlingar om saken.

Man kanske skulle starta en hjälplinje för SL som av sina bångstyriga spelare försatts i en svårbemästrad situation? Typ SL Direkt? Fast egentligen behövs det inte. Kom bara ihåg att SL alltid har sista ordet. :gremsmile:
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Frågan är ledande...

Vad gör man som SL om någon väljer att agera på ett sätt med sin rollperson som inte alls stämmer med vad denne ?borde? göra?

Detta antyder att SL på något sätt vet bättre hur karaktären ifråga _borde_ agera. Det gör i sin tur spelaren litet överflödig. I möjligaste mån vill jag lämna spelandet av karaktärer till spelarna själva. Om någon väljer att spela sin mäktige respekterade magiker som kalle anka så får han eller hon göra det. Folk kommer tro att magikern förlorat vettet naturligtvis, men det är ju upp till spelaren :)

De flesta inser detta efter ett par försök och skärper sig. Stör det stämningen alltför ofta får man väl ta upp det med spelaren.

Enda gången jag verkligen är för SL-veto för beteenden är när folk försöker agera efter kunskap deras karaktär saknar... I övrigt funkar oftast små påminnelser och förvånade frågor ("detta är kvinnan som uppfostrade dig; är du säker på att du vill lämna henne till vargarna?", "Du gör vaddå mot din respekterade överstepräst?").
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Njäe

Typ ?förvisso är jag ju total antimaterialist, men 1000 upphittade guldmynt... eh, jag behåller nog dem tills vidare och skiter i de fattiga bönderna som riskerar att svälta ihjäl om inte någon hjälper dem?.

IMHO innebär det bara att karaktären är en person som är ganska girig men vill se sig själv som en total antimaterialist. Konstigare folk än så har jag mött i verkligheten :gremsmile:
 

Silke

Warrior
Joined
23 Jan 2001
Messages
248
Location
Vällingby, Stockholm alltså...
Alla alternativ är nog användbara men för oss passar alternativ 3 och 4 in.
Om RP:n håller sig till gott rollspelande (enligt sin personlighet på rollpersonen) så belönas denne med några extra erf. En galen handling som strider mot karaktärens personlighet behöver inte bestraffas utan kan även belönas om det kan förklaras i efterhand eller direkt av spelaren.

Även jag i verkligheten agerar helt emot min personlighet (enligt en komis vid ett tillfälle) så ansåg jag inte att det var så utan det var utifrån det tillfället.
Det är nog svårt för en spelare att förlklara hur ens rollperson reagerar i alla olika situationer, SL kommer alltid att finna sig överaskad vilket är en den största tjusningen med att vara spelledare.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Njäe

"Konstigare folk än så har jag mött i verkligheten"

Jag också, men det är inte det som det handlar om. Grejen är att om ett äventyr ska byggas kring rollpersonens personlighet är det en fördel om SL vet vad detta är för personlighet och vad han kan räkna med. Säg att en spelare gör en munk. Spelaren berättar att hans munk är en total antimaterialist och ser som sin livsuppgift att hjälpa folk i nöd. SL gör ett äventyr som inleds med att munken finner två skadade personer vid vägkanten. SL tänker sig att munken på något sätt kommer hjälpa dem (använda sina läkekunskaper, hämta hjälp, ta dem till närmsta stad eller något åt det hållet) och utifrån detta kommer äventyret sedan byggas vidare. Istället så säger dock munkens spelare "jag kollar så ingen ser mig, sen slår jag ihjäl dem och snor alla deras tillhörigheter."
Lite extremt exempel kanske men du är förhoppningsvis med på vad jag menar. Ska SL säga att "hördu, det där ger du fan i, du gjorde ju en hjälpsam munk, grabben!" eller "OK, det gör du. Då blev det inget mer av det äventyret, ska vi se på Bingolotto resten av kvällen?" Eller finns det någon bättre variant att plocka fram i såna här lägen?
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Njäe

Grejen är att om ett äventyr ska byggas kring rollpersonens personlighet är det en fördel om SL vet vad detta är för personlighet och vad han kan räkna med.

Det underlättar ju :)

Jag har två invändningar:
1: det är fåfängt av SL att bygga sitt äventyr på att spelare X agerar på vis Y. Folk är oförutsägbara, även om de karaktäriseras väl.
2: hur en rollperson än spelas så kan man lära känna den med tiden, även om det så bara är att förstå att det saknas rationellt mönster bakom agerandet.

Dessutom borde det vara självjusterande. En spelare som envisar med att agera slumpmässigt och svårhanterligt kommer finna sin karaktär mindre och mindre avgörande för handlingen. Det kommer knappast vara Kalle Galning som får ta hand om det heliga svärdet för att bekämpa den urgamla fienden ;)

Ett grundantagende är att de flesta spelare inte aktivt anstränger sig för att sabotera stämning eller spel... gör de det så finns det ganska litet som en SL kan göra för att rädda saker.

Istället så säger dock munkens spelare "jag kollar så ingen ser mig, sen slår jag ihjäl dem och snor alla deras tillhörigheter."

Detta är ju en minst lika bra äventyrsöppnare som att hjälpa till... I ett slag öppnar munken för långa botgöringsresor, hämndlystna släktingar eller kanske t.o.m det avgörande steget till att byta karriär till rovriddare... Bara tänk så kul det blir i nästa stad där munken försöker sälja en diamantring till en släkting till den avlidne :)

Jag tycker det är OK att fråga spelaren om han/hon menar allvar och om han/hon är medveten om vad den egna religionen säger om denna typ av situationer. Om det inte får munken att ändra sig så finns det förhoppningsvis en anledning till att han agerar som han gör. Jag kan tänka mig flera... Det är många "hjälpsamma munkar" som i vår historia agerat rätt vidrigt, ofta för vad de sett som ett gott syfte. :gremsmile:
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Njäe

”Jag har två invändningar:
1: det är fåfängt av SL att bygga sitt äventyr på att spelare X agerar på vis Y. Folk är oförutsägbara, även om de karaktäriseras väl.”


Fåfängt? Det håller jag inte med om. Så länge det handlar om att SL bygger på de ramar som spelaren själv satt genom sitt spelande, karaktärsskapande m m tycker jag snarast att det är ett bra initiativ från SL. Det visar ju faktiskt på ett intresse från SL för själva rollpersonen och en uppmuntran för den som skapar en intressant karaktär. Det handlar inte om att tvinga på en spelare ett visst agerande, utan tvärtom att låta honom vara delaktig i handlingen. Spelaren kan genom sitt karaktärskapande få vara med och styra över vilka situationer som hans rollperson ska hamna i, istället för att bara råka ut för ”allround-situationer” och ”allround-äventyr” som uppkommer oavsett om han valt att spela en änglalik munk eller en girig rovriddare.

”2: hur en rollperson än spelas så kan man lära känna den med tiden, även om det så bara är att förstå att det saknas rationellt mönster bakom agerandet.”

Jovisst, men det utesluter ju inte att man känner den redan från start. Sen lär ju både SL och spelaren själv känna rollpersonen ännu bättre efterhand som den spelas, givetvis. Kan man spela äventyr som spelar an på personligheten redan från start så tycker jag det är bra.

”En spelare som envisar med att agera slumpmässigt och svårhanterligt kommer finna sin karaktär mindre och mindre avgörande för handlingen.”

Jepp, och eftersom jag gärna vill att handlingen bygger på karaktären istället för att handlingen rullar på utan att karaktären spelar någon roll så funderar jag på hur man som SL agerar om man har en sådan spelare i gruppen.

”Detta är ju en minst lika bra äventyrsöppnare som att hjälpa till... ”

Mycket möjligt, skulle kanske valt ett annat exempel… /images/icons/smile.gif Mina förberedelser dock faller rätt platt om spelaren agerar på ett sätt som helt strider mot vad man kan vänta sig. Jag har förvisso inga större problem med att improvisera som SL, men jag hävdar ändå att det oftast är roligare för både SL och spelare om spelledaren kunnat förbereda SLP och miljöer. I fallet med munken skulle jag gärna fått en vink tidigare från spelaren om att hans munk är en dubbelnatur/är otroligt girig/är en galen psykopat eller vad agerandet nu beror på så att jag kunnat ägna lite tankemöda i förväg åt tänkbara händelser utifrån detta istället för att sitta och gapa av förvåning och konstatera att alla mina förberedelser är bortkastade.
 
Top